stigstrombergsson

OBServera frågetecknet!

Tankar kring inspirerat bloggande kommer då och då – men aldrig när idéerna flödar och språket spritter. Tvärtom. Det är när det (av olika skäl) står still i tankeverksamheten (och besöksstatistiken är lägre än vanligt) som jag funder kring inspirerat bloggande, vad det är, hur och varför. Hos mig alltså. Andra bloggare utvärderar jag inte. De liksom var dag får ha nog av sin egen plåga.

Jag påstår: Det handlar om balans mellan reaktivitet, kreativitet och proaktivitet kryddat med lämpliga mängder positivism och/eller gallsprängd kverulans. Visst lät det fint? Pretto? Fint eller inte men jag tror jag behöver de sakerna för min balans för att leverera åtminstone lite inspirerat bloggande.

reaktivitet

Jag behöver bränsle, något att reagera på! Detta kan vara vadsomhelst – händelser jag är med om, personer i min närhet, något jag läser på nätet, nyheter, en bok. Vadsomhelst.

I detta är jag inte unik. Alla bloggare, intellektuella eller författare är reaktiva i större eller mindre grad. En del är bara positivt reaktiva och ser ljust och glättigt på allt och alla. Sådan är inte jag. Andra är bara surpuppor som slår ner på allt och alla de möter. Det finns till och med dem som söker upp saker att reaktivt förarga sig över och motsätta sig. Så är jag heller – eller vill i alla fall inte vara. En mix av plus och minus är bäst.

kreativitet

Att vara kreativ, skapande, är något man ibland är och som ibland bara faller över en men man kan också bestämma sig för att söka vara så. En föresats liknande ett projekt stimulerar – som jag upplevt det – kreativiteten. Det ger mig egenupplevelsen (självbedrägeriet?) att jag håller på med inspirerat bloggande. Tänker jag tillbaka var det så serien p minus och ett nummer fungerade för mig våren 2018. Den var kul att skriva bara för att den var kul att skriva, inte av någon annan anledning.

proaktivitet

Betänka vad som hänt är stort. Man behöver ju förstå vad som hänt för att fatta var man hamnat. Förstå det som händer är viktigare och naturligtvis då svårare. Att tänka framtid på ett realistiskt sätt är än knepigare och än mer utmanande. Och viktigt. Generellt är jag ganska beroende av att odla framåtblickar och definitivt är det så för att jag skall ha en liten chans att uppleva att det jag håller på med här är ett inspirerat bloggande.

Positivism och/eller gallsprängd kverulans skriver jag inte mer om. Inte heller om vilka roller humor eller att leka med språket spelar. Men det är ju också faktorer jag söker efter för att nå något jag åtminstone till en del själv kan uppleva som ett inspirerat bloggande? OBServera frågetecknet!