εν ερατώ 11/19

Jag är hemma nu. Vid 11-tiden igår kväll nådde vi bostaden och temperaturen var minus 1. Ute alltså. Vi kom iväg från Kreta lite efter utsatt tid och motvind skapade summa en halvtimmes försening till Kallax flygplats. Sånt är inget för tuffa norrlänningar. Sett positivt fick vi ju en halvtimmes extra chartertur.

 

Med hemkomsten har jag nu tillgång till mitt bloggbord – det andra kallar tangentbord. Naturligtvis kastade jag mig inte över det omedelbums igår. Uppackning och annat måste komma först. Och en natts sömn. Vi hade ju finsk och grekisk tid i kroppen vilket gjorde den ännu senare.

 

Vara hemma är skönt liksom resan var skön. Fint väder idag. Som på Kreta men med 25 graders differens. Fullt acceptabelt i september.

 

Gudstjänsten i kyrkan var jag på men lämnar okommenterad – förutom att nämna att barnens redogörelse för vad de pratat om under söndagsskolan Skatten var helt underbar.

 

Två texter har jag i alla fall innan denna lagt ut här på bloggen. Borta från bloggbordet skrev jag i telefonen εν ερατώ 01/19 och εν ερατώ 02/19 och de texterna publicerade jag innan jag skrev detta tionde inlägg i serien. Jag avser att leverera de andra aviserade inläggen med rubriken εν ερατώ i en takt av ungefär två om dagen. Sedan kan det ju komma annat värt att beblogga.

 

Det gäller alltså, noble Bloggläsius, att du är på alerten.


εν ερατώ 09/19

Jag skrev också under hemresan. Den texten publiceras här senare under veckan som kommer. Nu nöjer jag mig med att nämna att vi kommit hem. 

εν ερατώ 08/19

Fredag kväll text skriven. I morgon hemresa. Låskyrkokritiken publiceras nästa vecka. 

εν ερατώ 07/19

Torsdag kväll och fredag morgon genererade en text som kommer här en tid efter jag kommit hem. Djupsinnigt eller kroppsligt? - det är frågan. 

εν ερατώ 06/19

Åxå idag - onsdag - skrev jag en notering i telefonen. Publiceras här sedan jag återvänt till Sverige. 

εν ερατώ 05/19

Skrivklådan finns kvar och har levererat något jag efter hemkomsten levererar här. 

εν ερατώ 04/19

Om ett intressant museum. Text finns i telefonen och hamnar på bloggen efter jag hamnat i Älvsbyn. 

εν ερατώ 03/19

Här funderar jag - text kommer sedan jag kommit hem - kring den turistiska situationen här på platsen och paralleller med det kyrkliga hemma i Svedala. 

εν ερατώ 02/19

Så satts en dag än från vår tid...*

 

12 timmar efter förra skriveriet på Kallax sitter jag fortfarande eller åtminstone på nytt. Nu är jag på hotellet vi skall bebo denna vecka.

 

Det blev mycket sittande. Bilen Älvsbyn-flyget. Lite mer än4 timmar i planet. En timme i buss innan framme vid boendet runt 17 lokal tid.

 

Kort stros-promenad med besök i en Mini-market som är vad en modern diversehandel kallas. Lite inköp och efter att ha packat upp också dessa varor en ny strosning som förutom att möta sträcka-på-benen-behovet åxå hade mat i kikaren. Vi hade ju inte ätit på allvar sedan frukosten hemma. Flygplansmat har vi provat förr och i relation till priset provocerar den inget annat än en hungerstrejk.

 

Chania flygplats är stor! I alla fall om man jämför med Samos som varit det dominerande grekiska flygmålet fram till denna dag. Samos är dock lika mycket mindre än Kallax som Chania är större. Ett exempel på att Kreta är mer. Hotell överallt! Restauranger likaså och däremellan affärer. Klockren turistfälla!

 

Dörren ut mot balkongen är öppen och genom den hör vi havet. Ett annat hus gör att vi inte ser det vara sig när det är ljust eller som nu kolmörkt. Det har varit extra blåsigt idag så när vi såg det såg det inte alls badbjudande ut.

 

Undrar hur det blir i morgon.

 

 


* Travesti på Psalm 188 i Psalmboken.

 

/Blogginlägget skrivet 2019-09-14 på kvällen, publicerad 2019-09-22/


εν ερατώ 01/19

Fälten grånar till skörd.

 

I skrivande stund (14 sep ca 10.00) är vi intjäckade på Kallax och vi är i sanning inte de äldsta men inte de yngsta heller. Många liknar oss i spannet ”inte längre upptagna med lönearbete” och en resa kan väl vara oss väl unnat, flygskammen till trots.

 

På en eskapad likt denna slits jag mellan två viljor. En är att helt logga ut från allt som kan lukta nuvarande inhoppsarbete och andra kyrkliga ting för att bara läsa annat, käka, promenera och slappa. En annan är att ta en del av det sakrala med i packning och hjärna för att avskuren från det vanliga tänka extra kring sådant blandat med just läsa annat, käka, promenera och slappa. Likt en hötapp mellan två åsnor är jag i valet och kvalet.

 

Jan Guillous sjuttielfte näst senaste del om förra århundradet har jag i ränseln liksom en bok om Norrland av Po Tidholm – läsa annat. En bok om Ruts bok i Gamla testamente tog jag åxå med enär höstens bibelstudier skall ha sin utgångspunkt i den lilla skriften – typ halvjobbligt. Skriften med stort S är givetvis också med så nog har jag att läsa för att sysselsätta mig.

 

Skriva är åxå en sysselsättning. Då och då och pö om pö om både ditt och datt och ved och kvist innan slummerlusten blir för övermäktig. Gissar att det kommer att märkas. Jag hoppas att du, noble Bloggläsius, har fördrag med det.

 

 

/Blogginlägget skrivet 2019-09-14, publicerad 2019-09-22/

 
 

εν ερατώ 00/19

 

 

Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata.

 

Så skrev Paulus i sitt brev till sin yngre medarbetare och adept Titus. Orden finns i kapitel 1 vers 12 och är ett citat – tror man – av en hexameterrad skriven på 500-talet före Kristus av den halvt legendariske vishetsläraren och diktaren Epimenides från Kreta. Paulus fortsätter sedan: Det vittnesbördet är sant.

 

Nu är det inte för att undersöka sanningshalten och tidlösheten i detta Skriftens ord som vi åker i morgon bitti. Inte heller är det för att jag likt Titus skall ordna upp de kyrkliga förhållandena på ön.* Anledningen till att jag far – och primärhustrun – är strikt privat och för rekreation. Semester typ även om vi som pensionärer inte har sådan.

 

Ingen av oss har varit där förr. Vi kommer därför att beträda för oss jungfruligt land. I en beskrivning läste jag om nordkusten att den innebär 13 mil solstolar och fulla britter. Vi får även kolla sanningshalten i det påståendet. Vi kommer nämligen att bo i nordväst, noga räknat på hotellet Erato** i Platanias – var det nu ligger. Charter är fiffigt och medger att man utan att behöva tänka på var och hur inledningsvis bara forslas som potatis dit man ska för att sedan därifrån upptäcka tillvaron.

 

Imorgon lämnar vi Kallax 10.20. Vi skall vara där i god tid – vad det nu är. 08.00? Neddimpning på Chania International Airport beräknas till 16.00 lokal tid vilket är 15.00 i kroppens egen mat-och-sov-klocka.

Åter tillbaka på Kallax lördag om en vecka strax före 21, hemma ännu senare. Skriver inte då på min blogg men avser att där nere samla på mig lite av en resedagbok och kanske publicera i efterskott – som jag gör när jag är på mina Speciella resor.

 

 


* Hans instruktioner för det uppdraget kan du, noble Bloggläsius, hitta i det korta Titubrevet samt en del annat. Drygt två Bibelsidor väl värda en genomläsning.

** Wikipedia skriver: Erato är i grekisk mytologi den lyriska poesins musa, särskilt för dikter om erotik och kärlek. Hennes namn betyder på svenska ungefär 'underbar'. Erato är moder till Thamyris som försökte överträffa muserna i sång. Det gjorde att han blev stum, döv och blind som straff. Erato uttalas på latin och svenska med betoning på första stavelsen. Ordet kommer från grekiska Ερατώ, som uttalas erató med betoning på den sista stavelsen.


inte nämnvärt kräsen...

...blir min ”diagnos” av den läsekrets som följer mig på ett och annat så kallat socialt medium. Jag förekommer på två: Denna blogg och Facebook.

 

I bägge sammanhangen publicerade jag under förra veckan de solsommar-fötterfoton som kan beskådas i de senaste inläggen i kategorin Speciella resor. Lite illvilligt var det. Ville driva lite med de så-här-ligger-jag-och-slappar-bilder många hemfaller åt när de är på vift någonstans i Sverige, Europa eller Världen.*

 

Vi var på resa, Primärhustrun och jag. Vi gjorde en kortare tur till fjälls. De senaste fyra-fem blogginläggen visar detta. Jag ställde i utsikt att senare kommentera de olika utsikterna men ser det nu, tisdagen efter hemkomsten i väntan på att lilla Lisa skall komma, som tämligen utsiktslöst att det blir något av dessa mina halva löften – mer än meddelandet att vi var i Ritsem.

 

Jag hade lämnat datorn hemma och tog mig i praktiken en dryg halv veckas bloggpaus. Att blogga direkt från telefånen gillar jag inte. Det är så pillrigt att göra och blir så finstilt när man sedan läser alltsammans på en dataskärm.** Dock fanns (minst) ett annat skäl för ett blogguppehåll. Ett mentalt skäl.

 

När man har bloggande som lite av en hobby blir det lätt så att tankar Hur skall jag skriva om detta? dyker upp vad man än gör, ser, upplever och funderar över. Kanske har journalister det på samma vis och ser reportage, rentav scoop, i en fjäril eller en glass. Slutar aldrig journalista – typ. Präster har definitivt sjukan att vid vanlig enkel god Bibelläsning så flyter tanken upp: Hur kan man förkunna utifrån detta? Vad kan jag predika?

 

Att försöka backa ur sådana hobby-, yrkes- eller rollfunderingar tror jag är vettigt. Livet, naturen, upplevelser och vad-som-helst har ju egenvärden, inte bara utgångsvärden för något senare. Till och med en kamera kan läggas åt sidan så att man tar in det som sker, inte bara avbildar det för att (kanske) titta på det senare.

 

Det blev i alla fall fem dagliga bild-bloggposter om denna speciella resa, sex med denna. Om bildernas öde här och på Facebook kan följande sägas:

 

  • just det ja la jag ut på onsdagen när vi kom upp. Panoramabilden över Áhkká-massivet och västerut till Vájsáluokta gav inga reaktioner varken här eller på Facebook.
  • vy a la facebook försåg jag på FB med texten Många lägger ut bilder tagna från en solstol av sina egna fötter och Medelhavet i bakgrunden. Semestra i Sverige går också. 68 ”Gilla” och fyra kommentarer på Fäjjan, inget här.
  • ny vinkel andra skor taget på fredagen från Vájsáluokta gav 28 ”Gilla”, inget här.
  • annat håll den 20:e bemöttes här på bloggen med tystnad, på FB 33 ”Gilla” och kommentaren Vilka fantastiska utsikter! Jag gissar den gällde fjällvyerna mer än mina förträffliga fotlappar.
  • sista paret skor fick på FB texten: Sista paret ut! Om en stund gudstjänst i Ritsems kapell. Sedan reser vi hemåt. Om jag leder gudstjänsten? Näää! Men man går väl i kyrkan! Kristen vettja! 33 ”Gilla” och fyra kommentarer – mest sarkastisk nog den från en kvinna som konfirmerades och var med i Kyrkans Ungdom på 80-talet, nu är i 50-årsåldern och sedan många år bor på annan ort: Vem har burit dig?

 

Bilder av jordnära skor på Facebook – där jag också annonserar vanliga blogginlägg – är alltså mycket populärare än högflygande funderingar i en blogg. Således förefaller läsekretsen vara inte nämnvärt kräsen men det är lite kul att se vilka ”gillarna” är, vad för folk som noterar att jag finns. I sanning en blandning av ortsbor, släktingar, tidigare och senare konfirmander, elever från tiden på folkhögskolan, kollegor och annat. Uppmuntrande!

 

Apropå kul: Inom en timme kommer barnbarnet Lisa, två år.

 

 


*  Det finns två fåniga genrer till jag sällan och näst intill aldrig brukar. Den mat man skall till att äta är ett vanligt FB-motiv – till och med tomma avätna tallrikar förekommer. Jag hoppade sådant. Uppstekt palt och blodpudding med lingonsylt må vara hur smakfullt som helst men bilder blir det inte.

Så kallade selfies undviker jag hart när totalt. Två om året räcker!

**  Varför typsnitten blir eljest när man har olika skrivverktyg vet jag inte.


sista paret skor

(null)

Om andan faller på kan text komma att komma. 

annat håll

(null)

Kanske nåt skrivet nån gång. 

ny vinkel andra skor

(null)

Text kommer - kanske

vy a la facebook

(null)

Text kommer kanske senare. 

just det ja

(null)

Text kanske kommer vad det lider. 

εν Πυθαγόρειο 5/19 - båten

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  


8.00 kom skakningen från nedre däck. Egentligen strax innan när motorerna började varmköras. 8.00 gick båten från hamnen εν Πυθαγόρειο med destination Patmos. Så var det på Norges nationaldag den 17:e maj. 


Mer skrev jag inte den dagen som var i fredags. Inte heller under lördagen angreps jag av akut knappism. Det blev inget skrivet då heller. 

Men nu fortsätter jag! Söndag sen eftermiddag i Sky City på Arlanda och om en stund på tåget till Järvsö. 


Som jag tidigare berättat hade resan inklusive sin förberedelse (och kanske eventuell uppföljning) evangelisten Johannes som portalfigur. Ett besök på "hans ö" var lämpligt. 


Vi hade fått ett bra pris. Snabbpromenaden jag nämnde i förra inlägget gav en offert som innefattade buss från hotellet på morgonen, båtresa, buss på Patmos upp till klostret, båt igen och buss till hotellet lagom för middag och detta för €50 per skalle - utom för mig som ledare som gick fri. Hur det är för privata eskapader vet jag inte men för grupper som far till Samos och är nyfikna på Efesos och/eller Patmos rekommenderar jag å det varmaste Regina Travel Agency  εν Πυθαγόρειο ganska mitt på affärsgatan till vänster om man låter näsan peka mot hamnen.*


Museet i klostret är intressant men plottrigt. Många ikoner, texter, skrudar och andra kyrkliga pryttlar och pinaler finns i montrar men utan (samband och) förklaringar. Ungefär som i antikrundan. Intressant i alla fall. 

Gruppen fick se och upptäcka själv, notera sina undrings samt om möjligt ta bilder av de mystisk tingen för att senare söka svar. 

Oländigheten samt ovissheten om hur många andra grupper som vi skulle trängas med gjorde att jag valt den arbetsformen. 


Man kan köpa jox i affärer i klistrets närhet. Det gjorde jag. Det blev dels min vanliga tjänsteresesak men också en annan grej för ett framtida bruk. Får se om det går vägen. 

Tack och lov blev det inga stukade fötter eller annat i branta backar, trappor och på kullerstensgator.


Från klosterområdet gick vi ner till Uppenbarelsegrottan. Där är inte miljö för tal och genomgångar men väl för tystnad och eftertanke. Ett Ord kom till en som hälsning till oss alla: Guds rike är nära! löd hälsningen. Man kan tänka att den hälsningen redan finns i Bibeln och inte var så specifik men erfarenheten av ett Gudstilltal var genuin.  


Efter mat i egen regi, båtresa hem och middag pausade vi - dagen hade gått i ett. Klockan 21 firade vi Mässa på poolområdet och i samband med den gjorde en av deltagarna en re- eller förnyelsekonfirmation. Ordning för sådant finns inte i någon Kyrkohandbok vare sig den är ny, gammal eller gammelgammal - som jag känner saken. Sådan brist har aldrig lagt band på mig så nu som vid andra tillfällen blev det egenkonstruerad liturgi. 


Patmosdagen är resans mest krävande dag liksom Efesosturen var det förra året och i sammanhang då den görs Väl värd ansträngningen. 


*Går man via TUI som också gett oss bra service är priset ca €70. 



εν Πυθαγόρειο 6/19 - magi

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  


Med orden magisk resa avslutade flygpersonalen sitt välkommenombordtal när jag skulle lämna Samos (de här gången). Månne är det sista svängen, i alla fall i något som kan anses vara "i tjänsten". Privat kan jag dock utan tvekan återbesöka ön. 


Så långt kommen i mitt skrivande hade jag kunnat tumma dit Nu startar vi! men gjorde inte det. I stället gav jag upp när vi skulle upp. Start och stigning är så skakiga att det inte går - i alla fall för mig - att skriva i telefonen. När lyftkraften fått sin drygs lyftkvart grumlades allt av trötthetens dimma och jag somnade in. 


Det är en avslappningens trötthet som slår till när jag jobbreser på Samos. Medresenärerna har hakat på ett koncept jag och någon annan utformat både i stora drag och i detalj men som deltagarna inte vet om. I detalj alltså. Visst känner de till de stora strukturerna med när och var- men var vet de ju inte var det är - gör att jag har rollen som reseledare. Dock inte ensam. I år - till skillnad från i fjol - har jag delat "chefandet" med historie-och samhällsläraren vid Älvsby folkhögskola. Att knappt halva gruppen var med förra året och som veteraner hittar, inspirerar och visar noviserna är också till nytta. 


Men vad innehållet är planerat vara en speciell förmiddag och hur förtanken om sammanhang och hänga ihop och samverkan med annat är ju okänt. 

Som ett enkelt exempel anför jag, noble Bloggläsius, detta ur självaste verkligheten:


I grovplanen fanns Dagsresa till Patmos med. Men vilken dag? 

Under andra halvan av veckan! Då har alla inte bara landat utan också mentalt kommit ner och fram. Rimligt redan i grovplanen. Innebär torsdag eller fredag då vi anlände en söndag vid lunchtid. 

Min snabbpromenad till resebyrån på söndagseftermiddagen rätade ut frågetecknet - Ingen båt på torsdag! Med det beskedet blev det också lätt att spika vilket av kvällsprogrammen som skulle få "Patmos-info" som en del av sitt innehåll och att annat på grund av det lämpligen skall göras då eller då. 

För sådana funderingar fanns i år bollplank och medhjärnor. Det var skönt. 


Varvat med fler tupplurar och försök att begripa vad jag läser i en bok har jag slagit ihjäl flygtiden. Inflyger nu till Arlanda och publicerar där. 




εν Πυθαγόρειο 4/19 - corner

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  


På Samos är man isolerad från vissa världshändelser. Därför har jag vaken aning, susning eller insikt vad gäller hockey-VM och Tre kronors öden och äventyr. Ingen annan i vår grupp verkar intresserad så igår kväll frågade jag några andra hotellgäster. Jag visste ju att några var finländare och sådana delar ju vi svenskar hockeyintresset med även om vi står på motsatta sidor när det gäller. 


Vilken besvikelse!

Bägge paren jag frågade var från Holland. Hur kul var det? Nollresultat alltså. 

Jag vet fortfarande inget men skulle ju kunna åtgärda det hela med hjälp av internet - men ids inte. 


Corner bar är mitt stamställe. Eller Corner café som det också heter. Som jag använder etablissemanget är café bättre. Min dagliga eller varannandagliga Frappe intas här. Skummat iskaffe. Svalkande och uppiggande. 


Älvsby församlings läs-tema-Bibel-pilgrims-vuxen-resa har passerat halvtid nu. Idag blev det programändring bland annat - men bara bland annat - beroende på att deltagare önskade någon form av berättelse-föredrag hållet av mig. Arbeta på olika sätt i grupper som vi gjort är bra men nu önskades en "soloföreställning". Beskedet gavs igår kväll så det var bara att leverera i dag mellan halv 10 och 12. 


Hur jag fick ihop det må andra svara på. Jag sökte i alla fall väva samman detta med att Gud kallar oss vidare till helighet, hur och med vilka exempel vi tar upp det temat både bland tonåringar och vuxna, lite religionspsykologi och en smula ortodox syn på saken. 


Dom ber nog inte om fler föreläsningar...


I morgon bär det iväg till Patmos, inte Efesos som förra året. Skall bli intressant. 


Och här på Corner bar/café (sedan jag beställt annat) funderar jag över vad på Samos jag gillar mest - Frappe eller Sweet wine. 

Måste nog göra fler resor för att kunna avgöra...


Tidigare inlägg
RSS 2.0