εν ερατώ 11/19

Jag är hemma nu. Vid 11-tiden igår kväll nådde vi bostaden och temperaturen var minus 1. Ute alltså. Vi kom iväg från Kreta lite efter utsatt tid och motvind skapade summa en halvtimmes försening till Kallax flygplats. Sånt är inget för tuffa norrlänningar. Sett positivt fick vi ju en halvtimmes extra chartertur.

 

Med hemkomsten har jag nu tillgång till mitt bloggbord – det andra kallar tangentbord. Naturligtvis kastade jag mig inte över det omedelbums igår. Uppackning och annat måste komma först. Och en natts sömn. Vi hade ju finsk och grekisk tid i kroppen vilket gjorde den ännu senare.

 

Vara hemma är skönt liksom resan var skön. Fint väder idag. Som på Kreta men med 25 graders differens. Fullt acceptabelt i september.

 

Gudstjänsten i kyrkan var jag på men lämnar okommenterad – förutom att nämna att barnens redogörelse för vad de pratat om under söndagsskolan Skatten var helt underbar.

 

Två texter har jag i alla fall innan denna lagt ut här på bloggen. Borta från bloggbordet skrev jag i telefonen εν ερατώ 01/19 och εν ερατώ 02/19 och de texterna publicerade jag innan jag skrev detta tionde inlägg i serien. Jag avser att leverera de andra aviserade inläggen med rubriken εν ερατώ i en takt av ungefär två om dagen. Sedan kan det ju komma annat värt att beblogga.

 

Det gäller alltså, noble Bloggläsius, att du är på alerten.


εν ερατώ 09/19

Jag skrev också under hemresan. Den texten publiceras här senare under veckan som kommer. Nu nöjer jag mig med att nämna att vi kommit hem. 

εν ερατώ 08/19

Fredag kväll text skriven. I morgon hemresa. Låskyrkokritiken publiceras nästa vecka. 

εν ερατώ 07/19

Torsdag kväll och fredag morgon genererade en text som kommer här en tid efter jag kommit hem. Djupsinnigt eller kroppsligt? - det är frågan. 

εν ερατώ 06/19

Åxå idag - onsdag - skrev jag en notering i telefonen. Publiceras här sedan jag återvänt till Sverige. 

εν ερατώ 05/19

Skrivklådan finns kvar och har levererat något jag efter hemkomsten levererar här. 

εν ερατώ 04/19

Om ett intressant museum. Text finns i telefonen och hamnar på bloggen efter jag hamnat i Älvsbyn. 

εν ερατώ 03/19

Här funderar jag - text kommer sedan jag kommit hem - kring den turistiska situationen här på platsen och paralleller med det kyrkliga hemma i Svedala. 

εν ερατώ 02/19

Så satts en dag än från vår tid...*

 

12 timmar efter förra skriveriet på Kallax sitter jag fortfarande eller åtminstone på nytt. Nu är jag på hotellet vi skall bebo denna vecka.

 

Det blev mycket sittande. Bilen Älvsbyn-flyget. Lite mer än4 timmar i planet. En timme i buss innan framme vid boendet runt 17 lokal tid.

 

Kort stros-promenad med besök i en Mini-market som är vad en modern diversehandel kallas. Lite inköp och efter att ha packat upp också dessa varor en ny strosning som förutom att möta sträcka-på-benen-behovet åxå hade mat i kikaren. Vi hade ju inte ätit på allvar sedan frukosten hemma. Flygplansmat har vi provat förr och i relation till priset provocerar den inget annat än en hungerstrejk.

 

Chania flygplats är stor! I alla fall om man jämför med Samos som varit det dominerande grekiska flygmålet fram till denna dag. Samos är dock lika mycket mindre än Kallax som Chania är större. Ett exempel på att Kreta är mer. Hotell överallt! Restauranger likaså och däremellan affärer. Klockren turistfälla!

 

Dörren ut mot balkongen är öppen och genom den hör vi havet. Ett annat hus gör att vi inte ser det vara sig när det är ljust eller som nu kolmörkt. Det har varit extra blåsigt idag så när vi såg det såg det inte alls badbjudande ut.

 

Undrar hur det blir i morgon.

 

 


* Travesti på Psalm 188 i Psalmboken.

 

/Blogginlägget skrivet 2019-09-14 på kvällen, publicerad 2019-09-22/


εν ερατώ 01/19

Fälten grånar till skörd.

 

I skrivande stund (14 sep ca 10.00) är vi intjäckade på Kallax och vi är i sanning inte de äldsta men inte de yngsta heller. Många liknar oss i spannet ”inte längre upptagna med lönearbete” och en resa kan väl vara oss väl unnat, flygskammen till trots.

 

På en eskapad likt denna slits jag mellan två viljor. En är att helt logga ut från allt som kan lukta nuvarande inhoppsarbete och andra kyrkliga ting för att bara läsa annat, käka, promenera och slappa. En annan är att ta en del av det sakrala med i packning och hjärna för att avskuren från det vanliga tänka extra kring sådant blandat med just läsa annat, käka, promenera och slappa. Likt en hötapp mellan två åsnor är jag i valet och kvalet.

 

Jan Guillous sjuttielfte näst senaste del om förra århundradet har jag i ränseln liksom en bok om Norrland av Po Tidholm – läsa annat. En bok om Ruts bok i Gamla testamente tog jag åxå med enär höstens bibelstudier skall ha sin utgångspunkt i den lilla skriften – typ halvjobbligt. Skriften med stort S är givetvis också med så nog har jag att läsa för att sysselsätta mig.

 

Skriva är åxå en sysselsättning. Då och då och pö om pö om både ditt och datt och ved och kvist innan slummerlusten blir för övermäktig. Gissar att det kommer att märkas. Jag hoppas att du, noble Bloggläsius, har fördrag med det.

 

 

/Blogginlägget skrivet 2019-09-14, publicerad 2019-09-22/

 
 

εν ερατώ 00/19

 

 

Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata.

 

Så skrev Paulus i sitt brev till sin yngre medarbetare och adept Titus. Orden finns i kapitel 1 vers 12 och är ett citat – tror man – av en hexameterrad skriven på 500-talet före Kristus av den halvt legendariske vishetsläraren och diktaren Epimenides från Kreta. Paulus fortsätter sedan: Det vittnesbördet är sant.

 

Nu är det inte för att undersöka sanningshalten och tidlösheten i detta Skriftens ord som vi åker i morgon bitti. Inte heller är det för att jag likt Titus skall ordna upp de kyrkliga förhållandena på ön.* Anledningen till att jag far – och primärhustrun – är strikt privat och för rekreation. Semester typ även om vi som pensionärer inte har sådan.

 

Ingen av oss har varit där förr. Vi kommer därför att beträda för oss jungfruligt land. I en beskrivning läste jag om nordkusten att den innebär 13 mil solstolar och fulla britter. Vi får även kolla sanningshalten i det påståendet. Vi kommer nämligen att bo i nordväst, noga räknat på hotellet Erato** i Platanias – var det nu ligger. Charter är fiffigt och medger att man utan att behöva tänka på var och hur inledningsvis bara forslas som potatis dit man ska för att sedan därifrån upptäcka tillvaron.

 

Imorgon lämnar vi Kallax 10.20. Vi skall vara där i god tid – vad det nu är. 08.00? Neddimpning på Chania International Airport beräknas till 16.00 lokal tid vilket är 15.00 i kroppens egen mat-och-sov-klocka.

Åter tillbaka på Kallax lördag om en vecka strax före 21, hemma ännu senare. Skriver inte då på min blogg men avser att där nere samla på mig lite av en resedagbok och kanske publicera i efterskott – som jag gör när jag är på mina Speciella resor.

 

 


* Hans instruktioner för det uppdraget kan du, noble Bloggläsius, hitta i det korta Titubrevet samt en del annat. Drygt två Bibelsidor väl värda en genomläsning.

** Wikipedia skriver: Erato är i grekisk mytologi den lyriska poesins musa, särskilt för dikter om erotik och kärlek. Hennes namn betyder på svenska ungefär 'underbar'. Erato är moder till Thamyris som försökte överträffa muserna i sång. Det gjorde att han blev stum, döv och blind som straff. Erato uttalas på latin och svenska med betoning på första stavelsen. Ordet kommer från grekiska Ερατώ, som uttalas erató med betoning på den sista stavelsen.


mysbelåten

Får man vara det – mysbelåten?

Alltså sådär småbelåtet nöjd och glad?

Efter ett par arbetsdagar?

 

I alla fall var jag det igår – mysbelåten.

Trots att jag avtackades för mer än ett år sedan från den tjänst jag hade i Älvsby församling och är pensionär var jag – som det heter – på jobbet tisdag och onsdag denna vecka. Jag vikarierar ju på halvtid.

 

På tisdag eftermiddag var det lite allmänna förberedelser och marknadsföringsinsatser kring Bibelstudierna och inte minst de så kallade Ovangelie-samlingar som kommer att gå av stapeln onsdagar jämna veckor efter Veckomässan.*

 

Senare på tisdagskvällen möttes den mer klassiska Bibelstudiegruppen och beslöt att denna höst börja med Ruts bok i Gamla testamentet. Om det skrev jag på onsdag förmiddag i församlingens bokningssystem: Vi bekantar oss med delar av Gamla testamentets värld genom en "kvinnolinje". I Ruts bok berättas om henne som blev gammelfarmor till kung David. Den gamla berättelsen innehåller/anknyter samtidigt till flera saker aktuella i vår tid: att vara ekonomisk flykting, främlingskap, lojalitet, list, generositet och annat.

 

Onsdag var det kollegium – fast många var borta – och på kvällen Veckomässa och en första gång denna höst Kyrkans Unga. Det var efter detta jag var så mysbelåten. Inte för att Veckomässan var ett massmöte – vi var sju stycken – men den är djupt meningsfull i alla fall. Att det kom ett knappt dussin gymnasister på första ungdomskvällen – tre var i mässan – är inte pjåkigt. Diskussioner, samtal, raka puckar. Jag trivs och tolkar det hela som att de trivs med farbrorn. Att jag vid 66 års ålder skall vara ungdomspräst håller mig kanske ung men är naturligtvis också ett tecken på att situationen på grund av vakanser är lite prekär. Församlingen har dock valt att sätta in en gubbe – mig – i stället för nästan ingen prälle alls. Mig gör det inget. Tvärtom! Ungdomarna gör mig mysbelåten.

 

Idag har jag packat det mesta. Lördag morgon drar jag och madammen i mitt liv till Kreta. En annan ö i den grekiska skärgården än det brukliga Samos. Varför denna nymodighet? Svar: Det flygs direkt från Luleå!

En vecka blir vi borta och den veckan blir nog min blogg ännu tystare än vanligt. Jag släpar inte med någon dator och blogga medelst telefon tycker jag är för pilligt. Kommer naturligtvis att berätta i efterskott under kategorin Speciella resor.

 

Och när jag kommer hem har Konfirmander, fortsättningsgruppen K2 och Kyrkans Unga startat. Till det Bibelstudiet och Ovangelie-gruppen samt Gudstjänster två söndagar av fyra. Massa anledningar att vara mysbelåten!

 

 


* Att det skulle bli så beslutades efter gudstjänsten i söndags. Intresserade valde den dagen och tiden och det medförde denna presentationstext i boknings-och annonseringssystemet:

För samtal kring tro och liv, lära sig mer och ta del andras tankar finns en öppen ”ovangelie-grupp”. Ordet är märkligt. Evangelium brukar man kalla berättelserna om Jesus som är centrum i kristen tro. Många kan vara nyfikna men tycker sig veta lite och känna sig ovana inför de sakerna. I en ”ovangelie-grupp” startar man med vad deltagarna själva vill prata om och försöker koppla ihop sådant med Bibel och kristen tro.

Den som önskar kan innan delta i Veckomässan 18.30.


6 år eller 66?

 

 

6 år eller 66? Det undrar man då man ser den bild jag igår använde i förkunnelsen i Älvsby respektive Vidsels kyrkor. Den fanns i Älvsbyn på en stor vajtbård samt i A5-storlek hos var och en som var på plats. I Visel fanns A5-orna men i stället för stor tavla var det där i det mindre kyrkorummet en plastad A3 jag höll upp och kommenterade kring.

 

Är illustrationen till när Jesus botade den kutryggiga kvinnan i Lukasevangeliet kapitel13 verserna 10-17 ritad av en 6-åring med talang eller en 66-åring utan? Svaret är det senare: Jag hade ritat den själv och jag är 66 år ung.

 

En bild lär säga mer än 1000 ord men det blev nog inte så att det jag sa förkortades med just 1000 ord tack vare bilden. Min fusklapp var handskriven. Jag återger det jag sa ganska exakt här.

 

I beredelsen före syndabekännelsen sa jag Människan avgör!

Det är en genomgående Bibeltanke som också syns i dagens Episteltext – Romarbrevet 12:3-8. Där finns tanken att skapelsen och hela tillvaron är i olag på grund av en människa – Adam som Bibeln berättar det – och att den lagas genom en annan människa – Jesus. Han satte igång något som ännu inte är färdigt – men skall bli.

Under tiden, alltså nu, finns vi både i olaget och i lagandet. Med ett ansvar.

Ansvar innebär en uppgift: Laga!

Ansvar ger skuld när man inte tar ansvaret. Vanvård av skapelsen, att det snart finns mer plast i haven än fisk, ett exempel på gemensam vanvård – som ger skuld. Att man låter lidande människor lida är att brista i ansvar – vissa vill ju nu till och med sänka svenskt bistånd till andra. Sånt är exempel på att inte ta ansvar – och ger skuld.

Och nu reglerar vi våra skulder...

 

När Evangelietexten blivit läst öppnade jag vajtbården men dess dåliga illustration av texten och undrade från höger till vänster: På vad sätt är de fria?

  • Folket på plats i synagogan för att fira gudstjänst var där efter åtminstone fritt och förhoppningsvis glatt val. Så var det för judarna. Med stolthet samlades de kring sin Gud – inte med suck och tvång.
  • En hade uppgiften att hålla samman saker och ting – ungefär nåt mitt emellan präst och kyrkvärd hos oss. Synagogsföreståndaren var betrodd och kände sig fri.
  • Kvinnan var också där efter fritt val. Begränsat synfält för att hon gick som ett vinkeljärn men fri.
  • Och Jesus, naturligtvis. Fri att göra det oväntade.

 

1: Av det Jesus gör och av hur vän av god ordning reagerar och att Jesus ger svar på tal drar vi slutsatsen: Människors, andra människors, behov är viktigare än religiös ordning – hur bra den än kan vara! Och detta sa jag två gånger.

Berättelsen nämner inte hur föreståndaren regerade. Gav han Jesus rätt? Fortsatte han att tycka att Jesus gått för långt? Vi röstar inte men man kan fundera över det.

 

2: En detalj: Jesus rörde kvinnan. Det är vanligt i berättelserna – att Jesus vidrör. Petar en döv i öronen och hörseln kommer. Rör vid en blinds ögon och han kan se. Spottar – lite äckligt – en stum i munnen och talet kommer. När Jesus rör vid någon händer något. Och när folk rör vid Jesus händer saker. Därför kom man med barn till Jesus för att han skulle röra vid dem.

Jesus rör, berör, rör om, upprör och en del tankemässigt kutryggiga blev så upprörda att man korsfäste Jesus – som den religiösa och politiska ordningens svar.

Och då rör Gud/Jesus om! Jesus uppstår ur döden, lever och lovar att vara med oss alla dagar till tidens slut. Och då kommer min tredje punkt:

 

3: Hur ”rör” Jesus nu? Oss?

Vi tänker gärna att det är dolt och har med känslan att göra. Men det är mer konkret: Jesus rör fortfarande vid folk fysiskt.

 

Han rör vid våra trumhinnor. Ord får trumhinnan att darra. Ordet är Jesus beröring.

Till kvinnan sa han Du är fri! och till oss sa han i början av gudstjänsten Du är förlåten! – men han lånade min röst. Så räta på ryggen!

 

Han rör vid våra munnar. Detta är min kropp sägs i Mässan/Nattvarden. Nattvarden är Jesus hand som rör vid oss – konkret och fysiskt.

 

Därför uttalas och ges förlåtelsen i varje gudstjänst! Annat vore att sätta munkavle på Jesus.

Därför skall alltid nattvardsbordet dukas! Annat är att bakbinda honom.

 

Kvinnan var fri och blev friare. Vi får också beröras av Jesus, lyfta blicken och vara fria i Honom.


bloggspirationen falnar

De flesta dagar i veckan är inte som förr. Då gällde det att vakna och ställas inför olika arbetsuppgifter tillvaron bestämt åt mig – gå till jobbet som det hette. Naturligt blev då att sådant fyllde tankelivet också delar av tiden jag inte stod inför konkreta uppgifter.

 

Så är det inte nu. Att vikariera på ½tid i bestämda uppdrag men inte ha in- och överblick i den generella  utvecklingen börjar så sakteliga ändra på tankemödornas tid. Att vara pensionär – ha slutat som det heter – börjar påverka såhär ett år senare. Tanken att vickandet inte i nämnvärd omfattning skall fortsätta efter Fjärde söndagen i Advent gör också att långsiktstankarna kring lokala, regionala och nationella kyrkliga öden och äventyr känns nästan lite meningslösa – faktiskt. I alla fall otacksamma – typ.

 

Ta bara de sista veckornas skriverier i riksorganet Kyrkans Tidning och annat jag mött inte minst på webben.

  • Kris i utbildnings- och rekryteringsfrågan! Ledande figurer är bekymrade och pekar på brister i systemen. När jag och andra för mer än 20 år sedan såg och påtalade detta på regional och nationell nivå fungerade dövörat perfekt.
  • Dopseden rasar! Ledande figurer är bekymrade och pekar på brister i systemen. När jag och andra för mer än 20 år sedan såg och påtalade detta på regional och nationell nivå fungerade samma dövöra.

Det var två exempel på hur dem som makten hafver inte ville ta in prognoser och diagnoser som inte verkade kul. Säkert en frestelse lätt att falla för men inte desto mindre bara en frestelse att om inte ta fel väg så i alla fall inte kliva framåt på den rätta. Tanken att om man står still kommer man inte fel slår lätt sina rötter i sinnena och man glömmer att kyrkan är som en eka på en älv. Om man inte ror uppströms flyter man nedåt.

 

Sådant jag nu antytt brukade jag blogga om när jag var i selen.

Det är jag inte nu och bloggspirationen falnar.

 

Men det finns ju annat!

 

Javisst! Växlande väder till exempel. Regn var annan dag.

Betydde bland annat att en av dagarna denna vecka for jag och primärhustrun till skogs. Fyra timmar senare var vi fikade och försedda med 25 liter lingon och 4 liter fingerplockade blåbär. Allt rensade jag den regniga dagen efter samtidigt som mormodern var Ava-vakt i Unbyn. Det ettåriga barnbarnets hulde föräldraledige fader hade ryggskott och kunde inte lyfta guldklimpen.

 

Onsdag var det också Ava-vakt men jag var hemma med arbetsuppgifter inom min ½tid. Veckomässa och en del förberedelse- och skrivarbete. Bland annat snofsig läjoutade reklamblad med dessa texter:

 

det ”vanliga” Bibelstudiet startar i höst den 10 september.

Som tidigare terminer möts var och en som är intresserad att samtala kring kristen tro och liv tisdagar udda veckor 18.30 i Älvsby församlingsgård.

Tidigare har man i Bibelstudiet kapitel för kapitel gått igenom olika böcker i Bibeln. I våras var det de brev lärjungen Johannes skrev men hur och vad det blir i höst bestämdes inte innan sommaren – bara att det blir något. Deltagare och ledare avgör därför tillsammans i september vad och hur höstens 8 träffar skall få sitt innehåll. Utgångspunkten kan vara texter ur Bibeln eller andra teman som känns aktuella.

Du som tidigare varit med är välkommen tillbaka – naturligtvis! Ta två blad, ett att ge vidare till någon att ta med sig.

Du som inte tidigare varit med är också välkommen att ansluta! Ta också du två blad, ett att ge vidare till någon att ta med sig.

 

ovangelie-grupp”

För samtal kring tro och liv, lära sig mer och ta del av hur andra tänker finns i Älvsby församling hösten 2019 dels det ”vanliga” Bibelstudiet tisdagar udda veckor 18.30 men också nu en speciell ”ovangelie-grupp”. Ordet är märkligt och får därför en kort förklaring:

Evangelium” brukar man kalla berättelserna om Jesus, honom som är centrum i kristen tro. Många kan vara nyfikna men tycka sig veta lite och känna sig främmande för sakerna. Att ansluta i den ”vanliga” Bibelstudiegruppen kan man dock uppleva man är – men behöver verkligen inte alls vara – för ovan för att göra.

Därför finns i höst också en ”ovangelie-grupp” på annan veckodag och tid. Den kommer att fungera utifrån vad deltagarna själva vill prata om och försöka koppla ihop sådant med Bibel och kristen tro. Deltagare och ledare avgör därför tillsammans när, var, vad och hur höstens träffar skall få sitt innehåll.

Det kan bli så att en ”ovangelie-grupp” möts på något dessa sätt i – OBS – Älvsby kyrka:

  • torsdagar 19.00 jämna veckor med start i slutet av september
  • två söndagar i månaden 18.30 – 6/10, 13/10, 3/11, 10/11, 1/12, 8/12
  • en onsdag i månaden 19.15 – 2/10, 6/11, 4/12
  • beslut fattas efter infoträff 8 september efter gudstjänsten – se församlingens Facebook.

Ta två blad, ett att ge vidare till någon att ta med sig.

 

Detta kommer jag att återkomma till.


jämnåreri spelar roll

Jag var på begravning igår.

I Luleå. Närmare bestämt i Domkyrkan.

Jag hade inte begravningen.

Var inte som det heter ”officiant”.

Jag var på begravningen. Satt i bänken.

Och sedan på minnesstunden.

 

Jag var där men inte för att jag var jämnårig med den avlidna. Jag har varit på sådana också, ibland som vän och/eller arbetskamrat men oftast som officiant. Begravningen igår var inte en sådan. Ändå spelar jämnåreriet roll.

 

Med start redan på mellanstadiet och sedan högstadiet och gymnasiet och åren efteråt var vi ett gäng grabbar som hängde ihop ganska mycket. Det var skola och söndagsskola, ungdomsgrupper och föreningar, vänskaplig konkurrens om tjejer osv. Naturligtvis var vi en ganska lös gemenskap där någon eller några fanns med en tid. Flera som likt mig nu är mitt i våra egna 60-tal skulle jag nog inte känna igen om jag mötte dem på gatan. Några av oss halvgamlingar har dock, utan att göra anspråk på att ha varit gruppens centrum, genom alla år i större eller mindre utsträckning ändå hållit kontakten. Bloggarkompisen tobbe lindahl – länk långt ner till höger – och hans tvillingbror är två av dessa.

 

Det var deras mamma som begravdes – tant Rodi.

Hon har som alltid funnits som bakgrundsfigur till mina kompisar – det är ju mammors roll. Nu somnade hon in stilla in på sitt äldreboende i mitten av sitt eget 90-tal som den sista av grabbgängets föräldrar. Nu är vi alla i gubbgänget föräldralösa samtidigt som vi diskuterar våra egna pensioner, pratar barnbarn och oroar oss över egna och andra jämnårigas hälsotillstånd.

 

Livet är märklig sexuellt överförd sjukdom med dödlig utgång.

Det kan också vara evigt. Som det står på mina föräldrars gravsten:

 

När, Herre, du oss väcker

den sista morgonväkt

och du din hand utsträcker

att döma jordens släkt,

ljuvt skall din stämma klinga

och oss det budskap bringa

att ingen död mer är.

 

(Psalmboken nr 150 vers 5)


Om

Min profilbild

RSS 2.0