stigstrombergsson

Jag samlar på mig tankar. En del skriver jag i funktionen Anteckningar i min telefon just när jag kommer på dem. Andra kan bli noteringar på annat vis. Några skvalpar bara omkring i huvudet.

Igår tidigt på kvällskulan gjorde jag en erfarenhet som gav tanken vid fotknölarna som rubrik för ett nytt och ett par gamla tankespår samlade i ett blogginlägg – detta.

...vid fotknölarna 1 – gammalt spår om av- och påkragningen

Sedan inlägget dumdömt domkapitel den 19 maj har jag inte ordat om att Luleå Domkapitels decemberbeslut att avkraga en präst blev upphävt av dem som inte bara vet om utan också har att tillämpa de regler och beslut som gäller. Jag har inte dryftat saken här på min blogg men på en och annan annan plats i cyberrymden. Andra har varit flitigare i saken och i ett fall gett mig anledning att föra samtal där loksom en gång på Facebook där en person hade länkat till en SVT-Norrbotten-intevju med biskopen – som kan läsas här – med kommentaren Bra av biskopen! Jag skrev då denna kommentar:

Men lite konstigt är det att biskop och domkapitel först NU ska fundera över vilken status en åsiktsdeklaration från 2005 har. Borde skett innan man tar den till skäl för att leverera "lagens strängaste straff". Att texten från 2005 – som Överklagandenämnden visat – inte har status som "Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära" har varit helt klart för alla någotsånär insatta. Klar fadäs av Domkapitlet.

Mer har det inte blivit i den saken.

...vid fotknölarna 2 – gammalt spår om knasig annonstext

Vi fortsätter att fira gudstjänst men av smittskyddsskäl firar vi inte nattvard...

Ungefär så annonserade för någon vecka sedan en grannförsamling sin verksamhet och jag slutade jag läsa annonsen. Sinnet svämmade över och tanken blev olämpligt försedd med kraftord: Va f-n påstår dom! Att nattvard är en smittokälla! Är dom dumma i hela halva huvvet!

Jag påstår: Det finns inte några belägg, aktuella eller historiskt passerade, på att nattvard smittar fler än de inbillningssjuka. Skulle fakta finnas är jag tacksam att få reda på sådana. Teoretiskt, säkert också praktiskt, kan en folksamling smitta men samlas man kan man ha nattvard – till och med så att man dricker ur gemensam bägare. Allt annat är inbillning. Därför förstår jag inte varför grannförsamlingen i betald annonstext spred denna villfarelse samt hur det kommer sig att, om den vore ens en smula sann, man tidigare och gärna haft sina altarringar som pesthärdar. Jag fattar inte heller när man kommer att känna sig så säker att man vågar återuppta det man nu framställer som så farligt att man inte ställer fram det. Den billiga effekten är ju bara att man ogrundat skrämmer folk från Jesus! Vem, förutom den ovan nämnde f-n, tjänar på det?

Då tilltaget – om än oavsiktligt – också de facto utpekar grannförsamlingens grannförsamling, alltså vår där nattvard firas, som ett smittspridningskompani påtalade jag saken för lokala kyrkoherden. Hon delade om än inte i humör så i alla fall i sak min reaktion och skulle kontakta grannarna för att påtala att formuleringskonstigheten kanske inte var så lyckad. Hur det sedan gått vet jag inte.

...vid fotknölarna 3 – nytt spår i stigande älvsvatten

Det var igår tidigt på kvällskulan som jag och Primärhustrun tog en spatsertur. Kyla och snålblåst har vikt för någon sorts vår- eller försommarvärme. Det grönskar i farlig fart. Gräset skjuter upp så man frestas att kasta sig åt sidan. Björklöven växer timme för timme. Den oreglerade Pite-älven stiger ett par tre dm/dygn.*

Vi gick längs med älven till badplatsen några hundra meter bort. Där testade jag. Badade inte men skor och strumpor togs av och jag kände på vattnet. Blev en kort upplevelse. Grund sådan. Tio sekunders fotdopp kapade känseln nedom fotknölarna och stelheten gav inspiration till detta blogginlägg.

PS: Imorgon kväll firas Veckomässa 18.30 i Älvsby kyrka – med Ovangelie-träff för dem som vill efteråt vid kvart-över-sju-tiden. Återkommer. DS.

* Det är vårfloden, alltså smältvattnet från skogar och myrar i Norra Norrlands inland. Det dröjer veckor innan fjällfloden, alltså snön i Norra Norrlands fjälltrakter i rinnande form, kommer hit.

Jag försöker vara en flexibel person med öppna sinnen. Jag ser det som meningsfullt att lära mig något nytt hela tiden. Det finns folk som mer fungerar enligt mönstret En gång har jag har tänkt så och med det har jag tänkt färdigt men jag har aldrig blivit imponerad av den sortens tankemässiga helkonserver som gör sig totalt slutna gentemot all information som kanske utmanar och modifierar sådant de redan vet, känner eller anser. Faktum är att den typen skrämmer mig lite – särskilt när de har eller söker någon form av maktställning.

När jag försöker vara flexibel och lärande handlar det inte bara om att lära nytt i olika ämnen och frågor – vilket i sig är viktigt. Det rör sig också om det subtila ämnet Jag själv och Hur jag fungerar, alltså nya insikter om egna tankar, känslor och annat – samt varför.

Jag skall nu inte redovisa allt jag kommit fram till om mig själv, inte heller allt jag (ännu) inte fattat. Det jag märkt och nu vill nämna är mitt projektbehov, alltså att jag i princip alltid behöver ha på gång något planlagt och något att fundera över. Just nu har jag inte det och det är väl därför saken blivit tydlig.

Som pensionär inser jag att mitt projektbehov till största delen fylldes av stora och små saker när jag var i tjänst i de olika uppdrag jag anförtroddes med under åren – förutom projekten familj, barn, villa och volvo. Det kunde vara stora saker som det Ungdomsprojekt som Älvsby församling beslutade om 2013 och genomförde 2014-2018 men sedan märkligt nog inte sammanställt någon utvärdering av. Det kunde vara smärre saker som en termins Bibelstudier var annan vecka. Mitt projektbehov tillfredsställdes av att planera och förbereda sådant inklusive den egna förkovran, läsning och tankearbete som var nödvändigt för ändamålen ifråga.

Nu har jag inget sådant! Inget projekt som så att säga ”kommer utifrån”. Jag tjänstgör inte och de två små sådana projekt av jag haft i vår avslutas i och med att maj blir juni. Tomrummet ekar och jag når insikten att mitt projektbehov är starkare än jag tidigare trott.

Men om jag då skulle läsa något?

Tanken slog mig och fick följdfrågan Vaddå?

• Tolkiens ringen-trilogi på engelska blev en tillflykt. På svenska har jag läst den några gånger. Filmerna har jag sett några varv. Engelska sänker tempot och blir ju i någon mån ett språkprojekt. Snart klar.
• Bibelvetenskapliga kommentarer finns – både lästa och olästa – i bokhyllan och skulle väl kunna fylla mitt projektbehov de närmaste femåren. Tittade igenom bokhyllan och fastnade vid tre volymer kommentarer till profeten Jesaja i Gamla testamentet – från 1970-talet och olästa i sin helhet. Kan det vara något? Jag mindes att sådan läsning alltid tidigare kopplats till att jag arbetat med Bibeltexten på grundspråket. Med insikten att hebreiskan nu efter många år är luggsliten intill gränsen för bortsliten gjorde att jag tryckte tillbaka första volymen in i hyllan. Inte nu!

Vad det blir vet jag inte. Sortera in alla gamla och nyare predikningar i katalogiserad ordning kan vara en tanke? Sortera åravis med diabilder och fotografier? Gallra alla digitala bilder sedan den tekniken kom? Annat?

En av mina nya eller i alla fall starkare självinsikter är detta projektbehov.

Jag ser också annat men det tänker jag inte berätta om här. I alla fall inte nu.

När denna text poppar upp är klockan 18.30 tisdagen den 19 maj. Idag på förmiddagen skickade jag ett SMS till dem som brukar möta upp för Bibelstudium i Älvsby församlingsgård tisdagar i udda veckor klockan 18.30. Jag lade ut ganska exakt samma meddelande på församlingens Facebook-sida.

Nu kommer en ”lathund” för distans-bibelstudiuma likt de för två, fyra och sex och åtta veckor sedan med en kort introduktion och en del frågor att fundera kring för det sista inplanerade Bibelstudiet denna vår. Jag/vi/de som är i Älvsby kyrka samtalar där och hemifrån kan man dela med sig av tankar, undringar, åsikter osv om själva textavsnittet och annat genom att från 18.30 till ungefär 20.30 skicka ett SMS till 070-6862466 – jag har alltså telefonen igång. Annan tid kan man kommentera här på bloggen.

Vemsom helst – inte bara dem som brukar vara med på tisdagskvällarna – är givetvis välkomna att använda ”lathunden” och ge kommentarer också när som helst efter 20.30 den 19 maj 2020.

En sak: Min blogg är inte en officiell församlingsblogg. Den är en privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet kring allt möjligt. I Coronatider lånar jag ut den för försöket med distans-bibelstudium. Om det blir fler gånger och då kanske på annan plats på internet får framtiden utvisa.

LATHUND den 19 maj 2020 för distans-Bibelstudium kring Andra Petrusbrevet kapitel 3.

1. En kort inledning

Hela tiden efter nyår har Jesus-ombudet Petrus brev varit på tapeten när man samlats för att läsa och samtala kring Guds Ord. Fem träffar hann det bli innan Covid19. Att flera som brukar komma är i riskgrupp har sedan inneburit att betydligt färre varit med rent fysiskt och att de som varit hemma fick tillgång till en ”Lathund” för egen läsning och eftertanke. På så sätt avlutade vi genomgången av Petrus första brev.

Petrus andra brev som vi sedan tog oss an väldigt olikt det första vad gäller språk, ordval, grammatik och sådana saker  men innehållsligt står det inte i motsättning till det första. Det är skrivet för att hjälpa dem som tror att stå emot falska läror och oetiskt liv inom den kristna gemenskapen. Vi vet inte exakt vilka de var eller var de levde men det mest troliga är att det rör sig om ganska små grupper – 20-50 personer? – i nuvarande Turkiet som får brevet uppläst för sig. Gemensamt för dem är att de satt tro till Jesus. En del av dem tillhör områdets judiska minoritet med sina skick och bruk och andra, kanske de flesta, kommer ur den mer majoritets-hedniskt-grekiska miljön med dess värderingar och etik. Brevet vill uppmuntra tro, främja utveckling och varna för faror.

2. Läs nu kapitel 3. Läs det en gång till högt för dig själv – och kanske någon annan.

3. Som tidigare: Först Aha och Åhå. Låt detta ta en stund. En kvart, 20 minuter.

Kom någon Aha-upplevelse? Var det något du tycker texten säger till dig, något du tar fasta på, tycker är viktigt? Som fick dig att om inte hojta så i alla fall säga just Aha! Dela det gärna dina Aha! som ett SMS eller som kommentar nedan.

Suckade du något Åhå! Vad är nu detta? Det är lite motsatsen till Aha, saker man undrar över, vill ha belyst, fråga om eller diskutera, rentav invända mot. Och samma sak: dela dina Åhå som SMS eller kommentar.

4. Några andra tankespår.

• OBServera och försök lägga märke till vilken avsikt Petrus anger för sitt skrivande! Det syns tydligast i verserna 1-2, 11, 14 och 17-18. Formulera om hans avsikt eller avsikter med egna ord.
• De troende som får brevet mötte hånfullhet och ifrågasättande. Då Petrus i brevet tidigare skrivit om problem inom de troendes krets torde det vara så nu också. Det rör sig alltså om hån och ifrågasättande främst inom församlingen, inte kritik utifrån.Det som då gällde var Jesus uteblivna återkomst.
  Finns hånfullheter och ifrågasättanden idag? Inom? Utifrån? Kring vad – kanske inte bara att domen dröjt? Hur hanterar vi det?
• För att nå sitt syfte bygger Petrus sitt resonemang på den världsbild folk hade som var präglad av vad man då visste om naturen och av Gamla testamentets berättelser om floden och annat. Blir det annorlunda nu när vetandet och världsbilden är en annan? I så fall: Hur?

Till sist: Be din aftonbön – för gruppen, församlingen, landet, världen och annat!

För kännedom:

Texten i SMS-meddelandet till deltagarna var den som nu kommer och innehåller också en del framtidstankar om sommaren och hösten.

Bibeldeltagare 19 maj, vecka 21 – och andra.

I kväll blir det likt hur det varit de senaste två gångerna. Vi som inte är riskgruppare har Bibelstudiet i kyrkan där vi kan sitta lite glest. 18.30 har vi en kort Andakt och samtalar sedan på "Bibelstudievis" utifrån Andra Petrusbrevets sista kapitel.

Som de senare gångerna kommer jag ungefär kl 18.30 på webbsidan stigstrombergsson.blogg.se att under rubriken ”distans-bibel 5” publicera en "lathund" för hemma-funderingar.

Denna Bibelstudiesamling är den sista inplanerade denna vår. Terminen blev helt annorlunda på grund av Covid19 och vi har inte mötts som vi brukar. Över huvud taget har Corona-pandemin ändrat en massa saker framför allt för de som är 70+.

Vad gäller hösten har jag och Anna-Karin kommit överens om att Bibelstudiet startar vecka 37, tisdag 8 september 18.30. Om det då blir ”som vanligt” eller ”som vår-igt” går inte att säga nu mer än att när det startar så följer vi och församlingen rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och andra som vet och begriper.

Om sommaren kan sägas att församlingen fortsätter att fira gudstjänster i (eller när vädret tillåter utanför) kyrkan söndagar kl 11 samt Veckomässa onsdagar 18.30. Efter Veckomässorna ca 19.15 blir det varje vecka möjligt med ”Sommar-snack i kyrkan” kring något tema eller vad de som är där vill samtala om. Det är då öppna sammankomster som liknar de ”Ovangelie-träffar” som varit veckorna med jämna nummer denna Corona-vår.

Friska och icke-riskisar kan alltså ikväll mötas i kyrkan. Andra kan läsa och be där de är. ”Lathunden” kan man använda närsomhelst. Ur min synvinkel är det helt OK om man vill sprida denna information till andra.

Jag publicerar kortfattat detta strax före klockan 17. Om 1½ timme klockan 18.20 kommer ett annat inlägg som jag hellre vill ska stå överst och vara det som du, noble Bloggläsius, möter om du händelsevis snubblar in på min blogg.

Det Corona-fördröjda beskedet har kommit.

Den präst som Luleå Domkapitel avkragade i december har av Svenska kyrkans högsta kyrkojuridiska kompetens fått tillbaka ämbetet. Överklagandenämnden upphäver Domkapitlets beslut från i slutet av förra året. Man underkänner de allra flesta aspekterna av hur kapitlet resonerade. Det betyder att vare sig hon anses ha rätt uppfattning eller inte i de frågor hon anmäldes för så har hon rätt att ha uppfattningarna. Hon kan inte av den eller annan aktuell anledning sparkas.

Jag skrev om saken dagen före julafton i inlägget storsläggan svingas. Jag berörde den i blått skåp 1 den femte februari. Inlägget missbruk i kyrkan? den 28:e samma månad handlar om något annat men har innehåll med bäring också mot avkragningsfallet. Fler ord i saken behövs inte.

Nu har Överklagandenämnden tagit sitt oöverklagliga beslut som i sin helhet kan läsas här. I anslutning finns också kapitelbeslutet, överklagan, skriftliga yttranden mm.

Att Domkapitlets beslut upphävts tycker jag är bra.

Att det var dumt tyckte jag redan från början.

Om det var dumt i betydelsen korkat eller elakt funderar jag över.

Jag visste det inte.

Men nu vet jag nåt jag inte visste.

Orsak? Jag har läst en bok. En bok till.

Så jag sätter mig vid datorn för att författa meningar om något jag vetat en del om men också haft förutfattade meningar kring. Jag har läst en informativ bok som reder ut begrepp samtidigt som den krånglar till det man trodde man visste – egentligen tecknet på att det är en bra bok.

Den bra-iga boken är Islam i Sverige de första 1300 åren skriven av religionsforskaren Simon Sorgenfrei. Det är Myndigheten för stöd till trossamfund som gett ut den i avsikt att informera.

Jag blev informerad!

Visst visste jag att en del vikinganordbor redan innan Sverige blev Sverige vid vistelse i Särkland både mötte och bedömdes som sluskar av bildat folk från den muslimska världen. Därifrån och via mellanhänder förde våra fläskätande förfäder hem en massa kufiska mynt och andra arabiska och persiska grejer. Första kontakten var alltså för 1300 år sedan ungefär. Det visste jag.

Visst visste jag också att från och med arbetskraftsinvandringen på 1960-talet och senare blivit så att många muslimer kommit för att permanent vistas i landet. Jag visste att man kan vara viss om att Islam är och kommer att permanent vistas som en del i det svenska samhället och kulturen.

Visst visste jag också att om visserligen många är muslimer så är de vist inte av samma sort. De utövar inte muslimsk tro i samma grad och på samma sätt, är i olika grad sekulära och kommer från olika ursprungsländer och talar olika språk förutom svenska. Visst och sant.

Visst visste jag en del innan men då jag inte är en sådan som medvetet vill hålla mig okunnig för att ur den positionen tro mig veta bäst skaffade jag boken som jag nu plöjt. De 300 sidorna har gett massor med information och vissheten om hur mångfaldigt och sammansatt – för mig som utomstående rentav krångligt – det är, detta med Islam i Sverige.

Det är alltså en läsvärd bok!

Den var inte dyr heller – 195 slantar plus frakt från den historiska bokklubben Clio – här.

Ännu billigare kan den beställas från Myndighetens hemsida – här. Där kan man till och med få den för inga penningar alls om man gillar pdf-filer.

Visst är det bra att det inte finns några skäl att hålla sig oviss?

Jag tillbringar inte så väldigt mycket tid på nätet, inte ens kylslagna dagar i Coronatider. Man kan göra annat som att läsa böcker – typ. Men en del blir det. Fynden blir av blandat slag. Ett par tre fyra ting har jag som kanske leder till något här på bloggen men bara kanske. I alla fall vad gäller alla. Två kommer här. Saker jag noterade onsdag förmiddag men inte hunnit med att berätta förrän nu.

Det görs gudstjänster och andakter och allt möjligt i tanken att folk via datorer eller telefoner skall få sig något gudeligt till livs. Jag snokar inte genren men snubblar i alla fall ibland över något. Nu har jag slagit i något väl värt att både snubbla över och ramla in i men först lite (nostalgisk) bakgrund.

Älvsby folkhögskola drivs Svensk-kyrklig regi. Vad jag fattat kallas regin inte längre för huvudman men det är i alla fall Luleå stift som i någon mån spelar den rollen förutom skolans egna stadgar. Det är alltså en kyrklig folkhögskola och ett tecken på den saken är att man har en tjänst som kombinerar att vara präst och lärare. Det är inte enda tecknet utan ett av dem. Jag hade det uppdraget från hösten 1996 tilloch med 2012 – ungefär.

Ett annat tecken är att skolan har ett kapell och att de som önskar av personal och elever samlas till morgonbön 08.10 varje måndag till fredag. Den morgonbönen kan man från och med denna vecka och förhoppningsvis ända till vårterminens slut anluta sig till via skolans hemsida. Det man då möter är något lågmält som samtidigt är laddat med kvalitet:

Man hälsas välkommen. Det tänds ett ljus som sedan är i bild hela tiden, ca 5 minuter. Andakten består sedan inte av det som är så vanligt: en människa säger något om Gud till andra människor. Tvärtom. Visst är det en människa som leder men innehållet är att vi människor säger något om människor till Gud. Bön och förbön alltså! Med text inlagd i bilden.

Det är först en allmän bön med tack för den nya dagen. Sedan sedan förbön som är lite olika för olika veckodagar och rör sig om skolans elever i olika grupper, dess personal, den kristna Kyrkans olika verksamheter och motsvarigheter i samhället. Sist – fortfarande i riktningen människors ord till Gud en varje dag likartad förbön för olika saker och sist Herrens bön.

Välsignelsen har motsatt riktning. Den är Guds ord riktade till oss. Så är det också med den avslutande Bibelläsningen av en av den gångna helgens texter som något att” ha med sig” och ”gå på” under resten av dagen. Andakten är torr, innehållsrik, stabil och lätt att lära in. Du hittar den här.

Nätaktiviteterna ledde också hit – till ett blogginlägg. Han som skriver gör det varje dag. Han är lite ojämn i kvaliteten men dagens analys var briljant. Ta del av den men hoppa över hans lilla påhopp på en annan person. Det är lite onödigt i en i övrigt knivskarp text.

Den svenska kvinnan är lätt låghalt och bär en höna under armen.

Den slutsatsen visar att siffror och statistik alltid är intressant. Pappan till den var en komiker som för flera år sedan när han gjorde stand-up använde Svensk Statistisk Årsbok som källmaterial. I den noterade han att det i landet fanns ett visst antal höns, att det fanns ungefär lika kvinnor och att kvinnoben till antalet var nästan det dubbla. Slutsatsen ovan blev given.

I Covid19-tider haglar siffror från alla håll och kanter. Med dem kommer funderingar, frågor, slutsatser, teorier och spekulationer. Antalet diagnostiserade ges på daglig basis liksom hur många som intensivvårdas. Lite eftersläpande kommer antalet döda. Man visar skillnader i var folk bor, hur gamla de är och antalet hannar och honor. Klockan 14 varje vardag visar TV2 experter som berättar och journalister som frågar – ibland dumt – om framtiden, längd på resor och semesterplanering. Dock har man ännu inte på någon presskonferens, inte ens på sociala medier, kommit in på den viktiga frågan om hur det blir med Surströmmingspremiären. Jag väntar.

Idag läste jag – i ett socialt medium – resonemang om den så kallade överdödligheten i denna pestens tid. Hur stor är den – egentligen?

Jag tycker frågan är viktig och intressant. Dödligheten i själva livet är 100%. Det står utom allt tvivel men statistik visar att det är ungefär 90.000 svenskar som dör varje år och att resten får vänta på sin tur. Man kan också statistiskt se när under några ”normalår” hur många som dör, i vilka åldrar och av vilka kön, av vad och var. Av sådana uppgifter kan man alltså sluta sig till om det i vår varit en överdödlighet och i så fall hur stor. Att det tydligen inte dött fler än vanligt blir då en intressant uppgift att fundera kring. Och dra slutsatser av.

En del menar att alltsammans bara är hysteri och att alla begränsningar är onödiga eller verkningslösa. Pandemin är inget och mitt behov att få gå ut och ta en öl är allt! Inte sällan – nu tänker jag på de amatör-epidemologer som i vårsolen skjutit upp som krokusar– märks attityden att ”experter” behöver man inte lita på och att ”beslutsfattare” bara vill göra det svårt för folk. Tragiskt men ganska naturligt att man reagerar på det viset om man är en som misstror allt och alla och väljer att vara iförd foliehatt och faktaresistens för att medvetet hålla sig okunnig för att veta bäst.

Ganska kokko-bäng enligt min mening.

Det finns mer finstilta som inte är riktigt så kokko-bänga. Dessa kan tvärtom vara kunniga och briljanta experter inom något eget speciellt fält men kanske där ha hamnat i opposition. Andra personer, folk som de menar har foliehatt och faktaresistens, har makten och bestämmer. Själv är man i opposition med följden att man ibland över-oppositionerar och ifrågasätter vad som helst som kan uppfattas ”komma uppifrån” från myndigheter och experter.

Enligt coroniskt siffernisseri är det i dessa tider än så länge underdödlighet jämfört med tidigare vårar. Sug på den – underdödlighet. Det betyder naturligtvis inte att inskränkningar och restriktioner varit och är onödiga. Tvärtom! Åtgärderna och följsamheten för dem är verksamt. Tvätta händer, hålla avstånd och annat knäckte säsongsinfluensan och vinterkräksjukan som grasserade i fjol samtidigt som Covid19-smittan hållits nere under sjukvårdskollapsnivån – såhär långt.

Det kommer en tid då man skall utvärdera, analysera och försöka förstå.

Då skall man se var eventuella felbedömningar gjordes och av vem.

Då skall man ställa arbetsgivare till ansvar för att äldreboenden och annat inte utrustats och bemannats så att folk kan vara trygga.

Då skall man utkräva politiskt ansvar för privatiserings- och marknadsanpassningarna av trygghetssystemen.

Då skall man anklaga och döma fuskare som falskpermitterar för att få statliga – våra! – pengar.

Då skall man offentligt skämma ut ockrarna och flå demmed en slöskridsko – de som vill tillskansa sig bidrag samtidigt som man delar ut miljarder till aktieägare.

Då skall man...

Jag hoppas, noble Bloggläsius, att det blir sådana följder av allt coroniskt siffernisseri vi nu ser och samlar på oss samtidigt som vi – som kanske är eller inte är experter inom andra fält – lojalt och uthålligt följer vad de som vet något om virus och pandemier säger.

Förr hände det oftare men de senaste månaderna inte att jag på söndagarna har som uppgift att leda gudstjänst. När det är aktuellt hör det till att förkunna i gudstjänsten, alltså söka koppla ihop läst Bibeltext med dem som är på plats. För sådant krävs viss förberedelse och jag har alltid skrivit det jag avsett säga som fulltext, inte bara några stödord. Handskrivna manus har jag inte publicerat men med sånt som var dataordbehandlingsprogramsförfattat hände det ibland att det kom ut här på min blogg – i för läsning bearbetat skick.

Så var det förr innan jag pensionerades och innan jag slutade vikariera kontinuerligt på någon vakant tjänster i församlingen där jag bott och firat gudstjänst i över 40 år, ungefär halva tiden fom församlingspräst. Igår var det dags för ett återfal då jag var ombedd att leda Högmässa i Älvsby kyrka. Nu kommer det manus jag författade på lördagskvällen och som i allt väsentligt framfördes muntligt strax efter ½12 igår. Lite röriga tankar kring Tre-en-igheten – typ.

Efter psalm 62:1-3 (som har sångskattens suveränt bästa låttext) gavs följande som Beredelse

Ni är ju kallade till frihet... Så börjar en av dagens texter.* Först riktad till tidiga kristna i centrala delar av nuvarande Turkiet – men naturligtvis också till oss.

Ni är ju kallade till frihet... Det är något positivt – som tyder på något negativt. Motsatsen är ju ofrihet. Slaveri är ett starkare ord Bibeln ofta använder. Och påstår att människan finns i slaveri under något.

Slav under synden talas det om.  Exempel är otaliga men sammanfattas i kärlekslöshet mot andra och misstro mot Gud. Egenkärlek, alltså, som ger skuld och som ytterstå konsekvens att vi är dödliga. Därför sägs det också att människan är slav under döden.

Detta vi kallade till frihet från.

Frihet från Synden ger Gud oss genom att Jesus tog den.

Frihet från Skuld ger i förlåtelsen på grund av vad Jesus gjort.

Frihet från Döden ger Gud oss på grund av Jesus död och uppståndelse. Och...

Ni är ju kallade till frihet... – ...för att tjäna varandra! Vara till för andra.

Detta ger Gud idag. Förlåtelsen. Jesus i Nattvarden. Sitt Ord att tro. Frihet. Vi går in i det med att börja med att be om förlåtelse...

Som Gradualpsalm hade jag tänkt 37 men gett fel siffra till musikern. Det blev 36 som också är bra men mycket segare. Sedan Textläsning Johannes kapitel 17 verserna 9-17.

Detta var ur Johannes berättelse. Den skiljer sig från de andra tre Jesus-berättarna i Bibeln. Johannes berättar inte att Jesus instiftade nattvarden kvällen innan sin död som de andra tre gör. Å andra sidan berättar han om att Jesus tvättar lärjungarnas fötter men det tiger de andra om. Johannes har ett långt tal Jesus håller samma kväll – inte de andra. Och som slut på det talet kommer i kap 17 att Jesus ber – saknas också hos de andra. Det är ur den förbönen texten var tagen.

Man kan se det lästa som en exakt återgivning av vad Jesus bad kvällen innan sin död – som om Johannes haft bandspelare eller stenograferat den kvällen. Man kan se den så bokstavligt men då blir den ju nästan ointressant och handlar bara om att Jesus ber för de 11 lärjungar som är kvar sedan Judas gått för att göra det han ska. Ingen av oss tillhör de 11 även om vi är ungefär lika många.

Johannes skrev en lång tid efter händelserna med Jesus! Han hade haft tid att minnas, att tänka vidare på det han mindes och vara i kontakt med Gud. Därför ska vi nog se texten som mer av ett referat än en exakt återgivning av ord vid den sista måltiden.

Händelsen + 60 år av minnen + erfarenheter + eftertankar + uppenbarelser flätas samman i det Johannes skriver på 90-talet, mot slutet av sin levnad. I kapitel 17 får vi en inblick i vad Jesus alltid ber om och vad hans önskan alltid är.

Eller om man så vill: Vad Gud säger när Gud talar med sig själv.

Vad har det att göra med att växa i tro som är temat för dagen?

Det handlar nu inte om stadier eller faser i hur din och min tro växer. Sånt kan man se och prata om men inte nu. Här handlar det om vad som får vår tro att växa – alltså vad vi kan se och lita på, alltså tro.

1: Jag har gett dem till dig och jag har gett dem mig själv säger Jesus till Fadern. De exakta orden är jag bevarade dem i ditt namn och jag skyddade dem. Som betyder Jag har gett dem till dig och jag har gett dem mig själv

När Jesus talar till Fadern, när Gud talar för/med sig själv är det oss det talas om. Och att Gud/Sonen påminner Gud/Fadern om vad de tillsammans gjort för oss.

Vad har då Gud gjort för dig?

Först: Gud/Jesus har levt, dött och uppstått för dig. Det grundläggande var långt innan du visste det och skedde helt oberoende av dig – något att lita på, tro.

Sedan: Gud har kallat dig till sig. I dopet som för de flesta skedde innan vi visste om det. Och genom besked om vad Jesus gjort – något att lita på, tro.

Dessutom: Gud kallar dig till sig nu – annars vore du inte här. Gud gör att din tro växer – något att lita på.

2: Jag ber för dem säger Jesus. Den bönen är Guds prat för sig själv. Om oss. Att vi skall bevaras från det onda.

Att bevaras från det onda är inte att skyddas från allt ont. Det betyder inte fribrev från Covid19, benbrott, sorg, död. Vi skulle önska att det vore så och när så inte sker blir vi besvikna – kanske – men det handlar om att bevaras från det Onda, det yttersta onda som är skillsmässan från Gud. Gud bevarar från det Onda mitt i det onda som sker – något att lita på.

3: Jag har gett dem ditt Ord säger Jesus. Och ditt Ord är innerst inne Jesus själv, Gud själv. Johannesevangeliet börjar ju I begynnelsen fanns Ordet..., och Ordet var Gud. (…) Och Ordet blev människa och bodde bland oss – det är Jesus – (…) han var fylld av nåd och sanning.

Jag har gett dem mig säger Gud/Jesus till sig själv. Jag ger er mig säger Gud/Jesus till oss. Med nåd och sanning – något att lita på.

Hur ger sig Gud/Jesus åt oss nu? Idag? Här? Strax?

Kristi kropp och blod för dig utgivet och utgjutet kommer jag att säga till var och en som vill ta emot Gud/Jesus i Mässan, nattvarden eller vad vi kallar den. Det är här det sker. Det är här tron växer – något att lita på. Amen.

Som Offertorium sjöngs 153 och som slutpsalm 10. Vi var 15 i kyrkan varav 3 barn..

* Galaterbrevet kapitel 5 verserna 13-18.

Det är min tur nu!

Det måste bli så!

Det jag anser, tycker och känner ska slutligen börjar vägas in så det blir avgörande. Om det är någon rim och reson, följd och konsekvens, alltså, i hur man i lokala kyrkoförsamlingen tar hänsyn, hanterar uppfattningar, gör prioriteringar och väljer vägar. Det är det min tur nu! Jag får bestämma! Eller?

I kyrkliga sammanhang har man under alla år jag kan överblicka – klart över 50 stycken – parerat och tagit hänsyn till vad de äldre på plats anser. Jag har hört Det blir svårt för de äldre som är där eller För de äldre som är med är det främmande eller De äldre i bänkarna är vana vid eller liknande många gånger. Ibland kommer det från några som säger oss äldrepå plats vilket då är värt all respekt. Oftast framförs det av sådana som talar om äldre i tredje person plural och som – ombedda? – tar dessa både från- och närvarande äldre som gisslan för egna tankar och våndor kring beslut, prioriteringar mm.

Vara hur det vill med detta. Nu gryr dagarna jag får bestämma!

Jag drog den slutsatsen när jag på hempromenaden från kyrkan funderade på vad som i den sig tilldragit havde – eller hur det nu skall stavas.

Jag hade fått förtroendet att leda gudstjänsten – vikarie för sjukskriven kollega. Med kyrkvärd, vaktmästare, musiker och de som kom govilligt var vi inalles 15 personer varav tre barn. Jag var äldst!

I dessa tider följer hela 70+riskgruppen rekommendationerna och stannar hemma. I dessa tider är det vettigt att fundera över hur länge dessa tider skall vara just dessa tider. Räcker Coviden-villkoren över sommaren? Ett halvår till? Ett helt år? Två? Ingen vet.

I dessa tider blir mina stilla funderingar vilken hänsyn man skall ta till dem som inte är där.* Hur länge kommer jag att vara en i sorten äldre på plats? Och om jag då är en sådan äldre på plats så måste ju mina åsikter vägas mycket tyngre än förr. Man kan ju inte byta stil nu bara för att jag blivit en äldre så det måste vara min tur nu! Nu måste det bli att jag får bestämma!

Fast: Hum-hum tro´t.

* Jag har generellt under alla år funderat kring detta med hänsyn till frånvarande och/eller icke-deltagande personer. Inte minst när det gäller om man ska eller inte ha Mässa varje söndag brukar det komma i resonemangen. Argumentet Mässa skrämmer vissa leder till att man inte dukar bordet. Samtidigt kan man definitivt se att de mäss-skrämda ändå inte möter upp när det på grund av o-Mässa skulle kännas fritt fram. Enda effekten av att man avstår från att duka varje söndag blir att de som är där och vill inte får eftersom några som inte är där inte vill.

Nu i dessa Corona-tider syns också liknande resonemang här och var i kyrkan. Det finns ställen – inte Älvsbyn! – som då 70+arna inte skall komma tar beslut om inga gudstjänster så att ingen alls kan komma. Det vägvalet är så knasigt att klockorna stannar.

Senast jag använde denna bild var i höstas men då med betydligt skarpare rubriker.* Nu handlar det mer om vemod. Jag saknar Samos och det lite extra idag. Hade allt gått som planerat skulle jag vara på räls, hjul eller vinge på väg till Arlanda – eller framme om jag hade valt nattåg. Imorgon skulle jag och en svåger flugit ner. Men så blev det inte av uppenbara skäl.

Sju gånger de senaste åtta vårarna har jag varit där – om jag räknat rätt. Sammanlagt rör det sig om åtta charterveckor plus tre eller fyra endagsturer de första åren då församlingens ungdomsresor gick till Kushadasi på den turkiska sidan. Sådant tjänstependlande sätter sina spår. Skulle du, noble Bloggläsius, vara behäftad med ett rejält självskadebeteende kan du här på bloggen finna något av reseliggare om du söker dig fram framför allt i månaderna maj-juni från ochmed 2013. Lika flitig skribent var jag inte när jag och Primärhustrun privatreste tre av åren men jag skrev också då men i augusti-september.

Lite olika erfarenheter är att resa till olika platser på öns norra sida privat med livsledsagarinnan och att vara bland 30-40 tonåringar på ett all inklusive-hotell på sydsidan. Samma hotell med 20-talet vuxna ger ytterligare en aspekt. Hur ”privatresa med kompis” – en svåger är rimligen en sådan – kan gestalta sig vet jag inte men den kunskapsinhämtningen blev nu skjuten på framtiden – Inshallah.

Att min samos-saknad är stark märks på olika sätt.

• Jag har nattdrömt om platser och folk på det osammanhängande vis drömmar har.**
• På Systemet har jag letat – och funnit – ett sött vitt starkvin som fast det är franskt påminner om ett av de bästa jästa njutningsmedlen på ön.***
• Igår skrev jag SMS- och Messenger-meddelanden till hotellet och mitt Frappe-stamställe för att önska ställena och personalen allt gott i denna pandemins tid. Och fått svar!
• Och så bloggar jag om det som blev ingenting.

PS. Det samos-sabotage jag skrev om i slutet av förra året gällde inte resa med ungdomar detta år utan först nästa. I år blev det Coronan som saboterade. Det är nu för tidigt att uttala sig om vad som i församlingen gäller pandemiska hälsofaktorer, reserestiktioner, personal vad gäller förmåga och lust och läget ekonomiskt för 2021 och framåt. DS.

* Jag syftar på inläggen samos-sabotage här, här, här och här, skriverier som ingen ansvarig representant velat, kunnat eller idats ge någon som helst respens på.

** En av drömmarna var en typisk ”stress-sådan” då inget funkar. Jag hade glömt min väska på hotellet och märkte det när jag med buss forslats till hamnen för att därifrån ta en båt till flyget. Inget var likt rutiner på Samos men alla omkring var greker som inte kunde engelska. Det knasigaste var att platsen båten skulle gå från var till förväxling lik Norra hamn i Luleå.

*** Naturligtvis har sådana njutningsmedel inte alls avnjutits under veckorna med ungdomar. Någon ordning är det faktiskt med mig!

När vårvintern är slut, när snön försvunnit och isen på älven gått upp, när det ännu är ganska blåskallt, när ryssvärmen dröjer och man inte fem dagar i veckan går till ett arbete är livet en ganska saktelig historia. TV är ingen bra lösning hur många kanaler man än har. Faktum är ju att ju fler kanaler vi får, vi som började med SVT, sedan fick TV2 och på det 4-an, desto mindre sevärdheter bjuder burken.

Skogsrysaren Den stora älgvandringen har vi som på hela tiden. Vi sitter naturligtvis inte och flåstirrar på lingonriset timme efter timme men apparaten är på i rummet där vi läser, löser korsord och bär oss åt. När det då kommer en älg som försiktigt doppar klövspetsen i vattnet för att känna efter om det är simbar temperatur... Då blir det fokus i uppmärksamheten och vi åtnjuter simturen som är lika spännande som när sim-Sara slår världsrekord – bara ett annat tempo.

SlowTV i naturen är inte allt. 14.00 varje är det dags för Pressträff på Folkhälsomyndigheten. Ett fantastiskt vardagsactionprogram koreografiskt lika varierat om Högmässorna i Svenska kyrkan. Ritualet är givet. Efter ett Välkommen med Presentation tar någon av de två Andersarna vid. Idag var det Tegnell som höll i liturgin som börjar med en karta över Corona-väldsläget innan det klickas vidare till kurvor över hur det är i Sverige. Varje dag ges ungefär samma besked och med illustration av den nu ikoniska ”puckelkurvan” kommer samma uppmaningar. 

Socialstyrelsen tar vid och sedan Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Ibland är det någon extra på podiet. Allt blir tryggt, stadigt, sakligt, småtorrt – som en Högmässa.

Som i en Högmässa finns i den närvarande församlingen både sovande och vakna – om man skall döma av frågorna som sedan ställs. Flera är bra men en och annan verkar inte ha lyssnat alls utan hemfaller till spekulationer och smuttigheter om man menar 1,5 eller 2 meter i social distansering. Påsk-, Valborg- och Studentpaniksfrågorna har haft sin tid och nu verkar det som om fotboll och sommarresor växer i skallen hos en del. Den viktiga fråga jag funderar över men som ingen ansvarskännande reporter valt att göra undersökande journalistik kring är om man kan ha surströmmingspremiär i augusti.

Efter pressträffen blir det älgar i skogen igen.

Nyheter 19.30 och 21.00 är ganska enahanda och innehåller näst intill inget utöver pandemin och dess verkningar. Jag klagar inte. Tycker nyhetsbevakningen är bra men vill ändå påminna om att andra saker händer också. Tur att Text-TV finns.

En TV-höjdare är måndagarnas Vetenskapens värld. Finns på SVT play. Rekommenderas!

För någon vecka sedan handlade det om hur mycket vi ljuger – egentligen. Eller åtminstone friserar sanningar. En försöksperson var en präst i engelska kyrkan som skulle vara helt ärlig i en vecka. Skitkul att se hennes vånda när hon inte fick överdrivet uppmuntra och snällt tolerera. Ett kuriosa i sammanhanget var att ”kyrkorådssammanträdet” inte hölls i ett sammanträdersrum i ett församlingshem utan i själva kyrkorummet. Jag har givetvis tipsat både lokala kyrkoherden och en av de förtroendevalda om att göra så också hemma hos oss för att se om sammanträdet ändras på något vis av lokalen. Bägge log vid tanken.

Denna vecka handlade det om katternas släktskap och evolutionära utveckling. Åxå intressant. I den mån de blev tama var för ca 10.000 år sedan när människorna började odla och lagra spannmål. Vildkatter såg då att till människornas lager samlades råttor och människorna fattade att jägarna var bra för både äring och näring. Det berättades att alla så kallade tamkatter härstammar från en typ av nordafrikansk vildkatt som både accepterats, begagnats och på många håll även dyrkats – särskilt i Egypten men också i hela mellanöstern och i världen. Intressant.

Jag, liksom många andra, äger den över världen mest spridda samlingen religiösa skrifter från antiken. Jag vet att en del skick och bruk i Bibelns Gamla testamente är format som kontrast och motpol till hur det var hos det israelitiska folkets grannar. Då dessa bland mycket annat både tillbad och offrade katter tänkte jag att sådant skulle, likt hundoffer, uttryckligen förbjudas någonstans i någon av Moseböckerna eller hos någon profet. Alltså till en konkordans som är en bok som innehåller alla glosor i Bibeln samt var de kan återfinnas. Var står det om katter? Vildkatter? Inget napp! Inte ens ett litet maju på något av orden. Märkligt.

Men med detta, noble Bloggläsius, kan jag ge inläggets minnesord:

Tyvärr finns många som ger katten i Bibeln. Men Bibeln ger katten i katten.

När denna text poppar upp är klockan 18.30 tisdagen den 5 maj. Igår förmiddag skickade jag ett SMS till dem som brukar möta upp för Bibelstudium i Älvsby församlingsgård tisdagar i udda veckor klockan 18.30. Jag lade ut ganska exakt samma meddelande på församlingens Facebook-sida. Igår kväll när jag skrev förra blogginlägget infogade jag samma text – kolla där.

Nu kommer en till ”lathund” för distans-bibelstudiuma likt de för två, fyra och sex veckor sedan. Det blir en kort introduktion och en del frågor att fundera kring. Jag/vi/de som är i Älvsby kyrka samtalar där och hemifrån kan man – som ett par gjorde förra gången – dela med sig av tankar, undringar, åsikter osv om själva textavsnittet och annat genom att från 18.30 till ungefär 20.30 skicka ett SMS till 070-6862466 – jag har alltså telefonen igång. Annan tid kan man kommentera här på bloggen.

Vemsom helst – inte bara dem som brukar vara med på tisdagskvällarna – är givetvis välkomna att använda ”lathunden” och ge kommentarer också när som helst efter 20.30 den 5 maj 2020.

En sak: Min blogg är inte en officiell församlingsblogg. Den är en privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet kring allt möjligt. I Coronatider lånar jag ut den för försöket med distans-bibelstudium. Om det blir fler gånger och då kanske på annan plats på internet får framtiden utvisa.

LATHUND den 5 maj 2020 för distans-Bibelstudium kring Andra Petrusbrevet kapitel 1 vers 16 till och med hela andra kapitlet.

1. En (inte så) kort inledning

Hela tiden efter nyår har Jesus-ombudet Petrus brev varit på tapeten när man samlats för att läsa och samtala kring Guds Ord. Fem träffar hann det bli innan Covid19. Att flera som brukar komma är i riskgrupp har sedan inneburit att betydligt färre varit med rent fysiskt och att de som varit hemma fick tillgång till en ”Lathund” för egen läsning och eftertanke. På så sätt avlutade vi genomgången av Petrus första brev.

Petrus andra brev som vi började på för två veckor sedan är väldigt olikt det första – inte minst vad gäller språk, ordval, grammatik och sådana saker. Innehållsligt står det inte i motsättning till det första men det mest sannolika är ändå att de två breven inte har samma författare och att det andra är kanske 50 år, yngre. Redan i fornkyrkan såg man det så. Kyrkofadern Eusebius av Cæsarea (263-339) skrev i sin Kyrkohistoria om vilka skrifter och böcker som ingår och bör ingå i Kanon, alltså vara rättesnören i och för Kyrkan: ”Ett brev av Petrus, vilket kallas hans första, erkänns allmänt som äkta. Det brukas även av de äldre kyrkolärarna i deras skrfter som obestritt äkta. Men om det honom tillskrivna andra brevet har vi erhållit underrättelse, att det icke hör till kanon, ehuru det av många anses lärorikt och jämte de andra bibliska skrifterna ofta blivit läst.”

Att en skrift från antiken bedöms vara en så kallad pseudobiograf och ha en annan författare än den angivne är i sig ingen farlig eller märklig sak. Det ansågs då vara helt OK att någon i efterskott skrev något i en angiven annan försfattares namn bara man var på samma linje – typ.

Petrus andra brev är skrivet för att hjälpa dem som tror att stå emot falska läror och oetiskt liv inom den kristna gemenskapen. Vi vet inte exakt vilka de var eller var de levde. Det mest troliga är att det rör sig om ganska små grupper – 20-50 personer? – i nuvarande Turkiet som får brevet uppläst för sig. Gemensamt för dem är att de satt tro till Jesus och en del av dem tillhör områdets judiska minoritet med sina skick och bruk. Andra, kanske de flesta, kommer ur den mer majoritets-hedniskt-grekiska miljön med dess värderingar och etik. Brevet vill uppmuntra tro, främja utveckling och varna för faror. I början av brevet ställs därför kunskap om Gud och Jesus, vår Herre i centrum liksom utvecklingen av tro, styrka, kunskap, självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan, broderlig omtanke, kärlek.

2. Läs nu kapitel 1 vers 16 och kapitel 2 i sin helhet.. Läs det en gång till högt för dig själv – och kanske någon annan.

3. Som tidigare: Först Aha och Åhå. Låt detta ta en stund. En kvart, 20 minuter.

Kom någon Aha-upplevelse? Var det något du tycker texten säger till dig, något du tar fasta på, tycker är viktigt? Som fick dig att om inte hojta så i alla fall säga just Aha! Dela det gärna dina Aha! som ett SMS eller som kommentar nedan.

Suckade du något Åhå! Vad är nu detta? Det är lite motsatsen till Aha, saker man undrar över, vill ha belyst, fråga om eller diskutera, rentav invända mot. Och samma sak: dela dina Åhå som SMS eller kommentar.

4. Några andra tankespår.

• Brevet hänvisar i slutet av kapitel 1 till Petrus erfarenhet – händelsen finns hos tre av evangelidterna, till exempel Matteus kapitel 17. Vad han och med honom de andra apostlarna varit med om är trovärdigt och med tiden blev det till vad vi kallar Nya testamentet. Samma trovärdighet har profetorden i skriften, alltså det vi kallar Gamla testamentet.
  Utifrån detta kan man fundera kring Bibelns ställning idag? Auktoritet för lära och liv? Problem? Tendenser? Personligen? I kyrkan? Vad innebär det ”att man aldrig kan tyda en profetia på egen hand” (vers 20)? Ska ”de mest andliga” stå för betydelsen eller ska man ska vara flera som hjälps åt genom att dryfta varandras tydningar?
• I varje mänskligt sammanhang finns personer som påverkar och som påverkas. Man ha ofta ett givet formellt ledarskap som styr och mer informella som påverkar. Antal, position, ålder, talträngdhet och annat påverkar och skapar ”kultur” i en grupp och en församling.
  Författaren varnar i andra kapitlet för vissa (icke namngivna) personer och deras påverkan. Vad är det för typer? Utom- eller inomstående? Hur agerar de? Vad vill de? Vem har de i fokus? Finns hos oss i vår tid, i vår kyrka, i vår församling ”lobbyister” – grupper och/eller personer – med inflytande? Med positiv påverkan man inte behöver varna för? Med negativ som gör brevet aktuellt?
• Kapitel 2 vers 20-22 tar upp en knepig tanke som finns här och var i Nya testamentet – svårigheten eller rentav omöjligheten för den som avfallit att komma tillbaka.
  Hur skall man förstå detta?

Till sist: Be din aftonbön – för gruppen, församlingen, landet, världen och annat!

Tidigare idag utfärdade jag via SMS till knappt 20 personer och via församlingens Facebook något av ett bombhot. Det är nu måndag kväll och strax eller i morgon förmiddag skall jag aptera laddningen. Kanske är beskrivningen lätt överdriven. Knappast något explosivt i vanlig mening men i alla fall något jag laddar för. I all enkelhet handlar det om att jag ska skriva en sak som jag inte publicerar direkt när det är skrivet utan tidsinställer för en senare tidpunkt – därav ordet aptera. Bomben är den ”lathund” jag nämnde i SMSet som här återges i sin helhet:

Bibeldeltagare 5 maj, vecka 19.

I morgon kväll blir det likt hur det varit de senaste två gångerna.

Vi som inte är riskgruppare har Bibelstudiet i kyrkan. Den har förlängda öppettider och är bemannad mellan 18 och 19 eller längre.

Var och en som kommer kan be, tända ljus etc och placerar sig lite glest. Ungefär 18.30 har vi en kort Andakt och samtalar sedan på "Bibelstudievis". Enligt planeringen är vi nu framme vid Andra Petrusbrevets från dess första kapitel vers 16 och andra kapitlet ut. Avsnittet är ett sammanhang som delvis är väldigt likt Judas brev – läs gärna också det.

Som de senare gångerna kommer jag ungefär kl 18.30 på webbsidan stigstrombergsson.blogg.se att under rubriken ”under Petrus-kapsylen” publicera en "lathund" för hemma-funderingar.

Friska och icke-riskisar kan alltså mötas i kyrkan. Andra kan läsa och be där de är.

Ur min synvinkel är det helt OK om man vill sprida denna information till andra.

Om mina under petruskapsylen – det rätta namnet kommer att vara distans-bibel 4 – blir bra eller inte kan jag inte avgöra själv. Om inläggen – ”lathundarna” – används eller inte kan jag inte heller uttala mig om. Hur man på distans och för hur länge en församling skall formera sig kring Bibel är inte heller givet. Bara frågetecken överallt. Det enda jag vet är att det är stimulerande att läsa, tänka, förbereda och skriva. För mig alltså.

Det är 1 maj idag. Det är en dag för åsikter, viljor och värderingar.

Det är en dag att lansera, diskutera, argumentera och agitera.

Mitt första bidrag på denna min privata blogg är en egen översättning av ett uttalande sista april från något som heter Kairos Palestine. Jag gjorde översättningen genom att låta Google göra grovjobbet och sedan slipa det till vad jag tycker är bättre och rättare svenska. På engelska kan det läsas här.

Men innan du läser vidare, noble Bloggläsius, behöver du kanske veta vad Kairos Palestine är. Det finns svenska ”debattörer” som medvetet sprider fake news om att det skulle vara frågan om en antisemitisk och ersättningsteologiskt gräslighet. Egenligen är det något helt annat – jag påstår den kristna linjen om israel. Jag börjar därför med informationen i slutet av artikel.

”Kairos Palestine”, den mest omfattande palestinska kristna ekumeniska icke-våldsrörelsen, är baserad på Kairos Palestine-dokumentet A Moment of Truth. Det lanserades 2009 och slog fast att de palestinska kristna är en del av den palestinska nationen, kräver fred och att allt lidande i det heliga landet ska upphöra genom arbete för rättvisa, hopp och kärlek. Dokumentet spänner över hela den kristna gemenskapen och är godkänt och undertecknat av alla historiskt erkända palestinska kristna organisationer.

Så till uttalandet Valborgsmässoafton 2020:

Ödestigra konsekvenser av Israels ”koalitionsregering”

Låt mig slippa dina psalmer,

jag vill inte höra ditt strängaspel!

Men låt rätten välla fram som vatten

och rättfärdigheten som en outsinlig ström!

(Amos 5: 23-24)

Styrelsen för Kairos Palestina slår larm om konsekvenserna av det tredje misslyckade israeliska valet på mindre än ett år. Koalitionen som blev resultatet tillträdde 20 april 2020 och är en kombination av två av partierna längst till höger – Bennie Gantz's Blue and White och Benjamin Netanyahus Likud – och en uppgörelse som direkt hotar palestiniernas frihet, hälsa och mänskliga rättigheter.

Beskrivet som en "akutregering" för att ta itu med effekterna av COVID-19, och under skyddet av ett så kallat "coronavirus-kabinett", har staten Israel stärkts i att fortsätta sin politik med rivning av hem, nedläggningar, arresteringar, sätta barn i fängelse och våld från bosättare.

Dessutom:

• Som ett resultat av det politiska arrangemanget gav Gantz upp sitt kampanjlöfte om att ändra Israels Nation-State Law som legaliserar institutionell diskriminering i Israel, East Jerusalem och Västbanken.
• I avtalet om gemensam regering avstod Gantz sitt löfte att inte fortsätta annekteringen på Västbanken utan internationellt samförstånd, och gav Netanyahu fritt att fullfölja sitt långvariga löfte om att annektera betydande delar av Västbanken redan 1 juli.
• Fast ”akutregeringen” bara får ta upp lagstiftning som rör koronaviruset, enades man om att göra undantaget att överväga lagstiftning som relaterar till President Trumps så kallade Deal of the Century.
• Enligt internationell lagstiftning har en ockupationsmakt mandat att se till hälsa och välfärdför de ockuperade, men bristen på medicinska förnödenheter, den fullständiga blockaden av Gaza, Israels kontroll över den palestinska ekonomin, kapning och stöld av palestinska skattepengar samt ökade restriktionerna för rörelse utsätter palestinierna för större risk att drabbas av COVID-19.

Under de senaste åren, särskilt under både Trumps och Netanyahus regeringar, har grunden för fredsprocessen mellan palestinier och israeler saboterats av de olika policyer och tillkännagivanden som bägge administrationerna ensidigt antagit. Den aktuelle uppgörelsen är bara ett drag i detta. Samtidigt som vi ser att ekvationen ”land för fred” har tappat sin trovärdighet och nu ser omöjlig ut för en lösning med två stater, är vi i Kairos Palestine engagerade för att vårt folk och våra kyrkor ska fortsätta kämpa för värden som skapar fred. Jämställdhet och Rättvisa är vår fyrbåk.

Därför uppmanar vi alla kyrkor att stödja dessa värden på alla sätt. Vi uppmanar dem att säga nej till orättvisa i samband med olagliga politiska beslut, och att fortsätta bygga för en framtid i detta land med jämlikhet mellan alla folk, oavsett vilken politisk ram det i slutet leder till.

Vi kämpar för demokrati och de naturliga mänskliga rättigheterna i detta land, att inga människor skall leva under ockupation, diskriminering eller belägring, att människor skall få åtnjuta självbestämmande utan att det påverkas av deras religiösa, nationella eller etniska ursprung. Detta land har välsignats av dess mångkulturella, multireligiösa och multinationella identitet och så ska det se ut i varje lösning.

I denna kamp uppmanar Kairos Palestine människor av tro och alla med samvete runt om i världen att:

• Verka för att era valda företrädare håller staten Israel ansvarig vad gäller internationell rätt och mänskliga rättigheter;
• Kräva att era regeringar inte erkänner Israels annekteringar av Östra Jerusalem och Syriska Golan, att era regeringar uttrycker missnöje med Israels ytterligare planer på annektering och att era regeringar pressar Israel med konkreta åtgärder för att följa internationell lag och FN: s resolutioner. Alla vet vad som som ankommer på israeler och vad på palestinier. Tydliga beslut har redan fattats i FN. Varför fortsätter man vänta med att tillämpa det som redan är beslutat? Gör bara vad ni bestämt. Vidta konkreta åtgärder som tvingar Israel att följa era egna beslut.
• Skydda palestiniernas – och alla människors – rätt att göra motstånd, inklusive bojkott, icke-investeringar och sanktioner till dess Israel uppfyller sina skyldigheter som ockupationsmakt.

Vår maning har sitt ursprung i det som beskrivs i Kairos Palestine-dokumentet som ”kärlekens logik” – en oro för bägge folkens liv och framtid med ett fast hopp om en dag då både förtryckare och förtryckta skapar ett nytt samhälle för alla i landets.

Underttecknat av styrelsen för Kairos Palestine.

Så nu vet du, noble Bloggläsius, hur den kristna linjen om israel ser ut.