stigstrombergsson

Så har man åkt tåg till Uppsala för att vara med på ett seminarium inom ramen för mina eftersatta magisterstudier. Med avsikten att vara ekonomisk och antistressig valde jag att åka nattåg. Med detta slipper man hoppa upp torsdag morgon innan skam skott sig, slipper ratta hemifrån ca 05.30, slipper flyga från Luleå 06.45, slipper lubba till flygbussen och släppa till 80 kr för en biljett, slipper komma till start-passet med andan i halsen, slipper smita lite innan för att jogga tillbaka till flygbussen (80 kr till), slipper droppa ned försenad i Luleå, slipper kvittera ut bilen med 60 kr i p-avgift, slipper mörkerköra hem och slipper komma hem strax före 21. I stället bordas tåget på onsdag eftermiddag vid 18-tiden, jag får tid att läsa, tid att ta en pilsner, tid att kanske ta en pilsner till lite senare, tid att sträcka ut sig vid ½ 11, tid att sova (om än skakigt och inte jättebekvämt men ändå), tid att vakna, att komma fram vid 7 och då få tid att ta en morgonpromenad, tid att sitta med litteraturen ett par timmar innan seminariet börjar kl 10.00. Dessutom finns en liten stund att blogga.

Och i kväll finns tid att käka och prata med svågern, kanske svågrarna, innan tåget går vid 19-tiden och hela proceduren kan ske en gång till fram till fredag morgon då man glider in på Älvsby central ungefär kl 7. Och då kan man fara hem, duscha, och vara på morgonbön på arbetet 08.10. Dessutom sparar arrangemanget ungefär 800 kronor.

Fast i kupén satte en medpassagerare nytt snarkarrekord - och jag har ändå gjort lumpen och varit på två rep-möten i yngre dagar. Jag trodde inte det var möjligt.