seå 83/2018

 

Varje år!

Varje år återkommer det.

Varje år återkommer den.

Som ett urverk.

Svensk exegetisk årsbok.

Varje år får ett blogginlägg ett likartat utseende.

 

 

Den kom för ett månad sedan ungefär – Svensk Exegetisk Årsbok. I år är underrubriken Översättning som tolkning eller om man så vill Translation as interpretation. Som vanligt är innehållet delat i tre block.

 

Först i skrivet skick de tre föreläsningar som hölls vid Exegetiska dagen i Uppsala för ganska exakt ett år sedan. Jag var där jämte en kollega från församlingen och många andra. Givetvis bloggade jag då i saken. De posterna kan du, noble Bloggläsius, leta upp om du skulle känna av ett anfall av intresse.

Tematiken för de föredragen/artiklarna var just Översättning som tolkning. Egentligen är det ju ganska självklart att de sakerna hör ihop. Mellan språk översätter man ju inte ord för ord eller låter ett ord på det ena språket alltid återges med samma ord på det andra. Exempel på sådant finns – inte minst den gamla grekiska översättningen av Gamla testamentets böcker, kallad Septuaginta. Den är ganska som det heter lexikalisk vilket gör att grekiskan blir trubbig. I 1883 års Normalupplaga av Nya testamentet experimenterade översättarna med samma princip vilket resulterade i en svensk Bibeltext med grekisk ordföljd – utomordentligt användbar då den ger glosorna i ordning.

Så det är klart att man måste tolka en text, förstå vad den säger, innan man i översättning ger ord åt dess innehåll. Då blir det aldrig exakt – men nära. Vissa ting går förlorade – ord- och ljudlekar till exempel.

 

Sedan sex andra artiklar ömsom på svenska och på engelska innan 35 recensioner av Bibelvetenskaplig fack- och debattlitteratur.

 

Nu är den – varje års nördigaste bok -l läst och satt i hyllan. På hyllan detta år lades också Exegetiska dagen som faktiskt gått av stapeln idag i kungliga huvudkommunen. Jag avstod i år. Då resekollegan utklädd till seriefiguren Thor nyligen varit på någon huvvaligen mässa med sådant tema gissade jag att han för hösten redan levt ut sin nördighet. Ensam kände jag mig inte motiverad. Temat tyckte jag inte heller var speciellt intressant och hur som helst kommer föreläsningarna i tryckt form nästa höst.

 

Innehållsförteckningen för årets bok kommer nog snart på sällskapets hemsida – här.

Programmet för årets Exegetiska dag här.


hastigt höstigt

Det har hastigt blivit höstigt.

Naturligtvis. Det är ju oktober!

Fattas bara annat!

 

Jag erfor via Facebook att måndag denna vecka hängde man på Älvsby folkhögskola upp skylten med texten Pray for snow. Den var min men jag lämnade den där när jag första kvartalet 2013 började att lämna min tjänst där som skolpräst och lärare. Måndagen första hela veckan i oktober är den egentliga upphängningsdagen och den respekterades detta år av min efterträdares efterträdare. På onsdag snöade det. Ett säkert hösttecken.

 

Nattminus kan det vara men dagplus är det fortfarande. Naturligtvis försvann därför den snön. Liksom löven från träden. Dock skall det sägas att lövträden går i otakt. En del – rönnen till exempel – är helt oavlövad samtidigt som den guldbarkiga häggen invid är helt kal. I förrgår morse satt i den ett gäng bakfulla deprimerade sidensvansar som med tom blick i ögonen såg mot rönnen som väl har blad men inga bär kvar. Svansarna hade käkat upp rubbet. Ett annat hösttecken.

 

Många firar Kanelbullens dag den 4 oktober. Det gör inte vi. Vi firar inte heller Vodkans dag som infaller samma datum. Men att den yngste i vår fyrbarnaskara föddes det datumet 1991 firar vi – lite sent. Idag. I Luleå. Dit vi snart far. Med risk för halka ikväll när vi far hem. Åxå ett hösttecken.

 

Ett kontraktskonvent är inte ett säkert hösttecken men ändå var det ett sådant. I tisdags. Om dop och doppraxis. Nästan alla präster i Pite kontrakt från kusten till norska gränsen var samlade måndag kväll till torsdag morgon. Prästerna i Saltens prosteri i nabolandet deltog också så vi täckte in hela remsan från Bottenviken till Atlanten.

 

Jag var med halva tisdagen, inte mer. Jag är ju pensionerad men vikarierar, som jag tidigare berättat, på ungefär halv tid för föräldralediga yngre kollegor. Att av en halv tid denna höst lägga avsevärd tid på ett konvent är inte att på ett bra sätt hushålla med och förvalta tiden men då inga döda kommit till de två tider för begravning som var lagda på mig under torsdagen böt jag tjänstgöringsdag till tisdag och konventade.

 

Höstrusk och höstmörker stimulerar till litterära aktiviteter. Bilden på lilla Lisa visar den saken. För hennes morfar är det på samma sätt. Böcker utspridda lite här och var – dock inte på golvet – och läsning i flera samtidigt. Åter-kommer om sådant längre fram i höstrusket. Till detta skall läggas den litterära aktiviteten skriva och redigera text – med kanske ett annat ännu höstruskigare resultat.


RSS 2.0