seå 89/2024 smal debatt
Jag har ställts inför en smal debatt och jag blev ställd. En speciell bok ställde mig där, en som kommer varje år och avbryter annan bokläsning, blir läst och så småningom också kommenterad här på bloggen – som nu.
Boken är Svensk Exegetisk Årsbok utgiven av Svenska Exegetiska sällskapet. Hemma hos oss kallar vi den Nörd-boken. Den brukar komma någon gång under fjärde kvartalet men den här gången dröjde det till i januari innan den damp ner i brevlådan. Hur som helst är Svensk Exegetisk Årsbok – Bibeln i norr, The Bible in the Nordic North sedan någon vecka läst närapå i sin helhet. Som titeln anger finns artiklar och annat på både engelska och svenska så språkliga hinder föreligger inte. Att inte 100% är läst beror på att jag utan sorg hoppar över en och annan recension av något bokverk på tyska. Orsaken till att jag sådana avsnitt är att tyska böcker är obegripliga redan vid första anblicken oberoende av innehåll.
Huvudmaterialet detta år handlar om Bibelöversättningar etc på Nordkalotten. Väldigt intressanta principfrågor kring när-var-hur Bibeln i sin helhet eller delvis översatts till olika samiska språk i Sverige, Norge och Finland. Jag kan ingen variant av samiska och kan därför inte kontrollera resultaten men de översättningsteoretiska bitarna var intressanta – och inte minst frågan om varför Bibeln översattes.
Om jag minns och fattat rätt kom olika kyrkliga texter på sydsamiska redan under 1600-talet. Jag tycker det är intressant och lite oväntat men också vid närmare eftertanke självklart. Det var ju före nationalstatens tid i en tid då det gemensamma språket inte var det kitt som sammanlänkade stat och nation. I det svenska imperiet talades då svenska dialekter, i östra rikshalvan finska dito liksom runt finska viken. I de baltiska provinserna talades innevånarnas språk samtidigt som samhällseliten där var tysktalande, så också i de nordtyska provinserna. Ett gemensamt språk var alltså inte det som höll samman staten tillsammans med kung, lagar, skattesystem och krigsmakt. I stället var det den gemensamma evangelisk-lutherska formen av kristen tro som kittade samman staten – tillsammans med kung, lagar, skattesystem och krigsmakt. Man sökte således inte att försvenska undersåtarna med att införa svenska överallt – den tendensen kommer senare under 18-1900-talen med nationalismen. Bibel på samiska liksom andra texter på folkens språk var snarare ämnad att ”förlutherska” dem.*
Boken förde mig också in i en smal debatt om en helt annan sak. På 100-talet fanns en skrift som kallades Petrus predikan som inte är bevarad i sin helhet utan bara omnämnd hos tidiga kristna författare. För två år sedan i Svensk Exegetisk Årsbok 87/2022 fanns en artikel som gick igenom de fragment som bevarats och nu i årets omgång av årsboken kritiserade en annan forskare den framställningen. Jag begrep egentligen inte så mycket av det hela men tyckte det var lite småkul att få inblick i en smal debatt helt inom den akademiska världen utan betydelse för förkunnelse eller liknande av idag.
* Att regent, skatter, armé och någon form av ideologi är sammanfogande band i flerspråkliga och kulturellt spretiga stater och imperier var inte bara något för Sverige på 1600-talet. Samma synsätt rådde till exempel i det romerska imperiet runt Medelhavet den tid det begav sig. Utifrån det höll jag i förra veckan ett föredrag på folkhögskolan. Kanske berättar jag om det vad det lider.
