bus i vardagsrummet
Som jag nämnde i förra inlägget har jag modererat min blogg. Det betyder att den som önskar kommentera något jag skriver och med mig och andra vill föra samtal kring det skrivna inte längre omedelbart kan se sin kommentar publicerad. Han eller hon måste vänta till jag sett det hela och aktivt godkänt kommentaren, ett förfaringssätt som kommer att ”bromsa ner” hastigheten och spontaniteten i samtalet. Jag passar ju inte bloggen för jämnan utan har faktiskt annat jag vill lägga min tid på.Det är trist att behöva göra på detta sätt men jag ser ingen annan utväg. Jag upplever att den generositet som ett öppet kommentarsfält innebär har missbrukats och att det finns gäster som busar i vardagsrummet. Situationen påminner om den i december 2011 då jag av liknande skäl såg mig nödsakad att strama åt öppenheten. De motiveringar jag då gav i inlägget bloggpolicy 2 har än en gång blivit relevanta. Vill man mer principiellt veta hur jag önskar att gäster på min blogg skall uppföra sig ger bloggpolicy 1 en mer mångordig beskrivning.
Den nu utlösande faktorn var att att en kommentatös trots tillsägelse bredde ut sig enormt i långa kommentarer till inlägget ett par saker av den 15:e denna månad samt att mitt streck i den debatten inte respekterades. Sedan jag irriterad avslutat samtalstråden – läs den gärna i sin helhet – kom i alla fall en kommentar. Den lyfte jag bort där den var men återger osakligheten här:
Bra slutord, Stig. Du försvarar terrorgruppen Hamas' krigsbrott mycket, mycket tydligt. Du kan inte skilja på israelisk bosättnignspolitik och Hamas agenda och metoder. Ha en trevlig semester.
Jag har aldrig försvarat Hamas!
Men jag instämmer helt och fullt i denna artikel i tidningen Dagen.
Kommentarer
Trackback
