stigstrombergsson

”Det behövs inte mycket för att storsläggan skall svingas”

– ett nymodigt kyrkoordspråk.

Tanken slog mig när jag i vardagsrummet via mosevisionen för en halv vecka sedan nåddes av nyheten att ”hen” blivit avkragad och inte längre får vara präst. Det var SVT som redan i höstas betecknade som ”hen” den präst som anmälts till Domkapitlet efter att på ett konfaläger skapat reaktioner. Flera, däribland jag själv, har låtit ”hen” vara ”hen” samtidigt som många i dagligt tal och spekulationer fördomsmässigt givetvis korat ”hen” till ”han”. Präst med konservativa åsikter är enligt allas schablon en högkyrklig man lite varsomhelst rent geografiskt eller en laestadianskt färgad svartrock i Tornedalen. Enligt samma schablon är då en kvinnlig präst vid kusten en mjuk teologiskt modern och vänlig som naturligtvis inte kan bli föremål för klander till, i och av Domkapitlet. Då jag alltid vetat att schablonerna är fake och redan från start från förstahandskälla visste att ”hen” denna gång var just en ”hon” log jag under några månader stilla lätt överlägset i mjugg. Skulle jag kill-gissa hade varken SVT eller andra officiella kanaler ”hennat” om ”hen” varit en ”han”.

Jag trodde inte att saken skulle leda till avsked ur ämbetet. Jag trodde inte heller att Domkapitlet skulle helt fria. Tidningsrubriker som Biskopen friar homofob-präst! fixar man inte att få på sig. Någon markering kommer överheten att behöva göra. En mild tillsägelse med dragning mot luggning, max en varning med prövotid var vad jag såg i röret. Inte avkragning. Verkligen inte den storsläggan. Men jag fick alltså fel.

Jag beställde och fick i fredags Domkapitlets resonerande beslut – 24 A4-sidor. Att jag listigt och lättjefullt väntat med att skriva om saken innebär att jag för dig, noble Bloggläsius, inte behöver återge en massa utan kan hänvisa till goda referat på andra platser i cyberrymden.

• Kompisen Torbjörn Lindahl presenterar här saken sakligt och resonerar sedan ganska exakt som jag skulle ha gjort om jag hade hastat.
• Dag Sandahl refererar också bra – här – men i ett mer mer galghumoristiskt lite ironiserande stil samtidigt som han sågar Luleå Domkapitel i höjd med dess fotknölar.
• En Daniel Ringdahl med hemort i rörelsen Evangelisk Luthersk Mission Bibeltrogna Vänner refererar också fullöd igt – här – och kritiserar med teologiska argument kapitlets resonemang och slutsats.

Jag som läst de 24 sidorna finner att alla de tre nämnda ger bra och begripliga sammanfattningar av innehållet. När det kommer an på hur jag själv skulle ha skrivit upprepar jag att Tobbe är den jag ligger närmast.

Jag hoppas att saken går till Överklagandenämnden. Jag kan förstå om ”hen”som är en fridens och inte stridens kvinna kanske inte vill slåss men hoppas i alla fall. Därifrån är upprättelse sannolikt att vänta liksom en knäpp på kapitelnäsan.

Varför tror jag så? Svar: Juridiken!

Jag menar kyrkans egen inre juridik av regler av olika slag. Domkapitlet hanterar – eller ska hantera – dessa i olika ärenden och är en internjuridik-instans – typ. Överklagandenämnden är juridik-juridik i kubik och har den senaste tiden gett andra domkapitel – läs Göteborg – smäll på fingrarna och upphäft deras beslut.

Orsak? Alltså i Göteborgsfallen? Svar: Kapitlet tillämpade ett regelverk men sökte genom sitt urval samtidigt driva en viss åsiktslinje. Det får man inte för juridik – också inomkyrklig – skall vara juridik! Basta!

När jag läser de 24 sidorna får urvalet av vad man betonar och vad man hoppar över mig att ana att också Domkapitlet i Luleå valt att driva en linje, rentav statuera ett exempel. Jag kan ha fel då jag inte läst alla de 21 inlagor och yttranden som sammanfattas på de 24 sidorna men känslan finns där. Och känslan kommer att storsläggan svingas. Hårdare nu än förr.

Vad menar jag? Jo, detta:

Svenska kyrkan har valt att hos sig härbärgera olika uppfattningar vad gäller samkönad kärlek och relationer. Om det kan man ha åsikter men regelverket alla undersåtar – typ präster men också arbetsledningar, styrelser och diciplinära instanser – har att rätta och packa sig efter är i alla fall så. Önskemål om förändringar finns naturligtvis. Aningar åt vilket håll utvecklingen går likaså. Och många exempel finns på att översåtar i maktställning i någon sorts förväg gått utöver regelverket.. De har agerat utöverhet och gett uppfattningen som ”hen” har mindre och mindre manöverutrymme. Succesivt.

Det finns mer att skriva i saken. Inte minst om konsekvenser för konfirmandverksamhet, bemanningar, relationen till EFS och annat. Men inte nu. Klockan är förbi 01.00 natten mot den 23:e, den dag barrnbarnet Lisa 2½ år kommer. Morfar måste vara utvilad!