stigstrombergsson

För att på rätt sätt ta emot detta blogginlägg är det en poäng att ha läst det förra. Inläggen hör ihop. Det syns på rubriken och att de har samma bild(er) som illustration. Skillnaden är att det nu handlar om de 20% jag tidigare nämnde och att jag nu berör en ganska aktuell men inte nämnvärt aktualiserad speciell sak.

I brevlådan ramlade för någon vecka sedan Boken om HOPP – NT. Om leksaker på gården eller annat avslöjade att det fanns barn i kåken eller lägenheten kom Boken om HOPP – för barn med. Jag bad om en sådan också eftersom jag har barnbarn som då och då är i fastigheten – och att jag var nyfiken. Med den förstnämnda följde litet blad med kontaktuppgifter för de olika kristna gemenskaperna i kommunen.

Var detta bra eller dåligt? Finns det några 20% som skulle kunnat vara annorlunda – och kanske bättre? Jag svarar i tur och ordning.

När man läser en bok eller ser en film – en roman, deckare, nästan vad som helst – är upplägget samma. Det startar med en dramatisk upptakt och avslutas med en lika dramatisk final. Mellan dessa vitala delar finns en transportsträcka av mer eller mindre trist-saklig art. Allra sist kan det finnas en cliff-hänger som syftar på närsta bok/avsnitt.

Detta upplägg är helt OK för romaner men jag tycker inte det ger rätt fokus när det gäller Bibelspridning – faktiskt. Boken om HOPP – NT börjar med ca 80 klatschigt färglagda sidor med personliga berättelser med ganska likartad gång typ För mig var livet alldeles åt helvete eller åtminstone tomt och torrt men sen fanna jag Jesus i frikyrklig miljö och då fixade sig allt – brottslighet, drogberoende, cancer, andra sjukdomar, att jag var med i en annan kyrka, ångest och vadsomhelst. Bokens avslutande 70 sidor är av samma slag.

Så är början och slutet och jag misstänker att flera som börjar bläddra i den och läser en del kan reagera på flåshurtigheten och lägger den åt sidan innan man kommer fram till det väsentliga man ville sprida – själva Bibeltexten. Jag är 20% kritiskt till att i bokspridning ha sådana ”vittnesbörd” – en genre som inte imponerar på mig – och har man med sånt kan man samla dem i ett tillägg efter det centrala samt välja mer ”normala” kristna erfarenheter. Kristen tro bygger ju inte på att Jesus fixar allt och att man kan tjäna på att bli/vara kristen. Kristen tro bygger på att det är sant att han uppstod från de döda – punkt!

I Boken om HOPP – NT finns mellan de kolorerade avsnitten en text till Nya testamentet i sin helhet. Den klagar jag naturligtvis inte över mer än att fundera över varför man valt att använda en reviderad variant av Svenska Folkbibeln-98 och inte den som finns i Bibel 2000. Skillnaden mellan översättningarna är inte speciellt stor. Vissa formuleringar skiljer sig men i sak är de likvärdiga. I Svenska kyrkan används Bibel 2000 så jag har aldrig funnit anledning att lusläsa Folkbibeln och fast jag är intresserad har jag aldrig mött någon debatt kring de olika varianterna – alltså någon debatt i sak där man menar att där eller där är någon av översättningarna helt borti tok. Det jag dock tycker mig genom åren ha sett är att rörelser och personer som delvis bygger sin identitet på att inte vara som de flesta gärna ”folkbiblar” – observera verbet. Motiven för detta kan jag inte slå fast men kan ana att de med detta känner sig mer kristna eller profilerade än till exempel Svenska kyrkan – men det är bara en aning, inte mer. Naturligtvis är det i alla lägen bättre att man läser Folkbibeln än att inte läsa Bibeln alls.

Den andra boken är riktad till barn som själva kan läsa och gillar att läsa serier, alltså ungar i mellanstadieåldern. Naturligtvis kan vuxna också läsa den för egen del och för yngre barn. Boken om HOPP – för barn är bra! Jesus-berättelsen plus lite till i serietidningsstil. Givetvis förenklat men ger kunskap om vad som hände och vad Jesus sa. Helt OK!

Det medskickade bladet med kontaktuppgifter är det väl inget fel på – i sig. Tanken att människor skall kunna kontakta är ju fin men kanske – här kommer 20% igen! – kunde församlingarna gjort mer för att möta och stimulera det intresse man hoppas att bokspridningen skulle medföra. En lista över tider, platser och stunder för Bibelprat, en tema-lördag i månaden under hösten eller annat skulle inte ha gjort ont. Intrycket hos brevlådornas ägare blir lätt Här har du en käck Bibel. Ring om det är nåt! Så är det för vilken reklam som helst och jag kan tycka man kunde ansträngt sig mer kring denna viktiga sak.