stigstrombergsson

Numera kommer oftast ett blogginlägg till på så sätt att jag skriver text i funktionen Anteckningar i tellefånen. När alstret är hyfsat klart mailar jag det till vår lapptopp och därifrån efter viss bearbetning publiceras det här. Som regel försöker jag också illustrera det hela med en bild.

När då själva bloggposten finns sparar jag ordbehandlingstexten i datorn med sökvägen Den här datorn – Dokument – för blogg – tidigare och sedan år och månader. Där finns nu, innan detta inlägg 2984 filer i 196 mappar. Bloggbilder sparas åxå i egna mappar. Allra sist söker jag i tellefånen upp inlägget här på bloggen och länkar till det på min fäjsbåck.

I datorn har jag nu skapat mappen självcensurerat för sånt jag kanske i vissa stunders hetta eller under mer långvarig grämelse knåpat ihop men vid lite kyligare tanke beslutat att inte publicera – ännu. Idag hamnade ett och ett halvt inlägg med tankar om att en del folk till synes aktivt väljer att bojkotta gudstjänster de kallar ”våra”. Jag funderade vad som kan ligga bakom sådant och hur det skulle kunna tänkas bli om jag själv skulle aktivt och med genomtänkta motiv strejka från en del gudstjänster. Den texten hamnade i mappen självcensurerat. Åtminstone tills vidare.

Varför?

Jag vill att bloggandet skall vara informativt och beskrivande mer än polemiskt. Naturligtvis inte till varje pris men det känns vettigt att ta vissa hänsyn. Om folk man kan tänka sig syfta på mot sina vanor skulle läsa min blogg skulle de sannolikt bara krypa djupare i de tystnadens hål varifrån man varken förklarar eller diskuterar. Gallsprängda bloggningar skapar därför ofta ingenting mer än att framställa bloggaren som en grälsjuk surrkuse. Hur sant det än kan vara i mitt fall är det inte kul att exponera sig så även om det jag uttrycker i sak är sant.

Till detta skall också sägas att självcensur slår till ibland när innehållet på alla sätt och vis är positivt och glädjande men kanske inte är lämpligt att lägga ut. Underbara barnbarn eller andra närstående ska till exempel inte finna sig exponerade på nätet – typ.