stigstrombergsson

Jag är för trött för att att läsa!

Jag är för trött för att tänka!

Vad ska jag göra?

Så kände jag mig igår söndag eftermiddag.

BLOGGA! tänkte jag att någon då kanske ropat. BLOGGA!

Jaha. Men jag är ju för trött! Helt seg! var mitt dova tankesvar.

Det har inte hindrat dig förr! Eller?!

Jag bloggade inte igår utan tog i stället som rekreation en stunds tillflykt till ett urgammalt dataspel fick vi med för sisådär 20 år sedan när vi köpte familjens första dator. Havets vargar är en eminent terapi för en hjärndöd skalle.

Inte vet jag om jag tänker så väldigt mycket bättre idag men lika trött är jag inte. Och så har intrycken sjunkit undan lite. Och jag har fått tillgång till bilder från gudstjänsten i Älvsby kyrka igår.

Det var Högmässa som det är hart när varje söndag.*

Det var Högmässa med Kyrkoherdemottagning.

Det sker kanske vart 15:e år. Och högtidligt värre!

Först Psalm 1. Sedan biskopen och själva mottagningen i vilken bland annat detta sägs:

En kyrkoherde skall, som varje präst, förkunna Guds ord, förvalta sakramenten, leda församlingens bön och tillbedjan i gudstjänsten, undervisa och utöva själavård.

kyrkoherdens uppgift är att vara församlingens andliga ledare och tillsammans med övriga präster och förtroendevalda tillse att allt sker med god ordning och efter Guds vilja.

Kyrkoherden skall planera och samråda, uppmuntra och inspirera medarbetarna, fördela uppgifterna i församlingen och verka för församlingens tillväxt i tro på Herren.

…

Skattensången! Direkt efteråt. Så barnen kan samlas för att vi skall be för dem innan de går till sin samling där de inte störs av att det uppe i kyrkan pratas vuxiska.

Beredelse, Syndabekännelse och resten av Högmässan – med sång av ungdomskören.

Och efter Välsignelsen berättade barnen för alla andra och biskopen vad de gjort en trappa ned. I den leken gav de biskopen ett uppdrag: Sjung en sång!

Det gjorde han. Hjälpligt.

Drygt 150 personer var i kyrkan. Drygt 100 valde att vara kommunikanter. 125 åt lunch i Församlingsgården. Med tal och grejer för att välkomna Anna-Karin Thorngren-Bergman som Kyrkoherde i församlingen.**

Jag höll också ett litet tal. Nämnde att...

...hos oss är en kyrkoherde chef. För med sig högre status – typ.

Men så är det inte i Bibelns värld.

I Bibeln är herde lågstatus. Det var ett jobb ingen annan ville ha. Kallt, strapatsrikt, ibland farligt. De som klarar ha riktiga jobb är inte herdar. Det är de struligas jobb. Lågstatus.

Det var lågstatusherdarna utanför Betlehem som först fick höra att Ljuset lyser i mörkret, att Jesus fötts inne i stan.

Och när Jesus säger Jag är den gode herden betyder det att han går ner i lågstatusen. För att därifrån ge oss sin status.

Nu är du herde – hos oss också chef. Och en chef blir aldrig en bättre chef än vad dem han eller hon chefar över låter honom eller henne vara. Jag – och jag tror jag talar för alla mina arbetskamrater – vill hjälpa dig att vara en bra chef.

Två av bilderna har jag tagit härifrån. Där finns fler.

*  Dock: Inte riktigt så nu under våren. En söndag i månaden dukas det inte. Orsaken är att några lobbat för några andra som tycker det känns kymigt när de flesta i kyrkan väljer att ta emot Jesus kropp och blod när det erbjuds. Det känns så kymigt att de inte ens vill komma dit. Personligen gissar jag att droppen kom då det var Mässa på första Advent. I alla fall är det sedan dess lobbyisterna för dessa andra, nästan två år efter det att söndaglig Mässa infördes, började vid alla möjliga tillfällen lyfta frågan. Som kompromiss beslöts därför så att fram till i sommar skall en söndag ingen få eftersom några inte vill erbjudas.

**  Många betonar att hon är kvinna. Nästan som om det vore en nyhet – vilket det ju inte är. Jag tror inte att Anna-Karin är kvinna är en merit. Inte heller en belastning. Att hon är klok, kunnig, lyssnande och klarsynt är viktigt. Hävda kön vare sig hit eller dit är sexism.