tid och evighet

I det dagliga livet rör vi oss i en mekanisk världsbild där äpplen faller i huvudet på Isaac Newton. Det är bra och hjälper oss att inte ramla från hustak. Denna världsbild är naturvetenskaplig till sin karaktär och fungerar fint för forskning och utveckling på alla möjliga plan – teknik, medicin för att nämna ett par fält.

Men den passar inte för allt. I tankarnas värld har den för många kommit att bli det enda begränsade sättet att (om)fatta tillvaron. Den har ersatt, inte kompletterat, filosofi, tro, metafysik och religion som sätt att (om)fatta vår existens.

 

Ibland snubblar jag över sådant jag begriper. Många gånger ramlar jag över sånt jag inte fattar alls. På olika sätt kan bägge sakerna vara rejält tankekittlande. Ta till exempel artikeln jag översatt här. Jag vill inte skryta med att jag fattar den helt och fullt men jag finner det i alla fall fascinerande att tänka sig tiden inte som en linje utan något som något är alltid, jämt och överallt – som evigheten ungefär.

Jag hittade artikeln här. Google råöversatte och jag putsade till svenskan.

 

Jag fattar inte!

Men tycker det är fränt att vetenskap tar oss från mekaniskt tid till metafysisk evighet – typ.

 

 

En ny teori om tid tyder på att nutiden och framtiden existerar samtidigt

 

Enligt en ny kontroversiell teori är allt omkring oss i detalj planerat och allas öde är redan bestämt. Den nya teorin föreslår att tiden inte passerar och att allt är ständigt närvarande. Faktum är att tiden inte är linjär som vi hela tiden tänkt och allt omkring oss är alltid närvarande.

 

Forskarna menar att tiden bör betraktas som en dimension av rymdtiden, som relativitetsteorin menar, och inte passerar oss på något sätt eftersom rymdtiden inte gör det. Istället är tiden en del av universums enhetliga större struktur, inte något som rör sig inuti den. Enligt en forskare har allt som hänt och allt som händer faktiskt inträffat just nu när tiden är placerad i rymden .

Den nya teorin som föreslagits av Dr. Bradford Skow, tillförordnad professor i filosofi vid Massachusetts Institute of Technology (MIT), menar att om vi skulle titta ner på universum, skulle vi faktiskt observera tid och händelser som sprider sig i alla riktningar.

 

Vad betyder det egentligen? Tja, det innebär att tiden som vi felaktigt känner den inte är linjär som vi har tänkt överallt. Faktum är att allt omkring oss alltid är närvarande.

 

Den nya teorin finns i detalj i Dr Skows bok, Objective Beginning, där han skriver: "När du frågar folk, Berätta för mig om tiden, brukar de komma med metaforer som Tiden rinner som en flod, eller vi går genom tiden som ett skepp som seglar på havet.

 

I Objective Becoming vill Skow övertyga läsaren att saker knappast i praktiken kunde vara annorlunda. För att göra så fyller han mycket av boken med tankar på konkurrerande idéer om tid – de som antar att tiden går över eller flyttar oss på något sätt. "Jag var intresserad av att se vilken slags syn på universum du skulle ha om du tog dessa metaforer om tidens gång väldigt seriöst", säger Skow. "De säger att tiden rinner som en flod, eller vi går genom tiden som ett skepp som seglar genom havet."

 

Dr Skow tror på ett så kallat "block universum" – en teori som säger att det förflutna, nutiden och framtiden finns samtidigt. Med andra ord betyder detta att när en händelse inträffat fortsätter den att finnas någonstans i rymdtiden.

Den nya kontroversiella teorin backas upp av Albert Einsteins relativitetsteori som leder till att rymden och tiden faktiskt är en del av en invecklad fyrdimensionell struktur där allt som har uppstått har sina egna koordinater i rymdtiden.

 

Dr Skow lägger till: ytterligare detaljer: ”Blockuniversum-teorin säger att du är utspridd i tiden, likt hur du är spridd i rummet. Du är inte lokaliserad till en enda tidpunkt."

 

Dr Skow håller med om att när saker förändras så uppfattar vi tiden som om den passerade, men menar att vi är i "spridda tillstånd" och att olika delar av tiden kan prickas in runt omkring i ett oändligt universum.

 


det är fullbordat

En massa är fullbordat. Främst naturligtvis det Jesus säger i Långfredagens huvudbibeltext hämtat ur Johannes berättelse. Det är fullbordat är ju vad han där säger just innan han dör. Allt som behövs, varken mer eller mindre, för att människor skall kunna vara förenade med Gud både här i tiden – som vi lever i vad som än sägs – och evigheten – som också matematikerna på sitt och något sätt beskriver.*

 

Det som också är fullbordat är mina arbetsuppdrag denna Stora vecka – Passionsgudstjänster mm. Som jag berättat var det tänkt att jag på onsdag skulle ansvara för en Passionsgudstjänst på Veckomässetid i Älvsbyn, sedan Skärtorsdagens Mässa och Långfredagsgudstjänsten i Vidsel. Tre gudstjänster alltså. Men det blev fem. Jag tjyv-införde utom vad som planerat var Passionsgudstjänster måndag och tisdag kväll innan den ”reguljära” på onsdagen. Det innebar Bibelsamtal de två första kvällarna och mer av vanlig förkunnelse från min sida onsdag och framåt.

Men nu är min insats över. De som nu har tjänster i församlingen har också varit i farten torsdag-fredag och fortsätter nu utan mig att ha ansvar för helgens övriga och kommande gudstjänster. Jag är inte i elden.

 

Lilla Ava** som bor i Unbyn i Bodens kommun anlände igår tillsammans med sin mamma. Pappan jobbar natt och beräknas komma på idag på Påskafton. Hennes morbror i Luleå hade kommit någon timme tidigare och nu väntar hon sin andra morbror, den ingifta mostern och sina två storkusiner Tyra och Adrian. Hela klanen utom Järvsöborna kommer alltså på plats i helgen.

 

Lugnt? Näppeligen.

Det blir på Annandagens kväll vi på nytt kan säga: Det är fullbordat.

 

 


*  Jag snubblade över en artikel i den saken. Den är på engelska men säkert obegriplig också på svenska när den beskriver att universum ser tänkt ut och att tiden inte finns. Jag skall göra ett översättningsförsök när tid och arbetsro infinner sig.

**  Lilla Ava är ingen baddare. Hon har precis börjat handkrypa sig dit hon vill, inte mer. 9 månader ungefär och mycket charmig.


jesuskvoten nådd

Hur blev det?

Kom någon till något i kyrkan?

Måndagskvällen i ”Stora veckan”?

 

Någon kioskvältare blev det inte. Det hade jag inte heller väntat.

Kravallstaket för att ordna tillströmmande människohorder behövdes inte. Men vi blev tre och med det blev jesuskvoten nådd.

Jesus sa ju där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem*.

 

Vad hade jag väntat?

Egentligen vet jag inte men som bilden visar (klicka på den blir den större) hade jag arrangerat de tio lösa stolar som finns längst fram i kyrkan till någon sorts V-form för att kunna samtala. Att stå inför kanske bara några få och ”predika” 10-15 minuter i en fritt formad samling avsåg jag inte att göra. Samtala kring det lästa Bibelavsnittet – och annat de närvarande finner angeläget – tänkte jag skulle vara bättre.

Det blev så och med det också längre i tid räknat. Det landade i 45 minuters Bibelsamtal och sedan bön – en vettig sak måndagskvällen i ”Stora veckan”.

 

Jag ställde inte tillbaka stolarna. De står i samma formation för fortsättningen imorgon och övermorgon kväll 18.30.

 

 


*  Matteus evangelium kapitel 18 vers 20.


mer än annonserat

Jag vet inte om jag idag med det jag gjort gjorde något olämpligt. Eller onödigt. Något jag borde ångra.

 

Hursomhelst – det var Familjemässa i Älvsby kyrka och jag var där som gudstjänstfirare. Alltså bänknötare. När man innan sammanringningen talade om gudstjänster och annat för den kommande veckan satt jag där jag satt och tänkte: Var inte det lite magert!

 

Jag kanske är präglad av forna tider – alltså åren innan jag blev pensionerad. Då var det varje kväll i Stora veckan någon form av Passionsgudstjänst i kyrkan, ibland i lösare eller fast anslutning till annan verksamhet i Församlingsgården intill. Mina tankar ledde till ett beslut. Efter gudstjänstens slut greppade jag en mikrofon och sade ungefär vad jag senare lade ut på min egen, ungdomsgruppens och församlingens Facebooksidor – och nu även här. Detta:

 

MER ÄN ANNONSERAT!!

 

Nu börjar ”Stora veckan” – också  kallad ”Stilla veckan”. I Älvsby kyrka är det annonserat Passionsgudstjänst onsdag 18.30 (Veckomässetiden) och SkärtorsdagsMässa torsdag 18.30. Sedan Långfredag 11.00, Påsknattsmässa lördag 23.30 och Påsk- och Annandagen 11.00.

 

UTÖVER detta blir det också måndag och tisdag 18.30 något i kyrkan. Då läser vi ur Johannes berättelse om Jesus de sista timmarna innan korsfästelsen, tar del av och delar några tankar och ber.

 

VARJE kväll under ”Stora veckan” alltså.

 

Är det egenmäktigt av mig pensionär med kyrknyckel att egenmäktigt och självsvåldigt bara besluta mig för att i egen regi gå upp till kyrkan och där ha icke officiellt planerade gudstjänster? Jag vet inte.

Är det onödigt? Det kanske inte kommer några? Det vet jag inte heller. Det visar sig. Det jag vet är att om man inte firar gudstjänst är firarantalet definitivt noll.

Är det fult? Jag har ju faktiskt slutat och andra bestämmer.

Får andra göra på samma sätt – om de lånar nyckel?


fjällvecka 19 3 alt 6

 

 
Man skulle kunna tänka sig följande omnumrering av de senaste dagarnas bloggskriverier.
  • Fjällvecka 19 1 av den 6 april är helt OK. Då hade vi ju kommit till Hemavan.
  • Inlägget en del duvor får vänta? berörde inte fjällvistelsen men då det skrevs här kan det också räknas och skulle kunna vara fjällvecka 19 2.
  • I konsekvens av det blir i så fall fjällvecka 19 2 till fjällvecka 19 3.
  • Morfarsinlägget jag heter mooggá! blir nummer 4 och
  • valet i israel få statusen fjällvecka 19 5.

Utan tvekan flitigt bloggande härifrån Hemavan som med detta når fjällvecka 19 6.

 

Vädret har varit enastående. Fina dagar med inte allt för mycket vind. Promenader har promenerats och skidturer har skidats. Jag slalomiserar inte för brinnande livet – faktiskt numera inte alls – så jag lät mig också detta efterlunchpass utses till barnbarnsvakt så att de andra kan jassa utför i solgasset. Lilla Lisa tupplurar i högsnarkelig stil från 12-14 ungefär, ofta längre, så det blir att vandra och sitta – i tankar.

 

Dagens tankar har, fast jag är som norrmännen säger pensionist, rört sig i det kyrkliga hanket och störet kring balansen Kyrka-Församling-Arbetslag. Kloka tankar kring saken i allmänhet. Inte helt utan småsurhet. Men det skriver jag inte om, i alla fall inte nu.

 

En vecka som fjällpräst innebär ansvar för tre kvällssammankomster i kyrkan samt att öppna, låsa och ha tillsyn över densamma. I söndags var vi 20 i Mässan, onsdag 10 på Kyrkan sjunger men ikväll fredag kom tyvärr ingen.

 

Är det någon idé? kan någon undra. Såklart det är! Anordnar man något kommer oftast några men ibland ingen. Man kan inte vara säker. Men ett är visst: Anordnar man inget är det garanterat ingen som kommer.

 

Värt att reflektera över i församlingarna som snart går in i Stora veckan.


valet i israel

 

Det har varit val i Israel. Demokratiska val som lett till ett resultat det inte finns anledning att ifrågasätta men möjligen ogilla. En nationalistisk högerpolitiker – Nethanyahu – når jämt skägg med en inte lika höger – Gantz – och sitter kvar då han öppnar för samverkan med den som är ännu högrare – typ. Vill man se vad de olika har sagt kan man klicka på bilden. Visserligen är det korta citat troligen tagna ur sina sammanhang men de är ändå ganska talande.
 

 

Lösryckta citat och halva meningar är inte sällsynta varor i diskussioner om situationen i Mellanöstern. Till exempel har jag läst svenska ”debattörer” – Lars Adaktusson, Israels ambassadör och andra – som på basis av godtagligt lösryckta halvmeningar klassat ett kyrkligt dokument – Kairos Palestine – som hetsigt antisemitiskt och ersättningsteologisk. Givetvis svammel och gallimatias. Kairos Palestine är ett gemensamt rop på hjälp från de kristna kyrkorna i Palestina till världskristenheten och värt att läsas i sin helhet i en anda av att försöka förstå vad som sägs, inte fyllt av egna fördomar och vanföreställningar.

 

I mars kom ett uttalande från kyrkorna i Palestina. Jag har översatt det och publicerar det nedan. Själv hittar jag inget Israelfientligt eller än värre antisemitiskt i texten. Någon ersättningsteologi eller terror-uppvigling hittar jag inte heller.

 

 

Uttalandet lyder:

 

Vi förklarar Israels ockupationspolitik och praxis under sju årtionden som orättvis och olaglig, inklusive ...

  • Skapandet, genom Nakba (katastrofen), av över 700 000 palestinska flyktingar som tvingades från sina hem och byar 1948-1949 när staten Israel etablerades på 78% av det historiska Palestina.
  • Ockupationen 1967 av de resterande 22% av Palestina i strid med FN: s resolution 242 som betonar "det otillåtna i att genom krig förvärva territorium".
  • Införande i Palestina av militär styrelse och segregering, inklusive en orättvis militärrätt, ett nätverk av israeliska vägar endast för bosättare och checkpoints som begränsar palestinsk rörlighet och handel samt en separationsmur som Internationella domstolen 2004 bedömde som "överträdelse av internationell rätt".
  • Att låta sin befolkningar bosätta sig i olagliga israeliska bosättningar på palestinsk mark vilket strider mot Genèvekonventionen och har konsekvent fördömts av det internationella samfundet och icke-statliga organisationer.
  • Kontrollen av luftrum, territorialvatten och landgränserna till Gaza och begränsningen av rörligheten in och ut ur området, något som skapar en akut humanitär kris som rönt omfattande kritik från humanitära organisationer.
  • Att i juli 2018 anta den diskriminerande Nation State Law som godkändes av Israels styrande organ och fastställde att det judiska folket har en unik rätt till nationell självbestämmande som inte ges andra medborgare, upphöjandet av hebreiska över arabiska som Israels officiella språk och ett ensidigt hävdade av Jerusalem som "Israels fullständiga och enade huvudstad" samt hävda "utvecklingen av judiska bosättningar som ett nationellt värde".

 

Vi, medlemmar av det globala civila samhället, uppmanar staten Israels att

  • Avsluta omedelbart ockupationen av Palestina.
  • Återställa fulla och lika rättigheter och sluta diskrimineringen av palestinska medborgare som bor i Israel och andra invånare i landet.
  • Respektera de palestinska flyktingarnas rätt att återvända.

 

Dessutom uppmanar vi alla länder att

  • Att fullfölja sina skyldigheter enligt folkrätten vad gäller det palestinska folks rättigheter, enligt vad som föreskrivs i Genèvekonventionerna, och att gedem det nödvändiga skydd som de enligt internationell rätt har från det dagliga våld som drabbar dem.

jag heter mooggá!

 

Blogga om vad?

 

Såhär en onsdagskväll i Hemavan har jag några blogguppslag i tankekörteln. Runt alla svävar frågan Är detta intressant för min läsekrets?

 

Just den tanken har jag tidigare här på bloggen då och då meddelat: I det skiter jag högaktningsfullt! Jag skriver det jag skriver för att jag vill det, ingen annan anledning.

 

Så – vad tycker jag är intressant idag?

Svar: Fyra saker – förutom annat i ett inlägg som också kunnat heta fjällvecka 19 3. Sakerna är jag heter mooggá, valet i israel, tro och politik samt postnord och kyrkan. Fyra ting på tapeten lite varierat i det verkliga livet och i det flöde jag ser på så kallade sociala medier eller annorstans.

 

Barnbarnet Lisa är 1 år och 10 månader. Som sina äldre kusiner Tyra och Adrian är hon en riktig surrdosa. Lillkusinen Ava som är året yngre har ännu inte arbetat sig upp till den statusen men givet att genetiken spelar roll är också hon en stjärna på uppgång.

 

Lisa surrar alltså på men det är inte alltid, faktisk ganska sällan, som man förstår vad hon säger. Fågelboken med ljud kommer hon med och skall ornitologa i men inte kring vadsomhelst. Sjö- och simfåglar duger inte. Inte heller mesar och finkar. Det är uuggá som gäller! Bilder på och läte från berguv, lappuggla, pärluggla och så vidare är uuggá-sidorna som hon är intresserad av. Allt annat är flyktiga svalor.

 

Hon kan säga moomo och menar då min primärhustru som är Lisas hulda moders moder. Bokstaven f med vokalväxling är inte lika lätt men igår kom det: mooggá. Blick och pekfinger gav vid handen att det var mig hon åsyftade. Pinsamt snarlik uuggá men hjärtevärmande i alla fall.

 

Idag vrålade solskenet ner från en klarblå himmel. Redan på förmiddagen drog föräldrarna till pisterna. Lisa sysselsatte på olika sätt oss äldre fram till lunchen vid 11-tiden och efter den avvek moomo till backarna och mooggá hade barnbarnsvakten. Lindrig syssla. Tösen somnade i vagnen strax efter 12 samtidigt som promenerandet började. Efter en timme var vi tillbaka men hon fortsatte sova och jag satt småmysande i solgasset. Efter ett tag en promenadrunda till innan jag tyckte att tillvaron var onödigt enahanda. När hon sovit i 2,5 timme väcktes hon av sin grymme mooggá så att hon skulle få i sig ett mellanmål.

 

Små barn sätter ibland språknivån för fler än sig själva. Keckarpaka och katafontelelog är exempel på glosor från den egna barnhögen. Framgent kommer jag nu att heta mooggá och fågelboken uuggá-dito.

 


fjällvecka 19 2

 

Solig men kall vecka sa TV-väder-killen.

 

Vaddå MEN??

 

Solig OCH kall vecka ska man väl säga. Så är ju det ideala fjällvädret i april. Soligt på dagarna och kallt på nätterna betyder en och annan minus, kanske till och med plus, en bit fram på dagen och att alltsammans konserveras av tio-femton minus på natten. Helt perfekt på vårvintern.

 

Vi kom till Hemavan lördag mitt på dagen och installerade oss. En blåsig molnig söndag kom så lilla Lisa ett år och 10 månader med föräldrar från Järvsö. Nu är vi fem i fastigheten. Kul.

 

Söndag klockan 19 firade vi Mässa. 20 var på plats i kyrkan. Tre ortsbor inklusive kantorn, två norrbottningar och resten fjällturister från Österbottens svenskbygder. Tärnafjällen är faktiskt deras närmaste fjäll. Lätt resa. Båt från Wasa till Umeå och sedan E12-an hit. Internationellt alltså.

 

Idag måndag for Lisas föräldrar till backen. Mormor plågades av halvmigrän så vi tog bara en längre promenad efter lunch med henne – Lisa, inte mormor – snarkande i vagnen. Solig dag. Perfekt!


en del duvor får vänta?

När du målar f-n på väggen finns konturerna av mig med.

 

Så föll mina ord i slutet av förra veckan i ett samtal med översteprästen alias kyrkoherden i Älvsbyn.

 

Samtalet mellan henne och mig rörde sig inte om mina brott mot kyrkohandboken som bokstavligt hanterade skulle kunna leda till att någon formalistberoende liturgifundamentalist skulle kunna ha skäl och sak för att anmäla mig till Domkapitlet. Herden vet om dessa och låter dem passera utifrån den helt korrekta tanken att Stig skulle aldrig agera så att Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära kom på undantag. Är han – dvs jag – liturgiskt form-förändrande är han i alla fall sak-trogen. Det vi dryftade var en helt annan sak.

 

Jag har tidigare i inlägget så jädra bra! berättat att en komminister i Älvsbyn sökt, fått och tagit annan tjänst söderut i landet samt att en annan i och för sig tillfälligt-anställd präst också kan komma i läget att inte vara resurs till hösten samt att den tredje som hittills varit föräldraledig kommer att vara helt ny i sammanhanget. Värstascenariot blir därför att det till hösten, om rekryteringen av nytt folk skiter sig, bara är max två präster i selen i ett arbete och en verksamhet som är dimensionerat för fyra. Det är situationen som kan locka till att humhum tecknas på väggen.

 

I det måleriet ser hon min bild och har frågat om jag trots att jag är pensionerad kan tänka mig att ta ett återfall som vikarie. Frågan ställdes för en vecka tio dagar sedan. Jag lovade att tänka på saken. Jag gissar att hon nog kunde tänka sig hel tid men det sa jag på en gång att det inte kan bli frågan om. Primärhustrun är året yngre än vad jag är och lämnar sitt arbete 1 september. Att jag då skulle gå i tjänst full tid finns inte på kartan – typ. Dessutom är pigga pensionärer på sikt ingen lösning. Sådanas inhopp är bra men blir väl mest en lindring för stunden likt att man pissar i skon när man fryser om foten.

 

Bäst hade varit om anledning till frågan inte funnits! Då frågan i alla fall ställdes ställdes jag i fältet lust att hjälpa till – plikt att bistå – motivation att tjäna -behov i församlingen – annat.

Jag vägde önskemålen och möjligheterna och gav förra veckan mitt svar som innebär att en del duvor får vänta. Det var frågetecken i rubriken men inte i meningen nyss. Jag lovade att om behov föreligger bistå i arbetet upp till halv tjänst. I övrigt skall jag ägna mig åt duvmatning och andra pensionärssysslor.

 

Enkelt uttryckt skall jag under hösten figurera i sammanhanget Undervisning med konfirmander, unga och vuxna tisdagar och onsdagar samt ansvara för Gudstjänster i Älvsbyn och Vidsel var annan söndag. Det blir halvtid.

 

Hur sexigt blir det egentligen? frågade jag.

Med mig som främst konfirmand- och ungdomspräst?

Det enda sexiga med det kommer att vara att jag fyllt sextisex.

 

Överenskommelsen sträcker sig fram till strax innan jul och har en nedtrappningsplan som innebär att i exakt den takt som yngre krafter kan ta arbetsuppgifterna så avvecklas den nödlösning som en hyfsat pigg föredetting till syvende och sist innebär.

 

Så, som jag skrivit förr:

 

Är du som läser detta präst som vill jobba hårt och meningsfullt – SÖK!!

Är du inte präst men vet av någon som vill... – TIPSA!!


fjällvecka 19 1

 

Huset är bevakat!

Alltså huset hemma.

Fast vi är borta.

 

Vi är i Hemavan nästan i Norge långt uppströms Umeälven, fyra tim-mar i bil Älvsbyn-Arvidsjaur-Slagnäs-Sorsele-Slussfors-Tärna-Hemavan. Jag skall under kommande vecka fungera som turistpräst på platsen.

 

Det är ett intressant men nog så lättvindigt beting som bara handlar om att varje morgon öppna Hemavan-kyrkan samt stänga densamma om kvällen, tre kvällar ansvara för gudstjänst/andakt klockan 19 – imorgon söndag Mässa – samt att beprydd med särskild klädsel som avslöjar att jag är turistpräst vistas i backar, skidspår och terräng. Skulle något allvarligt prästkrävande krisigt inträffa är det också tänkt att turistprästen skall kunna finnas till hands.

 

Hemavan är både litet och stort. Det finns inte många åretruntboende men huvvaligen många fjällturister och då framför allt om vårvintern. Med hela Tärna församling är det på samma sätt. Jag hörde en uppgift om att det finn ett par stackars tusen innevånare och mer än tjugotusen gästbäddar.

Klart blir då att kyrkans närvaro och verksamhet blir speciell. Det är därför Hemavan-kyrkan finns och bemannas med präster som tar en eller två veckor på plats utan reseersättning eller arvode men med tillgång till ett hus att bo i och gratis i liftsystemet. Bara det är ju om man ser till det pekuniära ren mumma. Fritt boende och liftkort en vecka i vårvinterfjällen!

 

I mitten av 1990-talet när barnen var i rätta åldrar och jag hade mitt uppdrag borta på stiftsnivå var vi också här några vårar. Dåförtiden var ansvaret en samling varje kväll utom en. Mellan 50 och 5 personer mötte upp beroende på samlingens karaktär. Hur det är nuförtiden vet jag inte men en lokal kraft som har visst ansvar berättade att sekulariseringen också i detta kopplat ett grepp som ger färre deltagare.

 

Skötseln av kyrkan och huset och verksamheten är helt baserat på frivilligt engagemang och gåvor. Förr i världen fick stiftelsen som ansvarar ett så kallat strukturbidrag på 60000 från stiftet men sedan kyrkan – nu blir jag syrlig – lagt ner projektet att möta mobila svenska med evangelium har sådana subventioner dragits in. Dumt tycker jag. En liten församling som Tärna kan och skall inte själva behöva axla turistansvaret helt och fullt.


fullmäktigereservation

 

Denna dag är det bestämt!

Denna dag kungörs det – först här!

Platser reserveras!

 

 

Prästerna i Älvsby församling, anställningsaktiva och pensionerade, har tagit beslut i avsikt att ge dem som firar gudstjänst i Älvsby kyrka större kännedom om och kontakt med dem som har uppdraget att ha ansvar för församlingslivets utveckling och vice versa.

 

Beslutet innebär att hädanefter vid varje huvudgudstjänst kommer på bägge sidorna av mittgången i kyrkans långskepp alla söndagar och allmänna helgdagar de två första bänk-raderna att förses med skyltar med texten: Reserverat för kyrkofullmäktiges ledamöter.

 

Det blir ungefär 20 sittplatser som på det sättet viks för de förtroendevalda som i och genom sin närvaro kan bli tydligt sedda av och efter gudstjänsten också vara i dialog med de människor som berörs av deras beslut.

 

Skulle det reserverade utrymmet inte räcka kan också rad tre komma att tas i anspråk.


bakvänd statistik 2

 

Det kom några kommentarer kring inlägget bakvänd statistik. Då jag ofta blir långfattad när jag skriver – se andra bilden i förra inlägget – väljer jag att inte kommentarkommentera där kommentarerna kom utan här i ett separat inlägg.

 

Först ut var ortsbon och bloggarkumpanen Lestander. Han skrev inte här på min blogg utan gjorde i stället ett inlägg på sin egen – här. Sedan kom här ett par noteringar från annat folk.

 

Vad fick jag för tankar av detta? Jo...

 

Det är viktigt att OBServera vilka jag ställde mina kanske rannsakande och till och med småklandrande frågor till i mitt inlägg. Samt vilka jag inte frågade.

 

Jag frågade inte de 255 varför de inte kommer när man ringer* utan lämnar sina platser tomma för att vandra i skogar, berg och dalar eller göra något annat. Klart Gud vill de skall fira gudstjänst men det är inte dem jag frågar.

Jag frågade dem som på ett eller annat sätt har ansvar mer än för sig själva. Lite fel är det när jag skriver dem som har ansvar. Jag borde skriva vi som har... Jag tillhör ju dem som firar gudstjänst, har tidigare varit förtroendevald och/eller anställd i arbetslaget. Det är till oss jag ställer mina frågor på hur vi tänker kring vad Gud kan vilja – och vilka slutsatser som kan dras av sådana tankar.

 

En kommentar frågade om förr i världen och hur mycket folk som då firade gudstjänst på ”normalsöndagar” då det inte var någon speciell storhelg eller annat. Om detta är jag inte helt informerad men vet att när kyrkan byggdes för drygt 200 år sedan byggdes den för växt. I socknen fanns då ca 550 personer och det Herrens hus man uppförde fick bänkar och läktare för inemot 1000. Ombyggnationer ändrade sedan planlösningen. Vad jag fattat förändrades en bänkförsedd korsarm till ett kor, en läktare togs bort och de andra tre gjordes mindre. Summa blev väl med extrastolar och så inemot 500 platser. Brandsäkerhetsregler har rensat extrastoleriet till max 300 i rummet.**

 

Men vissa saker vet jag. När jag säg första halvan av 1980-talet gick till kyrkan en vanlig ”vardagssöndag” utan extrajox var min förväntansbild att där finna 80-120 personer förutom jag själv. När jag nu traskar dit idag väntar jag mig 30-60. De högre siffrorna är när det var/är Mässa/nattvard.

 

På drygt 30 år har det hänt en massa i samhället och mycket av det kan kyrkan med bästa vilja i världen inte påverka. På 80-talet var till exempel inte alla barn i förskola. De hade tid att finnas med i olika åldersrelaterade grupper av alla möjliga slag. Det påverkade kanske inte ”normalgudstjänsterna” men var basen för Familjegudstjänster en gång i månaden – de samlingar 11.00 som var i särklass mest välfrekventerade. Det är ett avseende där förutsättningarna idag är annorlunda.

 

Men en sak borde vi/man/de sett på 80-talet: Att människan är dödlig.

Många gudstjänstfirare var i årsklasser där det inte var orimligt att på 25 års sikt ana påtaglig naturlig avgång, det som i Frälsningsarméns dödsannonser brukar kallas Befordrad till härligheten. En vaknare klarsyn då skulle kunnat betyda kraftigare fokus på att nå ut till och möta nya ännu inte inkyrklade människor men vi hade inte den inriktningen, i alla fall inte tillräckligt – som jag ser det nu. Man avstod från att ha det i fokus och lät i stället det mesta förbli vid dem man redan hade i korgen och hur de tyckte att saker och ting skulle vara.

 

Nu är de flesta av dem som var födda på 10-, 20- och 30-talen borta. Jag är inte som förr bland de yngre som firar gudstjänst. Tvärtom. Och därför är vi färre. Inte bara lokalt utan ilandet som helhet. Det bör oroa dem som har ansvar – alla tre kategorierna.

 

 


*  Detta med klockringning från Älvsby kyrka har en egen historia. Tornet har två klockor, en stor och en liten och är ett ganska läckert fyrkantigt träplockepinn med rejäla pelare och bjälkar korsåtvärs och öppningar i alla fyra väderstrecken. För att det inte skall regna eller snödreva in samt för att hindra häckande fåglar har varje öppning var sina dubbla tunga träluckor.

När jag var präst på 80-talet var proceduren att när klockorna skulle ringa äntrade vaktmästaren tornet och öppnade luckorna. Klangen hördes då över hela samhället. Vid sträng kyla hördes stora klockan – lilla startar inte alltid vid minus 30 – nästan en mil bort och likadant var det i vindens riktning när det blåste.

När och varför man slutade öppna luckorna vet jag inte. I alla fall larmar man utåt numera mindre men har en mikrofon i tornet så att klockorna förstärkta genom högtalaranläggningen kan höras bättre internt. Tanken slår mig att effekten av detta blir en mer introvert defensiv hållning jämfört med mer pang på rödbetan förr i världen.

**  I början av 1980-talet var jag med om att vi vid en Julotta kommenderade ner alla med mjuka knän till golvsittning i koret och runt altaret samtidigt som folk stod i vapenhuset – fler än 500. Brandchefen hade fått hjärnblödning.


så jädra bra!

Titta nu ordentligt på denna annons!

Klicka på den så blir den större.

Den är införd i denna veckas nummer av Kyrkans tidning.

Fatta att detta är grejen framför om inte alla så i alla fall de flesta grejer!

 

Jag har skrivit om saken i tidigare inlägg. I präststafettväxling 19 skrev jag den 15 mars om vad som var på gång och gav min privata syn på vad församlingen behöver. I inlägget mer än 50 den 20:e nämnde jag att annonseringen finns på församlingens hemsida.

 

Jag har haft ett samtal med kyrkoherden, hon som jag kallade Brunetten när jag då och då nämnde henne här på min blogg under tiden hon var komminister. Vi hade ett allmänt samtal kring Guds rikes lokala öden och äventyr både nu och framåt. Som pigg pensionär boende på orten får jag förtroendet att ibland vara något sorts bollplank samt att då och då också efter fattig förmåga operativt göra ett och annat inhopp i församlingens Gudstjänstliv och Undervisning.

 

Kyrkoherden berättade om sina prioriteringar och att hon fått Kyrkorådet med på sitt resonemang – också om och mitt i att det inte måste men kan bli kärvt framåt hösten. Det kan bli bekymmersamt, i alla fall nytt.

 

Församlingen söker alltså nu EN präst efter honom som fått annan tjänst i annat stift. Han far i slutet av sommaren. Det är den tjänsten annonsen gäller.

Församlingen har drygt ett år haft en präst till men en temporär figur. Det är en EFS-präst som när han konverteras till att bli behörig till kyrkliga tjänster gör sitt som det heter pastorala år här. Det finns en tidsbegränsning i sådant men det passade väl in med en extrakraft när jag i somras gick i pension och den präst som anställdes förra våren inledde sitt arbete med mammaledighet. Han, EFS-prästen, hade man inte tänkt skulle förbli men skulle kunnat bli kvar om det finns vakans. Men han söker också utifrån sin familjs behov tjänst söderöver. I det fallet är ännu inget klart – men ur församlingens synvinkel oroväckande.

 

Två stycken som tjänat detta arbetsår försvinner alltså. Troligen.

Den som finns på lönelistan har ännu inte kommit i operativ gärning.

Man söker nu EN – till att börja med.

 

I detta ansträngda läge med hotbilden att kanske ingen eller ingen bra söker och att en eller två tjänster blir vakanta väljer man i alla fall att prioritera undervisning för unga och vuxna. Frestelsen i en situation som denna är att bromsa, skära och minimera och låta ett (beskuret) gudstjänstliv och de kyrkliga handlingarna begravningar, vigslar och dop gå före allt annat. Man faller inte för den utan väljer en annan väg. Man vill vara modig, offensiv och framåtbyggande och det är, om uttrycket tillåts, så jädra bra!

 

Vad söker man i praktiken?

  • En präst närvarande i konfirmandverksamheten tillsammans med pedagogerna. Närvarande präst, inte bara inklivande. Den 8 mars skrev jag i inlägget fyra på samos både i text och fotnot om hur det arbetet utvecklats på tvärs med rikstrenden de senaste åren. Den riktningen vill man skall vara kvar.
  • En präst närvarande i konfirmanduppföljningen i fortsättningsgrupp och Kyrkans Unga – också där med pedagogerna.
  • Det är präst närvarande i studieverksamhet för vuxna, i en självständig uppgift.
  • Det är präst som firar gudstjänst i och med sin församling.

 

Egentligen är det min gamla tjänstgöring det handlar om. Jag fick finnas med på det sättet från hösten 2013 till och med våren 2017. Det sista verksamhetsåret jag var i selen backade jag en del från ungdomssidan då det ju är bättre att yngre typer fokuserar på nya kontakter – typ. Och nu far alltså dessa yngre typer. Tyvärr. Men jag fick ha profilen. Den är oerhört meningsfull.

 

Så – för att sluta mitt inlägg – önskar jag att du som läser detta och är präst som vill jobba just hårt och meningsfullt skall söka tjänsten. Är du som läser detta inte präst men känner till någon lämplig figur så tipsa denne och/eller vår kyrkoherde. Stämmer inte något av detta kan du, noble Bloggläsius, i alla fall be över saken.

 

Denna andra bild?

Det är ett flödesschema över mina blogginlägg inklusive detta.

Förhoppningsvis inte men troligen ändå över många av mina predikningar. Får se hur det blir med detta nu på söndag. Jag har fått förtroendet att leda Högmässan i Älvsby kyrka klockan 11.


bakvänd statistik

Kyrkan rymmer 300.

 

255 platser stod tomma.

Är det vad Gud ville?

 

Detta är inte ”sur-fråga” utan bara en statistikens ”bakvänds-dito”. Tankegången kom i mitt huvud i samband med Högmässan i Älvsby kyrka på Jungfru Marias Bebådelsedag. Den inträdespredikande kollegans förkunnelsen handlade bland annat om att längta efter, få veta och följa det Gud vill.

 

Så: Vill Gud 255 tomma platser?

  • Det är en fråga för församlingen som de facto brukar samlas.
  • Det är en fråga för styrelsen ur vilken några men långt ifrån alla fanns med när den nya medarbetaren man anställde i våras men som varit föräldraledig sedan dess till sist sjösattes.
  • Det är en fråga för det anställda arbetslaget som också till en del var där nu när en den nya komministern togs emot.

Vill Gud 255...?

Frågan slog mig. Efter 40 år i bänken och 20 i koret.

 

Man räknar statistik i kyrkan. Det är bra att man gör. Problemfritt. Sammanställd över åren kan den väcka både undran och framtidsplaner. Statistiken noterar antalet skallar som kommer samt antalet av dessa som kommunicerar. Räknar plus-igt från noll och uppåt.

 

Men vad händer mentalt om vi skulle räkna minus-igt?

Alltså tvärtom. Notera hur många som inte kom – typ?

Skulle det förändra fokus? Självuppfattning? Arbetssätt? Förnöjsamhet?

 

Jag vet inte svaren. Det var bara en tanke som slog mig och jag dryftar gärna saken i kommentarsfältet.


krim tillhör ryssland

Så måste det ju bli. I alla fall på sikt om Donald Trump får råda. Han accepterar ju att starka militärmakter besätter territorium som inte tillhör det egna landet och efter en tid proklamerar det som sitt. Sanktionerna mot de ryska finanskompisarna kommer att tas bort, Putin blir nöjd och ryssarna glada över gåvan.  

 

Tänk om Trump varit president när Irak besatte Kuwait och kungjorde det som sitt. Då hade det inte blivit några sanktioner, inget första Gulfkrig och inget andra heller. Saddam hade blivit lycklig. 

 

Netanyahu, Israels premiärminister, tindrar med ögonen. Många israeler flockar sig nu kring honom bara några dagar före valet. Annekteringen av Golan har lyckats. USA pumpar inte bara in miljarder av sina medborgares skattedollar i militärt stöd. USA har inte bara smort Netanyahus kampanj genom att flytta ambassaden till Jerusalem som Israel ensidigt i sin helhet proklamerar som sitt. Trump-USA ger nu också sitt erkännande till ett Israeliskt Golan. 

 

För Saddam är det för sent men Putin kan hoppas - liksom saudierna i Yemen. Trump trumpnar inte när man gör något trumpet. 


Om

Min profilbild

RSS 2.0