transpirerat bloggande
En kommentar kom till inlägget inspirerat bloggande? med tanken – och rentav frågan om bloggandets transpiration. Hur det är för andra än mig vet jag inte men för egen del kan jag berätta.
Om förkunnelsen i gudstjänsten, det många kallar predikan, brukar jag säga att den har tre led: 10-15% inspiration, 70% transpiration, sedan desperation. Andra ledet är då för mig inte jobbigt i det nära sammanhanget och den specifika situationen när manus skall formas. Då har jag långt tidigare svettats färdigt i allmänt studium och teologiska funderingar. Det är inte för inte det finns en kategori Exe-geten bräker här på min blogg.
När jag bloggat är också sällan i känslan av desperation. Jag väljer ju själv när och om vad. Visst finns litet inslag om jag föresatt mig att fortsätta skriva på någon form av serie men annars inte. Alla blogg-måsten är ju frivilligt valda av mig själv och kan släppas vilket ögonblick som helst.
Men transpirationen då? Alltså att ”svettas” över ett blogginlägg?
Det sker inte ofta. Ibland gäller det dock för att styrka något jag tänker att hitta källhänvisningar, länkar, fakta eller bilder. Inte annars. Faktiskt. Sedan kan jag kämpa en del med stilistik, ordval, formuleringar och så – men inte mer,
Men det är klart att OM jag skulle ta på mig betinget eller åläggas uppdraget att säg varje dag före 18.00 skriva något inom en speciell kategori skulle jag nog då och då känna mig andfådd. Då jag inte gått in i sådant blir det faktiskt inte mycket transpirerat bloggande. Den enkla lusten för egen del att skriva, rentav vara inspirerad, överväger.
Men det händer att inspirationen falnar, att jag misströstar och får lust att sluta blogga. Läsekretsen förefaller begränsad och de som visar intresse genom att kommentera kan oftast räknas på ena handens amputerade tumme. När jag för några år sedan jämrade mig i den riktningen sparkades jag upp på banan av en läsare som påstod ungefär: Har du 25-30 personer som läser vad du skriver är det faktiskt på något sätt en församling! – det gällde då kyrkliga och Bibliska skriverier. De människorna är väl värda att du fortsätter?
Så jag fortsatte. Och som synes fortsätter.
I höst – men hur detta skall ske funderar jag ännu över – avser jag att låta församlingens Bibelstudie-verksamhet och liknande bli synligt här påmin blogg så att det når utanför dem som lokalt i dessa Coronatider kan samlas.. Kanske blir bloggen som i våras något av ett arbetsverktyg för ”distans-Bibelstudier”. Eller inte. Jag återkommer.
