stigstrombergsson

I förra inlägget beskrev jag mig själv med orden lite och inte lite av en ordmärkare och överkänslig petimeter. Jag står för den beskrivningen men behöver också vara medveten om att det inte alltid är en konstruktiv väg att gå för att främja en sak, föra ett samtal och vara öppen för dialog. Visst kan man märka ord men det bör inte ske på bekostnad av helheter och avsikter – så vida det inte rör sig om rena faktafel.

Draggar jag i min huvudskalleknopps dunkla djup flyter ett minne upp av en sak jag läste på 1970-talet. Jag hade då efter min farmor fått ärva Samlade skrifter af Carl Olof Rosenius i fyra band och läste noga genom den första volymen.* Där fanns en artikel som jag vill minnas handlade om att skilja mellan falska och sanna läror, predikanter, förkunnare och skrifter. När gäller sådant påstår Rosenius att det är viktigare att lyssna till rösten än att i detalj granska orden. Är det Herdens röst – alltså Jesus röst – man hör eller är det mest fina lämpliga korrekta ord? Naturligtvis vet han – som alla andra – att röst och ord hör ihop och att ord ska vara sanna och exakta. Det han ändå trycker på att man behöver ha ett visst överseende om någon uttrycker sig fel eller avigt men ändå har en intention och är sann i den sak han eller hon vill framföra.

Varför flyter detta upp i min skalle just nu?

Och klart på sidan av vad Rosenius då egentligen behandlade?

Till mitt blogginlägg om boken The end of Israel – dispatches from a path to catastrophe av den 30:e juli – här – gav bloggkompisen tobbe lindahl en kommentar om ordet blaska, ett ord som kan låta nedsättande. Det startade en dialog och han gav mig en utmaning som jag först sa pass till. Igår när det regnade gav jag mig ändå i kast med att utreda saken närmare. Jag fick fram ett resultat som jag försökte få in som en kommentar men det funkade inte. Jag sökte på ett annat sätt men det gick inte heller att publicera. Därför kommer nu här ett inlägge med det jag inte fick igenom som kommentar igår – en lista över bloggningar med ordet blaska och vilka tidningar det då gällt:

Jag kunde inte hålla mig! Jag beslöt att kolla.

Alla mina blogginlägg har jag i ordbehandlingsformat sparat i en mapp i min dator. Det gör att det är relativt enkelt att genom en sökfunktion få fram dator och innehåll i bloggposter då jag använt ordet ”blaska”. Här kommer listan med datum och vilken tidning jag betecknat med det irriterande ordet. Jag lägger till blasklappen att jag kan ha missat något gång.

2009-01-07 Dagen. 2009-01-26 Piteå-Tidningen. 2009-04-30 Kyrkans Tidning. 2009-06-13 Piteå-Tidningen. 2009-08-13 Kyrkans Tidning. 2010-03-14 Kyrkans Tidning. 2011-01-31 Tidningen Land. 2011-03-24 okänd dags- eller samfundspress. 2011-04-29 Daily Observer i Liberia. 2011-10-20 Piteå-Tidningen. 2011-10-21 Tidningen Östran som då var värld för Dag Sandahls blogg. 2011-11-04 Piteå-Tidningen. 2011-11-08 Dagen. 2013-05-23 Dagen. 2014-05-01 flera tidningar – Piteå-tidningen, Dagen och Haaretz. 2015-10-05 Dagen. 2016-01-23 fackförening KyrkA:s medlemstidning. 2016-12-12 Piteå-Tidningen. 2017-07-29 Kyrkans Tidning. 2020-04-22 Piteå-Tidningen. 2023-03-21 Kyrkans Tidning, Dagen och Världen Idag. 2023-05-31 Kyrkans Tidning. 2024-07-30 Jerusalem Post

Som synes blir det drygt 20 gånger på 15 år bland säg 2000 blogginlägg. Det lustiga är att sakerna jag de facto behandlar i de olika inläggen mycket sällan blir något man kommenterar – märk-ligt nog.

* Volymerna 2-3-4 har jag inte läst igenom. Så inte heller de två volymerna av hans kommentar till Romarbrevet som jag nyligen förvärvat.

Här och var i cyberrymden kan man ramla över bloggar, så kallade influensare, artikelförfattare, debattörer och tyckare som vad det verkar ha sitt huvudsakliga näringsintag i att äta citroner och dricka ättika. De klagar på allt, gormar om det mesta, som tjurar och surar. Jag vill inte vara en sådan!

Men det är så att jag på en tidigare arbetsplats första halvan av 1990-talet fick smek- eller öknamnet Sur-Stig. Dock sas det med viss värme i tonfallet. Det fick mig i alla fall att tänka efter och genom åren hålla kvar tanken. Ihärdigt ifrågasättande av saker kan ge ett skevt intryck av vad man är för en typ – typ sur-typ.

Naturligtvis innebär inte det att saker och ting både i samhälle och kyrka inte skulle kunna ifrågasättas. Inte bara kunna utan måste ifrågasättas. Det är inget farligt. Är en sak bra tål den om någon ifrågasätter delar av saken. Är saken dålig måste den ifrågasättas. Sånt som kan uppfattas som kritik behövs om sammanhanget vill vara sunt men särskilt i kyrkliga sammanhang tenderar man ofta att vara gräsligt kritik-rädd och undvika sådant som kan avslöja problem eller rentav skapa konflikt. Bättre är då att lägga sig till med slogans som Allt står väl till, allt står väl till – trots att de orden i Bibeln är kännetecken på de falska profeternas utsagor.

Att ifrågasätta och kritisera är alltså något legitimt men att bara göra så blir i mitt tycke onödigt surt – i alla fall här på min blogg. I min telefon och i min dator men bara där har jag därför ett antal halv- och näst intill hel-skrivna ting jag till syvende och sist valt att inte publicera här. Kanske tycker någon att sådan självcensur är lite tråkig. Definitivt är det något som glesar ut avstånden mellan blogginläggen. Jag vill helst skriva och berätta om positiva ting men hittar nästan inget som kittlar igång just den behandlingen av tangentbordet. Effekten blir då att sur-stig bloggar (mindre).

Numera kommer oftast ett blogginlägg till på så sätt att jag skriver text i funktionen Anteckningar i tellefånen. När alstret är hyfsat klart mailar jag det till vår lapptopp och därifrån efter viss bearbetning publiceras det här. Som regel försöker jag också illustrera det hela med en bild.

När då själva bloggposten finns sparar jag ordbehandlingstexten i datorn med sökvägen Den här datorn – Dokument – för blogg – tidigare och sedan år och månader. Där finns nu, innan detta inlägg 2984 filer i 196 mappar. Bloggbilder sparas åxå i egna mappar. Allra sist söker jag i tellefånen upp inlägget här på bloggen och länkar till det på min fäjsbåck.

I datorn har jag nu skapat mappen självcensurerat för sånt jag kanske i vissa stunders hetta eller under mer långvarig grämelse knåpat ihop men vid lite kyligare tanke beslutat att inte publicera – ännu. Idag hamnade ett och ett halvt inlägg med tankar om att en del folk till synes aktivt väljer att bojkotta gudstjänster de kallar ”våra”. Jag funderade vad som kan ligga bakom sådant och hur det skulle kunna tänkas bli om jag själv skulle aktivt och med genomtänkta motiv strejka från en del gudstjänster. Den texten hamnade i mappen självcensurerat. Åtminstone tills vidare.

Varför?

Jag vill att bloggandet skall vara informativt och beskrivande mer än polemiskt. Naturligtvis inte till varje pris men det känns vettigt att ta vissa hänsyn. Om folk man kan tänka sig syfta på mot sina vanor skulle läsa min blogg skulle de sannolikt bara krypa djupare i de tystnadens hål varifrån man varken förklarar eller diskuterar. Gallsprängda bloggningar skapar därför ofta ingenting mer än att framställa bloggaren som en grälsjuk surrkuse. Hur sant det än kan vara i mitt fall är det inte kul att exponera sig så även om det jag uttrycker i sak är sant.

Till detta skall också sägas att självcensur slår till ibland när innehållet på alla sätt och vis är positivt och glädjande men kanske inte är lämpligt att lägga ut. Underbara barnbarn eller andra närstående ska till exempel inte finna sig exponerade på nätet – typ.

Det var på nyårsafton jag i inlägget snärlig 2023? började grubbla om ett par av mina dilemman vad gäller eventuella framtida blogginlägg. Dessa mina dilemman är tvinnade i varandra. Att detta nu går att läsa betyder inte att frågan om jag skall fortsätta skriva lett till beslut. Den saken är fortfarande öppen men jag gissar att jag kommer att fortsätta sprätta ur mig texter i de kategorier jag brukat sortera dem i.

Frågan om snärlig är dock kvar, alltså om balanspunkterna eller ribborna mellan och för ärlig och snäll. Ofta är det inget problem alls. Skriver jag till exempel om våra barnbarn och korar dem till världens bästa ungar är det både att vara snäll och vara absolut toyalt ärlig. Ingen motsats. Inget dilemma.

Skriver jag om en bok blir det inte heller någon nämnvärd konflikt. Är boken bra rekommenderar jag den. Skulle den vara dålig är jag ärlig utan att parera för att vara snäll mot författaren. På samma vis blir det om jag skriver om politik eller liknande saker. Där finns inte heller någon relation eller närhet till partiledare och liknande och vara ärlig kan dominera helt och att vara snäll blir bara att inte vara medvetet grov och elak.

Det är när saker, verksamheter och folk är närmare som dilemmat ärlig och snäll blir aktuellt. Hur balanserat snärlig jag tycker mig kunna vara skapar en viss men varierad grad av självcensur. Att jag hellre i offentlig text och tal ger ros än ris tyder nog på att jag mest låter snäll råda men för att vara ärlig tillstår jag att jag i tankarna inte sällan samtidigt är irriterad, kritisk, missnöjd och rentav sur.

Kring vad?

Själv tänker jag på ting jag här på min personliga blogg hållit tillbaka och håller tillbaka. Måhända kanske någon annan också funderar inte bara kring det jag skrivit och skriver om utan också vad som inte kommit med. Det jag kan säga är att en och annan nog bör känna lättnad utifrån hur snärlig jag så här långt har varit, hur jag balanserat och var jag lagt mina ribbor.

Detta inlägg är ännu inte alltför långt. Att höja ribban för ärlig och sänka den för snäll kring olika saker både säg 5-10-15-20 år tillbaka såväl som i nutid skulle förlänga det en hel del. Därför går jag inte konkret vidare i sådant, i alla fall inte nu. I stället utlyser jag om inte en tävling så i alla fall en möjlighet att genom kommentarer gissa vad jag självcensurerat både i närtid och med några års tillbakablickar. Jag inbjuder alltså dig, noble Bloggläsius, att tycka till och/eller i detalj gissa vad jag tigit och tiger om.

En kommentar kom till inlägget inspirerat bloggande? med tanken – och rentav frågan om bloggandets transpiration. Hur det är för andra än mig vet jag inte men för egen del kan jag berätta.

Om förkunnelsen i gudstjänsten, det många kallar predikan, brukar jag säga att den har tre led: 10-15% inspiration, 70% transpiration, sedan desperation. Andra ledet är då för mig inte jobbigt i det nära sammanhanget och den specifika situationen när manus skall formas. Då har jag långt tidigare svettats färdigt i allmänt studium och teologiska funderingar. Det är inte för inte det finns en kategori Exe-geten bräker här på min blogg.

När jag bloggat är också sällan i känslan av desperation. Jag väljer ju själv när och om vad. Visst finns litet inslag om jag föresatt mig att fortsätta skriva på någon form av serie men annars inte. Alla blogg-måsten är ju frivilligt valda av mig själv och kan släppas vilket ögonblick som helst.

Men transpirationen då? Alltså att ”svettas” över ett blogginlägg?

Det sker inte ofta. Ibland gäller det dock för att styrka något jag tänker att hitta källhänvisningar, länkar, fakta eller bilder. Inte annars. Faktiskt. Sedan kan jag kämpa en del med stilistik, ordval, formuleringar och så – men inte mer,

Men det är klart att OM jag skulle ta på mig betinget eller åläggas uppdraget att säg varje dag före 18.00 skriva något inom en speciell kategori skulle jag nog då och då känna mig andfådd. Då jag inte gått in i sådant blir det faktiskt inte mycket transpirerat bloggande. Den enkla lusten för egen del att skriva, rentav vara inspirerad, överväger.

Men det händer att inspirationen falnar, att jag misströstar och får lust att sluta blogga. Läsekretsen förefaller begränsad och de som visar intresse genom att kommentera kan oftast räknas på ena handens amputerade tumme. När jag för några år sedan jämrade mig i den riktningen sparkades jag upp på banan av en läsare som påstod ungefär: Har du 25-30 personer som läser vad du skriver är det faktiskt på något sätt en församling! – det gällde då kyrkliga och Bibliska skriverier. De människorna är väl värda att du fortsätter?

Så jag fortsatte. Och som synes fortsätter.

I höst – men hur detta skall ske funderar jag ännu över – avser jag att låta församlingens Bibelstudie-verksamhet och liknande bli synligt här påmin blogg så att det når utanför dem som lokalt i dessa Coronatider kan samlas.. Kanske blir bloggen som i våras något av ett arbetsverktyg för ”distans-Bibelstudier”. Eller inte. Jag återkommer.

OBServera frågetecknet!

Tankar kring inspirerat bloggande kommer då och då – men aldrig när idéerna flödar och språket spritter. Tvärtom. Det är när det (av olika skäl) står still i tankeverksamheten (och besöksstatistiken är lägre än vanligt) som jag funder kring inspirerat bloggande, vad det är, hur och varför. Hos mig alltså. Andra bloggare utvärderar jag inte. De liksom var dag får ha nog av sin egen plåga.

Jag påstår: Det handlar om balans mellan reaktivitet, kreativitet och proaktivitet kryddat med lämpliga mängder positivism och/eller gallsprängd kverulans. Visst lät det fint? Pretto? Fint eller inte men jag tror jag behöver de sakerna för min balans för att leverera åtminstone lite inspirerat bloggande.

reaktivitet

Jag behöver bränsle, något att reagera på! Detta kan vara vadsomhelst – händelser jag är med om, personer i min närhet, något jag läser på nätet, nyheter, en bok. Vadsomhelst.

I detta är jag inte unik. Alla bloggare, intellektuella eller författare är reaktiva i större eller mindre grad. En del är bara positivt reaktiva och ser ljust och glättigt på allt och alla. Sådan är inte jag. Andra är bara surpuppor som slår ner på allt och alla de möter. Det finns till och med dem som söker upp saker att reaktivt förarga sig över och motsätta sig. Så är jag heller – eller vill i alla fall inte vara. En mix av plus och minus är bäst.

kreativitet

Att vara kreativ, skapande, är något man ibland är och som ibland bara faller över en men man kan också bestämma sig för att söka vara så. En föresats liknande ett projekt stimulerar – som jag upplevt det – kreativiteten. Det ger mig egenupplevelsen (självbedrägeriet?) att jag håller på med inspirerat bloggande. Tänker jag tillbaka var det så serien p minus och ett nummer fungerade för mig våren 2018. Den var kul att skriva bara för att den var kul att skriva, inte av någon annan anledning.

proaktivitet

Betänka vad som hänt är stort. Man behöver ju förstå vad som hänt för att fatta var man hamnat. Förstå det som händer är viktigare och naturligtvis då svårare. Att tänka framtid på ett realistiskt sätt är än knepigare och än mer utmanande. Och viktigt. Generellt är jag ganska beroende av att odla framåtblickar och definitivt är det så för att jag skall ha en liten chans att uppleva att det jag håller på med här är ett inspirerat bloggande.

Positivism och/eller gallsprängd kverulans skriver jag inte mer om. Inte heller om vilka roller humor eller att leka med språket spelar. Men det är ju också faktorer jag söker efter för att nå något jag åtminstone till en del själv kan uppleva som ett inspirerat bloggande? OBServera frågetecknet!

Influencer är inte en smittbärare vars effekter kan bromsas med vaccin. I stället är det – som jag fattat – ett nytt pretto-ord som lär betyda ungefär: En person som utan formell makt eller ställning genom så kallade sociala medier påverkar och har inflytande på andra. Graden av influence mäts då bland annat i så kallat följare på Instagram, Facebook eller annat liknande sammanhang. Inte sällan har infuensen, inte influensan, att göra med vardag, mode, mat, politik eller annat.

Nu säger jag det:

Jag är ingen influencer!

Om jag är det är jag en vissen sådan.

Mitt sociala-medie-inflytande är synnerligen begänsat. Jag har mellan 20 och 30 dagliga intittare på denna min anspråkslösa blogg. Igår kom jag på varför. Insikten kom likt när Pluto lyssnar till två influence-röster – klicka på bilden blir den större.

- Ingen läser för du skriver för långa inlägg! sa en skarp klandrande gillgrön röst.

- Men jag skriver inte längre drapor nu än för 10 år sedan svarade jag mjukt, inspirerad av en mildare röst från den andra sidan. Inte heller sämre tillade jag försiktigt.

- Folk ids inte bry sig i vad du skriver! sa den elakare av de två. Du är för tung, seriös, tråkig och framför allt ödslar du för många ord på fel saker och åsikter. Man ids inte!

- Men hur ska jag komma till rätta med det? undrade jag lite trumpet.

- Ha! Du sa det själv! Trump! Det är en grabb i min smak. Han kan fatta sig kort och koncist. Kolla hans Twitter!

Den andra influencern såg eftertänksam ut. Rentav funderande. Med en mjukare, mildare och vänligare tonfall bidrog han med sitt försök till analys.

- Förr när du bloggade var det fler som läste och när de gjorde det var det vid datorn med en sådan skärm. För tio år sedan. Påverkade det hur du skrev, tror du?

- Jo, svarade jag. Jag märkte, också hos mig själv när jag läste andras bloggar, att jag tålde att skrolla skärmen en gång men skulle jag behöva använda råttan fler gånger tappade jag i motivation. Tänkte att så är det nog för andra också och begränsade mina blogginlägg till ett skroll – om man får säga så. Då fann jag att om jag skrev i ordbehandlingsprogram i typsnitt Arial storlek 10 blir det inte mer än en A4. Men vad spelar det för roll?

- Jag tänker, sa den eftertänksamme, att idag läser man på sin smartphone – de som läser blogg alltså. Och måste pilla en massa gånger på skärmen för att ta sig genom det skrivna – om det är A4-långt vill säga. Kan det spela in?

- Menar du att det är ren pekfingerkramp som gör att färre läser? Och fortsatte: Menar du att en smartphone, som ju sägs öppna världen för oss och ge utrymme till en massa information, bara genom sitt sätt att funka krymper det vi tar in till några få stackars rader med enkla slogans – a la Trump? Det blir ju rent smart-fåneri – typ!

Min upprördhet var nu genuin och äkta. Inte lindrades den av den andra rösten.

- Du ser! Det är bara att anpassa sig! Skriv kort och enfaldigt! Och elakt! Det går hem. Trump och alla annan högerpopulism visar det. Å glöm inte smajlisar! Det finns sånna som betyder att man spyr och allt möjligt. Nu gäller: Affekt är viktigare än intellekt!

- Du väljer, sa den milda rösten till mig. Du bestämmer hur du skall skiva, om du skall trampa på som du gjort och röna liten uppskattning eller trumpa på som många gör. Du väljer.

Jag har bestämt mig.

Jag låter inte smart-fånarna bestämma.

Jag bloggar på som vanligt. Är jag då är en influencer nöjer jag mig med att vara en vissen.

Till höger finns en lista över de Kategorier jag sorterar mina blogginlägg under. Den minst använda är Nygammalt skapad för att reprisera tidigare läsvärdheter, något jag inte gått in för att göra. Bloggpolicy är en annan sällan använd kategori. De presentationer som finns där gäller fortsättningsvis och har stått sig väl genom åren. Just detta inlägg hamnar dock där.

Jag har skapat en ny kategori – Farfar/morfar funderar. I listan kommer den efter Farfar funderar som instiftades för drygt sju år sedan. Den tar jag naturligtvis inte bort. Jag kommer bara att inte publicera mer där. Jag är ju nu också morfar så allt jag framöver skriver som har direkt koppling till Tyra (7), hennes lillebror Adrian (5) och deras nu nyfödda kusin Lisa kommer att bokföras under den nya mer inklusiva beteckningen.

Kanske är det på sin plats med en liten presentation av dem jag länkar till längst nere till höger – samt en beklaglig ändring i beståndet.

Först och främst skall sägas att det inte finns någon påtaglig strategi bakom vilka bloggar jag valt att länka till. Det är ganska slumpartat, faktisk. Det är inte alls givet att jag och dem jag länkar till tycker lika – det vore väl för enfaldigt! Det gemensamma är bara det att jag känner personerna ifråga eller har att göra med och kan rekommenderar de länkar som inte är personliga. Det finns ingen ambition hos mig att vara fullständig eller mångfaldig utan länklistan är snarast min egen latväg till platser på nätet jag vill besöka – och kan tänka mig att tipsa om.

• ANDRA BLOGGEN är ganska vilande. Jag öppnade den då bloggverktyget i den här bloggen inte medgav publicering av film – eller så fattade jag inte hur man gjorde. Den innehåller främst filmsnuttar med barnbarnen i baby-ålder, en publiceringsverksamhet jag stramade åt närde blev lite större. Jag har 100% förtroende för bloggaren.
• böcker om allt går till en databas med all litteratur som finns i svenska universitets- och högskolebibliotek. Kul att botanisera i.
• dagens kyrka är en portal för en del andra bloggar medkyrklig anknytning. Jag finns själv med där men besöker den bara då och då.
• folkhögskolan är min tidigare arbetsplats. Där händer mycket både vad gäller kurser och kulturarrangemang. Dessutom får man genom länken snabbt reda på vad som erbjuds till lunch.
• johnny lestander är en snubbe här i samhället – ekonom. Han bloggar om allt möjligt – nyheter, religion, händelser och en förödande massa fotboll. Personligen bekant. Läses dagligen.
• minstabröder tittar jag också in hos mest varje dag. Han uppdaterar mig med notiser och nyheter om situationen för de kristna i Palestina. Finns också på Facebook.
• sandahl trampar vidare följer jag varje dag han tar ett steg. Frispråkig och fribråklig kyrkodebbatör som fast han ibland trampar i klaveret ändå på ett upplysande sätt trampar på många av det kyrkliga etablissemangets ömma tår.
• stig sundström var tidigare präst i Älvsby församling. Nu är han verksam i Västerbotten och bloggar personligt om hundar, husrenoveringar, tro och församlingsliv – alltså ditt och datt.
• tobbe lindahl är en god vän sedan vi var i 10-års-åldern. Honom tittar jag till varje dag – fast han skriver ungefär var tredje. Så präst han är är det ofta lite ifrågasättande om kyrkliga ting – men inte alltid.
• ylva sarri återkommer jag till nedan.
• älvsby församling är min arbetsplats. Jag kollar inte hemsidan varje dag – jag är ju där, vettja! – men rekommenderar länken för andra.
• älvsbynyheter är en lokaltidning på nätet.

Då åter till ylva sarri – som i och med detta inlägg tagits bort ur listan. Tyvärr. Hon är också en bekant. Med samisk identitet skrev hon om intressanta saker, fjäll, natur och tankar. Förutom sakinnehållet var hennes språk och sätt att skriva en ren njutning.

Att jag använder förfluten tid betyder inte att hon tillhör det förgångna, bara att hon inte bloggar längre. Senaste bloggposten är från mars förra året. Då jag vill att mina länkar skall gå till ställen där ”det rör sig” försvinner ylva sarri från listan – men kommer tillbaka om hon fattar tangentbordet på nytt!

PS. Jag tar gärna emot tips om länkar. Vill inte ha det alltför ensidigt, inte heller alltför prästerligt. Gärna lokala bloggare. Av alla tips kommer ändå urvalet att bli mitt! Jag vill kunna känna att jag rekommenderar dem för läsning och jag vill inte ha för många länktips på min blogg. Ett dussin – typ. Men tips kan jag ta emot – hur många som helst! DS.

Jag har bloggat i några månader mer än 10 år.

Började med ett anat verktyg våren 05.

Flyttade allt hit och fortsatte här sommaren samma år.

Och håller på än.

Vad har jag då valt att skriva om?

Vad skrev jag när jag skrev i det jag valde att skriva om?

Har innehållet förändrats? Börjat handla om andra saker? Eller värderar samma saker eljest?

Och hur har det jag skrivit uppfattats? Av vilka? Eller vem?

Har jag gjort någon glad? Eller arg? Och då: vilka och vem?

Frågor kan ställas. Och funderingar funderas.

I alla fall har det blivit en förskräcklig massa blogginlägg – 2168 innan detta – som jag sorterat in under några kategorier. Det blir ett snitt på 4 i veckan och fördelningen är denna:

• Allmänt. Detta är den största kategorin – 846 inlägg vilket motsvarar 39% av antalet bloggposter. Innehållet är definitivt av diverseslag om vädret, aktiviteter, funderingar och annat.
• Bloggpolicy har jag definierat och kompletterat i 6 inlägg, 0,3%. Förutom det som står i själva huvudet till bloggen – en alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet – har jag där tydligt deklarerar att jag skriver för min egen skull och för att det är kul, inte som representant för något eller opinionsbildare för något eller några.
• Exe-geten bräker var mer högfrekvent för några år sedan men då och då skvätter jag till med något mer strikt Bibelvetenskapligt. 47 inlägg genom åren, 2%av totalen.
• Farfar funderar fanns inte med från början utan infördes våren 2010 när Tyra föddes. Hon och lillebror Adrian dominerar rapporteringen i 131 inlägg, 6%. Följer man länken nere till höger till ANDRA BLOGGEN finns där mer farfarsaktiviteter i form av korta filmsnuttar från babytiden.
• Folkhögskola var fram till och med 2012 min arbetsplats och fick därför sin beskärda del av skriverierna. Bara enstaka inlägg om den sedan jag slutade ha min dagstillvaro där. 134 eller 6%.
• Församling. Här är den näst mest använda kategorin. Jag använder den till skriverier kring kyrkliga saker lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Ganska givet att det här blir en del – jag är ju präst ju! Ändå blir 364 inlägg bara 17% – mindre än en femtedel – av vad jag skriver. Sannolikt har takten varit jämn över perioden rent kvantitativt men nog rört sig lite varierande mellan perspektiven lokalförsamling, stift och nationsnivå. Det är ett par inlägg i kategorin Församling som är de enda som provocerat fram irriterade reaktioner och antydan om repression från kyrkliga beslutsorgan eller liknande. Det kan kanske bli värt att redan nu ha noterat att efter den 1 jan 2014 har 60 inlägg, 3 i månaden, varit ”kyrkliga”, inte fler.
• Lokalsamhället. 24 inlägg på 10 år, 1% av skriverierna visar att samhället är lugnt.
• Nygammalt var en idé jag fick och öppnade upp för men inte använt. Jag har bara inte idats leta i gamla inlägg för att exempelvis 5 år senare återpublicera något välskrivet. Ett inlägg!
• Politik är viktigt och har dragit ihop nästan en tiondel – 202 stycken. Mycket har handlat om situationen Israel-Palestina och min känsla är det det nog är här jag väckt mest lidelsefulla reaktioner.
• Predikan mm. Ofta men inte alltid skriver jag mina förkunnelsemanus för hand. När jag inte gjort så utan använt mig av ordbehandlare – vanligare förr när jag inte predikade så ofta – har det hänt att jag publicerat manus här – 102 gånger, 5% av inläggen.
• Predikaren 12:12 skall inte förväxlas med den föregående kategorin. Här handlar 106 bloggposter om böcker jag läst och funnit intressanta utanför sådana som kan hänföras till Exe-geten bräker – viss överlappningsrisk föreligger. En och annan film har också slunkit med.
• Speciella resor speglar mitt självvalda nöje att skriva resedagbok. Fjäll och Medelhav dominerar i de 179 inläggen – eller 8% om man så vill.
• Studier. Denna kategori vilar. Mycket av det jag läser skulle kunna ses som självstudier men kategorin är reserverad för sådant som på ett eller annat sätt formellt skall eller skulle redovisas. Den procent av inläggen – 24 stycken – det handlar om har därför främst att göra med mina magisterstudier för en massa år sedan samt misslyckandet att repetera Bibelhebreiska.

Vad blir det då för kategori för detta inlägg?

Jag tar Bloggpolicy – som en uppdatering.

Jag har nämnt att jag med anledning av att det nu den 15 mars – det är fortfarande söndag när jag börjar skriva – är tio år sedan jag började blogga så funderar jag på att ta ett skickelsedigert beslut i endera riktningen: Fortsätta att blogga eller inte fortsätta.

Kanske har jag bestämt mig innerst inne men i det ytliga medvetandet vet jag inte ännu vilket beslutet är. Jag har funderat en tid – det skall sägas – men fortsatt blogga som vanligt. Sjukveckan innebar i det stycket snarast att bloggeriet ökade, allt för att förjaga tristessen.

Att jag gjort så kan tolkas som att jag inte funderar utan bluffar som ett sätt att fiska kommentarer. Så är det inte. Det är snarare ett exempel på hur jag tar beslut och hur jag agerar och inte i samband med detta. Jag simmar nämligen ända in i kaklet.

Det finns personer och sammanhang som inte gör så. Jag menar när man inte låter regler, gränser och beslut gälla utan i tanken – eller otanken – att det kommer att bli på ett visst sättbörjar tillämpa den tänkta eller otänkta framtiden i förväg, i nutiden.

• Israels bosättningspolitik på Västbanken är ett sådant exempel. Tanken att detta får/skall vi behålla gör att man koloniserar på andra sidan den linje som skall vara utgångspunkt för fred när konflikten löses.
• Sättet en del stift har när de lämplighetsprövar blivande präster och en del församlingar när de skall anställa ger andra exempel. Nu gällande beslut i kyrkan är att en präst kan använda en regelfixerad rättighet att avstå från att sammanviga personer av samma kön och att det ställningstagandet inte får vägas in i bedömningar av honom eller henne. I tanken och förhoppningen att framledes kommer reglerna att ändras tjuvstartar man på sina håll.
• Genom åren har jag sett hur folk ett par år innan sin pensionering eller en tid innan en önskad avflyttning liksom ”lägger in frihjulet” och slutar anstränga sig för att utveckla det de faktiskt fortfarande har att göra. I mikrosammanhanget finns dem som tre dagar innan semestern släcker ner i någon sorts laddning inför ledigheten. Paradoxalt nog är det samma människor som behöver en halv vecka att komma igång efter uppladdningsperioden.

Jag tycker inte om sådant!

Jag tycker man skall simma ända in i kaklet!

Tänk om man i januari 1967 tänkt: Klockan 05.00 söndagen den 3 september går vi över till högertrafik. Jag börjar köra så nu!

Och eftersom jag inte tycker man skall ändra sitt agerande innan beslut fattats (eller i alla fall med fullständig transparens kring vad man gör) har jag fortsatt som vanligt tills NU och inte bestämt mig förrän NU. Detta NU är klockan 4 minuter i midnatt då jag bestämmer mig för att fortsätta blogga.

Av inläggets två bilder är det alltså ljusen, inte annonsen, som gäller.

I inlägget bloggpolicy 1 från augusti förra året har jag berättat om hur jag ser på min bloggeri-hobby och hur det jag skriver skall uppfattas. Jag nämner där även hur jag önskar att kommenterandet på bloggen skall fungera. Strax före nyår nämnde jag i bloggpolicy 2 att jag såg mig nödsakad att börja granska i förväg inkomna kommentarer och varför. Den ”sanktionspolitiken” jag då införde har inneburit att en och annan kommentar inte släppts igenom i originalskick – dock alla åsikter – men framför allt att avarterna jag ville få bort till stor del försvunnit. Detta gläder mig. Jag känner mig ändå ännu inte helt mogen att lyfta ”förhansgranskningsembargot”.

Med detta inlägg meddelar jag en viktig förändring i texten från bloggpolicy 1.

I beskrivningen av de kategorier mina inlägg sorteras in under skall texten
”Farfar funderar glimmar till utifrån min relation till barnbarnet Tyra” ändras till
”Farfar funderar glimmar till utifrån min relation till barnbarnen Tyra och Adrian”.

Då blir det rätt!

Detta inlägg är det andra i kategorin Bloggpolicy och skrevs 20111220.

Från den 20 december 2011 börjar jag förhandsgranska kommentarer till inlägg på min blogg. Jag tycker det är trist att måsta göra så.

Bakgrunden till mitt beslut är att den hållning jag önskar kommentatorer ska ha här på min blogg respekteras dåligt, i synnerhet när en del kommenterar vad jag själv skrivit om konflikten och situationen i Palestina och Israel eller när jag publicerat översatt material därifrån.*

Givetvis handlar detta inte om åsiktscensur. Det handlar om att jag tar till förhandsgranskning som ett nödvändigt ont för att bromsa personer, som utan egna bloggar andra kan välja eller avstå från att läsa, genom utrymme på min blogg kör egna agiterande race utan eller med mycket lös koppling till vad jag själv skriver om, därtill ibland i rent ovänlig ton.

Detta innebär inte att någon individ är portad! Det betyder bara att kommentarer som spränger de ramar jag angett i inlägget bloggpolicy 1 inte publiceras och att det generellt kan ta tid innan kommentarer blir synliga. 

Detta inlägg är (än så länge) det enda i kategorien Bloggpolicy och beskriver det synsätt och de regler jag söker tillämpa på bloggen stigstrombergsson. Texten är formulerad 20110828.

OM BLOGGANDET:

I titelhuvudet står En alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet. Det är en formulering av största vikt.

Privat och personlig betyder att jag och ingen annan än jag representeras här. Det är inte prästen eller folkhögskoleläraren eller maken eller pappan eller ens farfadern eller något annat som skriver utan just bara jag. Samtidigt är jag naturligtvis är allt detta nämnda vilket påverkar bloggens innehåll – dumt vore att påstå något annat – men inget jag skriver ska ses som min familjs eller min arbetsplats åsikter utan bara som mina personliga tankar. Jag representerar ingen utom mig själv!

Åsikter och tyckerier betyder just vad orden säger: uppfattningar och tyckande. Jag har inte ambitionen att i alla saker helt och fullt vara heltäckande och fullständig. Det finns viktiga saker i familj, värld, kyrka, arbete och samhälle som jag inte skriver om. Det betyder inte att jag anser sådant vara oviktigt, bara att jag inte skrivit om det. Ur vad jag inte skriver kan man alltså inte dra några slutsatser, bara av det jag skriver.

Kreativitet kan man givetvis ha olika åsikter om huruvida bloggen exponerar. Det skrivna resultatet må vara kreativt eller inte – det är inte saken. I stället är bloggens innehåll uttryck för en egen kreativ så kallad process hos mig själv. Jag tycker själva skrivandet är roligt, inte resultatet. Jag skriver inte primärt för läsaren utan för mig själv, för att formulera mina tankar för mig själv. I samma avsikt leker jag ibland med både tankar och språk. Jag gör inte så i första hand för att driva för vissa idéer eller tanker, inte heller verkar jag för att skapa nya ord till svenska språket eller att driva fram alternativa stavningar. Jag skriver för att det är kul, har det som hobby.

Mina skriverier delas för ordningens skull i några kategorier. Många inlägg kanske skulle kunna höra hemma i flera fack men de tilldelas en vistelseort utifrån sitt huvudsakliga innehåll. Kategorierna är:

Allmänt som handlar om vädret eller andra alldagligheter som inte naturligt hamnar under någon annan kategori.
Bloggpolicy är kategorin där detta inlägg som beskriver bloggen ligger – inget annat.
Exe-geten bräker innehåller artikelliknande stoff Bibel-forsknings-läsnings-atmosfär.
Farfar funderar glimmar till utifrån min relation till barnbarnet Tyra.
Folkhögskola är min arbetsplats och livet där tecknas bara sporadiskt på bloggen.
Församling är kategorin för kyrkligt nytt och debatt lokalt, regionalt och nationellt.
Lokalsamhället följer Älvsbyns utveckling när något sådant sker vart annat år.
Politik skriver jag bara lite om – då mest om Mellanöstern.
Predikan mm är platsen för vad jag säger när jag får sådana uppdrag.
Predikaren 12:12 kommenterar böcker jag läst och en och annan film.
Speciella resor blir i praktiken serier av i efterhand renskrivna dagboksanteckningar.
Studier för tentamen eller annan examination är ganska vilande.

OM KOMMENTARER:

Med det ovan redovisade synsättet på mitt eget agerande i bloggosfären inbjuder jag läsaren att ta del av innehållet i min blogg. Om han eller hon så önskar går det också bra att reagera på innehållet genom att ge kommentarer och på så vis delta i ett samtal. Jag har valt att inte förhandsgranska kommentarerna innan de får synas på bloggen utan inbjuder läsaren att agerande under ansvar.

Först skall då sägas att den som kommenterar på en blogg är gäst hos bloggaren – i detta fall hos mig. Det betyder att man, precis som när man annars är gäst hos någon, har att uppföra sig som den man besöker önskar. På nedan tecknat vis vill jag att den som gästar min blogg skall förhålla sig när han eller hon kommenterar:

1. Kommentarerna ska någotsånär följa det ämne mitt blogginlägg berör. Givetvis beror detta en del på ämnet.
2. Uppkommer diskussioner eller debatter i olika frågor är kritik riktad mot mina åsikter eller tankar hos andra som kommenterat ett inlägg helt legitimt – självfallet! Så är det ju när man sitter runt ett köksbord eller i ett vardagsrum.
3. Samtalet skall hållas i god ton utan oförskämdheter, vulgärt språk eller angrepp på någons karaktär och egenskaper. Det är åsikter i olika frågor som skall bytas och brytas med fakta och argument, inte personangrepp.
4. Jag vill inte att kommentarerna görs till alltför långa monologer – det är mitt privilegium på min egen blogg. Vill man kommentera flera saker i ett inlägg eller i en kommentarkedja är det bättre att skriva två eller tre kortare kommentarer om en sak vardera än en lång uppsats som innehåller allt.
5. Om man tycker att ett samtalsämne är för snävt tillskuret är det god ton att föreslå att ämnet vidgas eller att ett annat samtal i en viss fråga kan ske – alltså ett nytt ämne tas upp. Då kan det ske – kanske. Det jag inte vill är att man i kommentarer så att säga ”kapar” bloggen för att driva egna frågor utan att jag som värd på stället är med på noterna.
6. Generellt kommer jag inte att radera anonyma kommentarer men jag tycker det är eftersträvansvärt att man vågar stå för åsikter och yttranden. Använd därför för och efternamn eller en sådan signatur att åtminstone jag som bloggägare förstår vem som står bakom kommentaren – dock beror bedömningen av detta på vad som dryftas och tonläget i samtalsinläggen.
7. Jag har rätt att radera kommentarer jag inte vill ska stå på bloggen precis som jag har rätten att i mitt eget hem tysta sådant jag anser oacceptabelt. Därför kan jag också generellt avvisa den som upprepat trotsar det jag här angett som goda samtalsregler för kommentarer. Jag är herre i mitt eget hus!

Med detta sagt är det högt i tak, dörren öppen, trösklarna låga och väggarna vida.

VÄLKOMNA!!