stilla veckan - 2
Stilla veckan - eller den Stora veckan - har snart löpt till ända. I morgon är det första veckodagen och hela dramat vänder. För ett drama är det som år efter år spelas upp i kyrkor och annorstädes - dramat om hur Gud älskade världen genom att sända sin son in i det yttersta av lidande och förnedring. Skärtorsdag och Långfredag var jag i kyrkan och i morgon blir det också så - om Gu vell å i få levva som min farmor brukade säga.I Svenska kyrkan och i EFS och inom frikyrkligheten - katolskt och ortodox församlingsliv har jag lite förstahandserfarenhet av - lever idag två religioner parallellt.
Den ena - den nya - religionen lanserar en Gud som gör människan belåten och som människan kan vara belåten med. Gudsbilden hålls där öppen, gärna poetisk, och trygghet, ickeutanförskap, människans gudsursprung och hennes självkänsla blir honnörsord.
Den andra - den gamla - religionen har en Gud som gör människan förlåten och som människan tar emot förlåtelse från. Gudsbilden kan här bli lite bister och innehålla gudsomliga krav och förväntningar samtidigt som Guds aktiva insats för att genom Jesu lidande, död och uppståndelse skapa fred med människorna blir centrum.
Vilken av dessa religioner handlar Stora veckan om?? Old time religion eller New Age delusion.
I eftermiddag såg vi om filmen Passion of Christ. Den är bra!! Rejäl Old-timer...
Give me that old time religion... Från en som har förstahandserfarenhet av katolska kyrkan kan väl konstateras att båda varianterna nog finns, men i katolska kyrkan i Sverige möter man extremt sällan den nya varianten. I Tyskland bl.a. kan man möta den lite oftare. Ingen är väl helt förskonad.
Med min "Roseniuspräglade" bakgrund så hävdar jag också bestämt att "Old time religion" är det som gäller.
För övrigt så delar jag inte riktigt din förtjusning över "Passion of the Christ". Lite mer fokus på uppståndelsen i slutet hade jag uppskattat och kanske lite mindre detaljerade bilder av stänkande blod, men allt är en smaksak och jag håller med om att filmen är stark och den lämnar nog ingen oberörd. Viss förståelse för lidandet ger den onekligen.
