stigstrombergsson

Det är söndag. Gräsligt vacker vinter-nästan-vårvinterdag med sol och nysnö överallt. Jag sätter mig vid datorn för något som kanske blir spridda skurar av funderingar.

 

Vi var på show igår, primärhustrun, jag och en del andra. Det är inte ofta. Men igår kväll var det en. Efter en annan vacker vinter-nästan-vår-vinter-dag med skidåkning.

Komikern Al Pitcher var i byn*. Den antipod-svenske komikern gör en turné innan turnén i avsikt att på folk testa nytt material. Besöker glesbygder. Det var kul. Och i kombination med god buffé en lyckad kväll. Rubrikens lulla skall dock inte förstår som syftandes vare sig på minglet på hotellet eller promenaden hem.

 

Det är nog snarare tankelivet som lullar. Inte bara vidare utan runt. Från det ena till det andra. Förra bloggposten gav belägg för det. Och inte har det blivit bättre sedan det skrevs.

• Trumpen i USAmerika har sett ett gammalt program på TV och gjort sig till Sverigeexpert. I det kan man snacka om lullighet!
• Skid-VM med lullande och drullande i skog och terräng har också dragit igång. Viktigt att följa.
• Och nya insikter om skeenden i lokala församlingslivet har slagit mig som en skiftnyckel i skallen.

 

När det kommer till att här skriva om lokala församlingslivet brukar jag anlägga viss självcensur. Absolut inte för att låta hundar vara begravna eller skelett instängda i någon slags garderob eller ugglor förblivande i mossen eller så. Inte alls. Återhållsamheten beror blott och allenast på att arbetskamrater och styrelsefolk inte här skall behöva möta åsikter, tankar och utspel man står i där. Men ibland kan man ändå berätta lite – som nu.

 

Jag skall lulla vidare – troligen.

Inte så att jag avser att byta tjänst. Bort det! Det är jag alldeles för lite ung för. Jag är född 1953 och var och en med rudimentära matematiska kunskaper kan subtrahera och härja sig fram till att jag någon gång under nästa år sällar mig till de förbrukades skara. Blir emeritus. Betyder förbrukad. Annan tjänst alltså inte aktuell.

Men kanske lulla vidare in i andra arbetsuppgifter. I någon mån. Anvisade sådana. Inte för att jag – hoppas jag! – anses klantig eller olämplig i det jag nu har som betonade inriktningar: gudstjänster, konfirmander och ungdom samt något sorts omställningsansvar för diakonin**.

 

Men nu blir det kanske att lulla vidare – till en del.

Kyrkoherden har framfört en tanke på något man kan kalla Reformationshösten 2017 eller liknande och att jag skulle försöka planera och samordna det hela. En del av mina yngre arbetskamrater kommer nog att mena att det är en fin idé. Du minns ju hur det var den där gången Luther grävde i verktygslådan och spikade sina teser kan det komma att låta. Det är faktiskt snäppet bättre än när det frågar mig Hur var det när inlandsisen drog sig tillbaka? Eller om tiden innan asteroiden slog ned, den som utrotade alla andra dinosaurier. Deras förhoppningsvis skämtsamma åldersanspelningar kan låta så. Diskriminering? Näää!

 

Jag går igång på tankeprojekt av typ Reformationshösten 2017. Framför allt klura kring hur en speciell satsning eller profil kan prägla det befintliga församlingslivet i dess olika delar. Ett smärre antal ”extragrejer” är väl också intressant att tänka sig men för ”enstaka stora baluns” är jag tämligen kallsinnig. Hur som helst började jag fundera över Vad det skulle kunna innebära rent praktiskt. Och Varför. Till ett preliminärt förslag skrev jag någon slags motiverande text. Denna:

 

Reformation betyder ungefär åter-forma och om-forma. Bägge sakerna.

Den tyske munken Martin Luther ”spikade” för 500 år sedan sina teser på slottskyrkoporten i Wittenberg. Han ville skapa en diskussion om en i hans tycke felaktig sedvänja i den dåvarande kyrkan och det blev starten på en viktig historisk utveckling långt utöver vad han då tänkte sig. Den reformation som så fick sin start kom att påverka kyrka, tro, samhälle, politik, ekonomi, språk, kultur i Tyskland, i Europa och med tiden i hela världen.

 

Luthers avsikt vad att åter-forma.

För honom betydde det att ta bort en del missbruk ”som på senare tid insmugit sig i kyrkan”. De 95 teserna han spikade upp handlade om en sådan sak – avlaten. Den var en del av de dåtida tankarna kring hur människor och Gud kommer på god fot med varandra. Med start i den saken kom sedan den historiska utveckling som gjorde att frågan växte, förändrade kyrkan på många sätt och till och splittrade den.

 

För att åter-forma behövde man om-forma, formulera på nytt.

Från början hade kristna firat gudstjänst och hört Bibelns innehåll på sina egna språk. Med tiden hade latinet – som ingen längre på 1500-talet pratade till vardags – blivit kvar som kyrkans läs- och gudstjänstspråk. Luther ville åter-forma till hur det var hos de första kristna. Han om-formade därför genom att översätta latinet både i Mässan och Bibeln till tyska. Svenska reformatorer gjorde senare samma sak hos oss.

 

Avsikten med Reformationshösten 2017 i Älvsby församling är samma som reformationens – åter-forma och om-forma. Centrala delar i kristen tro är värda att återupptäcka och återvända till på ett omformat sätt i den tid och situation vi nu lever i och den framtid vi står inför.

 

---

*  Vi säger byn om Älvsbyn. Stan vore alltför pretentiöst.

**  Under 2013 när jag först lämnade folkhögskolan och vad det under under året led blev tillsvidarekomminister i församlingen blev det konfirmand och ungdom jag fick ett speciellt ansvar att sätta mål för, leda och tillsammans med andra utveckla. Med tiden skulle det samordningsansvaret överflyttas till en nyinrättad pedagogtjänst vilket skedde försommaren 2016. Då sattes jag in på diakonisidan där det fanns en massa flitigt och entusiastiskt arbete men nog behövde en del struktur och mål för att prioriteringar skulle bli gemensamma. Att söka just detta sista blev en uppgift jag fick men inte att operativt arbeta diakonalt. Fokus på gudstjänst, konfirmander och ungdom skulle vara kvar.