stigstrombergsson

Troligen kan en och annan tycka jag är smal. Naturligtvis syftar jag inte på midjemått eller något sådant utan mer på det av alla mina funderingar och vardagsbestyr jag väljer att beblogga. Tendensen är ju – jag märker den själv – att mina inlägg isolerar sig till diverse kyrkligheter. Om den nära framtiden innebär förändringar i det avseendet håller jag osagt. Med det sagt är det klart att jag tycker att vapenvilan mellan Hamas och Israel är något positivt – fattas bara annat! – liksom att också presidentskiftet i USA skapar funderingar – inte minst vad gäller Grönland – och att Tidöpartiernas ”framfart” innebär bekymmer. Dock är det ett kyrkfenomen som ligger bakom detta inlägg med rubriken vagt och snålt.*

Jag såg en annons jag inte tyckte var helt optimalt formulerad. Texten i den löd i all sin korthet: Mässa är en gudstjänst där man får ta emot bröd och vin.

Jag tycker det är vagt uttryckt, alltför vagt. Som jag är inprogrammerad och som kyrkan lär borde det i stället ha stått ungefär Mässa är en gudstjänst där man får ta emot Kristus, hans kropp och blod. Min känsla är att det uttryckssättet var det naturliga i 1942 års Kyrkohandbok (och de ännu tidigare) såväl som i den förra från 1986. I den nu gällande – den från 2017 – är formuleringen bröd och vin vanligare, om än inte dominant. Stilla undrar jag Varför? Varför säga vagt det man kan beskriva precist? Varför undvika det konkreta?

Sannolikt finns det (krystade) tankar bakom hos dem som uttrycker saken vagt vare sig det är i Kyrkohandbok, tal eller annonsering. Jag vill inte gärna tro att det bara uttrycker tanketomhet men kan ana åtminstone när det gäller annonsering formas sådant ibland av folk utan teologisk kunskap och medvetenhet. Sådant kan jag överse med i tanken att ovetskap kan korrigeras med ut- och fortbildning.

Lite värre är om det handlar om att medvetet vilja framställs saken ”enkel” eller ”lättförståelig”. I så fall är det enligt min mening ändå otänkt. Det vagt sagda blir ju i alla normala fall inte enklare att förstå än det konkreta.

Ännu värre är om det månne handlar om reformert evangelikal teologi som medvetet eller omedvetet sipprat in? I evangelisk reformatorisk teologi – luthersk – är Kristus i Mässan på jorden reellt närvarande i med och under bröd och vin. Samma synsätt finns också hos katoliker och ortodoxer. I reformerta evangelikala sammanhang – till exempel största delen av så kallad svensk frikyrklighet men också andra mer föreningsformade sammanhang – bekänner man sig inte helt och fullt till denna kroppsliga realpresens utan ser Nattvarden mer symbolisk och andlig. Har den attityden med- eller omedvetet smugit sig in i Svenska kyrkan vänder jag mig mot det. Vill jag ha att göra med en symbolisk minnesmåltid går jag till en frikyrka. I Kyrkan ska Jesus närvaro uttryckas konkret och kroppsligt, inte vagt.

Orden man får ta emot bröd och vin tycker jag inte bara är något vagt utan också låter snålt. Blir jag bjuden hem till någon och det ställs fram bröd och vin blir det i all sin enkelhet naturligtvis inte Mässa. Det är ju bara bröd och vin. Om det bjuds på bröd och vin vill jag ha ost! Allt annat är snålt.

* Jag gissar också att en och annan kan tycka att jag är en knarrig gubbe som smågormar och aldrig är helt nöjd och belåten. Kanske ligger det något i det fast jag verkligen försöker undvika den fåran. På nätet har jag sett andra som i enveten knarrighet hittar fel och brister i allt – inte minst i kyrkliga ting. Sådan vill jag inte vara, ej heller bli.