stigstrombergsson

Det är söndag. Gräsligt vacker vinter-nästan-vårvinterdag med sol och nysnö överallt. Jag sätter mig vid datorn för något som kanske blir spridda skurar av funderingar.

 

Vi var på show igår, primärhustrun, jag och en del andra. Det är inte ofta. Men igår kväll var det en. Efter en annan vacker vinter-nästan-vår-vinter-dag med skidåkning.

Komikern Al Pitcher var i byn*. Den antipod-svenske komikern gör en turné innan turnén i avsikt att på folk testa nytt material. Besöker glesbygder. Det var kul. Och i kombination med god buffé en lyckad kväll. Rubrikens lulla skall dock inte förstår som syftandes vare sig på minglet på hotellet eller promenaden hem.

 

Det är nog snarare tankelivet som lullar. Inte bara vidare utan runt. Från det ena till det andra. Förra bloggposten gav belägg för det. Och inte har det blivit bättre sedan det skrevs.

• Trumpen i USAmerika har sett ett gammalt program på TV och gjort sig till Sverigeexpert. I det kan man snacka om lullighet!
• Skid-VM med lullande och drullande i skog och terräng har också dragit igång. Viktigt att följa.
• Och nya insikter om skeenden i lokala församlingslivet har slagit mig som en skiftnyckel i skallen.

 

När det kommer till att här skriva om lokala församlingslivet brukar jag anlägga viss självcensur. Absolut inte för att låta hundar vara begravna eller skelett instängda i någon slags garderob eller ugglor förblivande i mossen eller så. Inte alls. Återhållsamheten beror blott och allenast på att arbetskamrater och styrelsefolk inte här skall behöva möta åsikter, tankar och utspel man står i där. Men ibland kan man ändå berätta lite – som nu.

 

Jag skall lulla vidare – troligen.

Inte så att jag avser att byta tjänst. Bort det! Det är jag alldeles för lite ung för. Jag är född 1953 och var och en med rudimentära matematiska kunskaper kan subtrahera och härja sig fram till att jag någon gång under nästa år sällar mig till de förbrukades skara. Blir emeritus. Betyder förbrukad. Annan tjänst alltså inte aktuell.

Men kanske lulla vidare in i andra arbetsuppgifter. I någon mån. Anvisade sådana. Inte för att jag – hoppas jag! – anses klantig eller olämplig i det jag nu har som betonade inriktningar: gudstjänster, konfirmander och ungdom samt något sorts omställningsansvar för diakonin**.

 

Men nu blir det kanske att lulla vidare – till en del.

Kyrkoherden har framfört en tanke på något man kan kalla Reformationshösten 2017 eller liknande och att jag skulle försöka planera och samordna det hela. En del av mina yngre arbetskamrater kommer nog att mena att det är en fin idé. Du minns ju hur det var den där gången Luther grävde i verktygslådan och spikade sina teser kan det komma att låta. Det är faktiskt snäppet bättre än när det frågar mig Hur var det när inlandsisen drog sig tillbaka? Eller om tiden innan asteroiden slog ned, den som utrotade alla andra dinosaurier. Deras förhoppningsvis skämtsamma åldersanspelningar kan låta så. Diskriminering? Näää!

 

Jag går igång på tankeprojekt av typ Reformationshösten 2017. Framför allt klura kring hur en speciell satsning eller profil kan prägla det befintliga församlingslivet i dess olika delar. Ett smärre antal ”extragrejer” är väl också intressant att tänka sig men för ”enstaka stora baluns” är jag tämligen kallsinnig. Hur som helst började jag fundera över Vad det skulle kunna innebära rent praktiskt. Och Varför. Till ett preliminärt förslag skrev jag någon slags motiverande text. Denna:

 

Reformation betyder ungefär åter-forma och om-forma. Bägge sakerna.

Den tyske munken Martin Luther ”spikade” för 500 år sedan sina teser på slottskyrkoporten i Wittenberg. Han ville skapa en diskussion om en i hans tycke felaktig sedvänja i den dåvarande kyrkan och det blev starten på en viktig historisk utveckling långt utöver vad han då tänkte sig. Den reformation som så fick sin start kom att påverka kyrka, tro, samhälle, politik, ekonomi, språk, kultur i Tyskland, i Europa och med tiden i hela världen.

 

Luthers avsikt vad att åter-forma.

För honom betydde det att ta bort en del missbruk ”som på senare tid insmugit sig i kyrkan”. De 95 teserna han spikade upp handlade om en sådan sak – avlaten. Den var en del av de dåtida tankarna kring hur människor och Gud kommer på god fot med varandra. Med start i den saken kom sedan den historiska utveckling som gjorde att frågan växte, förändrade kyrkan på många sätt och till och splittrade den.

 

För att åter-forma behövde man om-forma, formulera på nytt.

Från början hade kristna firat gudstjänst och hört Bibelns innehåll på sina egna språk. Med tiden hade latinet – som ingen längre på 1500-talet pratade till vardags – blivit kvar som kyrkans läs- och gudstjänstspråk. Luther ville åter-forma till hur det var hos de första kristna. Han om-formade därför genom att översätta latinet både i Mässan och Bibeln till tyska. Svenska reformatorer gjorde senare samma sak hos oss.

 

Avsikten med Reformationshösten 2017 i Älvsby församling är samma som reformationens – åter-forma och om-forma. Centrala delar i kristen tro är värda att återupptäcka och återvända till på ett omformat sätt i den tid och situation vi nu lever i och den framtid vi står inför.

 

---

*  Vi säger byn om Älvsbyn. Stan vore alltför pretentiöst.

**  Under 2013 när jag först lämnade folkhögskolan och vad det under under året led blev tillsvidarekomminister i församlingen blev det konfirmand och ungdom jag fick ett speciellt ansvar att sätta mål för, leda och tillsammans med andra utveckla. Med tiden skulle det samordningsansvaret överflyttas till en nyinrättad pedagogtjänst vilket skedde försommaren 2016. Då sattes jag in på diakonisidan där det fanns en massa flitigt och entusiastiskt arbete men nog behövde en del struktur och mål för att prioriteringar skulle bli gemensamma. Att söka just detta sista blev en uppgift jag fick men inte att operativt arbeta diakonalt. Fokus på gudstjänst, konfirmander och ungdom skulle vara kvar.

I kommentar till förra inlägget efterlyses skriverier härstädes. Det kanske jag kan hålla med om. Har ju varit ”tyst” ett tag.

Det beror nu inte på att det inte i nutiden skulle finnas intressanta saker för både tyckeri och kåseri. Sånt ser jag bara hopa sig – till exempel:

• saklighetens försök att resonera med demagogin – apropå Trump
• de försiktiga kyrkopolitiska rörelserna in mot valet i höst
• svårigheterna att få IKEA-leveranser i helt skick
• superälskade barnbarn på semester med sina föräldrar
• totalt onödigt januariblidväder följt av kyla och sedan kall nysnö på blåis
• intressanta gudstjänster
• stiftets internationella konferens i lördags
• underbara konfirmander och tonåringar
• nyanställningar av arbetskamrater
• att livet för mig och primärhustrun går sin gilla gång
• en läst bok med anledning av reformationshögtidlighållandet detta år
• en till läst bok utifrån samma sak
• en jättetråkig bok jag nu läser om en annan sak
• att ett slut på den israeliska ockupationen nu verkar öm möjligt ännu mer avlägsen
• om den svenska högerns flört med ultrahögern
• om att kristna förkunnare i sociala medier ljuger om islam
• och om annat

Nog finns det saker att skriva om. Inget snack om saken.

Men det tar tid. Och kräver skrivklåda. Som saknas.

Ibland när folk – jag – skriver egna eller återger en del andras uppfattningar om konflikten Israel-Palestina kommer invändningar av typen Finns det inte värre saker att skriva om och engagera sig i? Inbördeskrigets Syrien med dess 100000-tals döda? IS. Eller annat?

 

Naturligtvis är det så men oftast upplever jag att de invändningarna inte bygger på engagemang för detta annat utan bara bottnar i att man inte vill höra, läsa eller se kritik just mot Israel, som man säger Den enda fullt fungerande demokratin i Mellanöstern.

 

Jag förstår inte den ståndpunkten. Jag tycker att ett land som är demokratiskt skall ha en bättre halt än en diktatur och just därför blir det allvarligt om till exempel internationell rätt, FN-resolutioner och mänskliga rättigheter hamnar i farozonen där. Att sådant sitter löst i diktaturer är ju allom bekant, förvånar ingen och skall naturligtvis kritiseras – typ Saudiarabien. Tro inte annat. Men när det ruckas på tingen i en demokrati är det inte mindre allvarligt. Tvärt om!

 

I kölvattnet efter att Trump med färre röster än sin motkandidat blivit USA:s president har Israel ensidigt beslutat att förändra tillståndet på marken på Västbanken. Beslut om nya bosättningar har tagits i tanken att Onkel Sam nu inte alls skall bry sig. Man har till och med stiftat en lag som i efterskott skall göra tidigare – och naturligtvis kommande – markstölder lagliga. Den lagen kritiseras kraftigt av FN, EU och andra.

 

Jag ville läsa om den i Israelisk press och valde som brukligt tidningen Haaretz. En faktaartikel hittade jag här och lät Google göra en grovöversättning jag sedan putsade till i mitt tycke bättre svenska. Håll till godo.

 

Förklaring: Israels nya Ta-palestinsk-mark-lag och varför den har betydelse

 

Israels parlament röstade igenom ett lagförslag som exproprierar privat palestinsk mark på Västbanken. Vad förändras med den nya lagen, vem påverkas och varför är det en så stor sak?

 

Exakt vad förändrar den nya lagen?

Lagen tillåter Israel att expropriera privat palestinsk mark på Västbanken där israeliska bosättningar eller utposter har byggts. Den tillåter judiska bosättare att bli kvar i sina hem, även om den inte ger dem äganderätt till marken de bor på. Den nekar de palestinska ägarna rätten att göra anspråk på marken eller ta den i besittning "tills det finns en diplomatisk lösning av territoriernas status."

 

Vänta – backa! Vad kallas lagen?

Bra fråga. En del av förvirringen kring lagen är namnet. På hebreiska, har det fått en vilseledande beteckning med förvirrande översättningsalternativ – oftast ”Regleringslagen".

Tekniskt sett är den tänkt att "reglera bosättningar i Judéen och Samarien och tillåta deras fortsatta etablering och utveckling." Ett enklare namn skulle i själva verket vara "Expropriationslagen" eftersom den gör det lagligt för regeringen att retroaktivt exproprierar privatägd palestinsk mark. De som motsätter sig lagens skulle förmodligen föredra att uttrycka sig ännu mer rakt på sak och kalla den "Stöldlag" – en lag som legaliserar att bosättare lever på land som inte tillhör dem.

 

Varför är det så stor sak? Är inte Västbanken ockuperad i alla fall?

Lagen passerar en gräns Israel aldrig tidigare överträtt – detta  även enligt höger-representanter som den tidigare Likudministern Dan Meridor som kallar lagen "ond och farlig." Han påpekar att Israels parlament aldrig reglerat ägandet av palestinsk egendom på Västbanken eftersom "araberna i Judéen och Samarien inte röstar till Knesset som inte har befogenhet att lagstifta om dem. Detta är grundläggande demokratiska principer och israelisk lag."

Om Israel är skall vara till fullo suveränt på Västbanken, hävdar han, måste det bevilja palestinierna där medborgarskap och ge dem rösträtt. Fram till dess, säger han, begränsas Israels rätt att reglera mark på Västbanken till att göra så av säkerhetsskäl – enligt både israelisk och internationell rätt.

 

Håller Israels justitiekansler* med?

Ja. Justitiekansler Avichai Mandelblit har förklarat att om lagen utmanas i domstol kommer han inte att försvara den mot argument som att den kränker den Fjärde Genèvekonventionen.

Detta har inte avskräckt Israels höger. Justitieminister Ayelet Shaked, en ledande medlem av partiet HaBayit Hayehudi är den drivande kraften bakom lagen. Hon säger att om det blir nödvändigt kommer en privat advokat företräda regeringen i en domstol i en kamp som de flesta juridiska experter förväntar sig sluta med ett ogiltigförklarande av lagen.

 

Hur många bosättningar kommer lagen att påverka?

Enligt Peace Now, kommer lagen att tillåta en retroaktiv legalisering av mark i mer än 50 utposter och bosättningar såhär långt.

I 16 av dem har rivningsorder redan utfärdats mot bostäder byggda på mark som har palestinska ägare. Enligt den nya lagen kommer åtgärder för att genomföra dessa order frysas i ett år i avvaktan på en process för att avgöra om staten kan beslagta marken.

Detta inkluderar fastigheter i bosättningarna Ofra, Eli, Netiv Ha'avot, Kokhav Hashahar, Mitzpe Kramim, Alon Moreh, Ma'aleh Mikhmash, Shavei Shomron, Kedumim, Psagot, Beit El, Yitzhar, Har Bracha, Modi'in Illit, Nokdim och Kokhav Yaakov.

 

---

*Google gav de engelska orden attorney general översättningen Justitiekansler. Jag är osäker på om titeln egentligen är rätt.

Jag är för trött för att att läsa!

Jag är för trött för att tänka!

Vad ska jag göra?

 

Så kände jag mig igår söndag eftermiddag.

BLOGGA! tänkte jag att någon då kanske ropat. BLOGGA!

Jaha. Men jag är ju för trött! Helt seg! var mitt dova tankesvar.

Det har inte hindrat dig förr! Eller?!

 

Jag bloggade inte igår utan tog i stället som rekreation en stunds tillflykt till ett urgammalt dataspel fick vi med för sisådär 20 år sedan när vi köpte familjens första dator. Havets vargar är en eminent terapi för en hjärndöd skalle.

 

Inte vet jag om jag tänker så väldigt mycket bättre idag men lika trött är jag inte. Och så har intrycken sjunkit undan lite. Och jag har fått tillgång till bilder från gudstjänsten i Älvsby kyrka igår.

 

Det var Högmässa som det är hart när varje söndag.*

Det var Högmässa med Kyrkoherdemottagning.

Det sker kanske vart 15:e år. Och högtidligt värre!

 

Först Psalm 1. Sedan biskopen och själva mottagningen i vilken bland annat detta sägs:

 

En kyrkoherde skall, som varje präst, förkunna Guds ord, förvalta sakramenten, leda församlingens bön och tillbedjan i gudstjänsten, undervisa och utöva själavård.

kyrkoherdens uppgift är att vara församlingens andliga ledare och tillsammans med övriga präster och förtroendevalda tillse att allt sker med god ordning och efter Guds vilja.

Kyrkoherden skall planera och samråda, uppmuntra och inspirera medarbetarna, fördela uppgifterna i församlingen och verka för församlingens tillväxt i tro på Herren.

…

 

Skattensången! Direkt efteråt. Så barnen kan samlas för att vi skall be för dem innan de går till sin samling där de inte störs av att det uppe i kyrkan pratas vuxiska.

Beredelse, Syndabekännelse och resten av Högmässan – med sång av ungdomskören.

 

Och efter Välsignelsen berättade barnen för alla andra och biskopen vad de gjort en trappa ned. I den leken gav de biskopen ett uppdrag: Sjung en sång!

Det gjorde han. Hjälpligt.

 

Drygt 150 personer var i kyrkan. Drygt 100 valde att vara kommunikanter. 125 åt lunch i Församlingsgården. Med tal och grejer för att välkomna Anna-Karin Thorngren-Bergman som Kyrkoherde i församlingen.**

 

Jag höll också ett litet tal. Nämnde att...

...hos oss är en kyrkoherde chef. För med sig högre status – typ.

Men så är det inte i Bibelns värld.

I Bibeln är herde lågstatus. Det var ett jobb ingen annan ville ha. Kallt, strapatsrikt, ibland farligt. De som klarar ha riktiga jobb är inte herdar. Det är de struligas jobb. Lågstatus.

Det var lågstatusherdarna utanför Betlehem som först fick höra att Ljuset lyser i mörkret, att Jesus fötts inne i stan.

Och när Jesus säger Jag är den gode herden betyder det att han går ner i lågstatusen. För att därifrån ge oss sin status.

Nu är du herde – hos oss också chef. Och en chef blir aldrig en bättre chef än vad dem han eller hon chefar över låter honom eller henne vara. Jag – och jag tror jag talar för alla mina arbetskamrater – vill hjälpa dig att vara en bra chef.

 

Två av bilderna har jag tagit härifrån. Där finns fler.

 

 

---

*  Dock: Inte riktigt så nu under våren. En söndag i månaden dukas det inte. Orsaken är att några lobbat för några andra som tycker det känns kymigt när de flesta i kyrkan väljer att ta emot Jesus kropp och blod när det erbjuds. Det känns så kymigt att de inte ens vill komma dit. Personligen gissar jag att droppen kom då det var Mässa på första Advent. I alla fall är det sedan dess lobbyisterna för dessa andra, nästan två år efter det att söndaglig Mässa infördes, började vid alla möjliga tillfällen lyfta frågan. Som kompromiss beslöts därför så att fram till i sommar skall en söndag ingen få eftersom några inte vill erbjudas.

**  Många betonar att hon är kvinna. Nästan som om det vore en nyhet – vilket det ju inte är. Jag tror inte att Anna-Karin är kvinna är en merit. Inte heller en belastning. Att hon är klok, kunnig, lyssnande och klarsynt är viktigt. Hävda kön vare sig hit eller dit är sexism.

I nästa inlägg – som jag skrev innan men publicerar efter detta – kommer jag att berätta om begivenheten igår då gudstjänsten i Älvsby kyrka firades som Högmässa med Kyrkoherdemottagning.

 

Förra veckan gjorde jag reklam för saken både vid konfirmandsamlingar och på Kyrkans Unga. Uppmuntrade alla att komma – det sker ju bara vart 15:e år ungefär.

 

Blir det långt? var tonåringarnas reflexmässiga misstänksamma fråga.

Något längre än vanligt – annat vore att ljuga var det ärliga svaret. Till ½1 ungefär.

Varför? Vad kommer att hända? Lätt misstänksam ton som fick svaret:

Biskopen först och en del ord, bön osv kring Anna-Karin.

Hur många minuter det tar vet jag inte exakt men vi justerar med annat i gudstjänsten.

Inga långa psalmer. Anna-Karins predikan kortare än annars. Och jag – jag skall prata ni vet i början strax innan bönen om förlåtelse – kommer bara att säga fem meningar.

 

DU KAN INTE BARA SÄGA FEM MENINGAR!!!!! var den samfällda domen.

 

Därför publiceras Beredelseordet från gårdagens Högmässa med Kyrkoherdemottagning  

1. ”Jag har fallit men reser mig igen” står det i en av dagens texter.*
2. Därför finns Syndabekännelse, bön om förlåtelse och Förlåtelsen i början av gudstjänsten.
3. Vi har fallit – gjort, sagt, tänkt, varit som Gud inte vill, självupptagna, råa, kärlekslösa, egoistiska.
4. Vi reser oss igen med att vända oss till Gud som gett oss Ljuset i mörkret – Jesus.
5. Vi reser oss igen genom att böja oss och be och bekänna…

 

---

*  Del av Mika 7:8, 3:e årgångens gammaltestamentliga text på Kyndelsmässodagen. För varje mening räknade jag upp på handens fingrar.

Onsdag kväll strax efter 8 skrev jag på Facebook:

 

Är i Johannesgården och njuter av stojet. Konstaterar följande:

Igår konfirmander i Vidsel - 7 st.

På kvällen Bibelstudium i Älvsbyn - 19 deltagare.

Idag på eftermiddagen 16 konfirmander i Älvsbyn.

Veckomässan Älvsby kyrka 18.30 ikväll: 32 personer varav 14 konfirmander. Inga av konfirmanderna men 14 andra valde att ta emot Kristus kropp och blod.

Nu är 19 tonåringar - 4 var tidigare i kyrkan - på Kyrkans Unga. Handlar om åk 9 och gymnasiet.

Full kubbning!!!!

 

26 personer har ”Gilla” texten och några ”Kommentarer” har getts:

 

• Prästbekant i Uppsala: Välsignelse!
• Manlig Älvsbybo: Roligt att följa ert arbete.
• Kompis sedan ungdomen, nu boende i Umeå: Gamle man, hur orkar du? Mitt svar blev: Kastar inte bort energi på tjyrkopolitrukisk tjafs.
• Konfirmand och KU-are på 80-talet, numera Svealandsbo: Bra jobbat! Härligt med så stort intresse.

 

Det är väl ungefär vad som hände den vecka som rent vardagsmässigt nu för många håller på att ta slut. Till listan kan läggas att måndagen i stort ägnades åt förberedelser för  de olika listade undervisningsuppdragen. Torsdagen var inget inbokat för mig. Då – igår alltså – gjorde jag mig ledig då jag visste att fredagen som egentligen är min ”lediga dag” skulle rejält naggas i kanten av ett inbokat länge samtal och en annan sak – Outlook.

 

 

Outlook händer ikväll. Och i morgon från arla till särla. Samt på söndag – men då blir det annat för mig. Tidigare har jag beskrivit projektet Outlook – läs här. Nu är det andra förberedelsehelgen fredag middag till och med söndag lunch.

Missar därför detta som händer ikväll – men man kan ju inte vara överallt.

 

Söndag sker det första bilden visar - klicka på den blir den större. Gissningsvis ett rejält baluns. Börjar med Välkomnandet och Gudstjänst med Nattvard* och Söndagsskola i Älvsby kyrka följt av lunch med tal å grejer för den som vill i Församlingsgården. Biskopen kommer och hon som tidigare i drygt ett år titulerats tillförordnad kyrkoherde blir nu före detta tillförordnad kyrkoherde. Eller bara kyrkoherde.

Här och här kan man läsa mer om den saken.

 

Utöver detta kan bara sägas att både jag och primärhustrun mår fint och att livet lunkar sin stilla lunk. Allvarligaste tekniska problemet under veckan var att byta lampan till vänster halvljus på bilen. Förträfflig instruktionsbok. Inte svårt alls! Tig mig själv på bar gärning i garaget med att yttra det numera bevingade uttrycket sonsonen Adrian levererade när han och jag – mest han! – byggde Lego-manicken han tubbat sin farmor att ge sin make som present på hans födelsedag – men byggnadsanvisning och allt:

Ja kan de häj! Ja ä bja på de häj ja!

Å! Å! Å! Nu bläddja ja!

 

---

*  I annonsering och så kallas det i Älvsby församling numera så: Gudstjänst med Nattvard. Eller utan den gång i månaden det beslutats att vara så på försök fram till i sommar. Gudstjänsterna kallas så! Beskrivande. Men det är i sak fortfarande frågan om Högmässa och Högmässogudstjänst. Inga planer finns på något annat.