stigstrombergsson

/Preliminärt inlägg bara via tellefån. Kan komma att redigeras om någon vecka då vi är hemma hos datorn/

Sådant rubriken anger kan vara typiskt i norra Norrlands fjälltrakter där vi befinner oss just nu. Igår söndag var det soligt, klart och vindstilla som jag beskrev det då. Idag är det mulet, runt 0 och blåser så att flaggor flaggar. Snö är nog på gång. Det är egentligen inte dåligt väder utan bara annat väder. Ute kan man vara men sitta i solgrop känns inte lockande – om man som jag är lite bekväm.

Igår kväll klockan 19 firades Mässa här i Hemavankyrkan där jag nu sitter och skriver. Vi var 7 personer. Det är ju inte jättemycket folk men det var ganska väntat. Ett par tre fastboende, någon säsongare och ett par ur familjeklanen. Söndag kväll har de flesta helgskidåkare rest hem men att fira gudstjänst är i alla fall viktigt. Det är ju söndag!

Jungfru Marias Bebådelsedag* bryter Fastan i egenskap av att vara kyrkans skyltsöndag nio månader före kommande jul. Egentligen är den dagen i morgon och var fordom en helgdag likt julens alla olika helgdagar fasta på datum och rörliga på veckodag. Helger kopplade till Påsken är å sin sida fasta på veckodag och rörliga på datum.

Vad sa jag då i gudstjänsten? Alltså i förkunnelsen som brukar kallas predikan? Det finns på en ljudfil liksom i ett handskrivet manus och där vilar väl orden till helvetet fryser till is.

Den doldheten är lik det mesta kring präster och pastorer. I ett samtal för en tid sedan med en yngre kollega kom jag fram till att – som det brukar sägas – präster kommer och går men församlingar består. I församlingar spelar faktiskt enskilda präster ganska liten roll – vilket gnager mitt ego. Det är som med lärare, läkare, lokförare eller vad som helst. Nästan ingen pratar om hur det var när han eller hon som slutat, flyttat eller pensionerats faktiskt var i farten. Jag konstaterar att det är så förutom vissa skojiga och halvskojiga anekdoter.**

Är detta bra eller dåligt? sporde den yngre kollegan. Mitt svar blev att jag tycker nog det är bra – fast det gnager mitt ego efter att närmare 50 år varit blandat löst och fast knuten till en enda församling. Det är ju så att präster är överklädda av alba, stola och mässhake och ser något så när likadana ut. De ordningar vi följer är hyfsat lika. Vi bildar då något av en kedja och kedjan är viktig för människor men inte i samma mån den enskilda länken. Naturligtvis finns individer för vilka en enskild präst kommit att betyda något. Det förnekar jag inte men konstaterar att på ett övergripande plan spelar enskilda prällater ingen nämnvärd roll.

Under det att jag satt i kyrkan slog vädret om ordentligt. Mulet och lite blåsigt var det när jag in men nu vräker snön ner parallellt med backen. SMHI förutspår varannandagsväder.

* Jag skriver Marias, inte Marie. Jag gillar generellt inte kvardröjande latinska genitiver hur kyrkspråkliga de än är.

** Naturligtvis finns det också här och var och då och då pinsamheter, till och med inkompetens eller rena skandaler det är bra att lämna oältade.