stigstrombergsson

Senast jag klippte gräset ville jag vara lite valjd-and-kräjsi och göra det på annat vis än vanligt. Gården på husets baksida är ren prydlig rektangulär historia med buskar och annat här och var och normalt förs då klipparen fram och tillbaka i linjer hyfsat parallella med tomtgränsen. Det funkar och har funkat varje sommar sedan 1982 och blir samma fyrkantiga historia varje gång. Senaste gången blev det eljest. Jag inledde då med att köra rakt fram men snett på diagonalen. Den sträckningen skapade en hypotenusa gemensam för två trianglar och med den som utgångslinje kunde jag sedan åt två håll bearbeta resten av det oklippta gräset. Gräset blev klippt så också resultatet av detta tänkande utanför lådan fungerade.

När det gäller att läsa böcker råder också ett fyrkantssystem i två riktningar. Den ena linjen är olika slags Bibelvetenskaplig och annan teologisk litteratur. Historia dominerar den andra. Ytterst sällan gör jag något på snedden av detta med typ skönlitteratur eller faktaböcker i andra ämnen men sådana undantag finns. För ett par tre år sedan köpte jag Sápmi i ord och bild i två band. Volym ett berättade jag om här sedan jag läst ut den. Volym två har det blivit lite si och så och pö om pö med.

I bokens ca 770 sidor finns 56 uppsatser under dessa teman:

• Musik: sång, jojk, nåjdens trumma, opera, rap. – 7 stycken.
• Om rasbiologi – 4.
• Samer i konsten och samiska konstnärer – 15.
• Samer i litteraturen och samernas litteratur – de övriga sorteradet i ett antal underrubriker.

Om man har sinne för norrbottniskt sätt att uttrycka sig blir omdömet inte nämnvärt intressant en bra beskrivning. Med det menar jag alltså inte att innehållet skulle vara onödigt. Långt därifrån! Det är helt OK med fakta och genomgångar av speciella saker, till exempel en hel hop olika samiska artister, konstnärer, författare och andra kulturpersonligheter. Efter att bland annat ha läst en uppsats på sidorna 90-104 om ung artist som blandar rap och jojk på enare-samiska, ett språk som talas av bara runt 350 personer, tänkte jag dock: Detta är smalt! Och ofantligt nördigt! Rentav i överkant!

Men jag fortsatte läsa. Tog mig vidare till och genom den enligt mitt tycke mest intressanta delen om rasbiologin på sidorna 120-170 och sedan med nya tag friska tag vidare!

På sidan 238 gav jag upp. Säkert är resten också värdefullt men jag väljer i alla fall att avbryta min snedresa. I bokhyllan står nu Sápmi i ord och bild II i pinsamt halvläst skick.

Ovanstående text skrev jag för några dagar sedan men publiceringsverktyget har tjafsat. Denna tisdag verkar det funka och i väntan på semifinalen i fotboll vill jag nämna en snedresa men av annat slag som många gör, i dagarna släktingarna på Primärhustruns sida. De flesta i klanen Lundh med inhopp och avkomlingar avser fira min ena svågers 70-års-jubileum och göra det med en sammandragning i Björkliden här uppe i Norrbotten. För oss som bor här blir resorna enkla med bil och/eller tåg men för folk i Dalarna, Uppland och kungliga hufvudstaden blir det mer råddigt. Lördag morgon i förra veckan började sammanskottet med att SJ levererade 6 dalmasar på pausbesök hos oss. De for i morse. Primärhustrun, jag och barnbarnen Tyra och Adrian kör upp i morgon plus torsdag och mot veckoslutet kommer resten i spridda skurar med tåg, bil, flyg och buss. Har jag räknat rätt blir vi 26 stycken i tre generationer – 4+3 ”gamlingar”, 10+3 kusiner och 6 tremänningar i åldrarna 12-4. I sånt sällskap kan det bli sioch så med bloggningar mer än vanligt.

Nu hoppas de svenska damerna inte gör en snedresa ikväll.

I pajp-lajn finns i mitt mobiltelefåneri och i min huvudskalleknopp nu några uppkast till kanske-inlägg på denna min anspråkslösa blogg.

Inget av detta är färdigt och en del inte ens lämpligt att publicera härstädes.

I dessa val och kval gjorde jag i stället SVT:s Valkompass en gång till men nu på ett annat sätt än för någon vecka sedan. Då svarade jag ärligt och uppriktigt så som jag tycker samhället skall utvecklas. Jag rankades i V-Mp-S-sällskapet med M, SD och KD allra längst ned på skalan. Idag i mitt andra test svarade jag som jag tror att jag själv skulle tjäna på saken. Naturligtvis tog jag i mina avvägningar med min Primärhustru så att bägges våra önskningar och nycker kunde finnas med – ekonomiskt och privat.

Gissa vad resultatet blev!

I och för sig blev jag inte förvånad. Som trygg medelklass med det mesta av hälsa och förstånd i behåll blir höger av olika nyanser valet för att få det lätt för egen del. Vill vi se till helheter och laganda blir det rätt att rösta rött – som jag brukar. I andra sammanhang (och i ett av tanke-uppkasten jag nämnde i början) brukar jag motivera olika saker med Jag är ju för tusan kristen! Det gäller också i mina valtankar kring laget och jaget.

Det pågår EM i fotboll nu. Till skillnad från enskildas piruetter i exempelvis simhopp handlar det också om lagspel. Jag manar dig, noble Bloggläsius, att fundera på hur man ska bygga resultat – lätt eller rätt.

I förra inlägget berättade jag om och länkade till vad jag sa i en gudstjänst i förrgår. Detta inlägg kan kanske om än krystat ses som löst knutet till den stenkastningssituationen. Döm själv, noble Bloggläsius, även om söndagens tema var Att inte döma.

Folk heter så lustigt numera. Stadiga förnamn som Gunnar, Åke, Tage, Anita, Karin och Lena liksom många andra verkar vara helt ute bland folk inte 60 år fyllda.

Med efternamn är det på samma sätt. Nilsson, Person, Lundberg och Björkkvist ersätts med köpesenamn av olika slag som bryter de två dominerande systemen som fanns i villaområdet jag växte upp i. Där bodde natur-namnisar som Å-berg, Berg-lund, Sand-ström, Hed-man, Fors-berg och Björk varvat med släkt-hetare som Simons-son, Jans-son, Johans-son, Nils-son och andra. Mitt i de två systemen fanns ett och annat undantag typ Westin och Burman och en del på finska men det var undantag. Det som dominerade var natur- och sonknutna namn på svenska.

I höstas såg jag en märklig namnskylt i TV.

Den som intervjuades hette Blombergsson i efternamn.

Så absurt! En kontaminationssammanblandning av de två systemen!

Avvikande hybrid – minst sagt. Förvånansvärt, nästan förargelseväckande.

Vaddå bilden??

Att blogga blir ofta att berätta vad som hänt, händer eller ska hända – eller en del av sådant. Ibland blir det varvat med något som tänkts, tänks eller kan tänkas. Som regel rör det sig sällan om upphetsande eller ens intressanta ting – fast det står skrivet i en blogg, ett medium som vad jag förstått är helt ute.

Innan jag nu går vidare och kort rapporterar med anknytning till förra bloggningen medbygge och inhopp behöver ett par viktiga saker nämnas, föga intellektuella men duktigt relationella saker.

Lilla Lisa som nyligen fyllt fem år hade enligt sin hulda moder bekymrat och längtansfullt nämnt att det var länge sedan – tyckte Lisa - som hon fått sova hos mormor och morfar. Inte så underligt. Vi bor ju inom synhåll från varandra. Lite av hennes längtan består nog i att när de mer på avstånd boende kusinerna kommer, särskilt då lilla Ava som är året yngre, får de/hon oftare sova över och Lisa finna sig att gå hem. Det har ibland så hänt under ljudliga protester.

Alltså kom Lisa torsdag vid lunchtid med ryddsäck, mjukdjur och annan nödvändig utrustning för att slippa ha ansvaret att hålla föräldrar sysselsatta. Kul. När jag är med morfar får jag se mer på TV hade hon meddelat hemma. Om det är sant vet jag inte. Lite undrande blev hon i alla fall när mormor gått ut på gården och när morfar inte satt (och sov) i sin TVfåtölj drabbades hon nästan av förskräckelse. Tro nu inte att jag jämt sitter i den möbeln. Det finns ju en soffa också. Det är främst barnbarnets uppfattning av tillvaron jag här försöker beskriva.

Vi hade som sagt kul. Det är lite ”friare” hos far- och morföräldrar än hemma men vi kan faktiskt också sätta gränser. Barnets lite illmariga förslag om att Skype-ringa till Ava bara för att berätta att övernattning var på gång genomfördes inte. Det grämelse- och ylpartyt i Unbyn unnade vi inte Avas föräldrar.

Ava då? Hon hade presentparty om lördagen. Hennes fyraårskalas med hela släkten på mammans sida plus farfar. Resten av pappasidan firar i mitten av denna vecka i Umeå med omnejd.

Ikväll kommer Tyra och Adrian med föräldrar. Som synes är det ett rejält beting detta med småbarn i andra vågen.

Nu till rubriken och mer om medbygge och inhoppet.

Att medbygga – jag skrev om det i förra inlägget – genom att fira Veckomässa är givetvis ingen flopp.* Däremot verkar min idé om Framtidsonsdag floppat. Jag skrev om den här. Tre gånger har jag haft beredskap men samtalsträffar efter mässan har inte blivit av. Folk har haft annat vettigt att göra – typ. Deppar jag? Nej! Man kan inte ha rätt jämt även omjag tycker att SommarBibel i kyrkor är en lika i princip vettig idé som det mer populära Sommarmusik. Allt är dessutom relativt. En riktig flopp vad gäller åtgången är mitt alster INGEN BOKBOK som man kan läsa om om man skriver in de versala orden i bloggens sökruta.

Det blev i alla fall nåt av mitt inhopp i Korskyrkan igår. Vad detta nåt innebär må andra bedöma. Den församlingen lägger ut predikningar på sin hemsida – ljudfiler – och man kan lyssna till det mesta jag sa om man klickar här och letar på datum 2022-07-10.

Frikyrko- och föreningssammanhang har jämfört med liturgiska kyrkor inte kortare men mer utspädda gudstjänster med bland annat resultatet att lyssnarnas sittläder tål längre predikningar. Ett intro där jag berättade vem jag varit och är samt hur jag fått uppdraget att predika och hur jag valt text är inte med – helt vettigt – men själva förkunnelsen är med sina 25 minuter. Bilden till denna bloggning har med predikan att göra.

Ca 30-35 personer var där. Runt hälften skulle jag beskriva som ”svenska baptister av välåldrat slag”. Togs det en gruppbild av dessa medmig på bilden skulle jag nog nästan vara yngst. Som svensk-kyrklig veteranpräst på orten kände dessa till mig sedan förr. Den andra hälften av dem som var där är nysvenskar med eller i väntan på besked om de får stanna. Det är folk av yngre och nyare snitt och det var framför allt för dessa som det presenterande introt kanske fyllde en funktion.

Hur som helst är sammansättning av Korskyrkoförsamlingen intressant. Om 10 år ännu intressantare. Då kommer mänskligt sett en hel del av gammelsvenskheten vara borta. Givetvis råder samma situation om än inte lika starkt både på EFS och i kyrkoförsamlingen här på orten.

Vilken kategori ska detta inlägg ha? Vad passar bäst? Farfar/morfar funderar, Församling, Predikan mm? Jag prioriterar det första.

* Ordet flopp finns faktiskt i Svenska akademins ordlista och betyder ungefär misslyckande eller rentav fiasko. Minns jag rätt sändes i radions kanal 3 i min ungdom ett program där man fick rösta på olika poplåtar. En flipp var bra och en dålig fick en flopp. Typiskt att bara det negativa smög sig in som nyord i språket utom i sammanhanget flippa ut – också något negativt.

Nu är det juli igen,

Nu är det juli igen

Och juli varar till augusti.

Å det var intressant

Å det var intressant

Som försök att vara lite lusti.

Det finns tidigare former av detta lyriska och luriska poem publicerat både pådennamin anspråkslösa blogg liksom på Facebook. Som bekant upprepar jag mig gärna, denna gång innan det jag i detta inlägg kort vill nämna och avslöjade redan i rubriken.

medbygge

Med medbygge syftar jag inte på renovering av balkongräcke eller hopskruvning av uteplats. Sådant är visserligen också byggen men som skriverier får det anstå – liksom byggandet i sig så här långt. I stället är det församlingsbygge jag menar, alltså konstruktion enligt det syfte som kyrkans regelverk formulerar på detta vis: människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.

I det bygget är gudstjänst och förkunnelse två basverktyg. Under juli månad har jag fått förtroendet att i Älvsby församling medbygga tre onsdagskvällar på raken. Den 7:e, 13:e och 20:e är jag ombedd att leda Veckomässan i Älvsby kyrka 18.30. Det är ingen stor affär att så sker – mätt med mänskliga ögon. Mellan 5 och 15 brukar närvara vilket inte räknas som pomp och ståt värt att uppmärksamma och/eller delta i. Ändå är det vad som bygger Kyrka med stort K och sker från altarbordet där lite bröd och vin blir bärare av Jesus själv till människor. Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp sägs i gudstjänsten – en lätt omformulering av vad Paulus skriver till församlingen i Korinth. Intensivare mötesplats mellan Gud och människa finns inte så den som missar en Mässa missar en massa.

I samband med Bordet, Mässan, finns Ordet, Bibelns olika skrifter. Det förekommer i själva gudstjänsten som Guds tilltal till oss. Vårt tilltal till Gud är böner, också något högfrekvent i en Mässa. Och det kan fortsätta. Efter Veckomässan, ca 19.15, är det möjligt för dem som vill bli kvar eller ansluta då att tillsammans i samtal fördjupa saker som Ordet innehåller och säger. Om vad pratas i detalj? Det är inte fastställt i förväg. Det de som är där funderar kring hamnar på tapeten – om man uttrycker det slarvigt. Det är en möjlighet att tillsammans med varandra vara varandras medbyggare. Tre datum i juli har jag förtroendet att finnas med.

inhopp

Jag skall göra ett sådant, ett inhopp, i ett kyrkbygge jag inte brukar befinna mig i. Det blir söndag den 10:e 11.00 i Korskyrkan i Älvsbyn som är ett av de tre sammanhang som regelbundet firar gudstjänster på söndagarna. Älvsby kyrka och den inomkyrkliga rörelsen EFS är de andra två. Korskyrkan är en renodlad så kallad frikyrka av evangelikalt, reformert och baptistiskt snitt ansluten till EFK, Evangeliska FriKyrkan, tidigare ÖM, Örebro-Missionen. Där har jag aldrig predikat eller blivit ombedd att bidra. Tror jag. Kanske var det en gång tidigt 1980-tal i samband med en i januari årligen återkommande kyrklig vänlig vecka då präster, predikanter och pastorer bytte predikstolar med varandra – dock inte flyttade möbler och inventarier men väl sig själva. Kanske var jag då ”på Kors” en gång men det har inte etsat sig i minnet. Att det genom alla år varit så tror jag inte beror på aktiv motvilja eller så utan mer på att samfunden kör sina egna race. Jag har bott länge på orten och vet om många etablerade ”korsisar” och flera av dem vet om mig utan groll eller gnabb. Nära kontakt har bara inte blivit av. Nämnas kan också att flera invandrare främst från olika västafrikanska länder och då med pingst- eller baptistbakgrund.anslutit sig där de senaste åren,

Den nuvarande korskyrkopastorn har köpt ett av grannhusen på våran gata. Grannar möts och snackar. Han frågade om jag vid något tillfälle ville predika när han skulle vara på semester. Jag nappade på kroken så nu blir det ett inhopp.

Samtidigt, just då, är det faktiskt inte gudstjänst i Älvsby kyrka. Den är just den söndagen flyttad till EFS sommargård Lillstrand några bilburna kilometrar från centralorten. På somrarna stänger EFS sina aktiviteter i Älvsbyn, Vidsel och Vistträsk och flyttar all verksamhet till sommarstället och den 10:e ansluter också kyrkpräst och en del kyrkfolk dit. Sådana så kallade ”sammanlysningar” kyrka-EFS sker ett par tre gånger under ett år. Vad de tjänar till kan man undra men de skadar nog inte – hoppas jag.

Det blev det idag den 2:a juli. En första försmak av en kommande säsong. Inte i den odlade trädgården. Det rör sig om vildvuxna (eller förvildade) smultron på vårat ställe. Att säga vårat ställe blir dock lite fel. Vi har inte exklusiv äganderätt på terrängen mellan vårt hus i villaområdet (Öfvre) Östermalm och Kyrkmalmen. Längs gångvägen där stod smultronen idag granna och någotsånär röda. Blomningen har vi noterat tidigare liksom för blåbär, lingon och åkerbär men där dröjer fruktsättningen. Ett par smultron blev det i alla fall.