lugnt på fjället
Idag den 2:a augusti fortsätter jag att i efterskott publicera vad jag i tellefånen skrev den vecka vi var i Hemavan. Då ihållande regn begränsar bärplockning och andra aktiviteter kommer det att bli tre bloggningar varav detta är den första. Jag vill ju komma ikapp!
Eller road-trip 8 som inlägget också kan kallas.
Molnen har lättat och regnigheten uteblivit. Därför sitter jag lugnt och stilla på en fjällhed ovanför Hemavan. Att säga ovanför är inte fel. Från där vi bor dit jag sitter är det runt 500 höjdmeter på 4 horisontkilometer – ungefär. Här valde att stanna i solskenet pusta men Primärhustrun lufsade vidare mot en lägre topp drygt 500 vertikala metrar till.
Här gjorde jag skrivpaus fram till kvällskulan hemma i huset varifrån jag fortsätter min höglitterära skildring av road-trip 8.
Livsledsagarinnan syntes så småningom på fjällsidan på väg tillbaka och det blev då dags att ta fram spritköket för att koka kaffe. Jo! Vi kokar kaffet. Kokkaffe smakar mycket bättre än tidigare bryggt och sparat i termos. Dessutom ger det ett visst tuggmotstånd.
Hon är mer i fystrim än jag, hustrun. Motionerar flitigare året runt. Förberedde till exempel i våras med runt 50 mil på sk Vasaloppet – i öppet spår. Hon joggar och går någon gång de flesta veckor på gym. Jag för min del åker skidor då och då när före finns samt promenerar. Som 70-åring är jag nog jämfört med många jämnåriga ändå hyfsat rörlig men jämför jag mig med henne som är ett år yngre måste hon beskrivas som absolut max 60. Eller så är jag 80. Gå kan jag dock göra långt och länge. Blir dock uttråkad innan utmattad – typ. Men motlut tycker jag är motigt. Flackland ska det vara. Eller lagomt utför.
I alla fall är det skönt i fjällen, särskilt när molnen nu lyft och vi fick sol. Det var njutbart att vara ute. Dessutom är man hemifrån och får med hotellens och stugans ytterst begränsade utbud av TV-kanaler tid att läsa den obegripliga bok jag nämnde i förra blogginlägget. På det kommer tid att tänka – inte minst på ämnen som Evangelisation och Mission på hemmaplan. Vad det är för nytta med att jag som förbrukad emeritus grubblar över sådant kan man grubbla över. Ändå är det så.
