stigstrombergsson

Jag vet inte hur det blir.

Vet inte ens vad jag önskar eller vill.

Flera tankar susar i skallen. I skrivfunktionen Anteckningar i tellefånen trängs några halva och fjärdedels texter som kanske suktar efter att publiceras på denna min anspråkslösa blogg. I huvudet rusar är mer men jag undrar om jag egentligen lider av att joxet inte bebloggas? Och längtar den eventuella läsekretsen efter nån inblick? Eller fruktar den? Dessutom: Är detta med blogg egentligen inte något helt ute? Betyder en bloggplosion i debatter nåt? Eller inte?

Jag känner mig alltså mitt i debatterna. Det finns ju så många. Trump i USA i förhållande till Ukraina och EU och Ryssland till exempel. Regeringen Nethanyahu i Israel som inte håller det avtal om vapenvila och hjälpsändningar vad gäller Gaza kombinerat med aggression på Västbanken är ett annat. I de sammanhangen kryper ju också Trump i moraset med sin koloniala idé om att tvångsflytta två miljoner palestinier som om de vore indianer från Gaza till något sorts annat reservat. I tomrummet han så tänker sig skapa och dessutom göra amerikanskt vill han bygga semestermiljö för européer och amerikaner. Tankemässigt finns jag i dessa internationella ting också i funderingar över hur ”kristliga” dagsblaskor som Världen Idag och Dagen värderar vad de anser vara värt att rapportera och bevaka – just angående Mellanöstern. Deras kätterska och i olika grad uttalat krist-sionism med framför allt kommentarsfälten på sociala medier tenderar att alltmer eskalera i politisk högerförvridning utan sinne för rättvisa och rättfärdighet.

Fler debatter finns! Var det rätt låt som vann Mello? Jag tycker det! Humor måste trumfa kommersialism. Borde jag ha unnat de norska skiddamerna i alla fall ett guld eller skall jag stenhårt trumpeta Sverige först! Och i Bibelvetenskap – finns det debatter där att klämmas i?

Som du ser, noble Bloggläsius, saknas inte uppslag som den senaste tiden getts (temporärt) avslag. Tiden har ägnats åt annat än tangentbordsexercis. Det har nämligen varit sportlov.

Tror man att sportlov med angränsande helger innebär att far- och morföräldrar alltid har ledig tid bedrar man sig. Tror man att jag klagar bedrar man sig också. Det gör jag inte. Jag konstaterar bara och meddelar att tidsglappet mellan mina blogginlägg tenderar att bli större när barnbarnen är lediga från skolan. Annat flätar till sig och samlar på sig – som bilderna visar.

Fredag kväll innan sportlovet skulle Lisas mormor och föräldrar på konsert i Luleå. Morfar och Lisa skulle då sköta om varandra. Lisa valde att fredagsmyset med övernattning skulle ske hos morfar och mormor, alltså i vårt hus. Hur bra som helst. Bland alla spel vi spelade och aktiviteter vi aktiverade oss med flätade tösen morfars vita lockar. Innan dess hade hon ritat och pysslat vid det skrivbord där morfars predikoförberedelser ägde rum. Om förkunnelsen på Fastlagssöndagen blev bättre eller sämre av det kan jag inte själv bedöma. Jag kan inte när det gäller sånt värdera mina egna insatser. Situationen var dock den att i gudstjänsten skulle ansluta ett drygt 30-tal konfirmander och ledare från Boden på läger på folkhögskolan. De gänget plus dussintalet av Älvsbyns ”egna” konfirmander skapade situationen majoritet tonåringar i Högmässan. Det är en kul utmaning för en präst som är lite mer än 71½ år ung. Jag tycker nog jag kom ner på fötterna – men andra får bedöma.

Om jag håller kvar i kyrkliga sammanhang kan jag nämna att onsdag eftermiddag i sportlovet hade jag fått förtroendet att hålla ett föredrag om något och då inom ramen för församlingens Onsdagscafé. Jag valde då tematik Fasta-Askonsdag med utvikningar. Jättemycket folk var det inte. Jag gissar att det superisiga väglaget – och att andra daglediga kanske hade sina barnbarn på besök – gjorde att några tog det easy i föret och uteblev. Vid Askonsdagsmässan på kvällen var vi i alla fall 22 personer. Det fick mig att fundera på hur det man skulle kunna benämna Veckomässo-församlingen ser ut i relation till Söndags-församlingen men det tänker jag inte skriva om, i alla fall inte nu.

På torsdag vällde barnbarn in. Äldsta dottern med Ava snart 7 och August drygt 2 kom och då blir det också aktivitet med kusinen Lisa snart 8. Fredag för jag med bil till Luleå – lyssnade i radion på damstafettens två sista sträckor – och hämtade Adrian snart 13 och Tyra nyss fyllda 15. Henne hade vi förresten på hennes födelsedag lördagen före Fastlagssöndagen firat i Luleå och vid det partajet uppvaktat också hennes pappa och mamma som bägge fyllt sina år i slutet av februari. Väl inplockad i bilen skjutsade jag i alla fall Tyra till en kompis utanför Boden innan jag och gossen körde till Älvsbyn och där anslöt till hans småkusiner och fastrar på badhuset. Lördag var vi ute i blåsten. Alla åkte skidor utom morfar som drog och åkte bob med lille August. Mellot titta vi på hela stora gänget tillsammans. Under söndagen började det hela trappa av.

Nu är det skol- och arbetsvecka igen. Möjligen kommer det en andra våg av bloggplosion i debatter i form av kommentarer kring ett par nyligen lästa böcker och annat. Dessutom: Pusslet, en 1000-bitars-karta över London av år 1831, är såhär långt bara tvåtredjedelslagt.