tro och politik 1
Min blogg har blandat innehåll och det jag skriver intresserar, gläder eller irriterar olika personer. Det jag skriver under kategorin Predikan mm gissar jag att flera hoppar över då mina predikningar i skriven form blir ganska lååånga blogginlägg*. Men en och annan läser dem nog. Den snarliklydande kategorin Predikaren 12:12 som handlar om böcker och en och annan film väcker nog olika intresse hos olika läsare liksom Församling där jag behandlar olika kyrkliga ting. Allt detta är helt i sin ordning. Jag köper helt det faktum att av den blandade kompott jag skriver blir reaktionerna vadsomhelst mellan uppåt, irriterad, informerad, ointresserad och jag vet inte vad**. Jag konstaterar dock att jag mitt i mitt varierande har en vad gäller antalet läsare stabil besökskrets.
Under kategorin Politik behandlar jag inte sällan situationen i Mellanöstern främst kring konflikten Palestina-Israel***. De inläggen drar oftast till sig kommentarer. Ofta är det samma personer som kommenterar och jag har märkt att kommentars-kedjorna till olika inlägg blir väldigt lika varandra. Känslan av upprepning blir stark.
En kommentar till inlägget etnisk åtskillnad? dock blivit anledningen till detta inlägg – och kanske ytterligare något eller några. Kommentaren lyfte (igen) en fråga som kan vara ställd bara för att vara en retorisk förebråelse men jag väljer att uppfatta den som just en äkta fråga. Den berör en viktig principiell sak som inte ryms i en kommentar utan får åtminstone ett eget inlägg – detta.
Jag saxar ur frågarens text – men tar bort anspelning på en annan person:
Hur kan en som kallar sig kristen engagera sig så starkt i bildandet av en muslimsk stat till? (…)
Argumentet att det är bildandet av en sekulär stat man stöder är bisarrt eftersom Hamas är tänkt att ingå i en samlingsregering och vi vet ju alla hur historien ser ut när det gäller behandlingen av kristna och judiska minoriteter i muslimska majoritetssamhällen.
Du, (…), har mycket att svara för inför den kristna och judiska Guden, Stig.
Först: Hamas är inte en källa till information eller inspiration för mig. Den som kommenterar så visar bara att han/hon inte fattat (eller velat fatta) hur jag resonerar, inte ser till var jag hämtar fakta och tankematerial.
Såhär är det:
Då och då publicerar jag egengjorda översättningar av olika israeliska artiklar. Givetvis har jag läst fler artiklar och reflexioner än jag översätter. Vare sig det är i tidningen Haaretz eller den större Jerusalem Post lever och verkar de som skrivit det jag läser i ett publicistisk fritt samhälle, det israeliska. Ingen tvekan kan därför råda om deras medborgarskap eller att de anser staten Israel legitim - det gör också jag. Ingen tvekan kan heller råda kring att de många gånger är kritiska till delar av sin egen regerings agerande – något jag också är. Näppeligen kan de inte anklagas för Hamas-sympatier fast de ofta argumenterar för att försöka hitta andra vägar i konflikten än ockupation, annektering och ett ständigt lågintensivt krig – en tanke och ett hopp jag delar. Utifrån detta blir israeliska skribenter främst i Haaretz min ena inspirationskälla till tanke och skriveri.
Den andra inspirationskällan i frågan om Israel-Palestina är vad de kristna palestinierna uttrycker till exempel i sitt så kallade Kairosdokument. I flera inlägg har jag hänvisat till den väg det dokumentet argumenterar för: Sanning, Rättvisa, Försoning och Fred.
I sitt liv och sin tro inspireras Palestinas kristna av sin tro på Kristus – liksom alla som vill vara kristna. I en avgörande tid, på vissa platser och på ett avgörande sätt företrädde Kristus som judisk rabbin Israels Gud inför människorna och människorna – både judar och icke-judar – inför Gud. Genom födelse, liv, gärningar, förkunnelse, död och uppståndelse bröt Jesus ner murar mellan Gud och människa och mellan människa och människa. Han åstadkom försoning. Hans väg måste därför, menar de palestinska kristna och jag med dem, vara Försoningens väg. Och stegen på den vägen är att föra Sanningen fram i ljuset, skapa Rättfärdighet och Rättvisa, mötas i Försoning och Förlåtelse för att leva i Fred.
I sitt konkreta arbetet enligt den teologin lånar de palestinska kristna arbetsmodellen "ubunto" från försoningsarbetet i Sydafrika men är i detta inte ensamma. Både i det palestinska samhället i övrigt och det israeliska finns människor med annan religion men med samma program – något jag visade i inlägget ubunto för snart en månad sedan.
Med denna bakgrund engagerar jag mig inte för en muslimsk stat.
Jag engagerar mig för en självständig fungerande, suverän stat.
Eller rättare sagt två – Israel och Palestina.
Att ett framtida Palestina skulle bli muslimskt till kultur och tradition är ett rimligt antagande – majoriteten är ju muslimer – men så är det redan i Bosnien, Libanon, Indonesien osv. Det är lika självklart som att Israel till kultur och tradition är judiskt – majoriteten är ju judar. Som kristen finner jag det naturligt att låta människor fritt ha den religion de önskar och jag behöver agera någotsånär konsekvent utifrån den hållningen. Därför tror jag att en sekulär stat är bästa lösningen i bägge fallen eftersom en sekulär demokratisk stat bäst garanterar toleransen och bäst skyddar minoriteter – majoriteters demokratiska uppgift. I läge där andra religioner inte tolererar kristen tro ger det ändå inte mig rätten att inte tolerera. Jag behöver ändå värna människors frihet, värdighet och rättighet – också mina motståndares. Det är en konsekvens av att jag som kristen har att agera så Jesus-likt som det bara går.
Inför den Gud som både judar, kristna och muslimer ber till lever jag alltså mitt liv och är i detta helt övertygad om att i Kristus har Gud visat sig så oerhört mycket tydligare än i Judendomens Torah eller Islams Quran. I Kristus ser jag Israels Gud så som Gud velat ta gestalt på jorden. Av Nya testamentets berättelser om denne inkarnerade Gud - för att tala teologiska - har jag oerhört svårt att tänka mig Jesus som självmordsbombare eller en som vandaliserar andras olivlundar, som en som flyttar gränsmarkeringar och stjäl land han inte äger. Jag kan inte se honom som raketavfyrare eller ”pris-lapps-aktivist” heller.
Däremot kan jag se Jesus som barnet i Betlehem, som Messias, Herren.
Och jag är glad att Jesus ser på mig och alla människor med barmhärtighet.
Bilden?
Ingången till Födelsekyrkan i Betlehem, byggd över den plats där Guds föddes som människa.
* Också muntligt är de ganska långa. Minst 15 ofta 20 inte sällan 30 minuter beroende på var och när jag predikar. Mer filosoferande kring predikan, dess mening, funktion, längd och innehåll tarvar eget inlägg – eller egna.
** Här talar jag inte riktigt sant då jag nog skulle ha väldigt svårt att med generositet se på den som till äventyrs blir irriterad eller uttalar nedsättande kritik när jag svamlar på under kategorin farfar funderar – alltså skriver om om mitt barnbarn Tyra.
*** Muntligt har flera sagt mig att de inläggen brukar de hoppa över och det accepterar jag – om än motvilligt. Mina inlägg kring saken är långa att överhoppningsrisken bara av den anledningen blir stor. Till detta är frågan så svår och många gånger så känslosam att många väjer för den – tyvärr.
Bra skrivet, håller med helt och hället. Tänk att du nästan fått mig till frekvent läsning om Israel...
30 minuters predikan är kort! Över 60 börjar vara lite långt däremot ;-)
Jag håller totalt med om att med Jesus som förebild så skulle så oändligt mycket bli bättre vad gäller bl.a hur människor beter sig mot varandra! Jag har heller aldrig förstått hur någon enda människa kan rättfärdiga onda gärningar i Guds/Jesus namn. Tvärtom är vi som kristna kallade att låta allt, inklusive våra fiender, inkluderas av villkors kärlek.
Apropos Jan Anderssons kommentar förstår jag att kristna är kallade att inkludera Hamas i villkorslös kärlek. Men är de kallade att villkorslöst propagera för att Hamas nu genast - medan de skjuter missiler in i Israel i hundratal bara detta år och vägrar överge sitt mål - blir accepterade som del av det palestinska styret i FN eller UNESCO? Det är sådana politiska engagemang som ger mig kalla kårar. Skulle Jesus ha agerat så, ge dem som vill hans folks död och som uppviglar till judehat mer inflytande? Glöm inte att Jesus var och förblev i sin tro - jude. En sak att vända andra kinden; en annan att bidra till framtida hemskheter i hopp att det slutar.
Förlåt min sarkasm, men om/när Hamas får som de vill, kommer då kristna att inkludera det nya styret i sin villkorslösa kärlek? Och inte minst, vad kommer i detta scenario att hända kristna?
Kairosdokumentet har vi diskuterat tidigare på annan plats men minns inte om du deltog. En tysk kristen grupp fann innehållet magstarkt, iom syftningar och anklagelser de med sin historia i sitt land fann oacceptabla. Gör man PR för dokumentet, då accepterar man dess innehåll.
Du talar också om Sanningen, Stig. Som det finns flera versioner av Sanningar, vilken ska vi följa? Läste på Anna Ekströms blogg en vis kommentar:
"...sanning är det ännu inte motbevisade...inte någon röd gubbes utsaga om det ödesbestämda lyckoriket..."
[Gunnar Ekberg]
[Invändning: Röd och röd. Man behöver väl inte vara röd för att dimma fakta men det torde nog hjälpa med det selektiva blundandet, då man har vanan inne. :)Bara retas.]
Stig, har du inte uttryckt att Hamas villkorslöst ska erkännas av UNESCO och FN? Kan man inte se detta som stöd till islamister? Var det inte så att Hamas körde över Fatah och med människoföraktande och blodigt våld tog makten i Gaza. De ska få vidga sitt inflytesområde med omvärldens snälla aktivism? Om de bahandlar egna på detta sätt, hur kommer de att behandla Jesus' folk, kristna och judar? Jag förundras och förundras.
Du har svårt att tänka dig "...Jesus som självmordsbombare eller en som vandaliserar andras olivlundar, som en som flyttar gränsmarkeringar och stjäl land han inte äger. Jag kan inte se honom som raketavfyrare eller ”pris-lapps-aktivist” heller..."
["Stjäl"? Ja dom säger ju det, dom som talar om Sanningen]
Nej, precis så. Så skulle inte Jesus från Nasaret agera, tror jag. Men vi vet inte. Aktivister är förtjusta i att skapa känslomässiga scenarior och dra band från år noll tills nu, som i "Christ at the checkpoint". Så låt mig dra ett scenario också: Jesus skulle inte ha fötts i ett hamasstyrt Betlehem heller. Josef och Maria som judar skulle ha fördrivits eller värre (tänker på babyn i Itamar). Men bäst inte ägna sig åt sådana spekuleringar på någon sida.
Slutar med en artikel om traditionen med julgranar(eller vad det är för träd) till kristna i Jerusalem.
http://www.jpost.com/GreenIsrael/PEOPLEANDTHEENVIRONMENT/Article.aspx?id=249251
Först och främst är inte judars och kristnas Gud densamme som Allah. Judar och kristna delar stora partier av samma heliga bok medan Koranen bokstavligen utgör Allahs ord utan utrymme för tolkning.
Skulle vi kristna och judar ha samma Gud som muslimerna så skulle vi således leva enligt Koranens bud. Jag gör det i vart fall inte. Hur är det med dig Stig?
För det andra är det en sak att stödja en sekulär stat i Judea/Samaria men att göra det väl vetande att en sådan stat kommer att vara muslimsk med allt vad det innebär av förtryck och diskriminering av kristna och judar är vedervärdigt.
För det tredje utövar de kristna som är fientliga till Israel-Guds egendomsfolks egen stat bara en moderniserad version av århundraden av kristnas förföljelse av judar.
För det fjärde är beteendet att använda den i Israel marginaliserade vänsterextrema Haaretz som referens och kunskapskälla utomordentligt fånigt eftersom Gideon Levy et consortes representerar enbart en försvinnande liten del av israelisk opinion. Det är bara att se på de aktuella opinionsundersökningarna som ger Likud ett komfortabelt stöd.
/BR
När jag sent söndag kväll hemkommen från Luleå läser de kommentarer som mitt inlägg gett upphov till blir jag rejält kluven. Jag frågar mig. ”Ska jag nu i Jul-veckan inlåta mig i ÄNNU en reprisomgång av argumentbyten med A-K Roth och Bo Rööser? Eller ska jag klippa av snacket på en gång? Ska jag med ett förnyat tålamod acceptera och bemöta deras insinuationer och sanningsvridningar? Eller ska jag bara bli arg över att de uppenbarligen inte förstår eller vill förstå vad jag skriver i klartext och kanske stänga av de två för gott?”
Mina ambivalenta känslor beror inte på VILKA åsikter de framför utan av HUR de agerar. Låt mig ge exempel:
Jag skrev i inlägget bland annat: ”Först: Hamas är inte en källa till information eller inspiration för mig. Den som kommenterar så visar bara att han/hon inte fattat (eller velat fatta) hur jag resonerar, inte ser till var jag hämtar fakta och tankematerial.”
Trots denna klartext går A-K Roth på och förvanskar mina uppfattningar till att jag skulle sympatisera eller plädera för Hamas. Fast jag uttryckligen sagt att jag inte gör det. Sättet hon gör sådant på är genom en retoriskt insinuerande fråga: ”Stig, har du inte uttryckt att Hamas villkorslöst ska erkännas av UNESCO och FN?”
Det har jag aldrig gjort! Att skapa den bilden är lögn! Sant är däremot att jag tycker att den Palestinska Myndighetens vädjan till FN skulle bemötts annorlunda och att Sverige inte skulle röstat emot frågan om medlemskap i UNESCO tidigare i höst. Men Palestinska Myndigheten är ju inte Hamas! Sist jag såg efter leddes den av Abbas från Fatah och mina tankar blir: ”Har A-K Roth egentligen koll på läget? Resonerar hon över huvud taget med mig? Eller är hon i en egen värld och pratar för sig själv? Och varför gör hon det i så fall på MIN blogg och inte på en egen?”
Bo Rööser förvanskar inte mina ståndpunkter utan går mer rakt på – vilket är OK att göra även om han har fel. När jag säger att judar, kristna och muslimer ber till samma Gud betyder inte det att jag skulle mena att det är samma religion eller att det skulle vara likvärdiga religioner. Givetvis inte! Det betyder bara att jag accepterar vad judar, kristna och muslimer säger att de gör - ber till Abrahams Gud. Att definiera det annorlunda ser jag inte meningsfullt.
Skall jag då stänga denhär kommentarstråden? Eller porta folk?
Ärligt talat vet jag inte...
"Skall jag då stänga denhär kommentarstråden? Eller porta folk?"
Gör du Stig som den andre Israelfienden som kallar sig kristen, Egon Berglund,när han saknar argument: Porta och censurera!
/BR
Vad Bo Rööser EGENTLIGEN har för argument blir svårt att urskilja då han alltför ofta hemfaller till affekterade värdeladdade uttryck som "israelfiende" eller det allmänt avfärdandende "vänsterextrema" eller liknande. Skulle jag porta honom bror det inte på hans argumentation - som i allt väsentligt saknas - utan mer på hans stillösa agitation.
" Skulle jag porta honom bror det inte på hans argumentation - som i allt väsentligt saknas - utan mer på hans stillösa agitation."
Trams, Stig. Det är du som inte kan bemöta mig.
Jo det är Israelfientligt att ständigt beskylla det landet för all ondska i konflikten med araberna medan du inte med ett ord talar om de islamistiska terroristerna i Hamas som faktidskt behärskar 1/3 av den befolkning som enligt dig och din likasinnade Egon Berglund skall bilda en sekulär stat.
Och jo Haaretz befinner sig på yttersta vänsterkanten i Israel.
F.ö. skrev jag ner 4 punkter i mitt inlägg ovan där du bara diskuterat den av punkterna som handlade om Allah som allas vår Gud.
Så kom inte och tala om avsaknad av argumentation.
/BR
Stig, ber om ursäkt för mina intryck, som givetvis är emotionella och bara mina. Dessa är inga tider att falla till otrevligheter från någon av oss, dan före dan före dan...före dopparedan.
Så här tänker jag - när jag enligt dig samtalar enbart med mig själv. :) :
OM man pläderar för att PM ovillkorligen ska in i FN och UNESCO, alltmedan en del av det folkvalda palestinska styret begår krigsbrott, då har man antingen inte tänkt på att Hamas är en del av det större palestinska styret - PM/PLO eller något annat. Du skriver att Hamas inte är en del av myndigheten. Då går det att vifta bort? Hamas inflytande och roll ändras från år till år och situationen är så instabil att man inte - som jag funderar - kan sätta sin tro på någonting.
Hamas säger sig [Irish Times, länk nedan] vilja ge upp vissa poster, har att göra med biståndet förstås:
"...AFTER RULING Gaza for four deadly and dangerous years, Hamas is reportedly considering a new political strategy involving participation in political affairs but not in future governments, according to senior Hamas sources speaking to the Associated Press.....As its price for eschewing ministries, Hamas is seeking admission to the Fatah-dominated PLO and the preservation of its security forces. For Hamas, membership in the PLO could be an important tool for participating in the shaping of Palestinian policy..."
Jojo, hur Hamas skulle hjälpa till och forma policy kan man ju gissa. Jag kan helt enkelt inte se bort från att Hamas finns i ekvationen, invävd på olika sätt och med risk för mer inflytande eller blodig kupp på VB etc etc. som tidigare i Gaza.
http://www.irishtimes.com/newspaper/world/2011/0610/1224298691220.html
I en situation där Hamas kommer och går och kan få inflytande över security forces, ska man promota villkorslöst medlemsskap i FN eller UNESCO?
Och nu har jag förstås kapat bloggen igen, Stig. Men jag kom med argument, eller hur? Som människor kan vi förstås inte engagera oss i precis allting. Vi är begränsade. Och det kan lätt bli ensidigt, som ditt och mitt. Man kan bara hoppas att folk kan ta kritik.
Jag talar med mig själv och inte så sällan talar jag till en vägg. (Min mamma brukade muttra för sig själv högt när hon funderade. Hon sa att hon fick så bra svar då.) Så har väggen Stig något svar till mitt ovanstående resonemang re Hamas som del av styret av hon som talar för sig själv?
Saken är den att vi förstår inte varandra, Stig. Jag tar dig som politiskt vilsefaren i denna konflikt. Men jag gillar dina icke-politiska skriverier! Mycket.
Såhär i juletid hoppas jag du och familjen har en lugn och fridfull jul.
A-K
Apropå argument och argumentation – en slutreflexion
Det var i en kommentar i det tidigare inlägget ”etnisk åtskillnad?” som en fråga ställdes som ledde till det inlägg dessa kommentarer ”kommenterar”. Vad frågan gällde och hur jag valde att uppfatta den redogjorde jag för i början av inlägget. Sedan gick jag vidare med att, efter en markering av att jag inte har något till övers för Hamas, redogöra för hur jag utifrån min tro på Kristus anser att konflikter ska och kan behandlas. Det var ju den sak Bo Röösers fråga gällde – om man uppfattar den allvarligt menad.
Bo Rööser berör inte mitt svar på hans fråga. Han går i stället vidare ut på ett eget race som om Kristus, vem Han är, vad Han gjorde, vilken väg Han anvisar inte vore en del av ”det gemensamma judeo-kristna värdearvet” han säger sig vilja värna. I stället ältar vidare om Hamas – som jag ju markerat mot!
Klart jag får lust att avbryta argumentationen. Den gäller ju inte den sak jag trodde Bo Rööser var intresserad av, Den är inte heller vidare vänlig i tonen.
A-K Roth går också igång om Hamas – inte så mycket om grunden för en kristen etik som ju inlägget kan sägas handla om. Men hon är i alla fall vänlig.
I vilket fall godtas inga fler kommentarer i denhär tråden. Jag inför dessutom FÖRHANDSGRANSKNING av alla kommentarer till min blogg. Om detta har jag skrivit ett eget inlägg i kategorin ”Bloggpolicy”.
