stigstrombergsson

Att helt och klart ge en bra diagnos vad gäller böcker, artiklar och annat jag läst och läser är jag inte rustad för. Än mindre kan jag diagnostisera mig själv kring varför jag läser just det jag läser eller inte. Diagnosen nörd har jag ibland gett mig själv men det täcker inte allt.

Det finns måste-läsning av olika slag – kurslitteratur, instruktioner, material för att ens arbete kanske skall bli bättre, manualer för apparater osv. En del sådana måsten är inte längre för handen men en del är kvar.

En annan sort är intresse-läsning. Dit hör nog en del böcker ur en någon av de nyss nämnda typerna som jag egentligen nu inte måste läsa nu men har intresse för. Annat blir läst av purt intresse, mer eller mindre koncentrerat – böcker om historia till exempel.

Länder som försvunnit 1840-1970 är de senaste genomplöjda volymen. Just ordet volym blir i detta fall tveeggat. Formatet pocketbok varslar om litet format men över 450 sidor skapar viss volymisitet. Hur som helst berättar norrmannen och författaren Bjørn Berge om 50 länder som uppstått och försvunnit under den angivna 130-års-perioden och som ett uttryck för sin kortare eller längre existens också gett ut egna frimärken. Jag får intrycket att han är en notorisk och avancerad filatelist som fått infallet att skriva ungefär rejält blogg-långa texter om speciella märken i sin samling. Sedan – fortfarande mitt intryck – slogs han av tanken att sno ihop sina texter till en bok och då spetsat till det hela avsevärt genom källhänvisningar, notapparat och litteraturförteckning. Det är som sagt mitt intryck, kanske färgat av att mina böcker – p minus 100 och INGEN BOKBOK – kommit till på samma vis men utan det andra seriösa steget.

En del av bokens 50 länder kände jag till innan – eller åtminstone hört namnen på: Schleswig, Oranjefristaten, Hijaz, Danzig,Manchukuo, Trieste, Biafra. De flesta var helt nya och rejält osannolika: Östrumelien, Iquiquie, Eldslandet, Inini, Ryuky med flera. Som det är med så mycket annat jag läser blev jag nog inte dummare men stark faktainlärning och lagring i långtidsminnet blir det inte frågan om. Det är dock en kul grej att ha i bokhyllan. Kanske kan jag någon gång i någon diskussion spänna mig med värdelöst vetande ur en liten struntbok med påståenden som Jag läste om Sydshetlandsöarna – som hade en viss självständighet 1944 – att det i en blåval finns 10000 liter blod. Det är lika mycket som i 2000 människor.