stigstrombergsson

Nåväl - det var enkäten jag tänkte kommentera lite mot bakgrund filosoferandet kring frågare och svarare i förra inlägget. Enkäten består av 8 frågor med olika förvalda svarsalternativ samt möjlighet till egna kommentarer. Fyra frågor behandlar särskilt söndagarna i Älvsby kyrka och lyder:

• Tycker du att antalet nattvardsgudstjänster - var annan söndag - är lagom till antalet, för många eller för få?
• Hur tycker du att hörbarheten är i Älvsby kyrka - bra eller dålig?
• Ungefär var tredje söndag medverkar kör, solist eller liknande i Älvsby kyrka - lagom, för ofta, för sällan?
• Kyrkkaffe serveras till självkostnadspris varje söndag - lagom, för ofta, borde vara bara när det är något extra och då gratis?

Varför frågar frågarna just dessa frågor?

Varför frågar man till exempel inte om längden på predikan - max 10, 15, 20, 25, 30 minuter eller mer? Varför frågar man inte om predikans vara eller inte vara i varje gudstjänst - kanske var annan vore mer lagom, eller rentav ingen alls. Varför frågar man om den måltid i vilken Jesus ger sig själv till oss i bröd och vin som om den är ett problem som man kan enkät-undersöka om. Det är ju som att fråga: tycker du vi skall be varje, var annan eller var fjärde gudstjänst? - en fråga man inte ställer.

Frågorna avslöjar nog ganska mycket om frågeställarnas förtankar och teologi - eller brist på.

Och jag som tillfrågad frågar: Vad tänker man göra utifrån svaren? Hur många svar behövs för att man skall ta hänsyn till enkäten? Kommer det att bli söndaglig mässa - alltså normalkristligt - om en tredjedel av de inlämnade enkäterna önskar så eller kommer en fjärdedel som kanske tycker att nattvard är onödigt för egen del att åstadkomma att de som vill fira mässa får färre mässor att fira? Kommer de som inte vill fika att rösta fram färre fikatillfällen för fikasugna?

Älvsbybor som tilläventyrs läser denna blogg uppmanas leta reda på bladet och svara på enkäten trots dess brister samt utnyttja raderna för egna kommentarer. Räcker de inte ta till extra lösa blad.

Svarande barn har, särskilt under press, en benägenhet att leverera inte vad de menar vara sant utan vad de uppfattar att den som frågar vill veta. Samma sak gäller också vuxna som upplever att ärligheten skapar avstånd och därför viker sig - mot bättre vetande. Till och med vår Herre själv ger frågare det svar de vill ha när de mot bättre vetande - och det första svaret - envisats med att fråga vidare vad gäller monarkins införande i Gamla testamentet.
Vidare: Elever dresseras i grundskola, gymnasium och senare studier att känna av vilka svar frågare vill ha och spotta ut de svaren utan alla gånger ha vare sig insikt eller övertygelse. Vid anställningsintervjuer och löne- och utvecklingssamtal råder också den andan att det gäller att i svararläge göra sig så ett med frågaren att frågaren bara får bekräftelser - inga utmaningar. Och i kontakter med myndigheter eller mellan olika nivåer i hierarkiska system tröttnar ibland svarare på undernivå på att säga sin mening för att i stället ge det svar som antas vara det efterfrågade. Svarare på övernivå anpassar inte sina svar alls utan låter dem bara ofta utebli.

Relationen mellan frågare och svarare är alltså spännande att titta på.

Reaktioner hos tänkta svarare är också intressanta, särskilt om det är frivilligt att svara.
Jag kan intresserad av vad frågorna gäller svara så hederligt det går. Så brukar jag göra när frågor har mitt eller annat större allmänintresse typ undersökningar om skola, fritid, kommunal service osv.

Jag kan ointresserad av vad frågan gäller välja att inte svara alls. Den strategin tillämpar jag näst intill konsekvent på rent kommersiella undersökningar.
Jag kan då ointresse paras med irritation också välja att leverera "saboterande svar" som inte går att utvärdera. Ett exempel på sådant var mina svar kring rengöringsmedlet Clorin i en stor undersökning kring reklam och produktkännedom för flera år sedan. Jag kryssade alternativen Har aldrig sett produkten samt Ogillar produkten kraftigt samt motiverade det sistnämnda på den prickade raden med orden: Clorin smakar illa! Som telefonnummer att kunna nås på - frivillig uppgift - angav jag sedan numret till den telefonsvarare på EFS som dåförtiden levererade Dagens Bibelord.

Frågarnas motiv för sina frågor är givetvis en viktig sak. Ibland anges motiv tydligt och ofta kan motivet eller motiven också anas i de frågor som ställs och kanske än mer i möjliga frågor man valt att inte ställa.

Varför filosoferar jag över detta en solig påsklovsfredagsförmiddag???

Det skall jag nämna i ett senare inlägg - kanske. Det blir i vart fall inte i detta inlägg som då skulle bli olidligt långt och därigenom dränera läsaren läslustighet. Så jag återkommer under samma bild...

P: Jesus Kristus är uppstånden från de döda!
F: Ja, han är sannerligen uppstånden!
P: Jesus Kristus är uppstånden från de döda!
F: Ja, han är sannerligen uppstånden!
P: Jesus Kristus är uppstånden från de döda!
F: Ja, han är sannerligen uppstånden!

Så började inlägget den 8:e april 2007 och så får det börja idag också.
Så började gudstjänsten förra året och så började den idag också.
Det är väldigt vad det är likt...

Gudstjänsten idag gick klart i old-time-anda, Kristi uppståndelse behandlades som det tros-fundament saken är. Det firades mässa och dessutom var det dop i gudstjänsten. Och kör. Härligheten tog en och trekvart med det gjorde inte så mycket få det var så innehållsrikt.

Barnet döptes för övrigt endast iklädd blöja. Dopklänningpåklädningen skedde efter Jag döper dig i Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn. Och innebörden, vad det illustrerar blev tydligt berättat. Gott!!

Efter kyrkkaffet promenad till kyrkogården där alla gravstenar och gravlyktor nu är översnöade. Som ett uppståndelsetecken på mammas och pappas grav planterades påskliljor i snön framför den lilla uppbuktning som är deras gravsten och som bär texten:

Nedanstående text är ett bearbetat utdrag ur den magisteruppsats i Bibelvetenskap som jag skrev för drygt ett år sedan. Uppsatsen handlade om Passionshistorien och då främst hur evangelisten Lukas i sin berättelse förhåller sig till sin förlaga Markus. Avsnittet som här är aktuellt är dock hämtat ur inledande noteringar där också evangelisten Matteus hantering av Markus redovisas helt kort. Att jag lägger in texten beror på att detta års Stilla vecka och Påsk utgår från Matteus.

Inlägget lägges in onsdag kväll när det är 8 minuter kvar till kvällens LOST.

3. Passionshistorien - inledande noteringar.

Alla de fyra kanoniska evangelierna i Nya testamentet innehåller en passionshistoria, en berättelse som beskriver ungefär femton timmar av Jesus liv. Hos var och en av evangelisterna rör det sig om ca 7 sidor text i det Nya testamente på grekiska som jag brukar använda och det gör passionshistorien till en ganska stor del av respektive evangelists berättelse - hos Markus nästan 7 sidor av 55, hos Matteus 7 av 83, hos Lukas 7 av 93 och hos Johannes 7 av 67. I berättelsen om Jesus lidande och död föreligger faktiskt den längsta sammanhängande händelsekedjan kring Jesus.

Innan Markus

Evangelisternas berättelser stämmer i stora drag överens vad gäller ordningen av händelser men skiljer sig mellan varandra i större eller mindre utsträckning vad gäller detaljer. Hos Paulus finner man samma ordning uttalad i 1 Kor 15:3-5 men hos honom finner man ingen löpande berättelse om Jesus. Dock nämner han Jesus lidande, död och begravning på ett sätt som tyder på att han - och hans läsare - känner berättelsen om korset i form av en sammanhängande historia. En sådan berättelse torde ha uppkommit mycket tidigt och på en för de första kristna central plats - troligen Jerusalem - och rimligen har berättelsen fått ett relativt standardiserat innehåll redan innan någon av evangelisterna skriver ned en löpande passionshistoria i sitt evangelium. Paulusnoteringen och evangeliernas likheter, främst i ordningsföljden, ger slutsatsen att berättelsen tidigt, sannolikt redan från första början, och tillsammans med berättelsen om uppståndelsen, var vad som muntligt förkunnades om Jesus.

Hur det muntliga berättandet om Jesus sista dygn tedde sig, innan det formulerades i skrift, finns ingen exakt vetenskaplig kunskap om annat än att det måste föreligga ett rimligt samband mellan det som senare skrevs och vad som muntligt brukade berättas. På samma sätt är det rimligt att anta ett samband mellan det som berättades och det som faktiskt hände även om denna berättelse - och andra - redan i sina muntliga stadier standardiserades en del.

Vi vet inte hur det som berättades muntligt varierade från berättare till berättare, tid till tid och från plats till plats. Det som kan anses självklart är att det först framfördes på arameiska och senare - fast näst intill samtidigt - framfördes på grekiska som också blev det språk som gav berättelsen sina skriftliga former. Vad gäller det finns teorier om att passionshistorien separat formulerades skriftligt mycket tidigt, innan det äldsta av de bevarade evangelierna, men den dominerande uppfattningen bland bibelforskare är att Markus är den person som ger passionshistorien den första skriftliga utformningen som en integrerad del av sin berättelse.

Markus - den som i skrift formar berättelsen

Till sin största del är Markusevangeliet sammansatt av avsnitt med händelser kring Jesus utan att dessa händelser direkt bygger på varandra. I skriven form har avsnitten givetvis, och många gånger mycket snillrikt, fogats samman till en löpande berättelse som går att följa och är relativt lätt att memorera, men det är inte med nödvändighet så att den ena episoden direkt bygger på en föregående och har den efterföljande som konsekvens. I passionsberättelsen däremot, framför allt från och med arrangemangen kring den sista måltiden, följer en händelse direkt på den föregående och leder till nästa på ett följdriktigt och logiskt sätt till den längsta sammanhängande händelsekedjan kring Jesus.

Stilistiskt skiljer sig inte passionsberättelsen hos Markus från resten av evangeliet. Sannolikt skulle det ha varit så om Markus haft en annan tidigare skriftlig passionshistoria som förlaga när han formulerade sin text. Evangelistens ganska enkla grekiska, hans sätt att foga satser, använda ett och annat arameiskt ord osv, löper genom hela hans framställning och därför bör Markus anses som den förste passionshistorieförfattaren.

Markus - datering och lokalisering - avsnittet utelämnas här

Matteus - Markusföljeslagare i stort

Det finns nu och i historien ett otal svar på frågan om de tre första evangeliernas tillkomst och inbördes relationer. Det dominerande sättet att beskriva problemet utgår från att Markusevangeliet skrevs först och, tillsammans med en annan muntlig eller skriven källa kallad "Q", var förlaga till Lukas- och Matteusevangelierna när dessa senare skrevs oberoende av varandra. Källan "Q" skulle alltså vara det material Matteus och Lukas har gemensamt men som saknas hos Markus. Försök har gjorts att rekonstruera "Q" utifrån samstämmigheten hos Lukas och Matteus gentemot Markus men de försöken har inte lett till samsyn om hur "Q" skulle ha sett ut mer än att innehållet främst måste ha varit ord från Jesus, tal, liknelser etc.

Om "Q" har funnits som skriftlig källa är osäkert. Tomasevangeliet, en skrift med främst smärre ord och korta sentenser av Jesus, är inte "Q" men visar att den typen av material cirkulerat också i skriven form, även om just Tomasevangeliet, åtminstone i sin idag kända form, är yngre än vad "Q" bör ha varit.

Matteus bygger på och följer nästan helt Markus passionsberättelse. De sparsamma tillägg och modifieringar han gör är inte i något fall samma tillägg och ändringar vi finner hos evangelisten Lukas. De kan därför inte komma ur den tänkta talkällan "Q" utan kommer ur Matteus egen bearbetning av Markus ganska enkla text samt från material Matteus är ensam om, så kallat särstoff hos Matteus. Språkligt ligger annars Matteus så nära Markus att man måste se det som ett direkt litterärt beroende - en avskrift med förbättringar och tillägg.

Det finns ett stort antal små modifikationer och strykningar som främst bör tillskrivas Matteus egen redaktionella bearbetning. Som exempel kan nämnas:

• Lärjungarna Jakob och Johannes i Mk 14:33 blir Sebedaios söner i Mt 26:37.
• Jesus bön att få slippa denna stund och denna bägare i Mk 14:35 kortas i Mt 26:39 till att gälla bara bägaren.
• De skriftlärda i Mk 14:43 utelämnas i Mt 26:47 i förteckningen över från vilka de som skall arrestera Jesus är utsända.

Också tillägg av samma smärre art förekommer - tre exempel:

• Jesus bön repeteras i Mt 26:39 och 42 men är utskriven bara en gång i Mk 14:36.
• Jesus tilltalar Judas i Mt 26:50 men inte i Mk 14:45.
• En av dem som stod där och drog sitt svärd i Mk 14:47 identifieras i Mt 26:51 som en som var med Jesus.

Denna lista över mindre förändringar kan givetvis göras mycket längre men dessa räcker för att visa på det karaktäristiska: Näst intill ordagrant följer Matteus Markus men ändå med en viss frihet.

Mer omfattande förändringar, till stor del utifrån Matteus särstoff, är:

• Ett tillägg i Mt 26:52-54 där Jesus avbryter slagsmålet vid arresteringen och påtalar att han kunnat få annan hjälp om han velat.
• En uppstramning av anklagelserna i Mk 14:56-63 till en mer kortfattad formulering i Mt 26:60-63.
• Införandet av berättelsen om Judas död i Mt 27:3-10.
• Införandet av två berättelser knutna till Pilatus - hustruns dröm i Mt 27:19 och att Pilatus tvår sina händer i Mt 27:24-25.
• Vid Jesus död läggs i Mt 27:51-54 till den rämnade tempelförlåten en jordbävning och att gravar öppnades och de döda kom ut.
• Slutligen för Matteus in berättelsen om vakterna vid graven i Mt 27:62-66.

Strykningen av episoden om den nakne bortflyende ynglingen i Mk 14:50-52, ett utelämnande Matteus gör oberoende av men gemensamt med Lukas, kan givetvis inte bygga på särstoff eller ses enbart som en språklig förbättring utan måste också bygga på andra motiv - osäkert vilka.

Oaktat de förändringar och främst tillägg Matteus gör till Markus text dominerar likheterna. Dessa två evangelister ger i allt väsentligt samma berättelse med samma betoningar och tyngdpunkter. Främsta belägget för detta är att Matteus i 17:46 behåller de sista ord Jesus yttrar samt också han återger det på arameiska med grekisk kommentar: "Eli, Eli, lema sabachtani?" (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?).

Frågan Vad är det? inleder värdefulla kortfattade förklaringar till centrala delar av kristen tro när doktor Martin Luther författar sin Lilla katekes*. När frågan syftar på Kyrkofullmäktige blir svaret nog inte lika kortfattat, kärnfullt eller ens viktigt.

Kyrkofullmäktige i lokalförsamlingen består av 23 ordinarie ledamöter som samlas två gånger/år. Den förkrossande majoriteten är män i åldersspannet 65-70 år med ett icke föraktligt antal spretare uppåt i ålderspyramiden och ett par något yngre. Av gubbarna är jag den näst yngste lille killen och behandlas ibland också som en sådan. Den feminina fägringen är om möjligt ännu äldre med ett politiskt korrekt undantag i den unga dam i kvartssekelåldern som en av grupperna nominerat högt upp på sin lista som någon sorts ungtjejgisslan.

Åldermannahaftigheten innebär att fullmäktige mer präglas av baksyn än framsyn, bokslut blir mycket viktigare än framåtsyftande mål och bevarande prioriteras framför förändring.

Vårfullmäktigesammanträdet präglas dessutom naturligt av extra tillbakablick då det är det gångna årets ekonomi och verksamhet som behandlas.

Bokslutet för 2007 visade 1000000 i resultat dvs i ekonomiskt överskott i en budget på knappt 15000000. Detta beskrivs som bra fast det egentligen betyder att församlingsborna berövats kyrklig verksamhet till ett värde av ungefär en mille. Ur någon synvinkel bler det alltså frågan om en ren förskingring som innebär att varje kyrkoavgiftsbetalare i kommunen egentligen borde kunna få en återbäring på ca 200 kronor - tillsammans med en skriftlig ursäkt.

Verksamhetsberättelsen är inte lika enhetligt och formellt hållen som bokslutet - naturligtvis. Häftet innehåller avsnitt där verksamhetsansvariga kommenterar den verksamhet de varit ansvariga för. Avsnitten får på grund av att de har olika författare väldigt olika stil och varierar vad gäller nivå av detaljinformation och analys - kanske också fullständighet.

Redovisningen av gudstjänststatistiken för det gångna året, samt kommentarer till detta, brukar jag tycka är särskilt intressant. Uppgifterna i denna bygger på Svenska kyrkans välutvecklade sinne för mätningar och statistik och brukar, förutom en klockren felräkning på ett ställe, ge en god bild av utvecklingen - särskilt om man ser över några år.

Av detta kan noteras att på fem år har var femte besökare vid huvudgudstjänst i Älvsby kyrka försvunnit - i reda siffror knappt 5000 år 2002 till knappt 4000 2007. Detta tapp har säkert en hel bukett av orsaker: hög medelålder vilket betyder hög "naturlig avgång", sekularisering och vikande siffror i hela landet, utformningen av gudstjänsterna, attityder hos dem som är ansvariga osv. Jag påtalade detta och föreslog att man skulle mer noggrant analysera utvecklingen så att man kan skilja rikstrender som man bara har att acceptera å ena sidan från lokala faktorer som man faktiskt kan göra något åt å den andra.

En liten skillnad finns mellan färre gudstjänstfirare i Högmässa (eller annan huvudgudstjänst med mässa/nattvard) jämfört med gudstjänster utan mässa. I skrivningen uttrycks tanken att man av den anledningen kanske skulle dra ner antalet mässor för att få fler gudstjänster med vad man tror skulle vara en högre tillgänglighet. Denna tanke anser jag vara så nära ett skott i foten som det bara är möjligt och finner åtgärden fullt jämförbar med att föreslå att OKQ8 bara ska sälja bensin udda veckor eftersom så många faktiskt inte tankar utan bara köper mat eller godis eller hyr DVD-filmer. Själva bensinmackstanken skulle väl därmed anses duktigt urholkad - eller?

För fullständighetens skull skall sägas att de vikande siffrorna i huvudkyrkan i någon mån uppvägs av ett ökande deltagande i fler musikgudstjänster samt, framför allt, i ett ökat antal smärre andakter på äldreboenden och på Älvsby folkhögskola med i och för sig ganska få deltagare varje gång.

Om detta och om församlingstillväxt i allmänhet finns mycket att både säga och skriva.
Intressanta länkar i sammanhanget kan vara:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=131891 om olika Lutherska kyrkor...

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150730 om centrum i förkunnelsen...

* för en moderniserad variant av det aktstycket - se http://www.evl.fi/svenska/katekes/

PS: Jag befinner mig för närvarande i Haparanda dit jag åkt för att bedriva undervisning vid Svenska kyrkans grundkurs i Östra Norrbottentiden. Eleverna ägnar sig nu åt att medelst metoden Berätta Bibeln in i sina sinnen foga passionshistorien så som den berättas i Matteus 26:36-28:15, Lukas 22:39-24:21 och Johannes 18:1-20:10 - en grupp per evangelist.

1. Hur hinner du med??
2. Hur hinner du skriva??
3. Hur får du ihop nåt??
4. Vilket behov fyller det??
5. Varför skriver man på en blogg??
6. Vad är det med de människor som bloggar??

Detta är frågor jag ibland får när folk hör att jag har en blogg. Den uppmärksamme läsaren ser här det mystiska mönstret av tre frågor som börjar med bokstaven H och lika många med begynnelsekonsonanten V. Läsare som kommenterar inlägg möter liknande mysticism då ha eller hon sedan han eller hon - idag är jag genusmässigt rent lysande korrekt - klickat på Kommentarer under inlägget och därefter skrivit sin mening, en hälsning eller något annat. När man sedan skall Skicka kommentar dyker det upp en ruta i vilken man skall skriva in bokstav-siffra-bokstav-siffra och det ser nästan ut som rubriken till detta inlägg. Varför man skall göra på detta viset vet jag inte men jag gissar att det beror på att man vill förhindra automatkommenterande av spam-typ. Proceduren framtvingar nämnligen mänsklig närvaro när kommentarar ges.

Fråga 1 - Hur hinner du med?? - kan enklast besvaras med det gör jag inte, i alla fall inte utan att annat blir lidande. Så är det med alla aktiviteter av mer eller mindre onödig hobbykaraktär så som motion, umgänge med vänner, Bibelläsning och nattsömn. Ändå bloggar jag inte jämt utan har lagt golvet på två inlägg i veckan. När inspirationen ramlar över mig eller det händer saker av speciell natur kan det givetvis bli oftare. Den flitige läsaren har dessutom nog märkt att inte är det alltid något speciellt som skapat inlägget, ej heller inspiration.

Fråga 2 - Hur hinner du skriva?? - är väldigt lik fråga 1 och anses därför besvarad ovan.

Fråga 3 - Hur får du ihop nåt?? - kan belysas ur två synvinklar. Den ena är att frågeställaren uttrycker sig tvivlande, mer av arten Hur får DU ihop nåt?? Mitt svar brukar då bli: Vaddå DU?? Klart jag få ihop nåt! Man behöver inte vara dum bara för att man är snygg!!
Ibland finns dock i frågan ett drag av om inte beundran så i vart fall att frågören eller frågösen är lite imponerad och frågar typ HUR får du ihop nåt?? Orden kommer som ur luften brukar jag då svara.

Fråga 4 - Vilket behov fyller det?? - har bara ett svar: Inget alls!! Världen har inget behov av bloggare och mina små drapor förändrar ingenting varken globalt eller lokalt. Exempel finns på personer som i relation till det jag skriver utvecklat en lätt form av bloggoholism så att de efter några dagars inaktivitet från min sida piper till och i en kommentar efterlyser nytt utbrott av skrivklåda. Gissningsvis skulle dock deras avvänjning gå for om jag tvärt skulle sluta. Om det fyller något behov hos mig återkommer jag till när jag besvarar frågorna 5 och 6. Och det gör jag inte nu eftersom nu skall det slalomåkas.

/paus/

Fråga 5 - Varför skriver man på en blogg?? - besvarar jag nyslalomåkt med Jag tycker det är kul att språkleka lite. Att det dessutom finns folk som ids läsa det jag skriver gör ingenting. Och så är det trendigt bland innefolket - typ Carl Bildt och säkert många andra.

Fråga 6 - Vad är det med de människor som bloggar?? ställs ibland som om man frågar efter en diagnos av något slag typ ADHD, DAMP, MS, FET eller JÖR. När jag kollat runt på bloggar har jag själv ställt mig samma fråga när jag hamnat på bloggar som bara handlar om skor (dam-dito) eller andra som varit vanvettigt självutlämnande vad gäller one-night-stands i fyllan eller annat. Så svaret blir å den frågan: Jag har ingen aning! Jag är tacksam för förslag genom Kommentarer-funktionen jag inledningsvis skrev något om.

Måla väggarna i mild grön färg är ett annat senare inlägg på Dag Sandahls blogg och är åxå bra. På något sätt beskriver han näst intill två religioner på ett oroväckande sant sätt.
Och idag på morgonen har alias Mr Sommarsko i inlägget Det lustiga året 2008 - fortsättning IV ironiserat över en företeelse jag själv märkt - nämnligen matematiken att X antal enbart män = tvivelaktig genusaspekt men Y antal enbart kvinnor = helt OK i genushänseende.

Evangelietext: Luk 1:26-38

Inledning:

J M Beb är en Jul-helgs-helg.

Egentligen firas den 9 månader före Jesu födelse - alltså den 25/3.
Märktes i berättelsen om Maria & Gabriel.
Men i år fungerar det inte. 25/3 är tredje dag påsk eftersom Påsken är så extremt tidig.
Då får J M Beb maka på sig för Påsken eftersom Påsken är viktigare. Viktigare än Julen.

Jesu uppståndelse med lidande och död innan är viktigare än födelsen - om man skall hårddra.

Ändå är givetvis Inkarnationen - alltså att Gud blir människa, att Gud/Guds Son föds som människa viktigt. Mindre viktigt än Påsken eftersom det får maka på sig men ändå så viktigt att det absolut inte får komma bort. Därför är det i år J M Beb 9½ månad före Jul, inte 9.

J M Beb är dessutom en "spagat-dag" med en enorm spänning - sträckning:
Den store Guden tänjer sig nedåt och blir ett embryo.
Den genom vilket allting skapats blir ett foster. För att nå oss människor.

J M Beb ger besked om Maria!!

Hon är ung, vanlig och utvald av Gud.

Ingenting tyder på att hon blev utvald p g a några speciella egenskaper.
Hon blev bara utvald, kallad, ombedd att föda Guds Son.

Hon var jungfru - det är lite udda när det gäller graviditeter.
Gravida flickor/kvinnor brukar veta av en man - eller flera.
Men inte Maria! Jag vet ju inte av någon man.

Här är Bibeln entydig. Hennes blivande man - Josef - har inget med saken att göra. Ingen annan heller. Maria blir gravid ändå!! Här svävas det ibland på målet i kyrkliga sammanhang - trots att Bibeln och kyrkans tro alltid varit klar i frågan. Och det är märkligt

Maria är alltså vanlig - men hennes graviditet är ovanlig.

J M Beb ger besked om Jesus!!

Därför skall barnet kallas heligt och Guds Son.

Alltså ett foster, ett barn, en person som är människa - född av Maria - men speciell:
Guds stora bastanta insats i världen. När tiden var inne för den insatsen.

Utifrån det och utifrån Marias gensvar kan man också säga att...

J M Beb ger besked om Gud!!

Och de beskeden finns i den text som kallas Marias Lovsång och som är predikotext för idag. Egentligen en bön - används som tidig aftonbön i största delen av den kristna kyrkan. I lovsången finns beskeden om Gud - lyssna bara:

Textläsning: Luk 1:46-55

Gud är en "småfolkets Gud"

Det är Marias egen erfarenhet. Den lyser igenom i hennes lovsång så som Lukas återger den.

Och det är erfarenheten hos det folk hon tillhör. Och dess historia kan hon. Vi lär känna den historien i de böcker vi kallar Gamla Testamentet. Där är Gud en "småfolks-Gud".

Hur beskriver Maria/Lukas Gud?

Ganska lik en annan kvinna långt tidigare - Hanna i GT-texten.

Gud är stor - "min själ prisar Herrens storhet".

Här finns folkets - Marias - minne av att Gud krossat imperier - Egypten, Assyrien, Babel...

Här finns övertygelsen om att Gud skapat och upprätthåller världen, föser omkring stjärnorna...

Gud är en "stor Gud" - "fruktansvärd mer än alla Gudar"/makter.

Och det är denne store Gud som vänt sig till Maria eftersom Gud är en "småfolks-Gud".
En Gud som gör stora ting genom och för små människor.

Och Maria strör på med exempel: Störtar en del och upphöjer andra, mättar en del och avvisar andra, som håller löften genom historien.

Detta kan ge också oss anledning att fundera över Gud, Guds avsikter och åsikter idag, i vår tid.
Om nu Gud är densamme - en "småfolks-Gud".

På vems sida kommer då Gud att stå?? Vad anser Gud?
I konflikter, i situationer när människor blir utnyttjade av andra människor.
När starka förser sig och svaga blir förtrampade. Hemma i Sverige. Utomlands.

Detta är viktigt eftersom vi ibland tänker oss att Gud som står ovanför mänskliga situationer av politik och ekonomi. Nog är Gud allas Gud men enligt Bibeln är det småfolket Gud främst agerar till förmån för.

Så se vem som är förtryckt, kränkt, diskriminerad, bortglömd, ratad, uträknad.
Så finner du Guds folk, dem Gud agerar för.

Att Gud är en "småfolks-Gud" märks tydligast i Jesus.

Jultiden - och J M Beb hör till Jultiden - presenterar Gud i baby-form.

Tiden nu före påsk - alltså Fastan och Passionstiden - visar Gud i "utvisad/ratad" form - övergiven av alla, dömd bort från trygghet, gemenskap och värme. Dömd till förnedring, smärta och död. Påsken visar sedan baby-gudens och den utvisade gudens seger över utsattheten, ondskan och själva döden.

Därför är det egentligen inte så tokigt att vara "småfolk".
Och att känna sig som "småfolk" ofta gör: utelämnad, tilltufsad, misslyckad, utanför.

Inte så att det är något positivt i sig - så skall det inte förstås. Men när det nu en gång är så att man, du och jag, är utelämnad, tilltufsad, misslyckad, utanför så är du och jag en av dem Gud agerar till förmån för - Gud som enligt texten "upphöjer de ringa..."

Sug därför på den karamellen:

Gud är en "småfolks-Gud". Det visar Jesus.

Amen.

• lördag
• 12.00 Inledande andakt ledd av distriktsprästen - sedan föredrag och samtal om lidande, Jesu lidande och människors med undertecknad som huvudaktör tillsammans med distrikets präst och diakon samt representant för Edelvik - för övrigt gift med regionprällen.
• 14.30 Kaffe - fullständigt nödvändigt
• 15.00 fortsatt samtal, föredragningar och frågebearbetning                       
• 17.00 Enkel måltid
• 18.00 Kvällsgudstjänst med möjlighet till förbön - distriktsprästen
• söndag
• 10.00 Högmässa, distriktsprästen som liturg och jag som predikant, kör, kaffe, helgsammanfattning, frågestund, samtal och hela baletten. Därefter sjukbesök hos annan kollega å lasarettet innan snöstromsresan hem.

Av detta skäl har jag obloggat denna helg - fram till nu.

Om det blev bra i Sjungande dalen vet jag inte - andra må avgöra. Roligt var det i alla fall. Inte så lite svettigt heller eftersom man ju faktiskt aldrig riktigt kan veta vart dagar av detta slag tar vägen. Folk uttrycker ju tankar, kommer med inlägg och frågeställningar man inte kunnat förutse vilket innebar att minst tre av lördagens fyra timmar samt knappa timmen vid kyrkkaffet innebar att vi som höll i det hela fick skjuta från höften - något jag tycker är kul.

Och så var det givetvis nattsudd hemma hos kollegan med familj.

Därmed har minst 45 palestinier dött till följd av attackerna sedan i onsdags, då Israel inledde sin offensiv efter det att en civil israel dödats i en palestinsk raketattack.
Det är slutorden i en kort notis i Svenska Dagbladet idag. Notera: 45-1!!
Och igår pratade en Israelisk minister om Förintelse för Gaza...
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_926403.svd
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_923891.svd