bättre förr?
Först ett meddelande:
Kapningsdramat är över!
Jag har tagit tillbaka min blogg.
Det är jag, inte ett barnbarn, som nu styr vad som skrivs.
Skrev man bättre böcker förr?
Frågan har inställt sig när jag pö om pö sakta och sporadiskt tagit mig genom något som kan rubriceras som olovandes lånat, tjuvgods eller krigsbyte. Detta något är en bok på drygt 400 sidor jag fann i Hemavankyrkan när jag i våras var fjällpräst där. I blogginlägg den 6-12 april berättade om veckan där. På något sätt hamnade den gedigna boken Den svenska bibeln – ett 450-årsjubileum i bilen när vi for hem. Den gavs ut på Proprius förlag 1991.
Ägnar man sig nu åt lite matematik och subtraherar 450 från 1991 landar man på 1541. Det var året då man för första gången på ett titelblad kunde läsa Biblia – Thet är All then Helgha Scrifft på Sswensko. Tryckt i Opsala 1541 men med ännu äldre typsnitt än vad mitt ordbehandlingsprogram innehåller.
Det var alltså för ungefär 30 år sedan man skrev innehållet i Proprius-bokens gedigna kapitel. De 24 författarna var i den tiden ”tunga” typer – nästan idel professorer och i alla avseenden rejält initierat fack-folk. De medverkade med uppsatser som i boken satts in under några övergripande teman.
-
Bibelöversättning i Sverige med Bibelöversättningsarbete i det medeltida Sverige, Bibelns historia efter reformationen, Mot 2000-talets bibel. [Carl-Gustaf Andrén, Bo Johnson, Christer Åberg]
-
”I begynnelsen fanns Ordet” med Jesus talade – evangelisterna skrev, Den äldsta kristna perikopordningen, Grundtexterna som underlag för de svenska översättningarna. [Birger Gerhardsson, Per Beskow, Harald Riesenfeld]
-
Bibeln i historien med Vasakungarna och bibeln, Bibel och politik, Bibeln i juridiken, Bibeln inom väckelserörelserna. [Kurt Johannesson, Karl-Gustaf Hildebrand, Göran Inger, Harry Lindström]
-
Bibeln i språket och litteraturen med Kring det svenska bibelspråkets historia och sedan kopplade till en underavdelningen om Svenska akademien Bibeln och Akademien, Anförande vid högtidssammankomsten 1972, Att läsa bibeln i kyrkan, Bibeln i psalmboken, Bibeln i nutida litteratur. [Lars Wollin, Sture Allén,Karl Ragnar Girow, Gunnel Vallquist, Olle Nivenius, Jean Paillard]
-
Bibeln i kyrkokonst och folkkonst med Bibeln i svensk kyrkokonst, Bibeln på bondens vägg. [Anna Nilsén, Nils-Arvid Bringéus]
-
Bibeln utanför Sverige med Den svenska bibeln i Finland, Den svenska Bibeln i USA, Översättning i missionen. [Lars Huldén, Robert Murray, Walter Persson]
-
Bibeln i nuet med Bibelbruket i vårt land, Reflexioner kring bibeln i data-och kommunikationssamhället. [Göran Gustafsson, Jan-Arvid Hellström]
Alltsammans är intressant för den som är är nyfiken på historia, bibel och kristen tro – eller bara något ur den trefalden. Faktaspäckat och innehållsrikt. Letar man matnyttigheter för dagen eller uppslag till kommande söndagspredikan eller nåt liknande kammar man dock noll men man blir grundkunnigare om saker och ting.
Det är alltså snart 30 år sedan boken kom – inte bibeln alltså utan Den svenska bibeln – ett 450-årsjubileum. Det var 10 år efter att Nya Testamentet kom ut i nyöversättning – Gamla testamentet kom inte förrän 1999. Tillsammans blev NT81 och GT99 till Bibel 2000 som används idag.
Skall jag peka på något förutom det historiska får det bli det näst sista kapitlet – Bibelbruket i vårt land. Det bygger på undersökningar som gjordes under 1980-talet och är väldigt tanke-väckande. Redan då, liksom tidigare, var egen bibelläsning en mycket marginell företeelse hos svenskar i gemen. Det sågs som en utmaning för 30 år sedan och den utmaningen har i sanning inte blivit mindre nu en generation senare.
Vad gäller det allra sista bidraget har verkligheten definitivt överträffat dikten.
Man skrev bra böcker förr!
I alla fall blir det mitt svar på min egen inledande fråga. Den svenska bibeln – ett 450-årsjubileum är en sådan bra bok. När jag googlade såg jag på www.bokus.se att den fortfarande finns i några överblivna exemplar och kan köpas för en billig penning.
Rekommenderas som en väl använd knapp 100-lapp!
PS: Jag norpade boken. Att återställa eller icke återställa – det är (den existentiella) frågan.
