garagestädning?

Denna höst hoppade jag på ett studieprojekt. 30 ny-poäng Bibelhebreiska. Motsvarar 20 gammel-poäng. Alltså en termin på heltid. Eller två på ½-tid. Eller fler med den möjliga individuella studietakten.

Hur går det? var den oförskämda fråga som ställdes i början av denna vecka. Av vem minns jag inte. Och läraren/handledaren hade förra veckan mäjlat till dem hon hört lite eller inget av. Alltså mig. Och förhoppningsvis flera andra.
Hur går det? undrade läraren.

Mitt svar till handledaren får besvara frågan - om bloggläsarn också undrar.

Tack för ditt tålamod. Och din längtan efter livstecken. Jag beklagar att jag inte kommit till skott med att skriva tidigare men tillvaron har varit ganska späckad. Det är inte en ursäkt men något av en förklaring.


Nu till bekännelsen:

Jag har inte riktigt kommit igång!

Det beror inte på läromedlet som jag tycker är intressant och sympatiskt upplagt.

Det beror inte heller på avsaknad av support och vägledning. Tvärtom. Hjälpsidor och annat material via FirstClass och annat material är bra - jag har ju från och till jobbat med de första fyra lektionerna.

Det beror på mig - och på ämnets art.


Låt mig ta en liknelse:

Det finns ingen genväg när det gäller att städa ett garage. Det är bara att gripa sig verket an eller stänga dörren och låta garaget vara ostädat. I vårt fall kom det överbelamrade garaget att göra att vi inte fick in någon av bilarna på två år. I sommar slog vi till. Så nu går bilen in. Men när det gjordes fanns ingen genväg. Det var arbete som gällde! Och det vara bara att komma sig för. Ta tag i det hela.


Hebreiskan nu är som mitt garage var (och sannolikt åter kommer att bli). Ett projekt utan genvägar. Terminologi, grammatik, vad saker heter och så vidare är ju det som man måste ta in för att lära sig ett språk. Innan man kan läsa, översätta, förstå. Typ som att golvet måste röjas innan saker kan sorteras in där de skall vara.


Och jag står nu i min hebreiska garagedörr. Och funderar:

Ska jag låsa garaget och låta det vara - alltså hoppa av?

Eller skall jag gripa mig verket an? Och röja?


Den sista veckan har jag börjat att på nytt röra i saken. Den första inlämningsuppgiften har jag precis nått fram till att försöka lösa och skicka in. Men jag inser att i mitt fall handlar det - trots att jag för 35 år sedan läste språket på teologen i Uppsala - om "individuell studietakt". Den kommer att kunna bli högre nästa termin eftersom den övertid höstterminer alltid ger mig på folkhögskolan kompenseras med undertid på vårarna - tid jag kan använda till studier.


Så jag vill inte stänga garaget än. Tror jag. Det kan kanske ändå bli så vad det lider men just nu vill jag - om det går - få vara kvar. Plågad av mitt ostädade garage.


Jag vet inte om detta var begripligt. I vart fall var det ett försök att beskriva den fram-och-tillbaka-känsla jag har.

Inlämningsuppgift 1 kommer i alla fall inom den närmaste tiden.


Goda hälsningar från ett vintervitt Norrbotten!


begadkefat

Detta inlägg skrevs sent lördag kväll, publicerades söndag eftermiddag.


I den goda boken säger Jesus på ett ställe något om att när man satt sin hand till plogen skall man inte se sig om. Meningen torde vara att när man påbörjar något skall man se till att avsluta det. Givetvis talar han inte om trivialiteter som garagestädning eller att försöka sluta röka. Det han säger handlar om att vara en lärjunge, att sätta tro till honom och följa i hans fotspår.


Ändå kan detta att sätta sin hand till plogen och då inte se sig om vara en halvkäck devis i många av livets skiften och projekt. Spränga broarna bakom sig eller bränna sina skepp är andra metaforer för samma sak - bra sådana, om än inte plockade ur den goda boken.


Att berätta något är att bränna broar och spränga skepp om man nu blandar bilderna. Att avstå från att berätta är att inte avslöja att man börjar plöja. Så nu skall jag berätta, göra ett sensationellt avslöjande och riskera läsekretsens bekymrade huvudskakningar.


Jag har börjat (om) att läsa hebreiska.


Putsar läsaren glasögonen märker denne att texten inte förändras. Det står fortfarande:


Jag har börjat (om) att läsa hebreiska.


Det handlar om 30 poäng. Motsvarande 20 "gamla". Vid Göteborgs universitet. På ½-fart. Eller kvarts. Eller något mitt emellan. Och på distans. Med IT-stöd.


Så nu var det sagt. Plogen är i jorden, skeppen brinner och ingen återvändo finnes.


Men det är faktiskt inte så tokigt. Jag märker när jag håller på att det jag lärde mig i unga år och som jag trott var helt glömt liksom pyser upp likt en 35 år gammal sur uppstötning. Jag känner igen bokstäverna. Och kan uttala ord även om det "rätta uttalet" på de CD-skivor som hör till läromedlet inte är helt lik "Uppsala-dialekten" för länge sedan. Och jag känner igen grammatiktermer som nominalsatser, dages forte, laryngaler och andra finurligheter.


Men vägen läromedlet tar är annorlunda. Nu börjas det inte med att lära sig böja verbet qtl - qatal* med vokaler - efter alla konstens regler. I stället går man in i språket via namn och låneord och söker trycka in grammatiken den vägen. Annorlunda pedagogik** alltså. Inte helt fel. Med både lärobok och övningsbok.


Och så var det sagt - om nu någon var intresserad.

Och under kategorin Studier.



*  Böjningsverbet qatal blir i svensk översättning döda och lära in det var mördande jobbigt.

**  När jag läste grekiska i tidernas gryning var böjningsverbet uppfostrar - paideo skrivet med våra bokstäver. Pedagogik kommer ur det ordet.


brown på hyllan

Så har jag då avslutat min efter-många-år-omläsning av Browns stora Johanneskommentar. I några inlägg under kategorin Studier har jag tidigare berört detta läsande och eventuell kronisk läsare har kunna sluta sig till att det gått sakta framåt. Nu är jag genom bägge volymerna och fyllt på kommentaren med röda understrykningar och anteckningar i marginalen. Dessa noteringar läggs då till det blåfärgade klotter som sidorna fick  för ca 35 år sedan i Uppsala. Mitt bred-marginalade Nya testamente på grekiska har givetvis också försetts med fler anteckningar där jag har med färgpennor klottrat och markerat i den grekiska texten.


Målet med omläsningen angav jag i ett inlägg den 9/8 2007 som tvåfaldigt.

Ser jag skillnader och upplever jag annorlunda när jag läser om ett verk dubbelt så lite ung som förra gången? Sådana skillnader skulle i så fall bero på att jag förändrats eftersom boken ju är en och densamma. Eventuella skillnader blir ju i så fall skillnader både i hur jag uppfattat Brown och hur jag uppfattar Johannesevangeliet som det ju till syvende och sist handlar om.

Och visst har det märkts skillnader. Frågetecken har blivit skiljetecken. Och fler saker har fått understrykningar. Och ett och annat nytt frågetecken har tillkommit.


Urskiljer jag skillnader hos Brown mellan den 40 år gamla Johanneskommentaren - som han skrev innan han själv fyllde 40 - och det senare verket The death of the Messiah i två band från slutet av 1990-talet? Det var min andra fråga.
Nu har jag inte lusjämfört och jag är inte säker på att skillnader jag ändå uppfattat beror på teologisk och vetenskaplig glidning hos författaren. Så kan mycket väl vara men differenserna kan likaväl komma av att de två verken har lite olika mål. I kommentaren har han ambitionen att ta upp allt och detta leder till gedigna resonemang kring Johannestextens tillkomsthistoria - alltså vad som hände, hur det muntligt kan ha berättats, hur det blev nedskrivet och i vad mån författaren och en trolig senare, näst intill samtidig redaktör, på olika sätt redigerat och bearbetat materialet. På vetenskapliska kallas sådant traditionshistoria och redaktionshistoria och finns alltså med i själva Johanneskommentaren*. I verket The death of the Messiah hoppar han vad gäller Johannes helt sonika över det mesta av texternas tänkbara förstadier och eventuelle redaktionsfaser och nöjer sig med texten sådan den föreligger - den han i Johannes-kommentaren alltid efter många krokar till syvende och sist också landar i. Så det är svårt att riktigt greppa skillnader mellan en tidig och en senare Brown.


Nu har alltsammans som bilden visar alltså ställts på hyllan igen. Inte lagt på hyllan för gott som när man slutar med något utan snarare hyllplacerad för tillgänglighet.



*  I sammanhanget diskuterar Brown ihärdigt olika andra forskare och kommer allt som oftast att bemöta och avvisa 1960-talets dominerande bibelforskare Rudolf Bultman. Njutbart!! Särskilt som Bultmans program för bibeltolkning idag, ehuru således redan på 60-talet gjort något nattståndet,  tillåts spela en rejält stor roll när Svenska kyrkan i olika debattfrågor skall göra någon form av officiell bibeltolkning. I sådana lägen befinns det lämpligt för allsköns populistiska "reformatorer" att beväpna sig med Bultmanska symboliska, avhistoriefierade och poetiska tolkningar - något som den bibelvetenskapliga forskningen alltså lämnade för länge länge sedan.

pédale, pédale, pédale

När jag på högstadiet studerade - eller vad det var jag gjorde - det franska språket var studiemetoden bok + ljudband, av lärarinnan uppspelat i klassrummet. Rubriken är från en sådan lektion. Intrigen i avsnittet innehöll någon som cyklade - normalfärdsätt för mig som mopedlös högstadievalp. Och anfådd flåsade han pédale, pédale, pédale vilket uttytt blir: trampa, trampa, trampa.

Naturligtvis minns jag inte alla detaljer från alla lektioner i alla ämnen genom hela min skolgång. Närmare bestämt är detta en av de två franskatimmar som fastnade i minnet. Givetvis för att franskans pédale låte som det inlånats från svenskans pedal.

En som pedalerar är verkligen Dag Sandahl. Att jag alldeles från början gav länken till hans blogg beteckningen sandahl trampar på har visat sig vara mer än passande. Nu pysslar han fram 2-3 långa inlägg per dag kring olika saker, mycket knutet till vad som sägs, skrivs och publiceras med anledning av firandet av att prästämbetet 1958 öppnades för kvinnor. Huruvida sandalen trampar rätt vet jag inte. Var och en må studera hans fotarbete och bilda sig en egen uppfattning. Men har han bara till en del rätt har han rätt att vara upprörd - och då också jag.  Har han, om så bara till en del, rätt firas jubileet med blandat falsk och slarvig historieskrivning. Och jag tycker det skämmer jubileet - men det har jag skrivit förr.

På läs- och studiefronten kan väl mitt eget trampande också kort beröras denna söndagskväll. Tidigare har jag nämnt att jag om-ror - metaforbyte från cykel till eke - mig genom Johannesevangeliet på grekiska med hjälp av Browns stora Johanneskommentar. Nu vilar jag på årorna. Om 1-1½ timme kommer det att vara klart och Brown samt en del annan referenslitteratur kan flyttas från läsbordet till bokhyllan varifrån allt kan framplockas vid konsultationsbehov.

Läsbordet är en plats för böcker jag läser som kräver sittande ställning med penna, linjal och andra utensilier. Nattduksbord har jag inget men på en hylla ovanför sänglampan finns en eller två böcker jag håller på med som tål läsning när läsaren befinner sig i horisontalläge. På toa finns sedan ett par andra som givetvis läses sittande. Ett par av dessa är inne på slutkapitlen och vad det lider kommer de att presenteras här på bloggen under kategorin Predikaren 12:12. Dessutom kommer jag framledes också att informera den kallsinnigt ointresserade bloggläsekretsen om vilket studieprojekt jag kommer att hänge mig åt efter Brown.

Så jag trampar vidare. Pédale, pédale, pédale!

den tredje vägens bloggeri – supplement

I min presentation av semesterlitteratur glömde jag den bok som avbildas på vidstående bild. Den inköptes under en dagsutflykt till Uppsala och borde kommit i min ägo när jag för några år sedan påbörjade mitt arbete för att bli teologie magister. Boken fanns inte då men nu finns den och gav en god och nyttigt kortfattad introduktion till olika metodfrågor man har att ta hänsyn till när man arbetar med Bibeltext på ett vetenskapligt sätt. Mycket bra översikt!!

På grund av bokens karaktär placeras detta inlägg i kategorin studier. De förra böckernas art gjorde att predikaren 12:2 passade bättre - den kategori under vilken jag placerar allsköns läsning.


läskig däschavy

När man sportlovssjuk sätter sig vid tangentbordet för att inlägga något som i slutet kan innehålle en notis om att det är si och så många minuter kvar till kvällens avsnitt av LOST funderar man ju på vad som kan skrivas. Studier står under rubriken Kategorier till höger och eftersom jag nu studerar i mitt snorandes svett kanske ett inlägg till i den fållan skulle kunna vara på sin plats. Lämpligt då att först titta vad som skrev sist i det sammanhanget.

  • 29 november: om 4 böcker i disparata ämnen.
  • 9 augusti: om en bok men till denna också Nya testamentet på grekiska - alltså två.
  • 4 mars: om tre böcker...

Och när jag läste det kom däschavykänslan!


Jag håller fortfarande på med Brown!!
Fast jag har hunnit in i andra bandet och tragglar just nu Johannesevangeliets 14:e kapitel.

Men det är inte det värsta: Kinesiskamurenboken ligger på toa för omläsning. Det är läbbigt.


Dessutom finns ett par påbörjade som jag än så länge bara bläddrat och bara påbörjat litegrann.
En av de böckerna är ISBN 82-00-22446-5 - en festskrift med flera författare, fjärrlånad från bibliotek söderöver, och bara tittad i eftersom den innehåller flera artiklar/avsnitt på tyska. Mycket av det engelska verkar intressant men det hela får vänta till omlån ett annat år.
En annan är ISBN 91-22-01858-1 (skriv ISBN-numret i sök-rutan) vilken jag inhandlat och kommer att läsa ordentligt innan i höst då författaren och jag planeras skall delta i gemensam studieresa till Berlin.

Bilden som bilägger detta inlägg liknar en tidigare bokbild men är inte den. Denhär bilden föreställer Brown volym 2.

Nu är det 22 minuter kvar till kvällens avsnitt av LOST.


jag läser om gamla böcker

I förrförra inlägget nämndes, som en av mina sommarsysselsättningar, att jag läser om gamla böcker. Den jag håller på med nu är en gammal goding med ungefär 40 år på nacken som jag läste 1973 eller 1974 som kurslitteratur på 2-betygsnivån i Nya Testamentets exegetik. Jag pratar om Raymond E Browns banbrytande kommentar till Johannesevangeliet - se bilden.


Varför gör jag då detta? Vilka är diagnosen? Eller diagnoserna?
Några punkter som förklaringsförsök:

Först en allmän punkt.

Exegetik innebär arbete med att dra ut innebörden ur en text. Ordet kan i mitt sammanhang kunna bytas ut mot ordet Bibelvetenskap eller Bibeltexttolkning. 
För mig är detta utomordentligt viktigt då jag anser att Bibelns böcker är Guds tilltal till oss.
Utifrån den Bibelsynen blir det sedan av nöden att man jobbar seriöst och inte sparar någon möda när det gäller att forska fram vad texterna faktiskt betydde när de skrevs och för dem de skrevs för. Budskapet av idag bör sedan ligga i någon vettig samklang med det budskap läsarna tog emot då eftersom man inte slaviskt bara kan flytta 2-3000 år gamla texter in i vår tid.
Tas det lätt på exegetiken blir det lätt i stället att man gör eisegetik - det vill säga läser in och tolkar in sina egna uppfattningar på texten, något som gör tankar, åsikter, upplevelser, känslor osv hos Bibelläsaren till auktoritet - i stället för Ordet. Detta är inte alls ovanligt i de mest skilda kristliga sammanhang. 


Sedan en avgörande punkt.
När jag för en tid sedan ägnade mig åt magisterstudierna i Bibelvetenskap var det exegetik jag höll på med. Jag fick då tillfälle att läsa ett annat grundläggande verk av samme författare - The death of the Messiah i två band. Det verket är ungefär 30 år yngre än Johanneskommentaren vilket fick mig att tänka en massa sidotankar.

Sidotankarna blir frågepunkter:
Har - och om så är fallet hur har - Browns uppfattning om saker och ting förändrats på trettio år? Jag har snappat upp via annan litteratur att han påbörjade en revidering som i delar har kommit ut postumt, redigerad av en yngre medarbetare. Jag är spänd på att vad det lider också ta del av den boken*.

Vilken betydelse fick Brown som Bibelforskare? Den yngre medarbetaren till Brown - Francis Moloney - har nämnligen i en bok från 2005** ett kapitel med rubriken: the legacy of Raymond E. Brown and beyond (ungefär: arvet efter Brown och sedan) vilket visar att Brown tydligen har spelat en stor roll.

Och jag då? Uppfattar jag drygt 50 år ung en bok jag läste för över trettio år anorlunda när jag nu läser om den? Ser jag andra saker utifrån att jag gjort erfarenheter, reflekterat osv?
Vilken roll spelar jag själv när jag försöker göra exegetik? Eisigiserar jag?


Så jag läser om Brown på samma sätt som jag läste första gången - med Johannesevangeliets grekiska text bredvid med jättebreda marginaler att anteckna i. Och jag antecknar!
Och jag funderar!
Och jag har så kul!!

Vilken är diagnosen??

* An introduction to the Gospel of John / Raymond E. Brown ; edited, updated, introduced and concluded by Francis J. Moloney.
** The Gospel of John : text and context

PS: Brown avled vid 70 års ålder 1998. Den gigantiska Johanneskommentaren hade han alltså skrivit klart när han bara var 38 år och en pojkspoling i Bibelvetenskapliga kretsar. DS. 


sportlov & pluggeri

Kommande vecka är det elevernas sportlov också på Älvsby folkhögskola. Detta betyder att jag kommer att åtnjuta en, i mina ögon, välförtjänt ledigher. Förhoppningsvis blir vädret bra så att skidåkning etc blir möjligt. Önskvärt vore dock att ett par dagar blir smäll-kalla eller snöstormiga så att jag med rent samvete kan kura inne i stugan med en eller annan god bok.

Vad gäller läsning håller jag nu på med tre böcker. Varför jag har flera på gång vet jag inte men det har alltid varit så. En av böckerna är nyinköpt och handlar om Kinesiska muren - både det fysiska befästningssystem som löper längs norra kanten av Mittens rike och den mentala mur som Kina genom århundraden haft gentemot omvärlden. Det är en mycket intressant bok*.

En annan bok är också nyinköpt men för trettio år sedan. Det rör sig om en bibelvetenskaplig kommentar som var kurslitteratur under min grundutbildning i Uppsala. Orsaken till att jag läser om den är lätt komplicerad - några skulle nog beskriva det som en rejäl komplikation knuten till den åkomma som var rubriken för ett inlägg den 14 januari då jag skrev att jag nog blivit en pluggo-holic. Jag misstänker också att omläsningen av gammal kurslitteratur är komlikationer knutna till den åkomman. 
Författaren till boken  - R E Brown - var redan för trettio år sedan en bibelvetenskaplig gigant. Boken - en kommentar till Johannesevangeliet i två tjocka band** - var redan då ett tungt och trendskapande verk. Samtidigt är det trettio år sedan (förtio egentligen eftersom boken kom ut 1966) och jag undrar hur forskningen utvecklat sig sedan dess. För att besvara denna undran måste jag ju läsa om klassikern - eller hur?? I alla fall först.

Det finns idag på svenska universitets- och högskolebibliotek 693 titlar när det gäller vetenskaplig litteratur kring Johannesevangeliet. Sorteras dessa med den äldsta först kommer min grundutbildningsklassiker som nummer 170 vilket innebär att mer än 500 titlar är "efter-Brown".  Ungefär 140 titlar är 10 år och yngre. Plock i den lådan gav den tredje boken jag nu läser - alltså en nyare bok om Johannesevangeliet, nummer 674 närmare bestämt, utgiven 2005 och fjärrlånad via kommunbiblioteket***.
Uppmärksamma läsare av denna blogg märker nu att jag flyttat mitt bibelvetenskapliga fokus från de tre samsynta evangelierna Markus, Matteus och Lukas till särlingen Johannes. Jag vill dock poäntera att nu sker inte läsandet inbäddat i något poängivande arrangemang i Uppsala utan enbart som fritids- och hobbystudier.

Mår man dåligt när man gör sånthär? Kanske lite. Att böcker och att lära sig mer skulle vara viktigast är inte sant - men det är intressant.

* Julia Lovell: Den stora muren - Kinas historia under 3000 år ISBN 91-1-301594-X
** Raymond E. Brown: The Gospel according to John i-xii och xiii-xxi ISBN 0-385-01517-8 och 0-385-03761-9
*** Francis J. Moloney: The Gospel of John : text and context ISBN 0-391-04246-7

pluggo-holic

Förlåt att jag tjatar om mitt pluggande!
Det verkar som om det "märkt" mig mer än jag trodde det skulle göra.


Nu har jag i alla fall åxå städat datorn och säkerhetskopierat det jag vill behålla.

Vi har varit flera som magistrat ungefär samtidigt och bytt idéer och resultat och det har gjort att jag helt plötsligt befann mig vara intresserad av sådant jag inte alls tänkte mig att någonsin vara intresserad av. Följande uppsatsämnen som andra har levererat har jag fått ta del av:

  • Jean-Louis söker kärleken – en psykologisk betraktelse över Erich Rohmers film Min natt med Maud. Om jag minns rätt var det frågan om en filmanalys utifrån ett tänk baserat på Jungiansk psykologi. Hon som gjorde detta hade tidigare gjort ett liknande arbete utifrån litterär text - i det fallet Gamla testamentets berättelse om Elia och Elisha. Den uppsatsen fick jag också.
  • Far, uppfostrare och despot eller mor, kärlekspartner och vän – en undersökning av gudsmetaforer i svenskyrklig predikan 1993-2003. Kamraten hade bett kollegor skicka in predikomanus och analyserat innehållet i dessa utifrån några kriterier.
  • Trådar av tro och liv – ej förspilld kvinnokraft. Handlade om hur man kan uppfatta symbolik i motiv på textilier - brudkuddar, dophättor etc - som i hemmen utformats för att finnas med vid bröllop, dop etc. Kanske det ämne av dessa som vid första påseendet skulle lämnat mig kallsinnig. Oerhört intressant!!
  • Höga Visans exeges. Den enda som förutom jag själv arbetat med bibelvetenskap och alltså anfallit Bibelmaterialet direkt. Syftet var att undersöka sambandet mellan Höga Visan och Sumerisk kärlekslyrik. Medför att jag skulle kunna sammanställa en (knappast användbar) bibelhebreisk gloslista över runda ord.
  • Towards Collaboration in Bako – a Narrative Documentation of the Process that led to a Unique Collaboration within the Bako Project of EECMY. Frågan är om kamrater som, utan att ha engelska som modersmål, skriver på engelska skall räknas som kamrater. Undersökningen gällde ett EFS-missions-projekt i Etiopien som bland annat finansierades med tvål- och bostförsäljning. Intressant att nu få reda på vad barndomsnasandet egentligen innebar.
  • Kristologi och bibelsyn hos KG Hammar och John Shelby Spong. Gav god inblick i teologin hos en vars teologi jag ibland ställer mig tveksam till samt hos en annan som enligt min mening stod i näskön när man delade ut teologiskt omdömesförmåga.

Andra som deltar är inte klara än.

Däribland en som skall grubbla över synd- och forsoningsbegrepp hos Boenhöffer, CS Lewis och Bo Giertz, någon jobbar med den gamle ärkebiskopen Ruben Josefsson som teolog, en annan med Per-Olof Sjögren. Religionspsykologi och själavård är på tapeten för en norsk kollega som deltar och nu i januari skall författaren CH Chesterton läggas fram i uppsatsform.

Jag hoppas få kunna ta del av alstren även om jag inte kommer att vara på seminarierna.


Föreläsningar har jag givetvis fått avnjuta. Avsikten med dessa har dels varit att ge inblick i problem- och metodfrågor när man forskar, dels att ge impulser till allt möjligt. Ur minnet kan redovisas några:

  • Mantelmadonna i Övertorneå kyrka - blev en artikel i tidskriften Signum - länk nedan.
  • Om olika sätt att i bilder framföra och betona ett budskap.
  • Om hur man skriver vetenskaplig text - vid flera tillfällen.
  • Inslag i nutida mexikansk kultur och andlighet från Aztecernas gamla religion.
  • om att skriva om kyrkofäderna.
  • Hur gudsnärvaro uttrycks i den nu gällande kyrkohandboken.
  • Den nye påven Benedictus XVI.
  • ...och fler som jag nu inte minns.

Ska du doktorera nu? frågar en del.
Nej! Nejnejnejnejnej!! Nej och åter Nej!! är svaret.
Skulle jag gå vidare i det jag är intresserad av behöver jag - förutom att grekiskan måste bli mycket vassare - en flytande engelska, och det är väl OK. Men dessutom behövs fungerande tyska (som jag aldrig läst) och franska. Franska stod på schemat under högstadiet samt ett år på gymnasiet och idag har jag förmågan att räkna till tio på språket ifråga. Anständig hebreiska skulle inte skada heller.

Så vad gäller formella studier ger jag mig.
Vad gäller reella studier funderar jag på vad jag skall göra.
Pluggo-holic har jag blivit!

http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=2754


städning 1 - magisteruppsatsen

I förra veckan skrev jag en förteckning om vad jag inte hunnit skriva om. Det är väl dags att städa lite i den förteckningen kanhända och här är ett förstaplock.


Jag var alltså i Uppsala under Domsöndagshelgen. Måndagen efter Domsöndagen - alltså för en och en halv vecka sedan - skulle min uppsats för teologie magister-examen dryftas på seminarium. Normalnerver hade inneburit att jag bordat tåget söndag kväll för att komma till Uppsala måndag morgon, seminara samt ta tåget hem natten mot tisdagen. Madammens senaste tågresa - beskriven tidigare - hade dock fått nerverna i dallring så jag reste med nästan ett dygns marginal. Startade alltså lördag kväll sent för att från och med söndag mitt på dagen gästa svåger och svägerska strax utanför Uppsala i väntan på att måndagsmorgonen skulle gry.

Allt gick enligt plan. Kom bara på strax norr om Gävle att där kan man kanske hoppa av för en kort visit hos den ene av de två farbröder som ännu är i livet. Sagt och åtgärdat. Kort telefonsamtal som varslade, avhopp, promenad och möte med pappas lillebror med maka.
Kul!! Kändes lite gruvensamt under promenaden dit. Skulle jag bli jobbigt påmind om pappa?? Mina farbföder och han var ju skrämmande lika till utseende, sätt, röst osv.
Det kändes bara bra!! Farbrodern är 80 fyllda, hyfsat pigg och vi fick en fin pratstund över ett par koppar kaffe. Sedan iväg för landning hos svågeriet i Vattholma.


Måndagen var det alltså seminariedags.

Handledaren var meddelad att jag inte skulle vara till hundra procent klar - men så klar att det skulle kunna diskuteras. Det gick bra. När den kompletterade och korrekturlästa versionen är klar skall den sändas in och då skrivs intyget ut. Det känns kul men också lite vemodigt - vad skall jag nu ha för hobby?? Men jag skall göra den klar först innan jag låter tomheten drabba mig lite lätt.


Mina universitetsteologikunskaper är, i den ordning de tenterats:

  • 40 poäng Religionskunskap - det som på min tid kallades Grundkursen
  • 10 poäng grekiska
  • 10 poäng hebreiska
  • 10 poäng (= 1 betyg) religionshistoria - alltså främmande religioner
  • 20 poäng (= 2 betyg) bibelvetenskap Gamla testamentet - språkligt
  • 40 poäng (= 3 betyg) bibelvetenskap Nya testamentet - språkligt
  • 20 poäng (= 2 betyg) kyrko- och missionshistoria
  • 10 poäng (= 1 betyg) dogmatik
  • 10 poäng (= 1 betyg) teologisk etik
  • 10 poäng (= 1 betyg) praktisk teologi och samfundskunskap

Som synes av det kursiva kom bibelvetenskap - exegetik - att utgöra tyngdpunkten.
Sammantaget blir detta 180 poäng i min teologie kandidat-examen från årsskiftet 1977-78, en tid då "normalexamen" var 160 poäng. Att jag läste 20 poäng (= en termin) mer hade flera orsaker: Det var intressant, jag gick på ett gammalt system som stadgade att man efter språken skulle läsa 7 ämnen och ta minst 8 betyg och jag hade de sista "ett-betygarna" kvar. Dock: framför allt pluggade jag extraterminen för att vänta in min dåvarande fästmö* vars utbildning skulle vara klar i och med våren 1978. Våren 1978 innebar för mig:

  • (20 poäng - inte formellt inräknade men motsvarar den i kyrklig regi då så kallade praktiskteologiska övningsterminen som gick ut på att lära hantverket hjälpligt, kunna predika, hålla barn utan att tappa dem i dopfunten etc.)

Sedan efter många år i dessa yttersta tider:

  • 40 poäng bibelvetenskap Nya testamentet - språkligt.

Detta innebär en teologie magisterexamen. Om jag predikar bättre med detta eller har bättre lektioner vet jag inte men det spelar ingen roll. Jag har fått lära mig mer och det tycker jag är kul.

* Den dåvarande fästmön är denna dag madammen i mitt liv, fastighetens första dam.


brända skepp, sprängda broar, snart klar

För länge sedan skrev jag på denna blogg att jag på sidan om allt annat i livet också ägnar mig åt studier. Hösten 2004 hoppade jag nämnligen på ett studieprojekt på ½fart och distans för att vad det lider bli Teologie Magister i Bibelvetenskap. Tanken var att det skulle ta två år och alltså varit klart i och med vårterminen 2006. Så gick det inte eftersom jag förra hösten tog time-out i och med pappas död.

Nu är jag snart klar!! Tror jag!!
I vart fall känner jag mig helt färdig - slut alltså.

För en vecka sedan ungefär mäjlade handledaren till gruppen och undrade om det fanns någon uppsats att ta upp på seminariet den 27:e november. Jag svarade att jag kommer kanske inte att vara helt klar men i alla fall så klar att alstret kan diskuteras.

Därmed sprängdes broarna.
Med det brändes skeppen.
Nu jobbar jag dag och natt.
Och det känns inte så tokigt - faktiskt.

studierna....

Dethär med mina studier går så sakta framåt. Jag har nu muntligt och skriftligt redovisat 15 poäng litteratur + en metoduppsats om5 poäng. Det återstår att skriva något värt 20 poäng och det håller jag på med nu.
Ett problem jag pysslar med är hur de tre första evangelierna hänger ihop och vuxit fram. Det sista 200 åren har 1488 olika teorier (minst) sett dagens ljus bland forskarna och jag avser inte att bringa reda i allesammans.
I vidstående bild redovisas de jag tycker är intressanta samt min egen teori (som säkert redan finns bland de 1488) inom grön ram. För den riktigt vetgirige rekommenderar jag http://www.mindspring.com/~scarlson/synopt/

småmysigt

Torsdagen var det seminarium i Uppsala. De som startat förra hösten med ambition att bli teologie magistrar våren 2006 möttes för föreläsningar och förevisande av vad man gjort hitintills. Det var så trevligt att ingen vill bli klar till våren, inte ens de som kan. Själva över-liggandet kan bli den livsstil vi utvecklar.
Själv är jag osäker på om mina studier kommit in i en återvändsgränd eller bara tagit ett sidospår som kanske går framåt i större omfattning än jag anar. Men det är i vart fall kul att möta några som är intresserade av de specialfrågor jag själv funderar kring. Och som själva funderar kring oerhört intressanta fullständigt till synes ovidkommande ämnen.

snarkar-rekord

Så har man åkt tåg till Uppsala för att vara med på ett seminarium inom ramen för mina eftersatta magisterstudier. Med avsikten att vara ekonomisk och antistressig valde jag att åka nattåg. Med detta slipper man hoppa upp torsdag morgon innan skam skott sig, slipper ratta hemifrån ca 05.30, slipper flyga från Luleå 06.45, slipper lubba till flygbussen och släppa till 80 kr för en biljett, slipper komma till start-passet med andan i halsen, slipper smita lite innan för att jogga tillbaka till flygbussen (80 kr till), slipper droppa ned försenad i Luleå, slipper kvittera ut bilen med 60 kr i p-avgift, slipper mörkerköra hem och slipper komma hem strax före 21. I stället bordas tåget på onsdag eftermiddag vid 18-tiden, jag får tid att läsa, tid att ta en pilsner, tid att kanske ta en pilsner till lite senare, tid att sträcka ut sig vid ½ 11, tid att sova (om än skakigt och inte jättebekvämt men ändå), tid att vakna, att komma fram vid 7 och då få tid att ta en morgonpromenad, tid att sitta med litteraturen ett par timmar innan seminariet börjar kl 10.00. Dessutom finns en liten stund att blogga.

Och i kväll finns tid att käka och prata med svågern, kanske svågrarna, innan tåget går vid 19-tiden och hela proceduren kan ske en gång till fram till fredag morgon då man glider in på Älvsby central ungefär kl 7. Och då kan man fara hem, duscha, och vara på morgonbön på arbetet 08.10. Dessutom sparar arrangemanget ungefär 800 kronor.

Fast i kupén satte en medpassagerare nytt snarkarrekord - och jag har ändå gjort lumpen och varit på två rep-möten i yngre dagar. Jag trodde inte det var möjligt.


hutlösa priser

Idag har jag kollat runt på internet efter tre böcker jag funderar på att köpa. Jag har läst dem i anslutning till de studier jag borde bedriva mycket flitigare. Att jag läste dem beror på att jag fann dem när jag snokade under rubriken Libris webb-sök på den länk bloggläsarna hittar till höger - böcker om allt.
Beväpnad med information skrev jag in uppgifter om böckerna på www.adlibris.se för att få prisuppgifter. Lätt chockad stapplade jag från datorn efter att tagit del av följande:

  • ISBN 9004140522 kostar 1170 kronor!
  • ISBN 9004131086 kostar 1494 kronor!
  • ISBN 9004129642 kostar 1034 kronor!
Kolla gärna på webb-sök vilka böcker det är frågan om. Hursomhelst blir det mer än tre och ett havt tusen slantar så jag tror jag lånar om dem på fjärrlån. Det kostar 5 pengar styck.


evangeliernas samband - ett rörigt problem

Det finns många sätt att beskriva hur de fyra evangelierna i Nya Testamentet förhåller sig till varandra. Många teorier har sett dagens ljus genom tiderna. En sammanställning av dessa finns under Links på länken som heter Evangeliernas samband.

http://www.mindspring.com/~scarlson/synopt/#2GH

Gamla bloggen 29 April, 2005 14:58


Aprilseminarium

Två dagars möte med studiekamrater i Uppsala - kul! Och intressanta föreläsningar och diskussioner.
En jättelärd och akademisk genomgång av "tendenser i liturgisk teologi". Framställningen presenterade teologi i skilda konfessionella kontexter och gjordes med ett för universitetskontexten adekvat vokabulär där definitioner gjordes för att nå en distingt terminologi rellevant för diskursen. Bakom glosorna fanns ett innehåll som mest påminde om vad jag själv under en kyrkvärdskurs brukar surra om när jag snackar om olika sätt att tackla det här med gudstjänst.
En annan föreläsning behandlade det eviga problemet med modernism och senmodernism och hur detta leder till olika synsätt hos människor.
Den tredje föreläsningen - som egentligen var den första - tog upp olika sätt att i bilder presentera/avslöja teologi. Det handlade då mest om medeltida kyrkmålningar, en och annan ikon samt en del moderna bilder från olika kulturer. Klart skojigast var en ikon där Maria vilar nyförlöst med Jesus i en krubba bredvid. Den ser ut som en ögonblicksbild från vilket BB som helst. I bakgrunden finns tre vise män men om jag minns rätt inga änglar. Det är alltså Matteusberättelsen som ligger i botten för ikonen. Framanför Maria vakar Josef i samtal med någon. Gissningen "en herde" var helt fel. I stället avbildar ikonens pereferi hur Josef är i samspråk med djävulen som har budskapet: "Du är väl inte så dum att du tror att hon var jungfru! Fattar du inte att du är bedragen och hon givetvis varit ihop med nån karl!" Bänkkompisen gnäggade pinsamt högt när jag muttrade: "Det budskapet behöver vi inte någon djävul för i kyrkan eftersom vi har den ärkebiskop vi har".
Vad det gäller det egna projektet tyckte handledaren att jag skulle sluta läsa litteratur nu för att i stället ge mig in i en egen brottning med den grekiska texten till Markus och Lukas presentationer av Jesus lidande och död - en uppmaning jag gruvat mig för skulle komma.

Gamla bloggen 24 April, 2005 12:04


61-"kvinnornas evangelium"

Anteckningar - kanske något av ett utkast till en del av kapitlet
Sökord man i en konkordans till Nya Testamentet på ord som dotter, flicka, hustru, kvinna, Maria, moder, syster, tjänsteflicka och änka samt förtecknar de scener där orden förekommer skapas en intressant bild.
Hos Markus återfinns några nämnda konkreta kvinnor och i några undervisande avsnitt tar författaren upp företeelser kring kvinnor och relationer där kvinnor är involverade. Huvuddelen av de konkreta personerna är kvinnor som kommer i kontakt med Jesus i och med att Jesus botar deras eller deras anhörigas sjukdomar. I den gruppen finns Petrus svärmor, Jairos dotter, kvinnan med kroniska blödningar och den syrisk-fenikiska kvinnan som hade en sjuk dotter. Ett par kvinnor, änkan med kopparmynten och kvinnan med balsamflaskan, presenteras som föredömen i generositet respektive hängivenhet. Jesu familj presenteras som distanserad till Jesus och en annan distanserad grupp finns på avstånd vid Golgota och vid graven. Denna sista grupp kommer till graven morgonen efter sabbaten.
I övrigt, med undantag för den tjänsteflicka som ansätter Petrus när Jesus rannsakas inför rådet, är kvinnor i nämnda utan att vara fysiskt närvarande. Konkreta kvinnor som nämns på detta sätt är Herodias och hennes dotter i samband med Johannes döparens avrättning men. I övrigt omnämns kvinnor och de relationer de står i Jesu undervisning om vuxna barns plikter mot sina föräldrar, äktenskap, de yttersta tiderna, uppståndelsen etc.
Hos Matteus berättelse om den vuxne Jesus förändras inte bilden nämnvärt. Allt som finns hos Markus återberättas av Matteus. Han tillför berättelsen ett par liknelser med undervisning om den yttersta domen. Han utökar antalet av dem som fick äta vid bespisningsundren med också kvinnor och barn samt låter ett par kvinnliga bilder förekomma i Jesus förhållande till Jerusalem. Den enda konkreta kvinnan han för in i berättelsen är Pilatus mardrömmande hustru.
Lukasevangeliet skapar en annan bild. Praktiskt taget allt Markus berättar tar Lukas med men utökar antalet konkreta kvinnor som kommer i kontakt med Jesus: Änkan i Nain, kvinnor i Gallileen som följer Jesus, Marta och Maria, en ropande kvinna i folkhopen, en kutryggig gumma och de kvinnor som gråtande följer Jesus till avrättningsplatsen. Mötet mellan Jesus och den syrisk-fenikiska kvinnan stryks dock av Lukas1. En av de liknelser Matteus kompletterar Markus med finns också hos Lukas som dessutom har ytterligare liknelse- och undervisningsavsnitt med kvinnor och det som förknippas med kvinnor som innehåll2
Sett utifrån den traditionella teorin om sambandet mellan de synoptiska evangelierna kan då sägas att Markus innehåller en del men inte mycket om kvinnor, Q innehåller om möjligt ännu mindre men hos Lukas, i hans skrivna källmaterial eller i hans minne av vad som berättas muntligt eller i hans egen reflexion spelar kvinnor, och då faktiskt äldre kvinnor, en markant roll. I Apostlagärningarna fortsätter han att tydligt visa på kvinnors, och då också äldre kvinnors, roll i den första tiden efter uppståndelsen. 
Matteus
Markus
Lukas
1-2
Jesus släkttavla
Jesu födelse
 
 
 
 
 
 
1-2
Elisabet och Sakarias
Maria i Nasaret & Betlehem
Hanna i templet
Maria när Jesus är 12 år
5
8
9
 
10
11
12
13
 
14
 
15
 
 
19
21
22
23
24
 
25
26
 
27
 
 
28
Jesus skärper 6:e budet
Petrus svärmor
Jaurus dotter
Kvinnan med blödningar
Bekännelse och förnekelse
Om Johannes D:s ställning
Jesus rätta familj
Kvinna med surdeg
Jesu systrar
Johannes döparens död
5000+kvinnor
Korban
Kanaanesik kvinnas tro
4000+kvinnor
Om äktenskap och skilsmässa
"Dotter Sion"
Saddukeernas fråga
Jesus som kycklingmamma
Ve dem som skall föda
Malerskor vid återkomsten
De tio brudtärnorna
Kvinnan med balsam
Perus förnekelse
Pilatus hustru
Kvinnor vittnen vid Golgota
Kvinnor vittnen vid graven
Kvinnor kommer till graven
1
3
5
 
6
 
7
 
10
12
 
 
13
14
 
15
 
16
Petrus svärmor
Jesus rätta familj
Jaurus dotter
Kvinnan med blödningar
Jesu systrar
Johannes döparens död
Korban
Syrisk-fenikisk kvinnas tro
Om äktenskap och skilsmässa
Saddukeernas fråga
Fariseernas hycklieri
Änkan med kopparmynten
Ve dem som skall föda
Kvinnan med balsam
Perus förnekelse
Kvinnor vittnen vid Golgota
Kvinnor vittnen vid graven
Kvinnor kommer till graven
4
 
7
 
 
8
 
 
 
10
11
 
12
13
 
 
14
15
17
 
18
 
20
 
21
 
22
23
 
 
  24
 
Om änkor i Israel
Petrus svärmor
Änkan i Nain
Om Johannes D:s ställning
Kvinna som smörjer fötter
Kvinnor med Jesus
Jesus rätta familj
Jaurus dotter
Kvinnan med blödningar
Marta och Maria
Ropande kvinna
Söderns drottning
Splittring, inte fred
En kutryggig kvinna
Kvinna med surdeg
Jesus som kycklingmamma
Att vara Jesu lärjunge
Kvinnan med mynten
Lots hustru
Malerskor vid återkomsten,
Änkan och domaren
Efterföljelsens offer
Saddukeernas fråga
Fariseernas hycklieri
Änkan med kopparmynten
Ve dem som skall föda
Petrus förnekelse
Jerusalems döttrar
Kvinnor vittnen vid Golgota
Kvinnor vittnen vid graven
Kvinnor kommer till graven
 
 
Inte syrofenikisk kvinna - varför?


1 I Apostlagärningarna låter Lukas budskapet om Jesus gå utanför Gallileen-Judeen.
2 Intressant i det sammanhanget är liknelsen om änkan och domaren.

Gamla bloggen 29 Mars, 2005 10:41


42-Omflyttningar av materialet

Anteckningar samt ett förslag till utkast
Inom Jesu sista dygn
Till Apostlagärningarna
Rättegången mot Stefanos
Rättegången mot Paulus
Den muntliga presentationen i botten och Markus som skönjbar nivå.
Budskapet om Jesu lidande är känt för både Lukas och "Theofilos" genom muntlig förkunnelse. Det betyder att de som hör Lukastexten läsas upp vanligen inte hör den för första gången utan kan plocka in texten i ett också av författaren underförstått sammanhang och så utjämna logiska kullerbyttor som skapas av Lukas omflyttning av Markusberättelsens innehåll. Läser man Lukas strikt isolerat och förutsätter att berättelsen är okänd ges nämligen intrycket av t ex "dem" i xx:xx och 23:25 att det är Petrus som hånar Jesus och översteprästerna som genomför korsfästelsen. Den sortens märkligheter kan ses som olycksfall i Lukas redigeringsarbete för att framställa berättelsen om Jesus i "rätt ordning" och det går att skönja Markus sekvenser under Lukas yta.1
Jag avser nu att ge en kortfattad presentation av Lukasevangeliets särart i Passionshistorien jämfört med de andra två synoptiska evangelierna. Jag utgår från den av de flesta forskarna omfattade hypotesen att Lukas och Matteus skrev sina evangelier med Markus berättelse som skriftlig förlaga2 och skissar hur Lukas avviker från Markusberättelsen (och från Matteus som för det mesta mycket nära följer Markus).3 
Akt 1: Jesus ber i Getsemane och arresteras (Mark 14:26-52 - Luk 22:39-53)
Scen 1: Jesus går till Getsemane och ber (Mark 14:26-42 - Luk 22:39-46)
Lukas utelämnar det Jesus säger under vägen från måltiden om att lärjungarna skall överge honom och att Petrus skall förråda honom. De sakerna har han i mildare form behandlat i samband med måltiden.
Lukas utelämnar Markus berättelse om att Jesus i Getsemane särskiljer Petrus, Jakob och Johannes från de övriga lärjungarna.
Lukas omformulerar Jesu bön i Getsemane till en formulering som presenterar Jesus som mer förtröstansfull och mindre övergiven. Lukas undviker här som eljest arameiska ord - Abba.
Lukas inför en berättelse om en ängel som tröstar Jesus i Getsemane och att Jesus svettas som blod4.
Lukas ändrar Markus berättelse att Jesus tre gången finner lärjungarna sovande och upprepade gånger ber till fadern för att nöja sig med att nämna det en gång.
Scen 2: Jesus arresteras (Mark 14:43-52 - Luk 22:47-53)
Hos Lukas finns en tidigare dialog om lärjungarnas svärd - något som lärjungarna inte förstår rätta bruket av - och en fortsättning av eller återkoppling till detta samtal sker i samband med att Jesus arresteras.
Lukas identifierar dem som arresterar Jesus annorlunda.
Judas kysser inte Jesus.
Lukas nämner inte något om att lärjungarna överger Jesus vid arresteringen.
Lukas utelämnar Markus notis om en ung man som flyr undan naken.
Akt 2: Jesus inför judisk myndighet (Mark 14:53-15:1 - Luk 22:54-23:1)
Scen 1: Rättegång/förhör inför judisk myndighet (Mark 14:53-64 - Luk 22:54-55 + 66-71)
Lukas placerar till morgonen det rättegångsförfarande Markus och Matteus förlägger till natten5.
Lukas låter inte Rådet döma Jesus.
Scen 2: Hån mot och förnedring av Jesus, Petrus förnekelse (Mark 14:65-15:1 - Luk 22:54b-65 + 23:1)
Lukas ändrar berättelseföljden kring vad som sker hos översteprästen och berättar att Perus alla tre gångerna innan han låter översteprästen ställa sin fråga om vem Jesus är.
Lukas tar bort - eller flyttar till andra platser i sitt dubbelverk (Apg 6:11-14) - Markus berättelser om falska vittnen och de olika anklagelsepunkterna etc6.
Lukas flyttar hånandet av Jesus så att Jesus misshandlas fysiskt innan förhöret inför rådet, inte efteråt.
Akt 3: Jesus  inför Pilatus, den romerske landshövdingen (Mark 15:2-20a - Luk 23:2-25)
Lukas presenterar anklagelserna mot Jesus mer omfattande och detaljerat än Markus och låter i sitt dubbelverk anklagelsepunkterna mosvara det Paulus anklagas för i Apg 24:5-6.
Lukas ensam berättar att Pilatus sänder Jesus till Herodes för att han skall (be)döma honom.
Lukas nämner inget om en sed att landshövdingen brukar frige en fånge - utom i en del textvittnen som för in en Matteusmening i Lukastexten på plats 23:177 - och förklarar enbart parantetiskt vem Barrabbas är.
Pilatus påstår tre gånger att han inte finner Jesus skyldig.
Den misshandel och hån, inklusive röd mantel och törnekrona, som Jesus utstår hos Markus efter att Pilatus fällt sitt avgörande saknas hos Lukas. Händelsen återfinna delvis i särberättelsen om Jesus hos Herodes samt att de romerska soldaterna hånar den korsfäste Jesus.
Akt 4: Jesus blir korsfäst och dör på Golgota och begravs inte långt därifrån (Mark 15:20b-47 - Luk 23:26-56)
Lukas skalar av presentationen av Simon från Kyrene och lägger till att han följer efter Jesus.
Lukas berättar om en stor mängd människor som följer Jesus i samband med korsfästelsen, däribland klagande kvinnor från Jerusalem - Lukansk särstoff.
Lukas infogar Jesus-ord till "Jerusalems döttrar".
Lukas senarelägger att Jesus erbjuds vin (som bedövning) samt arrangerar om berättelseföljden så att vinerbjudandet framstår som ironiskt i samband med att soldaterna hånar den korsfäste Jesus, något som är unikt för Lukas.
Lukas infogar Jesu förbön för bödlarna - Lukansk särstoff , det textkritiska läget intressant.
Lukas förändrar berättelsen om de medkorsfästa i och med att han i Markusberättelsen infogar berättelsen om den botfärdige rövaren - Lukansk särstoff.
Lukas "tidigarelägger" att förlåten i templet rämnar.
Lukas låter andra ord än Markus ligga på i Jesu mun som sista ord. Han utelämnar därför missuppfattningen av Jesu rop och utesluter följaktligen allt resonemang om Elia.
Lukas lägger till fler reaktioner från sympatiserande människor efter Jesu död, klagande människor som går från avrättningsplatsen.
Lukas kortar dialogen kring att Jesu kropp utlämnas samt adderar att Josef hade motsatt sig rådets beslut.
Lukas lägger till att kvinnorna vilar under sabbaten och tillreder örter.
1 Ett mer fullödigt resonemang kring detta finns i BDM sid 856-859
2 Detta att Markus har prioritet är det vanligaste sättet att beskriva sambandet mellan de tre första evangelierna. Schematiskt kan olika teorier om hur evangelierna förhåller sig till varandra och hur de påverkat varandra återfinnas på http://www.mindspring.com/~scarlson/synopt/#2GH.
Uppställningen följer den indelning i akter och scener som finns i BDM vol 1 sid xiii-xv och vol 2 sid v-vii. Ett motsvarande resonemang finns hos BDM sid 67-75.
Detta inskott saknas i betydelsefulla handskrifter men finns hos andra textvittnen och är sannolikt något som mycket tidigt lagts in i Lukastexten. För detaljer i det textkritiska resonemanget, se Metzger sid 177.
BDM s 630
För en detaljerad beskrivning av olikheterna - se BDM sid 418f
För detaljer i det textkritiska resonemanget se Metzger s 179f samt BDM s 794.

Gamla bloggen 26 Mars, 2005 21:34


32-Markus prioritet

Anteckningar - inte ens ett utkast
Passionshistorieförfattare
Frågan om ett Ur-Markus i skriven form

Gamla bloggen 26 Mars, 2005 21:29


Tidigare inlägg
RSS 2.0