stigstrombergsson

Hittade i en serietidning något som sammanfattar vad en fyrbarnspappa med hustru ställts inför under många år - samt vilken frestelse/prövning tillgången till förstärkt data-kapacitet innebär.

Klickade mig fram lite bland andra bloggar.
Fann denna http://emelieohlsson.blogg.se/minnen.html
Läs kategorin Thailand / minnen.

Så har då kyrkomötet avslutats för denna gång. Många frågor har dryftats av de 251 ledamöterna och många beslut har fattats. Ett beslut som gläder mig stort är att Burell fick däng. Tidigare diskuterade jag på denna blogg den valrörelsemotion som sosse-ledaren Burell lämnat till kyrkomötet. Hans tanke sades där vara att sätta punkt för "kvinnoprästmotståndet". Ser man mina inlägg arbetsgivaransvar?, till sist en atombomb, sätta punkt för hykleriets tid samt politisk demagogi för mandatvinst? på bloggen kan man förstå vad jag ansåg. Jag argumenterade också i frågan på sosse-partiets hemsida före kyrkovalet.

Se nu http://www.svenskakyrkan.se/tcrot/km/2005/snabbprotokoll/tu_04b.shtml#TopOfPage
Märk hur Burell misslyckades att få igenom sin motion. Nu kan man inte veta om han och S verkligen ville ha igenom åsiktsutrensningen eller om avsikten bara var att för svenska folket skapa bilden av att "kvinnoprästmotståndarna" är ett problem, en lämplig bild att föra fram när man som nomineringsgrupp saknar vettig kyrklinje att förverkliga på nationell nivå. Jag är ju böjd att tro att det hela bara var frågan om cynisk demagogi för att hålla sig vid makt, inte något man egentligen menar allvar med. Och det är så billigt. Bu för S!!

Maktspelet i kyrkomötet är överhuvud taget intressant. Torsdag debatterade man välsignelseakt för homosexuella par. Enligt Kyrkans Tidning deltog ett par stora nomineringsgrupper inte i debatten medan till exempel partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan och Kristdemokraterna talade i stor omfattning. Vad betyder det?
Svar: De som vet de kommer vinna voteringen debatterar inte, de avvaktar bara att andra talat sig trötta för att sedan köra över dem i en votering. Fy så lågt!! Kanska är detta politik men inte är det ett bibliskt sätt att agera. I Bibeln står ju att man skall söka tala dem man uppfattar som oordentliga till rätta, inte votera ner dem. Nog borde väl majoriteten - om de av teologiska skäl är så övertygade om att de har rätt - kunnat våga och klara av att tala till rätta dem man anser vara mörkmän, diskriminerare och homofober. Att inte ens försöka detta i plenum är demokratur som bara bygger på makt, inte på omsorg om kyrkans enhet. Bu för den S-linjen.

Och ändå är jag sosse. Men kom ihåg att det är på lokal nivå. Och sviker S-partiet lokalt sitt eget valmanifest också denna  mandatperiod som den förra kliver jag av helt eller blir totalt politisk vilde. Det är enda sättet att kunna se mig i spegeln (något som av andra skäl inte är alltför behagligt).

Nu är det trettiotvå minuter kvar till kvällens avsnitt av Lost. Och tiden masar sig fram.

Migrationsmyndigheterna sätter gång på gång rekord vad gäller asylpolitisk dumhet. Dessutom verkar det som om de nu strax innan någon form av ny lag om asylsökandes rätt skall börja gälla tagit arslet ur vagnen samt fingrarna ur nyss nämnda kroppsdel och börjat besluta och verkställa i en falig fart. Slöhetshandläggning har ersatts med en kampanj av verkställighet och utvisning som nästan liknar etnisk rensning.
Och rekordet i korkad hjärtlöshet måste vara det man kunde läsa i gårdagens Piteå-Tidning: http://www.pitea-tidningen.se/index.php?artikel=127295&ort=4

Så är det fredag kväll och man får pusta lite efter en brutal arbetsvecka. Två av de tre närmaste arbetskamraterna inom folkhögskolans "kyrk-sektor" befinner sig i USA. Det gör att det blir fler lektioner för mig som hade turen att få vara hemma och kamraten som först denna höst till en del av sin tjänst anslutits till "kyrk-sektorn" och inte var med om uttagningen i våras. För mig var det tur att vara kvar i Sverige och inte vara tvungen att fokusera på förberedelseseminarier och sådant just i höjd med att pappa dog. Men många lektioner blev det. Och i flera olika grupper.

Så veckan har bestått av givande samtal med muslimska invandrarungdomar, genomgång av delar av Gamla testamentet bland gymnasiestuderande vuxna, lektion om själavård i en grupp inom ramen för Särskilda AktivitetsGArantin samt en massa Bibelkunskap inom Svenska kyrkans grundkurs.  På det har konfirmandhjälpledarutbildningen startat i samverkan med Älvsby för-samling och nåt fackligt planeringstugg skett tillsammans med rektorn.

Förutom timmar med mig har grundkursen dessutom åtnjutit lektioner i etik med skolas rektor samt ett halvdussin timmar om mission med kamraten. Så grundkursen är mör, utschasad, tuggad och utspottad. Och själv känner jag mig stimulerat sliten.

I Älvsby församling exprimenterar vi - ungdomsledarna och jag från folkhögskolan - med att viss mån genomföra en hjälpledarutbildning för konfirmandarbetet med kontakter över nätet och då först i form av inlägg i en gemensam blogg. Klicka på länken hjälpledarutbildning så kommer du dit.

Onsdag kväll - i väntan på det jag bara måste se - serien Lost, sponsrad av hitta.se och några andra som inte blir lika fiffigt. Nu har de tagit sin in genom "luckan" och mött en mystisk figur från någon av huvudpersonernas förflutna. Allt ar helvridet och gör den gamla serien Twin Peaks till ett under av rätlinjig logik och alldaglighet. Det är 17 minuter kvar.

Torsdagen var det seminarium i Uppsala. De som startat förra hösten med ambition att bli teologie magistrar våren 2006 möttes för föreläsningar och förevisande av vad man gjort hitintills. Det var så trevligt att ingen vill bli klar till våren, inte ens de som kan. Själva över-liggandet kan bli den livsstil vi utvecklar.
Själv är jag osäker på om mina studier kommit in i en återvändsgränd eller bara tagit ett sidospår som kanske går framåt i större omfattning än jag anar. Men det är i vart fall kul att möta några som är intresserade av de specialfrågor jag själv funderar kring. Och som själva funderar kring oerhört intressanta fullständigt till synes ovidkommande ämnen.

Nu kan man se vilka "..... tomtar" som blev invalda i kyrkofullmäktige i den lokala församlingen.
Väljarna har avgjort mandatfördelningen.
Valresultatet finns på http://www.svenskakyrkan.se/luleastift/kyrkoval/resultat/pdf/alvsby.pdf 

Centerväljarna kryssmarkerade inte i den omfattningen att ordningsföljden ändrades på deras lista. På samma sätt med Vänstern och Kristdemokraterna. Sosseväljarna har dock kryss-om-möblerat. Nr 4 har utgått på grund av avflyttning från orten sedan listan trycktes. Det gjorde i realiteten nr 5 till nr 4 men röstningen gjorde denna nya nr 4 till nr 2. Nr 3 har förblivit nr 3 och den som var nr 2 blev 4.  Vad det handlar om i antal kryss hit eller dit vet jag inte.

Orden "..... tomtar" ovan anspelar på inlägget fula ord - men på pricken, inlagt 2005-jul-13 från gamla bloggen där det skrevs den 13 april i år.
Mandatfördelningen redovisades i inlägget kyrkovalet klart - lokalt dilemma, inlagt 2005-sep-19.

Den lokala tidningen - Piteåtidningen - är till för folk med intensiv och snäv uppmärksamhet. Snävheten består i att det område som nyhetsbevakas inte är alltför stort och det intensiva uppkommer av de känslor och det engagemang nyheter och meddelanden väcker.
Så blev det för mig denna måndag då jag med febrig huvudvärk kollar igenom "Paltbladet" som tidningen också kallas. Vad ser mina av ålder skärpeomställda ögon under rubriken BB-nytt?!
En som jag konfirmerade i början av min prästgärning och som gifte sig och fick barn tämligen ung har en dotter som nu fått en dotter. Det betyder att jag har konfirmerat en mormor!!
Jag minns första gången jag såg en jag konfirmerat komma och dra en barnvagn. Jag trevade efter käppen. Och vad letar ja nu? Rullator? 

Idag är det en månad sedan min pappa dog. Månaden har gått jättefort och saknaden är stor. Sorgen är dock inte så stor eftersom pappa fick sluta medan han själv uttryckte sig med orden "Jag har det så bra". Men tomt är det.

Tidigt denna morgon (05.45) ylade klockradion. Yngste sonen skulle på en sammandragning i Boden för att spela tre handbollsmatcher. Prognosen från de egna spelarna och lagledningen var tre förluster. Alla motståndarna var på papperet och utifrån all tidigare erfarenhet mycket bättre. Att laget var decimerat av sjukdom och frånvaro förstärkte bara vissheten att det blir tre torsk.
Morgonen började med brakförlust mot Boden - serieledarna - och sedan tvåmålsvinster mot Sikeå och Malmberget. Det sistnämnda laget har Älvsbypojkarna alltid tagit storstryk av med undantag av en oavgjord match. Sikeå har också oftast vunnit.
Så nu är tuppkammen hög hos grabbarna och föräldrarna - mycket hög. I morgon möter man Malmberget och Sikeå igen.

Torsdagskvällens veckomässa i Älvsby kyrka var ytterligare en stor upplevelse. Många ungdomar - konfirmander och hjälpledare m fl - hade mött upp och nu har delar av den vuxna församlingen börjat komma för att med glädje konstatera att ryktet är sant: 30-40 tonåringar i mässan!
Varför det blivit så förstår ingen. Att det blivit så gläder många.

Efteråt startade vi hjälpledarutbildningen under en timme. Den övergick sedan i vanlig Kyrkans-Ungdoms-kväll med fika, pingis, snack, samvaro. Nästan 30 som var kvar till den avslutande andakten ca 21.15.
Under kvällen framkom att det finn en grupp lite äldre ungdomar, mest grabbar, som regelbunde samlas i egen regi för att samtala om kristen tro och Bibeln. Det gör detta "utan prästerlig övervakning" och i en gemenskap öppen för kompisar som är nyfikna.

Sannolikt är det som händer bland ungdomar här på orten det kyrkligt mest intressanta Farmtidsforum som jag och andra knutna till Älvsby folkhögskola och församling kan delta i denna höst. Och det är gratis - ett latinskt ord som betyder nåd.

Luleå stifts Framtidsforum har gått av stapeln. Temat var Dolda möjligheter och man kan läsa en massa om det på http://www.svenskakyrkan.se/luleastift/framtidsforum/index.htm.

Hur blev det då?

Inledningen var OK. Det föredrag som biskop Hans av Nordkalotten (alltså Luleå stift) höll var ett bra föredrag med goda ord om Jesus och sanna ord om vår mänskliga brustenhet. Lite tillknäppt kanske men det är väl naturligt med tanke på åhörarskarans storlek - 1300 personer, press och ho vet allt.

Biskop Tomas från den koptiska kyrkan i Egypten var (som vanligt) ett fantastiskt möte. Han predikade i första kvällens inledningsgudstjänst och förklarade på ett glädje-smittande sätt sambandet mellan att Vi är i Kristus och Kristus är i oss.

Och så skulle man kunna referera punkt efter punkt. Mycket var positivt, annat var hårresande dåligt. Svagheten med ett så stort möte blir att något riktigt möte inte kommer till stånd. Det är ju folk överallt! Alla kan dessutom i seminarier etc odla sina specialintressen vilket betyder att man som regel kommer att befinna sig bland dem man delar åskter med och slipper utmanas av några andra eller något annat.

Av det gemensamma tycker jag att Ove Wikströms föredrag sista förmiddagen var bäst - inte helt oväntat. Han har mycket att dela med sig av och rent pedagogiskt verkar 1300 personer vara bara en bit kaka för honom.

Det sämsta var ett av de seminarier jag var på. I min utvärdering till stiftskansliet - icke anonym - skrev jag: "Thalens andra Lutherseminarium var det västa seminarium jag erfarit på någon obligatorisk fortbildning under mina 27 år som präst - och jag har bara missat en. En docent behöver ha något på fötterna och åtminstone förmå lite av en dialog med dem som frågar kring (och i någon mån ifågasätter delar av) hans fnittriga framställning. Det var så lågt att Glocalnet är högt. Vill man nödvändigtvis ha en föreläsare som raserar fundamentala delar av det präster i sina prästlöften ställer sig lojala till och som uttrycks i kyrkoordningen bör man hitta någon som kan göra det med lite större finess."

Min slutkläm till stiftet i utvärderingen blev: " Summa om helheten blir dock att intresseväckande samtal om Framtiden saknades i framtidsforum och Dolda möjligheter har förblivit dolda.
Detta, och mycket annat, tycker (tyvärr) Stig Strömbergsson, Älvsbyn, i egenskap av deltagare."

Möten med goda vänner var många och nattsuddet hemma hos tidigare arbetskamrater var värt guld. Tack till värdfolket! Och till det medinkvarterade för ett gott och roligt tankebyte vänner emellan.

Jag är mina medmänniskor på spåren!
Det är ju så att jag kan se antalet intittningar på min blogg både vad gäller antal enskilda besökare och hor mycket klick och blädder dessa sammanlagt gjort sig skyldiga till. Under denna vecka har bara någon enstaka tittat tisdag, onsdag och torsdag och det får mig att misstänka att intittarna i stor utsträckning sammanfaller med dem som besökte Luleå stifts framtidsforum i Skellefteå sagda dagar och därför inte stod i kontakt med sina datorer. Detta gör att listan över misstänkta bloggläsare (normatlt 10-12 stycken) krymt till ca 1300 personer. Inrigngingen fortsätter.

Det är söndag kväll och en ny arbetsvecka står för dörren och helgen har varit bra.
Nattlig bilkörning mellan fredag och lördag för att hämta tonåringar i Luleå 01.00 är väl inte riktigt vad man som pappa anser höra till faviriterna vad gäller tidsfördriv men det hör till. Bor man i Avkroken så gör man.
Lördagen var det öppet hus på högstadiet och gymnasieskolan och då två ättlingar befinner sig på dessa nivåer i sin skolgång så var man där.
Lördag em fick jag förmånen att leda en dopgudstjänst som föregåtts av ett lite annorlunda dopsamtal. Samtalet innehöll klara besked om psalmer, kusin-sånger, vilken bön pappan och vilken bön mamman skulle leda samt vilka Bibeltexter storebröderna (8 och 11? år) skulle läsa. Ca 70 personer deltog i denna dopgudstjänst.
Söndag var vilodag - åxå från gudstjänst faktiskt. Vi ordnade däremot till mammas och pappas grav för vintern. Sedan fick vi besök av barndomskamraten och kollegan från Luleå - han som nämnts tidigare som officiant vid begravning. Han har drygt 50 år gammal skaffat sig MC och var i prästskjorta på nåt slags motor-cykel-klubbs-läns-årsmöte här i byn och tittade förbi på en matbit och en massa snack.
Sedan har det bloggats också - fast inte så mycket på min blogg.

Internet är en kul skapelse. Bloggar, diskussions-sajter och ho vet allt likaså. Detta har skapat en filosofisk fundering hos mig.

Om min fru skulle skriva något på sin blogg (hon har ingen) som jag absolut inte håller med om - hur skall jag agera då? Eller om något av barnen gör det? Eller en arbetskamrat? Eller - eftersom jag är lärare - en elev? Allesammans rör sig ju om människor som kan associeras till mig.
Ska jag ta det mellan fyra ögon? Eller skall jag motdebattera på nätet?

Och hur skall folk göra som tycker mitt tyckande på min blogg är avigt? Skall dom bemöta mig på bloggen eller strypa mig privat?

På nätet är allt utlagt för alla. I min blogg ger jag öppet uttryck för uppfattningar och annat och även om jag efter ett fyr-ögon-samtal kan ta bort mindre lyckade noteringar (detta har hänt) kan någon ha skrivit ut eller kopierat grodan. Det som en gång är sagt eller blivit skrivet är alltså i princip fortfarande offentligt. Och behöver bemötas offentligt - åxå av dem som är inom tu-man-hand-räckhåll.