stigstrombergsson

Efter huvudärendet i detta inlägg påmin blogg kommer en notis om hyckleri i förkroppsligad form. Innan dess kommer en för mig, uppvuxen i Luleå och efter bara några unga år i universitetsstaden Uppsala också sedan många år är bofast Norrbottning, en inblick i en konstant debatt av lite varierande intensitet. Tankebrottningen gällar sådant som centrum och periferi, utsikspunkt och skevseende, viktigt och mindre viktigt.

Historien om Norrland – Dimmans land: Från istid till hungerår är första delen av ett verk i två delar skriven av en av Sveriges mest uppskattade folkbildare – Historiepoddens Robin Olovsson. Jag saxar från baksidestexten:

I Dimmans land får vi möta personer som är okända för de flesta men alla viktiga för den stora berättelsen om Norrland. Från de allra första människorna som befolkade Norrland till färgstarka karaktärer som trumslagarpojken Hendrich Walter, Magnus ”Vildhussen” Huss och sameflickan Milla ”Maria” Andersson-Clementsdotter. Vi möter också den svenska historiens portalfigurer som Gustav Vasa och Carl von Linné – men sedda från ett nytt, norrländskt perspektiv.

Här berättas omvärldens äldsta skida, om arkeologerna somskingrade dimman över Norrlandsforntid, om häxprocesser, om Västerbottens hövding och om när och varför man började säga ”Norrland”.

Robin Olovsson är uppvuxen i Arvidsjaur men utflyttad till Stockholm, utbildad gymnasielärare i historia och svenska och specialiserad på Norrland. Genom Historiepodden har han blivit en av landets mest folkkära populärhistoriker.

Måndag för en vecka sedan trampade jag och Primärhustrun till folkhögskolan på kvällskvisten. Vi hade anmält oss till ett föredrag just av Robin Olovsson efter årsmötet för Älvsby forskarförening. Exakt starttid för föredraget var inte satt mer än att det skulle vara efter årsmötet som vi alltså utan att vara medlemmar blev åhörare till. Att vara publik vid ett årsmöte är oftast lika intressant som att titta på när någon försöker sluta röka och forskarföreningens ändrade inte detta. Dock är sådant nödvändigt så det är bara att bita ihop och vänta. Föreningen har faktiskt – och detta gjorde mig förvånad – runt 250 medlemmar. Alla var inte där men skolans kapell/aula var fullsatt.

Efter årsmötet var det dags för Robin Olovsson som gav axplock och intro till både sin bok och den koloniala attityd som präglat och präglar det Mälardals- och centralmaktsperspektiv som styr och styrt svensk politik, historieskrivning mm mm. Upplysande och bra. Tanken att från Norrland – vad det nu är – kan vi hämta saker men inte i övrigt något att bry oss med har dominerat och dominerar. Inte minst syns det i den nu aktuella rapporteringen och värderingen av Northvolt-konkursen och annat som hör till den gröna omställningen i norr. Stockholms-perspektivet är bara SÅ tydligt från media, Tidö-pakten såväl som från den så kallade oppositionen.

Köp och läs Historien om Norrland – Dimmans land: Från istid till hungerår. Den är inte dyr. Volym två kommer till hösten och fortsätter en försummad konstant debatt.

Nu den ovan utlovade efter-inläggs-notisen:

Som svar på Trumps mångfaldiga tullkampanjer har en kanadensisk gränsprovins strypt export av el till delar av USA. Om det skriver Trump: Kan ni föreställa er att Kanada skulle sjunka så lågt att de använder el – som påverkar oskyldiga människors liv – som ett förhandlingsvapen och hot?

Att hans kompis Nethanyahu strypt all el till Gaza värderar han inte på samma vis. Hycklare!