stigstrombergsson

Jag har två ljudfiler som är ganska färska. Om de eller någon av dem på ett åtminstone halvvettigt sätt kan transponeras om till bearbetad text vette kissemissen. Kanske gör jag ett försök, kanske inte.

Det ena var att berätta något vid Onsdagscafé i Älvsby Församlingsgård för ett par veckor sedan – erkannerligen på Askonsdag. Vid det tillfället hade jag telefonen i ett inspelningsläge och fann att inspelningen med frågor och inhopp kom att landa på dryga timmen.

På samma sätt gjorde jag torsdag i förra veckan, tidigare än planerat var. Den 20:e var det tänkt att jag skulle ansvara för något i Torsdagsgruppen på folkhögskolan. Den gruppen är en kul grej, närmast att likna vid en föreläsningsförening eller nåt sånt. Någon eller ett par personer i samverkan har då att ansvara för ett informativt innehåll om nåt mellan klockan 10 och 12. Efter lunch blir det i två timmar ett annat pass med samma upplägg men annat innehåll och andra föredragande. En gång per termin eller åtminstone en gång per läsår blir det så att jag får uppdraget att vara tvåtimmarsartist om något. Innehåll brukar jag få förtroendet att välja själv.

Då alltsammans är på dagtid blir ju deltagandet därefter. Halv- och helvuxna skolelever från folkhögskolan och gymnasiet har ju sitt, yrkesverksamt folk likaså. Det är alltså pigga pensionärer som gör sig en dag på folkhögskolan. Då jag är en gammal Älvsbybo är vi hyfsat bekanta med varandra och ett par timmars möte med en hel- eller halvbekant präst skapar ju lätt växelvekan vad tiden i detalj fylls med – naturligtvis kring områden tro, kyrka, Bibel, livsåskådning och aktuella ting i de fälten. Givetvis har jag också något i bakfickan som jag ändå avser att presentera.

Det var tänkt att jag den 20:e skulle drabba de 40-50 som brukar mötas. Min plan var då att berätta omtvå jubileer och jag hade börjat läsa på en smula. Den 12:e ringer hon som är ansvarig för alltsammans och meddelar att de två från kommunen som den 13:e skulle informera om samhällsbyggande och sådana saker var sjuka eller hade sjukt barn och inte kunde komma. Skulle jag kunna byta dag?

Jag var halvförberedd. Hade till exempel börjat på nytt läsa boken Bekänna en och samma tro – en ekumenisk utläggning av den apostoliska tron sådan den bekänns i den niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen på 180 sidor. Men klar var jag inte på långa vägar. Något påbörjat manus i fulltext fanns inte heller men jag gick med på datumbytet.

De som kom var alltså bespetsade på samhällsinformation men fick en presentation av två kyrkliga jubieer i stället.

Det ena var ett 100-års-jubileum av att den svenska ärkebiskopen Nathan Söderblom 1925 inbjöd en massa kyrkoledare främst från Europa och USA till ett möte som på något vis hade parollen Aldrig mer krig! Första världskrigets folkslakt var färskt i minnet och det tänkte man verka för att det inte skulle upprepas. Det blev väl lite si och så med det men mötet i Stockholm blev en av startpunkterna för världsekumeniken. Den historiska situationen och tankarna då redogjorde jag för.

Till det andra jubileet var det ett längre tidsavstånd. Den kursiverade boktiteln ovan ger nog en aning om innehållet – Kyrkomötet i Nicea år 325 för 1700 år sedan. På samma vis berättade jag om den historiska situationen som då var för handen. Efter vågor av förföljeser och interna motsättningar hade kristendomen förklarats tillåten och ungefär 300 biskopar från fråmst östra delen av medelhavsområdet samlades för att söka definiera sin gemensamma tro och ta beslut om olika saker. Ett resultat blev vad vi kallar den Nicenska trosbekännelsen som i större eller mindre grad brukas eller åtminstone accepteras av kristna kyrkor och samfund. Ett annat resultat från 325 styr fortfarande våra vårvinterledigheter då det bestämdes att Påsken skulle infalla första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Det är de 300 bkoparnas beslut för 1700 år sedan som är orsaken till att Påsken för oss ibland är tidig och ibland sen. Och så säger en del att kyrkan inte spelar någon roll.

Jag lät inspelningsfunktionen vara på den gången ockå – en timme och 40 minuter.

Jag skriver inte ut mina två ljudfiler som jag faktiskt tycker blev ganska bra. Manus till det första är bladen med färg. Det skrivna A4-bladet är sidan 1 av 2 till det andra. Boken jag nämnde kom också med på bild-

Nu blir det troligen bloggpublicerings paus åtminstone en vecka. Datorn får vara hemma när vi imorgon reser till Hemavan där jag skall vara fjällpräst en vecka.