2 juli 2010

För något inlägg sedan nämnde jag att jag aldrig gjort allvar av att bruka kategorin Nygammalt, alltså att på rätt eller hyfsat rätt datum reprisera ett gammalt blogginlägg. När jag idag om morgonen medan madammen ännu sover och det är mulet ute* kollade bakåt för 2 juli fann jag för de flesta år ingenting men också följande rubriker:

  • 2007 – internetcafé för första gången. Rubriken talar för sig själv
  • 2010 – farfars gris. Om en tre månader gammal baby.
  • 2011 – based upon a true story. Ett inlägg om tre sevärda filmer. 

Valet är enkelt. Från 2010 därför i direkt reprissändning huvuddelen av...

 

 

farfars gris

 

Tyra har varit på besök de två första dagarna i juli. Hon kom igår kväll – med sina föräldrar – och vi har haft så kul hela tiden. Egentligen trodde jag inte att jag än en gång i livet skulle bli så vanvettigt förälskad som jag är nu. I och för sig borde jag nog varit beredd på det eftersom jag såg fascinationen hos min far och svärfar när de fick barnbarn. Och nu har jag åkt dit – med besked.

 

 


*  Två saker som sammanfaller i tid utan att det ena orsakar det andra eller tvärtom.


oföränderlig blogg?

Jag brukar lyssna på P1-programmet Spanarna. Rekommenderas. Programidén är att tre kluriga personer ges tid att rapportera en spaning, en trend i tiden, en utveckling. Ofta pricksäkra och fyndiga tankar som faktiskt också skapar en och annan tanke i min egen ägandes huvudskalleknopp.
 
Som detta veckoslut till exempel. En av klurarna talade om hur vedertagna koncept, begrepp och företeelser förändras så pass att man kan fundera på om konceptet, begreppet eller företeelsen faktiskt är kvar eller om det blivit något helt annat som bara har ett gammalt namn.
 
Ett exempel han nämnde var hur konceptet med socialt åtskilda herrskap och tjänstefolk i Downtown Abby och liknande serier nu börjar bli annorlunda i det att ett allt vanligare hierarkiupplösande fraterniserande sker mellan klasserna. Detta utöver det vedertagna att godsherrens dotter attraheras av den unge hästskötaren som är son till den gamla husan och – vad som senare kommer fram – godsherredotterns halvbror som följd av ett tidigare av historien nedtystat fraterniserande.
 
Begreppet Centerpartiet – hans andra exempel – verkar totalt ha lagt sin förankring i den svenska lantmannamyllan i ide. I stället har man gett sig på idéjakt efter en och annan nyultraliberal väljare och verkar vilja skjuta in sig på sådana som sedan de varit gifta i grupp eller med flera hamnar i läget att de behöver kunna göra något eller några av sina barn arvlösa då dessa inte varit pliktiga att gå i skola. Det som mest förbryllar mig är att man pratar om fraktionsstrider i Centern. Jag trodde inte de hade så många medlemmar att de kunde få ihop till några fraktioner.
 
Den tredje företeelsen var Svenska kyrkan som av folk i Advents och jultider förväntas vara religiöst neutral – i alla fall i relation till skolor och sådant. Om det får du lyssna själv. Leta upp programmet på nätet.
 
Slutsatsen blev ändå: Det vedertagna förändras!
 
Med detta sagt:
Hur är det då med min blogg? Är den också föränderlig? Eller?
 
Idag har jag pratat med tvenne läsare, tillika framochtillbakabloggare själva. Bägge påtalade och detta oberoende av varandra att min blogg förändrats. De visste inte hur men tyckte liksom att jag klingat av. Skriver bara om barnbarn och lite om Mellanöstern och sedan nästan inte om nåt. I alla fall inte nåt vasst om nåt kyrkligt. Bägge två – jag vet vad de heter men i det ena fallet inte ännu exakt var han bor – nog har extra näsa för just detta då de liksom jag är präster.
 
Har de rätt?? Svar: Jag tror det.
Lite annars har det blivit och detta nog av flera skäl.
  1. För några år sedan fanns inga barnbarn att skriva om. Nu finns de. De märks. De måste märkas – fattas bara annat!

  2. Att komma med i bloggportalen Dagens kyrka och där beskrivas som en som skriver personligt om livet som skolpräst i Älvsbyn men också om allt möjligt annat ger ju öppet fält att köra som vanligt. Det gedigna sällskapet har nog kanske ändå skapad lite av ökad seriositetslust. Fåfängt fånigt!

  3. Vissa händelser – inte alla berättade här – har gjort att jag utan att egentligen velat ändå duckat i någon form av självcensur. Jag är inte stolt över sådant. Vill inte vara feg men men ser nog att det finns ett inslag av sådant det senaste året.

  4. Det händer ju inget värt att skriva om! I Svenska kyrkan står det still på lokal, regional och nationell nivå. Mellanöstern står också still i den meningen att den starke framhärdar i alla sina positioner, jag predikar sällan, läser mindre, pluggar inte osv – om jag nu följer listan över kategorier till höger. I

  5. Jag har ju skrivit om allt! Någon gång alltså. Ibland flera gånger. Tycker inte jag har något nytt att tillägga. Denna inre känsla är reell och definitivt inte vettig ett ögonblick. Att jag skrev något för 3 år sedan kanske just jag kommer ihåg men jag inbillar mig inte en fjärt att någon läsare kommer ihåg det. Särskilt inte de läsare som inte läste för tre år sedan och därför för tre år sedan inte kunde läsa vad jag då skrev.

Så – utifrån detta meddelar jag att jag från och med tjugondag knut 2012 här på min blogg vidtar en helt icke efterfrågad föränderlighetsförhindrande åtgärd till gagn(?) för folk som inte minns vad jag tidigare skrivit eller som inte läst skriverierna förr om åren. I en ny kategori – Nygammalt – kommer jag att reprisera en del tidigare bloggposter. Urvalsprincipen vet jag inte vilken den blir. Datum kan ju vara en. Dock kommer jag inte vara nygammal varje dag. Bara ibland. Den 13 januari 2006 skrev jag inget. Inte heller 2007, 2009, 2010, 2011 eller 2012. Men 2008 skrev jag denna text som nu med tryckfel och allt risajklas av ingen vettig anledning alls:

 

fast drivsnö med inslag av plogade vallar

 

Denna dags blogg-betraktelse för väl börja med vädret.

Det har faktiskt blivit vintrigt märkligt nog. Sistlidna vintrar har ju varit väldigt ovintriga om man jämför med tidigare vintrar - de praktfulla Bore-välden som rådde när man var barn. Den 20:e förra månaden skrev jag om vädret och mycket har inte varit skrivvärt sedan dess. Nu har dock snö fallit och landskapet - också kyrkogården - har blivit vintervackert. Travesterar man radions program Israpport för sjöfarten ges den trafiksituationsbeskrivning rubriken anger.

 

Denna dags bloggbetraktelse får väl fortsätta med en dagsnotering.

Det är tjugondag knut idag och julen utstökas. Detta skedde för vår del redan igår då den gran som aldrig burits in utan fått stå så grön och grann på balkongen blev kastad en fem-sju meter ut på tomten. Med tomten i sammanhanget menas den till gulhuset hörande växtytan, inte den till julbuset hörande säckbytarn.*

 

Vidstående bild föreställer en del av familjens nu undanplockade julpynt. Figuren uppkom för många år sedan när vi tillsammans med bekanta en nyårsafton smälte tenn som vi hällde i kallvatten för att av det snabbstelnade resultatet göra en bedömning av vad det kommande året månne bära i sitt sköte. Försedd med stå-platta blev det stelnade en Mariabild - unik i världen.

 

*  Sämre gröt-alliteration kan knappas uppfinnas.


RSS 2.0