om att ta beslut

 

Jag har nämnt att jag med anledning av att det nu den 15 mars – det är fortfarande söndag när jag börjar skriva – är tio år sedan jag började blogga så funderar jag på att ta ett skickelsedigert beslut i endera riktningen: Fortsätta att blogga eller inte fortsätta.

 

Kanske har jag bestämt mig innerst inne men i det ytliga medvetandet vet jag inte ännu vilket beslutet är. Jag har funderat en tid – det skall sägas – men fortsatt blogga som vanligt. Sjukveckan innebar i det stycket snarast att bloggeriet ökade, allt för att förjaga tristessen.

 

Att jag gjort så kan tolkas som att jag inte funderar utan bluffar som ett sätt att fiska kommentarer. Så är det inte. Det är snarare ett exempel på hur jag tar beslut och hur jag agerar och inte i samband med detta. Jag simmar nämligen ända in i kaklet.

 

Det finns personer och sammanhang som inte gör så. Jag menar när man inte låter regler, gränser och beslut gälla utan i tanken – eller otanken – att det kommer att bli på ett visst sättbörjar tillämpa den tänkta eller otänkta framtiden i förväg, i nutiden.

  • Israels bosättningspolitik på Västbanken är ett sådant exempel. Tanken att detta får/skall vi behålla gör att man koloniserar på andra sidan den linje som skall vara utgångspunkt för fred när konflikten löses.
  • Sättet en del stift har när de lämplighetsprövar blivande präster och en del församlingar när de skall anställa ger andra exempel. Nu gällande beslut i kyrkan är att en präst kan använda en regelfixerad rättighet att avstå från att sammanviga personer av samma kön och att det ställningstagandet inte får vägas in i bedömningar av honom eller henne. I tanken och förhoppningen att framledes kommer reglerna att ändras tjuvstartar man på sina håll.
  • Genom åren har jag sett hur folk ett par år innan sin pensionering eller en tid innan en önskad avflyttning liksom ”lägger in frihjulet” och slutar anstränga sig för att utveckla det de faktiskt fortfarande har att göra. I mikrosammanhanget finns dem som tre dagar innan semestern släcker ner i någon sorts laddning inför ledigheten. Paradoxalt nog är det samma människor som behöver en halv vecka att komma igång efter uppladdningsperioden.

Jag tycker inte om sådant!

Jag tycker man skall simma ända in i kaklet!

Tänk om man i januari 1967 tänkt: Klockan 05.00 söndagen den 3 september går vi över till högertrafik. Jag börjar köra så nu!

 

Och eftersom jag inte tycker man skall ändra sitt agerande innan beslut fattats (eller i alla fall med fullständig transparens kring vad man gör) har jag fortsatt som vanligt tills NU och inte bestämt mig förrän NU. Detta NU är klockan 4 minuter i midnatt då jag bestämmer mig för att fortsätta blogga.

 

Av inläggets två bilder är det alltså ljusen, inte annonsen, som gäller.


Kommentarer
Postat av: Ann-Katrin Roth

Det var trevligt att höra. Men regler, bestälmmelser och beslut ska hållas av de olika sidorna i konflikter. Vad jag sett simmas det inte hos dig på något vis in i kaklet om brotten mot regler etc. beträffande dödligt våld och rasistisk uppvigling från den ena parten i punkt nummer ett, eller mot ledares ödesdigra planer för Israel, ja även från Fatah. Avsaknaden skriker ut att det inte spelar någon roll och vidare att Israels agerande ges mycket skarpare kritik än de folkmord som pågår just nu på många platser i världen. Det måste kunna sägas att judiska byar bland arabiska och vice versa inte borde göra folk lika upprörda som dödligt våld!

Om prästers lämplighet kan jag säga att de liksom barnmorskor borde få agera enligt sina övertygelser, även om jag är både för freedom of choice och för samkönade att gifta sig.

Håller med om de som tar ut semestern på jobbet både i förväg och i efterskott. Latmasken har fått råda.

2015-03-16 @ 15:35:50
Postat av: bloggaren själv

Jag gav exempel på hur man NU i förväg agerar så man tänker man kan agera SEN och låter sin befolkning flytta in på områden man inte äger - också dödande och propagerande att det andra folket inte har existensberättigande. Vågskålarna skulle väga jämt om palestinska flyktingar NU en masse skulle ta sig in i Israel med motivet att ett återvändande kommer ju ända att ske vad det lider.

Om man nu skall ge Israelexemplet i mitt resonemang om en princip mer kommentarsutrymme.

2015-03-16 @ 23:06:18
Postat av: Ann-Katrin Roth

Jag har lite svårt att följa resonemanget om vågskålarna. Menar du att flyttning till "områden man inte äger" (diskutabelt, omtvistat enligt somliga) skulle vara som att detta "också" vore jämförligt med dödande och propagerande att det andra folket inte har existensberättigande eller var det medhåll om dödandet och propagerandet från somligt palestinskt håll? Lite svårt för mig låta uppvigling till dödligt våld få samma vikt som bygga fler hus inom existerande judiska bygränser. Men nog ingen idé låta detta fortsätta, såvida du inte vill klargära det jag fann oklart.

2015-03-17 @ 13:01:31
Postat av: Bloggaren själv

Men snälla Anna-Karin!
Nog vet du väl att på bägge sidorna i konflikten finns inflytelserika krafter som inte ger den andra sidan något existensberättigande, som kan tala om att "driva undan", som sprider hat och historieförnekelse och som dödar.
I det "vågmästeriet" är det tydligt vem som har det jag tror kallas "the upper hand" på engelska och vem som tvingas backa, för egendom muromsluten osv. Extra vemodigt idag är ju att i valkampanjens slutskede spelade Nethanyahu ut kortet "Det blir ingen palestinsk stat!" om han skulle få förlängt mandat. Han lämnar därmed sin tidigare syn att det på sikt skall komma att handla om två stater. Risken är ju nu överhängande att Fatah på Västbanken som (än så länge) bekänner sig till "Tvåstatslösningen" de facto inte kommer att ha en motpart att förhandla med.

Med detta föreslåt jag att samtalet i denna sak - som inte var blogginläggets egentliga ärende - avslutas. Känner jag oss rätt kommer vi nog att komma ihop oss igen vad det lider. ;-)

2015-03-17 @ 18:09:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0