stigstrombergsson

Med rubriken syftar jag inte på sommarrepriser på TV av Vetenskapens värld, Morden i Sandhamn eller ens filmen Notting Hill med Jullan i huvudrollen – som återupprepas på allsköns kanaler både titt och ofta. Det handlar om tankar som kommer och tänks i ett miljöbyte vi gör mest varje år, också detta år.

Primärhustrun och jag är just hemkomna efter några dagar i Jäggelouktta, Jäkkvik på svenska. Jag kan inte räkna dem alla de gånger jag i tjänst eller privat rest dit och inkvarterat mig på Kyrkans fjällgård. Snabbkoll av bilder i telefonen – i hustruns finns ännu fler – ger vid handen att det näst intill varje september blir några dagar, också detta år. Nu bodde vi i utrymmet Tjidtjak som rymmer fler men är perfekt avpassat för två personer. Någon gång när barnen var små packade vi in oss alla sex i det rummet med köksvrå och egentoa och dusch. Med full vinterfjällsutrustning blev det då ganska trångt men funkade i alla fall och nu när vi bara var två blev det faktiskt ganska späjsat.*

Vi hade bra väder. Sol hela tiden. Inga moln. Ingen vind heller - så lungt i hela Norrland att vindsnurrorna stått still och kilowattpriset stigit till och med i Område 1. Kanonväder!

När vikom dit torsdag förra veckan stod en buss på gården. Överluleå församling, Boden på folkspråk, hade familjeläger i anläggningen. Kyrkans fjällgård finns och drivs just för läger av olika slag i kyrklig regi men tar också i mån av plats emot andra turister, inte minst vandrare längs Kungsleden.

Att vara på fjällgården och träffa folk man haft att göra med tidigare i kyrkliga sammanhang gör det hela till något av reprisernas tid. Jag kan med ögonen se hur trädgränsen flyttar sig uppåt på fjällsidan så att den raststuga som på 1980-talet stod precis där björkskogen slutade nu är en god bit mitt i densamma. Vi kan se de platser i terrängen där vi var och fotograferade när de egna barnen var små. Fjällhedens färger var nu inte lika rött som bilden visar men det beror på att vi för två år sedan var där ett par veckor senare i september än i år. Bilden kan i alla fall repriseras.

Lägervistelser av olika slag kan sägas gå i Undervisningens tecken. Bodens familjeläger är ett exempel. En massa konfirmandläger likaså. Det räcker för att det i min skalle skall bli reprisernas tid kring funderingar runt just den delen av Kyrkans grundläggande uppgift.** Konfirmandverksamhet, lägervistelser, familjeläger, körhelger och en massa annat modifieras och förändras utifrån förutsättningar, möjligheter och vägval. En tendens man kan se och som var märkbar redan innan pandemin var att läger var och är på retur, alltså blir mindre av. Orsakerna är nog sammansatta men jag vet att jag och jämnåriga som i tonåren var på många kyrkliga läger – runt 4-6 varje år – i många fall blev motiverade att som präster,pedagoger och diakoner göra liknande saker. Varför – så tycker jag det är – yngre folk numera på många håll inte har den motivationen kan jag bara fundera kring, inte säkert veta.

Jag läste ett litet häfte när jag var i Jäggelouktta, Jäkkvik på svenska. Titeln är ”och lär dem...” – ett biskopsbrev om lärande och undervisning och är bara på 50 små sidor. Inte dåligt men ganska mesigt. Man hade kunnat göra mer, vara tydligare och skarpare. Inledningen var bra men längre fram blir det teoretiskt och kansliaktigt så att glöden falnar – typ. Jag hade på Pastorsexpeditionen lånat exemplaret jag läste men man kan också gratis läsa det hela här. Jag kan också konstatera att de Bibelberättelser som listas i slutet som någon sorts bas för Undervisning av både barn och vuxna (för att bemöta den okunskap som nu finns) faktiskt ganska exakt återfinns i Boken om HOPP – för barn som jag den 17:e augusti berättade om i blogginlägget sprida god bok 2. Månne just det materialet som ju nyligen delats ut till många och säkert går att få fram fler ex av kunna vara ett – OBS: ett! – verktyg för en och annan medveten satsning?

Sammantaget kom miljön, anläggningen, möten med veteraner, läseimpulser och annat likt tidigare år göra fjällvistelsen till en ny god erfarenhet men också en reprisernas tid.

Vilken så kallad Kategori – Allmänt, Bloggpolicy, Exe-geten bräker, Farfar funderar, Farfar/morfar funderar, Folkhögskola, Församling, Lokalsamhället, Nebogrubbel, Nygammalt, Politik, Predikan mm, Predikaren 12:12, Speciella resor eller Studier – detta blogginlägg skall sorteras in i är en öppen historia. Vissa typ Politik och Farfar/morfar funderar faller bort liksom några andra. Det blir nog, fast blandat med Församling, Nebogrubbel och Predikaren 12:12 till sist Speciella resor. Jäggelouktta, Jäkkvik på svenska, är ju något speciellt.

* Jag gjorde ett tankeöverslag och kom fram till att jag genom åren av lägervistelser och privatresor sovit i alla anöäggningens rum utom två. Det logi som kallas Stallet har jag inte sussat i, inte heller pigkammaren innanför köket. I alla de andra 16 rummen och/eller husen har jag haft nattvila.

** De andra delarna är Gudstjänst, Diakoni och Mission. Givetvis är detta inte separata saker utan sammanvävt.