stigstrombergsson

Jag har den senaste tiden fyllts av tankar, reaktioner, känslor och funderingar som fått mig att känna mig mer och mer som en tickande bomb. Vad jag skall göra av det hela vet jag inte annat än att åtminstone ta mig friheten att vara en tyckande bomb – som om nu någon skulle bry sig. Hur jag dessutom för den lilla spretiga läsekrets jag har på ett något så när kortfattat och lättbegripligt sätt skall förklara orsaker mina fasor och deras sammanhang är en gåta. Blogginlägg blir ju inte läsbara om de är för långa. Ett A4-papper med text i Arial storlek 10 blir en skrollning på dataskärm men en lång serie petningar på en smart-fån. Kanske kommen rubriken till detta inlägg därför att få sig en 1-a när det publiceras och följas av fler – så att jag får med det som frustrerar mig.

självcensur eller inte

Jag är inte länge anställd i Älvsby församling. Jag är inte helle förtroendevald. Det betyder att jag inte längre har en del vägar jag hade förr till information och påverkan. Att jag hade de vägarna innebar att det var dem jag då beträdde. Att på min blogg, på Facebook eller via tidningars debatt- och insändarsidor driva vissa saker avstod jag från. Att jag gjorde så är naturligtvis i viss gard en fråga om självcensur men helt rätt i alla fall.

Kommer saken i ett annat läge när jag nu inte längre kan färdas på de vägarna? Jag har ju att nöja mig med den information och påverkansgrad som andra har, ges och får till gång till. Frågan har blivit aktuell när jag under denna höst snappat upp hur förtroendevalda och personal resonerar och agerar vad gäller församlingens konfirmations- och ungdomsverksamhet. När jag var komminister hade jag under församlingsgårdensoch pastorsexpeditionens tak kunnat ställa till med vad världsmänniskorna skulle kalla ett jävla liv – men där är jag ju inte nu.

sabotage av samos!

Det är vad som händer. Så var det sagt! I klartext. Svart på vitt.

Och det är kyrkopolitikerna som valt sabotaget.

Jag är inte så dum att jag inte kan föstå ekonomiska realiteter. En sådan fena att jag fattar allt som har med budget och ekonomi att göra är jag inte men läsa siffror kan jag. Och tänka.

Dessutom har jag under åren varit i egen närkontakt med budgetarbete på så vis att det ankommit på mig att skriva äskanden eller planeringar som de som tar beslut skall ha som underlag. Sådana skriverier skall ha ord som säger vad och varför man ämnar göra vissa saker samt siffror som en prognos över vad det kan tänkas kosta. Verksamheten alltså. Personalkostnader hanteras på annat vis i budgetarbetet.

Jag har nu läst Budget 2020 och Förslag till Verksamhetsplan för år 2020 i Älvsby församling. Den innehåller en massa intressanta poster som är delade från varandra så att allt skall bli begripligt och överskådligt. Trots detta är det mycket som inte görs synligt. Jag ger exempel:

• För det som kallas Verksamhetsgemensamt och väldigt mycket men inte enbart handlar om vad man kan kalla ”personalbefrämjande åtgärder” specificeras i text äskanden på runt 530.000 kronor. Det budeteras 670.000 dvs inemot 150.000 mer men till vad är inte synligt. Ser man dessutom till andra siffror kan avslöjas att för 2018 budgeterades 683.500 men förbrukades 615.479 dvs nästan 50.000 mindre. Budget 2019 planerar 825.000 men där vet jag inte hur det gått. Troligen gömmer sig bakom siffrorna någon slags större ”investering” i något. För 2020 sätts 670.000 och preliminärt för 2021 och 2022 715.000 respektive 699.000 som bägge tyder på någon slags ”normalnivå”.
• Ser man så till verksamhetsområdet Gudstjänster och kyrkliga handlingar finns i ordmassan som beskriver det hela olika poster som tillsammans landar på säg 300.000. I sifferbudgeten står 515.000 som är 200.000. Till vad anges inte men något är det och säkert något vettigt – finns ingen anledning att misstro – även om det är osynligt för var och en som inte sitter med i budgetarbetet. Visst kan man undra över orsakerna till denna brist på funnständig tranparens?
• Barn och familj är ett stort verksamhetsområde som noga motiverar och specificerar sig till 124.000, något som budgetberedningen bifaller rakt av.
• Trots avsaknaden av siffror – så vitt jag kan se – i det noggrant beskrivande äskandet budgeteras för Ungdomsverksamhet 13-25 år 138.000 vilket jag tänker är rimligt. Dessutom på samma nivå prognoser för åren som kommer.
• 550.000 äskas för Konfirmandverksamhet i en detaljerad beskrivning av hur man planerar arbetet. I det ingår resan konfirmanderna gör till Samos med bland annat studiebesök, gemenskap, undervisning och annat. 555.000 ”beviljas” för 2020. Sedan kommer dråpslaget: 200.000 tas bort 2021 och 2022. Muntligt meddelas: fortsatta resor till Samos skall inte längre göras. Vilka resonemang som förts bland kyrkopolitikerna vad gäller kvalitet och kvantitet finns inte i några dokument jag (än så länge) har tillgång till. Jag ser bara resultatet jag angav redan i rubriken: ett sabotage av samos.

Jag lade till en 1-a. Det kommer alltså ett inlägg till om åtminstone Sossarnas och andras kortsiktiga och nyckfulla policy, Ingen utvärdering av Ungdomsprojektet 2014-18, Ingen konsekvensanalys av åtgärden, Jämförelse med annan tillåten kostnadsutveckling – och mer därtill.