kökstjänstsförbud

Det kan man råka ut för – alltså det rubriken anger.

 

Morfar – det är jag – är utkörd ur sitt eget ägandes kök för att inte genom diverse hushållssysslor vara ett störande distraherande fängslande och imponerande inslag när lilla Ava skall pillra i sig sin lunch. Det är pillra hon gör. Pincettgrepp på ärtor, majskorn, frikadeller och annat. Kräver koncentration som inte hela tiden låter sig förenas med en morfar i köket – i alla fall om han pysslar med något annat.

 

Jag har nämligen bakat idag. Som bilden visar.

Jag har experimentbakat.

 

Som jag tidigare berättat gjorde gruppen från Älvsbyn när den/vi var på Samos en dagsutflykt till Patmos. I en butik uppe vid klostret såg jag ett av de tre runda föremål bilden visar – det översta. Jag gissade vad det var och jag gissade rätt. Samtal med kvinnan som stod för butiken bekräftade att det var en stans man använder när man bakar bröd för Mässan. Eller som det heter på grekiska men med latinska bokstäver Eukaristin.

Hon förtalte vidare att hon och andra damer hade tockenadära stansar, bakade hemma och tog brödet till gudstjänsten. Inte centrala församlingsinköp alltså! Hur man gör med vinet pratade vi inte om.

 

Tanken är ju egentligen bra! Församlingen gör i ordning på samma sätt som Jesus följeslagare den natt han blev förrådd var dem som ställde i ordning för måltiden. Folket bär fram, offererar, det materiella som de för ändamålet vigda prästerna sedan tar av, tackar, bryter och ger åt dem som vill ta emot – då Jesus kropp och blod.

 

Om det är flera som har med sig bröd...? undrade jag. Sparas det?

Nej. De som firat gudstjänsten äter upp allt efteråt – som en enkel måltid blev svaret.

Fiffigt! Mässa och kyrkfika i ett! blev min tanke. Alla blir kumpaner – ordet betyder de som delar bröd – både i dess konsekrerade form som är Kristus sanna kropp och dess allmänna.

 

Jag sa att jag ville försöka den seden hemma och köpte stansen. Damen i butiken sänkte priset från 20 €uro till 15. Jag vet inte om det var min tanke eller min prästskjorta som betydde 25% – eller om det bara var hennes prutmån för att bli av med pjäsen. Jag vet inte och det spelar ingen roll.

 

I de ortodoxa kyrkorna använder man jäst bröd i Eukaristin. I väst brukas bröd som inte har jäst i tanken att det skall vara så likt som möjligt det bröd Jesus använde vid sin sista måltid innan lidandet och döden – osyrat bröd bakat på fint vete, vatten, något korn salt, lite olivolja.

 

En del har rejäla problem med gluten. Fler har inte rejäla problem men känner i alla fall panik för gluten. Ytterligare fler känner oro för dem kanske har problem liksom för dem som känner eller kanske panik. Av den anledningen bakar man numera på Ersta i Stockholm – som gör nattvardsbröd för leverans till största delen av Svenska kyrkan – ett helt vete-fritt bröd. Det ogillar jag och menar då inte smaken – som i alla lägen är i det närmaste obefintlig. Det är själva tilltaget att som ofta görs bara rakt av rata och se som olämpliga de materiella varor Jesus själv tyckte han kunde använda som jag ogillar. På samma sätt tänker jag när det i Mässan kommer till frågor om riktigt vin, druvjuice eller – Gud förbjude – hallonsaft.

 

Det finns ju glutenfritt vete!

 

I Älvsby kyrka används glutenfria veteoblater producerade på annat håll än Ersta (samt riktigt vin). Allergihyllan i lokala Cooperativabutiken har tre sorters mjöl med vete utan gluten. Den vänstra av kartongerna vi hemma sedan yngsta svägerskans senaste besök – hon är grundligt glutenintolerant. Med det mjölet har jag experimentbakat men är tveksamt till resultatet hittills. Kanske handlar det om att knåda vidare eller något med gräddningen. Skall återvända till ”labbet”.

 

Min tanke är att använda det i Veckomässan i morgon 18.30 för att sedan passa stansen vidare till någon annan som vill baka till nästa Veckomässa – typ. Som då lämnar vidare....

Förresten: Efter mässan – då vinet också kommer att det speciella nattvardsvin man gör på Samos – återträffas gruppen som gjorde resan och andra intresserade för eftertankar och eventuella framtidsplaner.


riktigt skämmigt!

Jag erkänner!

 

Jag glömde bort Annandag Pingst, en kyrklig helgdag som inte samtidigt är allmän helgdag det vill säga röd dag i almanackan. Riktigt skämmigt. 

 

En förmildrande omständighet kan vara att Ava är hos morfar och mormor, alltså hos mig och min Primärhustru. Ava är 11 månader flickebäjbis och kom på Pingstdagen med din moder. Skall "inskolas" för att vara morfarsvakt i slutet av veckan då hennes mamma och mormor jobbar och pappan är bortrest. Ett så förnämt besök distraherar från fokus på Annandag Pingst men det är lite skämmigt i alla fall. 

 

Jag brukar ibland lusläsa kyrklig annonsering för hela Pite Älvdal och då notera hur det på flera håll och kanter slarvas med Kyrkans år. Inför Pingsten gjorde jag det inte men vad gäller Kristi Himmelsfärds dag läckte jag lite galla här på min blogg under rubriken kyrkligt förfall med frågetecken. 

 

Hur det var Annandag Pingst vet jag alltså inte men i Älvsbyn var det OK med gudstjänst i kyrkan 18.30. 28 närvarande. Om man ska räkna det som "bra" firartal har jag ingen åsikt men vad som var bra var att det var - gudstjänst alltså. 

Och skämmigt att själv glömma det. 

 

Pingstdagen var det dubbla gudstjänster med sammanräknat en god bit över 300 firare. Kanske kom själva pingsttemat lite på undantag då det i bägge fallen rörde sig om Mässa med konfirmation. Antalet konfirmander var så högt att man inte rymt alla och allas anhöriga vid en gudstjänst utan valde att dubblera. Jag gick till den klockan 10 men inte till den andra klockan 14. 

 

Viktigt och väl genomfört av ungdomar och ledare men naturligtvis både svårt och utmanande då det absoluta flertalet närvarande inte firar gudstjänst utan mer går in för att "vara publik". 


pyrrho-man-värme

I mitten av juli förra året skrev såhär i en fotnot här på min blogg:

  • Att jag inte klagar över värmen vilar på ett beslut jag tog för en massa år sedan under en militär repmötesövning uppe i Tjottaheitti. Då var kylan så ihållande och kraftig så att den förutom att skapa myteri på repgubbeförbandet fick mig all lova att aldrig så länge jag befinner mig i fosterlandet klaga över värmen. Det löftet har jag hållit och håller än. Jag klagar inte men är kanske lite tyst i saken.

Det var varmare juli 2018 men värmen var inte lika plötslig som nu. Visst var början av maj så varm att jag hade shorts en och annan dag och på Samos den 12-19 samma månad var knän framme ett standardutförande men hemma igen har det varit långben hela tiden – fram till igår. Och idag. Nu är det sådär 27-28 grader vilket dock är nästan 10 grader svalare än i mitten av juli förra året.

 

 

Läsa – i skuggan – är är inte dumt varma dagar.

Läsa ut en bok är desslikes bebloggansvärt.

 

Och det har jag nu gjort. Pyrrhos – segraren som förlorade skriven av antikvetaren Allan Klynne. Den är på ca 400 sidor, har ISBN 978-91-1304961-8 och visar verkligen hur man kunde koka soppa på en spik.

 

En sådan seger till och jag är förlorad!

 

Det lär fältherren Pyrrhos (319-272 före Kristus) ha undsluppit sig efter ett slag i södra Italien där motståndarna var ett par romerska legioner. Han lär ha undsluppit sig de numera bevingade orden men inte enligt författare och historieskribenter från antiken. Repliken är faktiskt ett hitte-på av tyska forskare på 1800-talet – så vet du det, noble Bloggläsius.

 

Källmaterialet kring Pyrrhos är en och annan inskription samt författare som plitade ner sina ting några eller ännu fler hundra år efteråt och med avsikter stämda för sin egen tid. Så är det generellt med så kallade antika och romerska historieskrivare – vars skrifter bara finns i få fragmentariska och sena kopior. Annat är det med Nya testamentet skrifter som författade nära i tiden och finns i ett otal tidiga handskrifter.

 

Kan man med löst källmaterial sluta sig till vad som hände? Ja, menar Allan Klynne – med reservation för att bilden blir oklar och inte fullständig.

Kan man med bra källmaterial sluta sig till vad som hände? Ja, säger bloggaren understödd av de absolut flesta Bibel- och historieforskare – med tillägget att allt för den skull inte är glasklart.

 

Antikens historia är i sig intressant och därför rekommenderar jag Pyrrhos – segraren som förlorade. Min rekommendation blir dubbel då just historieskrivning, källors trovärdighet och författares motiv är andra-plans-tankar värda att tänka.

 

Baksidestexten lyder:

 

Vid två års ålder gömdes han undan bland ”barbarer” för att inte bli mördad i ett blodigt tronföljdskrig. Som tolvåring utropades han till kung över Epiros i nordvästra Grekland. Världserövraren Alexander den stores syssling uppfattades av många som ett framtidshopp, men betraktades av andra som ett hot mot den ömtåliga maktbalansen runt Medelhavet...

Pyrrhos (319-272 f.Kr.) verkade i en orolig tid då gamla imperier föll och nya kom till. Trots att samtiden hyllade honom som en av tidens främsta fältherrar har eftervärlden placerat honom bland historiens förlorare. Men var Pyrrhos kamp mot Makedonien, Rom och Karthago verkligen erövringskrig eller snarare fredsbevarande insatser som gick fel? Känd för sina pyrrhussegrar – kostsamma framgångar utan egentligt resultat – har den karismatiske ledaren, djurvännen och omtänksamme familjefadern blivit till en parentes i både Greklands och Roms historia. Vad var det egentligen som hände?

I sin skildring av Pyrrhos dramatiska liv visar antikvetaren Allan Klynne hur segrarna har skrivit om och förvrängt den verkliga historien. Legender, skrönor och litterära konventioner gjorde att greker och romare i efterhand skapade en tillrättalagd historiesyn. Etnicitet, kulturella motsättningar och politiska ideologier spelade alla in när ”outsidern” Pyrrhos förvandlades till en äventyrare och förlorare.


tillsagd av domprosten

Jag var till Luleå idag, söndagen mellan Kristi Himmelsfärds dag och Pingstdagen. Det är – som den präst som förkunnade så kärnfullt uttryckte det – den söndag under det kyrkliga årets så kallade fest-rika del då inget händer med och kring Jesus. Till Jul firades hans födelse som tippar in på nyår och trettonhelg. Långfredag och Påsk står hans lidande, död och uppståndelse på programmet och i förrförrgår hans himmelsfärd. Om en vecka är det Pingst men idag är det väntans tider – typ.

 

Trots att det då inte hände något speciellt med Jesus räckte det till en predikan om – jag gissar – 22 minuter. Det var i Hertsökyrkan det var så. När jag körde dit och kom till den plats där det förr i världen fanns en liten handelsträdgård strax innan den stora begravningsplatsen med gravkapell tänkte jag: Här gick gränsen mot vildmarken när jag bodde i stan!

Då bestod Hertsön av skog, några större bondgårdar och sommarstugor. Numera är det sedan flera år en stadsdel med mer folk än Älvsbyn, affär,skola, kyrka, idrottsplats och ho vet allt.*

 

Min kompis tobbe lindahl – länk till hans blogg finns långt nere till höger – avskedspredikade denna söndag inget händer. Vi är födda samma år och kom i samma klass från årskurs tre i småskolan till och med ettan på gymnasiet då han bytte från natur till samhälls. Lite i otakt kom det sedan att bli på grund av arbete (i hans fall) och totalförsvarsplikt (i bägge våras fall). Resultatet av hältan blev att han kom att prästvigas ett år efter mig – alltså för 40 år sedan. Genom alla år har vi haft kontakt – definitivt mer än att vi bägge på våra bloggar länkar till den andres.

Jag gick i pension förra sommaren efter mina 40 år. Nu var det hans tur och det var anledningen till min Luleåresa.

 

Jag gissar att vi var ett 70-tal i kyrkan. Jag satt längst bak och tänkte: Jag är nog den i rummet som känt Tobbe längst. Att det var fel fattade jag när jag såg hans mamma, moster och morbror. I sporten maraton-tobbe-kännedom blev jag alltså bara fyra.

 

Jag ogillar att recensera gudstjänster och säga Bra eller Dåligt eller liknande. Det blir så tomma ord – men den var Bra. Kvalitet rätt igenom. Genomtänkt. Seriöst. Gemensamt om man ser till samspel och växelverkan präst-församling-musiker. Inget fokus alls på honom som nu genom att sluta sin anställning löpt sin sträcka i den lokala komminister-stafetten. Personkulten fick anstå.

 

Efter gudstjänsten blev det fika och sedan återsamling i kyrkorummet för avtackning – alltså Tobbe i centrum. Domprosten agerade toast-master och jag fick helt ovarnad eller varslad erfara vad det är att bli tillsagd av domprosten. Hon inledde med att rätt och slätt beordra fram mig för att säga något. Då lydnad för överheten är en dygd – för så vida den inte befaller något Gud förbjuder – var det bara att steppa fram, presentera sig och tala oförberedd.

 

Helt nollställd kände jag mig inte – naturligtvis. Jag har ju för egen del avtackats i Älvsby församling två gånger, senast för ett år sedan. Man ser ju hur det har gått. Det verkar inte funka alls. Jag är ju i alla fall till en del kvar i ruljansen.** Detta till trots gav jag en lite reflexion kring att den som går av ska ge plats för den som går på.

 

Jag tog exempel ur den text ur Gamla testamentet som lästs i gudstjänsten om när Moses lämnade in och fortsättningsuppdraget blev Josuas. Det sista Moses då är med om är att med berget Nebo som utsiktsplats få en vision av vad det skulle bli utan honom. Sedan tar Gud hand om honom och Josua får leda ifred utan Moses på axeln. Likadant är det när Elisha axlat Elias mantel. Jag tror dock att man inte ska räkna med gudomliga ingripanden av den typ de emeritusarna blev utsatta för – bli upptagen till himmelen – men en sensmoral kan vara att efterträdaren och den framtida församlingen ska slippa att företrädaren spökar.

 

Andra talade. Tobbe också. Mitt intryck av hans gärning är att den präglats av målmedvetet småskaligt arbete med Mässan i centrum. Det är hans ideal – liksom mitt – och det enda som ger genuin kyrklig förnyelse och tillväxt.

 

 


*  Stadsdelarna Porsön och Björksgatan fanns inte heller. Det är samma sak där. På Björks har man till och med hunnit lägga ner den kyrka som byggdes under tiden jag läste i Uppsala.

**  Dock är det nog också så att Svenska kyrkan på många håll inte skulle funka om inte hyfsat pigga pensionärer i större eller mindre utsträckning står till förfogande.


ljusa nätter

Det är kallt nu! En liten smula halvkyligt.

 

När det varit – och det har det varit så de senaste dagarna – mulet och regnat har det känts mörkt och ruggigt. Typiskt väder för att äta soppa, dricka te och göra näst intill ingenting.

 

Men så ikväll sprack molnen upp. Eller blåste bort.

Det blev inte varmare men det blev ljusare. Det blir aldrig mörkt.

 

Så är det varje år och jag blir lika fascinerad varje gång. Solen ner runt 23 och upp vid 2-tiden och vi är bara i månads skiftet maj-juni. Det är tre veckor kvar då det blir ljusare och ljusare innan det vänder. I denna ljusa sommarnatt frestas jag att blogga men är osäker på om vad.

Det blir lätt att det blir något kyrkligt då sådant engagerar mig fast jag inte längre är i tjänst. De uppgifter jag fast jag är pensionerad var ombedd att utföra första halvåret är med ett undantag genomförda. Veckomässan den 12: juni med efterföljande återträff för Vuxen-Samos-resenärerna är kvar. Undervisningsuppdraget på folkhögskolan är också klart med idel godkända nysvenska elever vars kunskaper om Islam, Hinduism och Buddism vida överträffar en ”kontrollgrupp” av svenskfödda jag utsatte för samma prov. Väntat.

 

Vidare:

När jag ger ett blogginlägg med kyrkligt innehåll en spetsig rubrik hoppar besöksantalet till i bloggstatistiken. Så blev det med kyrkligt förfall med frågetecken men sällan annars. Gissar att några vädrade skandal vilket ju var helt rätt. Det är en skandal att man inte värnar det kristna året. Inlägget lästes i alla fall av ett antal man behöver gå mer än ett år tillbaka för att hitta.

 

Betyder detta att surgubbiga giftigheter är en önskvärd genre?

Har inget sådant på gång just nu. I tanken finns en del saker men inte något jag vill skriva om – än. Ikväll var det mest vädret och ljuset jag ville blogga om.


kyrkligt förfall?

OBServera frågetecknet i rubriken!

Jag är inte bombsäker.

Bedömer bara efter vad jag ser.

Eller rättare sagt: det jag inte ser.

 

I morgon är det Kristi Himmelsfärds dag. Det är inte en av det kristna årets största helger och högtider. Kanske nummer fem i rangordning. Påsken kommer först, Pingsten sedan. Julen naturligtvis är nummer tre och Trettondag Jul fyra. Sedan Kristi Himmelsfärds dag som är SÅ viktig att den inte flyttats till en söndag utan ligger kvar på en torsdag den 40:e dagen efter Påskdagen som är söndagarnas söndag.

 

Jag läste i Piteå-Tidningen alias Lokala Världsbladet alias Palt-Posten den kyrkliga annonsering som kallas Predikoturerna. Text- och layoutmässigt är de lika upphetsande som aktiekurserna eller sammanställda sportresultat över division 3 i innebandy – och lika informativ. Allt syns ju där. Eller skall synas.

 

På fredagarna brukar Predikoturerna vara införda och sträcka sig fram till fredagen därpå. Så var det i fredags. Idag på Kristihimmelsfärdsafton fanns det också Predikoturer. Lite udda men det beror ju på att det i morgon är denna ”extra” helgdag – den femte i rang.

 

Nu kan det jag inte ser bero på att tidningen gjort en annonseringstabbe. Det kan också bero på att församlingarna i Pite älvdal från Bottenviken till norska gränser sjabblat med inskickade manus. Eller att kyrkligt förfall är för handen.

 

Av alla svenskkyrkliga sammanhang är det bara i Älvsby kyrka och i Piteå kyrka man avser att fira gudstjänst i morgon – i Älvsbyn med Mässa, i Piteå utan. För alla andra – Arvidsjaur, Arjeplog, Öjebyn och de olika distrikten i Pite församling samt i Norrfjärden saknas gudstjänst denna viktiga torsdag.

 

Jag tycker det är ett kyrkligt förfall av näst intill skandalöst slag! Jag vågar också skriva det och för den lilla läsekretsen av min blogg framstå som den sura griniga gubbe jag är när det gäller sådana här saker. Jag är en föredetting utan aspirationer på en framtida karriär eller ens gott rykte. Så jag tycker till. Surt.

 

Men det kommer så få eller kanske ingen på Kristi Himmelsfärd dag.

 

Så kan en förklaringen låta. Jag undrar då hur många års återkommande mässfall man stöder sig på. Och jag tycker att det hur som helst är en kyrklig plikt att hålla det kristna året även om sammankomsterna inte behöver kravallstaket för att sortera de entusiastiska folkskarorna.

Dessutom vet jag med bestämdhet detta:

  • Firar man gudstjänst kanske någon eller några kommer.
  • Firar man inte kommer ingen.
  • Låsta portar släpper inte in folk.

 

Jag har fått förtroendet att leda gudstjänsten i Älvsbyn i morgon men kommer inte att prata om det kyrkliga förfall jag tycker mig se. Naturligtvis! Viktigare saker är på tapeten. Det är:

  • När Jesus återvände in i den osynliga världen hos Fadern fullföljde vad han kommit för att göra – skapa Befrielsen för människorna.
  • När han gjorde riktade han sina följeslagares uppmärksamhet framåt på det som är hans fortsättning – den kristna kyrkan och hennes uppdrag att förkunna Kristus tills dess han kommer tillbaka – inte att förfalla.

varit tjyvtjockt

 

 

Det är bråda dagar då man ingenting gör!

I alla fall om med ingenting gör menar att man inte jobbar.

Eller att ingenting gör är samma sak som att vara pensionerad.

Det är bråda dagar i alla fall.

 

 

Kolla bara tiden sedan mitten av förra veckan! 

  • På onsdag telepotatiserade lilla Lisa fram ett inlägg här på moggas – morfars – blogg. Hon gjorde det faktiskt i sömnen, sov gott i sin vagn. Väl vaken mellanmålades det och sedan promenad – då åter i vagnen – för att möta mammaoch mormor när de med tåg kom från sitt rajtantajtan i kungliga huvudkommunen. Med det skulle man kunna tro att onsdagen var helt över men så icke. Kvällskulan avnjöts i fåtöljen med ishockey – om det nu var på onsdag – och de två sista avsnitten av sista säsongen av Game of Thrones. Tack och lov är det över nu.
  • Torsdag var en bilresans dag då vi körde tillbaka till Norrbotten för att hemma finalt packa upp inköpta samositiska vätskor – honung, olivolja och annat. En resdag är en ganska händelselös dag trots att den slutar på en helt annan plats än den börjar.
  • Fredag blev det bil igen – till Luleå. När yngste sonen och hans hulda moder åkte till Järvsö medan jag var på Samos var det gossens Audi som var verktyget för resan, inte våran så kallade gubbVolvo. Kläppen hade sedan flugit hem onsdag morgon och behövde ju nu få sin bil tillbaka. Därför tvåfordonsresa till Luleå och i samband med denna hämtning av barnbarnen Tyra och Adrian som skulle vara hos oss under helgen. Resan till Älvsbyn gick via Boden och badet där.
  • Lördag var vädret lite si och så men det gick att vara ute med bland annat en avvinkning av Älvsby församlings årligt sett viktigaste resa – konfirmander till läger på Samos – som jag efter 6 års deltagande inte är inkopplad på. Hockey.
  • Söndag eftermiddag tripp till Luleå igen. Barnbarnen skulle ju återställas till ordinarie vårdnadshavare. Morsdagsfika där. Innan vi for röstade vi i EU-valet – rött och rätt – samt satte blommor på mammas och pappas grav. Hockeyfinal på kvällen!
  • Måndag – det var igår – utvärderade jag och SO-läraren på folkhögskolan Samosresan för vuxna.

Som du ser, noble Bloggläsius, finns det många händelser som var och en skulle kunna bebloggas. Det finns också många andra tankar om församlingsbygge, politik, media, opinioner och annat som skulle kunna vara möjliga att sätta på pränt – om tid och inspiration medgett det.

 

Som knorr på detta inlägg kopierar jag en text jag la ut på Facebook. Jag lade det hos mig själv, i gruppen KU i Älvsbyn och som Evenemang. Var så god!

 

KYRKVÄRDS-PRAO!

 

På torsdag är det Kristi Himmelsfärds dag, 40 dagar efter Påsk. I Bibeln berättas att Jesus under just 40 dagar efter sin uppståndelse visade sig för och förberedde sina följeslagare för fortsättningen och sedan som segrare återvände in i den osynliga världen.

 

Det är anledningen till att torsdagen 30 maj (i år) är en röd dag i almanackan med gudstjänster i kyrkorna - och arbetsledighet för de flesta. Våra helgledigheter har alla (med två undantag om året) syftet att man skall ha tid för gudstjänst och bön. Att många ”åker snålskjuts på Jesus” och gör annat är en annan sak.

 

På torsdag 11.00 saknas (enligt notering jag sett) Kyrkvärdar för gudstjänsten i Älvsby kyrka. Perfekt tillfälle för den som vill prova. Kom som du är 10.30 för intro om Vad och Hur - läsning av text, kollekt mm.

 

Klädsel? Ja! Valfri.

 

Vilken präst som leder gudstjänsten är oviktigt. Präster är en kår där en är utbytbar mot en annan. I gudstjänsten är de ju alla avindividualiserade och ”överklädda” på samma vis. På torsdag är det dock jag som fått förtroendet att leda Högmässan, en gudstjänst med Nattvard.

 

Folk har anmält sig!


inte två år än

Snart fyller jag två år. Det är jag som heter Lisa och han som brukar skriva här är min morfar. Eller Mogga som jag säger det. Jag brukar till och med sjunga om honom:

Mogga-Stigge, Mogga-Stigge, han ä tuff. Är mammas far å mommos karl. 

Mogga-Stigge, Mogga-Stigge, han ä tuff. Å väldigt snäll och rar. 


Han är hos mig nu och ser kymrad ut. På vuxiska tror jag det heter bekymrad - men jag säger kymrad. Fast det säger jag inte heller. Än pratar jag inte SÅ bra, bara hela tiden på mitt sätt. Men jag tänker och då tycker jag han verkar kymrad. Som om han tänkte på något annat. 


Han har varit i Kräkland eller vad det nu heter. Åkt flygplan. Och badat. Och en del annat. Kanske är det detdär annat som gör att han ser kymrad ut. Han var där med en massa andra som ville fara dit å prata om tro, Bibel å sånt. Sånt kymrar inte mogga nämnvärt. Han tycker det är viktig. Å håller gärna på med det. 


Men jag tror han är kymrad inför hösten. 

Flera av dom som var i Kräkland är redan med i en babbelstudiegrupp med en del andra som inte var med. De ska visst fortsätta och det är bestämt att mogga ska vara med fast han är pangsjonär eller vad det nu heter. Hur det ska bli då, vad dom ska prata om och hur man ska prata - med varandra så alla är med eller om man bara ska lyssna till mogga-snack kymrar honom. Dom vill visst olika dom som är med. 


Flera som åkte flygplan är inte med i den där babbelstudigruppen. Fast jag tror det heter Bibelstudiegrupp förresten. Tisdagar udda veckor på kvällen tycker inte alla är så bra. Kanske vill dom också prata om lite andra saker. Jag vet inte då jag inte fyllt två år men tror nog att det kan vara något som gör att snäll-mogga ser kymrad ut. Han vill att det ska bli bra för alla - typ. 

Sedan finns det visst ännu några som under våren börjat fundera om sånna grejer som mogga håller på med - fast han är pangsjonär - och nu vill hitta ett sätt att beta vidare. 


Men han ser inte bara kymrad ut och inte hela tiden. Han är ju med mig! Ensam i mitt våld igår och idag när pappa jobbar. Mamma, mommo och morbror Danel är på nåt rajtajtantan - i Stockholm tror jag dit var - och lämnade mogga ensam i mina klor. Han leker, fixar mat, läser för mig och assesterar på alla sätt. Lite klen tycker jag han ör för han ville inte läsa min ena Babblarna-bok fem gånger på raken. Det räcker med fyra sa han som fortfarande är osäker på vilken babblare som heter vad. Innerst inne tror jag inte han är så värst intresserad av saken men jag ör de och då ställer han upp. 


Jag kan inte skriva själv - är ju inte ens två år - utan har fått att på telepotatisk väg in i morfar klämma in det jag vill berätta och hoppas han gör det. Kanske blandar han in eget. Det kymrar mig lite. 


Bilden (som publicerad senare) var det nån som tog och la ut i en mässängergrupp för närmaste släkten. Den kom dit strax efter en bild på Lill-kusinen Ava och nån skrev att mogga inte var lika söt. Mogga blev inte ledsen över det utan sa bara nåt om att han inte tänker söka nåt jobb och att han varit gift med mommo i över 40 år och därför använt utseendet färdigt. 



εν Πυθαγόρειο 5/19 - båten

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  


8.00 kom skakningen från nedre däck. Egentligen strax innan när motorerna började varmköras. 8.00 gick båten från hamnen εν Πυθαγόρειο med destination Patmos. Så var det på Norges nationaldag den 17:e maj. 


Mer skrev jag inte den dagen som var i fredags. Inte heller under lördagen angreps jag av akut knappism. Det blev inget skrivet då heller. 

Men nu fortsätter jag! Söndag sen eftermiddag i Sky City på Arlanda och om en stund på tåget till Järvsö. 


Som jag tidigare berättat hade resan inklusive sin förberedelse (och kanske eventuell uppföljning) evangelisten Johannes som portalfigur. Ett besök på "hans ö" var lämpligt. 


Vi hade fått ett bra pris. Snabbpromenaden jag nämnde i förra inlägget gav en offert som innefattade buss från hotellet på morgonen, båtresa, buss på Patmos upp till klostret, båt igen och buss till hotellet lagom för middag och detta för €50 per skalle - utom för mig som ledare som gick fri. Hur det är för privata eskapader vet jag inte men för grupper som far till Samos och är nyfikna på Efesos och/eller Patmos rekommenderar jag å det varmaste Regina Travel Agency  εν Πυθαγόρειο ganska mitt på affärsgatan till vänster om man låter näsan peka mot hamnen.*


Museet i klostret är intressant men plottrigt. Många ikoner, texter, skrudar och andra kyrkliga pryttlar och pinaler finns i montrar men utan (samband och) förklaringar. Ungefär som i antikrundan. Intressant i alla fall. 

Gruppen fick se och upptäcka själv, notera sina undrings samt om möjligt ta bilder av de mystisk tingen för att senare söka svar. 

Oländigheten samt ovissheten om hur många andra grupper som vi skulle trängas med gjorde att jag valt den arbetsformen. 


Man kan köpa jox i affärer i klistrets närhet. Det gjorde jag. Det blev dels min vanliga tjänsteresesak men också en annan grej för ett framtida bruk. Får se om det går vägen. 

Tack och lov blev det inga stukade fötter eller annat i branta backar, trappor och på kullerstensgator.


Från klosterområdet gick vi ner till Uppenbarelsegrottan. Där är inte miljö för tal och genomgångar men väl för tystnad och eftertanke. Ett Ord kom till en som hälsning till oss alla: Guds rike är nära! löd hälsningen. Man kan tänka att den hälsningen redan finns i Bibeln och inte var så specifik men erfarenheten av ett Gudstilltal var genuin.  


Efter mat i egen regi, båtresa hem och middag pausade vi - dagen hade gått i ett. Klockan 21 firade vi Mässa på poolområdet och i samband med den gjorde en av deltagarna en re- eller förnyelsekonfirmation. Ordning för sådant finns inte i någon Kyrkohandbok vare sig den är ny, gammal eller gammelgammal - som jag känner saken. Sådan brist har aldrig lagt band på mig så nu som vid andra tillfällen blev det egenkonstruerad liturgi. 


Patmosdagen är resans mest krävande dag liksom Efesosturen var det förra året och i sammanhang då den görs Väl värd ansträngningen. 


*Går man via TUI som också gett oss bra service är priset ca €70. 



εν Πυθαγόρειο 6/19 - magi

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  


Med orden magisk resa avslutade flygpersonalen sitt välkommenombordtal när jag skulle lämna Samos (de här gången). Månne är det sista svängen, i alla fall i något som kan anses vara "i tjänsten". Privat kan jag dock utan tvekan återbesöka ön. 


Så långt kommen i mitt skrivande hade jag kunnat tumma dit Nu startar vi! men gjorde inte det. I stället gav jag upp när vi skulle upp. Start och stigning är så skakiga att det inte går - i alla fall för mig - att skriva i telefonen. När lyftkraften fått sin drygs lyftkvart grumlades allt av trötthetens dimma och jag somnade in. 


Det är en avslappningens trötthet som slår till när jag jobbreser på Samos. Medresenärerna har hakat på ett koncept jag och någon annan utformat både i stora drag och i detalj men som deltagarna inte vet om. I detalj alltså. Visst känner de till de stora strukturerna med när och var- men var vet de ju inte var det är - gör att jag har rollen som reseledare. Dock inte ensam. I år - till skillnad från i fjol - har jag delat "chefandet" med historie-och samhällsläraren vid Älvsby folkhögskola. Att knappt halva gruppen var med förra året och som veteraner hittar, inspirerar och visar noviserna är också till nytta. 


Men vad innehållet är planerat vara en speciell förmiddag och hur förtanken om sammanhang och hänga ihop och samverkan med annat är ju okänt. 

Som ett enkelt exempel anför jag, noble Bloggläsius, detta ur självaste verkligheten:


I grovplanen fanns Dagsresa till Patmos med. Men vilken dag? 

Under andra halvan av veckan! Då har alla inte bara landat utan också mentalt kommit ner och fram. Rimligt redan i grovplanen. Innebär torsdag eller fredag då vi anlände en söndag vid lunchtid. 

Min snabbpromenad till resebyrån på söndagseftermiddagen rätade ut frågetecknet - Ingen båt på torsdag! Med det beskedet blev det också lätt att spika vilket av kvällsprogrammen som skulle få "Patmos-info" som en del av sitt innehåll och att annat på grund av det lämpligen skall göras då eller då. 

För sådana funderingar fanns i år bollplank och medhjärnor. Det var skönt. 


Varvat med fler tupplurar och försök att begripa vad jag läser i en bok har jag slagit ihjäl flygtiden. Inflyger nu till Arlanda och publicerar där. 




εν Πυθαγόρειο 4/19 - corner

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  


På Samos är man isolerad från vissa världshändelser. Därför har jag vaken aning, susning eller insikt vad gäller hockey-VM och Tre kronors öden och äventyr. Ingen annan i vår grupp verkar intresserad så igår kväll frågade jag några andra hotellgäster. Jag visste ju att några var finländare och sådana delar ju vi svenskar hockeyintresset med även om vi står på motsatta sidor när det gäller. 


Vilken besvikelse!

Bägge paren jag frågade var från Holland. Hur kul var det? Nollresultat alltså. 

Jag vet fortfarande inget men skulle ju kunna åtgärda det hela med hjälp av internet - men ids inte. 


Corner bar är mitt stamställe. Eller Corner café som det också heter. Som jag använder etablissemanget är café bättre. Min dagliga eller varannandagliga Frappe intas här. Skummat iskaffe. Svalkande och uppiggande. 


Älvsby församlings läs-tema-Bibel-pilgrims-vuxen-resa har passerat halvtid nu. Idag blev det programändring bland annat - men bara bland annat - beroende på att deltagare önskade någon form av berättelse-föredrag hållet av mig. Arbeta på olika sätt i grupper som vi gjort är bra men nu önskades en "soloföreställning". Beskedet gavs igår kväll så det var bara att leverera i dag mellan halv 10 och 12. 


Hur jag fick ihop det må andra svara på. Jag sökte i alla fall väva samman detta med att Gud kallar oss vidare till helighet, hur och med vilka exempel vi tar upp det temat både bland tonåringar och vuxna, lite religionspsykologi och en smula ortodox syn på saken. 


Dom ber nog inte om fler föreläsningar...


I morgon bär det iväg till Patmos, inte Efesos som förra året. Skall bli intressant. 


Och här på Corner bar/café (sedan jag beställt annat) funderar jag över vad på Samos jag gillar mest - Frappe eller Sweet wine. 

Måste nog göra fler resor för att kunna avgöra...


εν Πυθαγόρειο 3/19 - onsdag

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  


Det är nu tredje bloggtexten denna speciella resa. Dock är det fjärde dagen gruppen från Älvsby församling är här. 

I morse visade Facebook ett minne att dela. Där skrev jag för ett år sedan: Har just landat på Samos. Sedan kommer i andra noteringar mer om frappe och annat. 

I år åker vi söndag-söndag men förra året var det tisdag-tisdag. Idag är det onsdag och alltså fjärde dagen, tredje heldagen om man räknar bort resesöndagen. 


Söndagens eskapader fick sitt blogginlägg liksom måndagens (även om det publicerades efter klockan 24 då det tippat över och blivit tisdag). 


Funderingarna om vad kunskap egentligen är och hur man får den blir aktuella bland annat utifrån måndagsförmiddagens "lektion". Då var innehållet antikens historia (som fått ett kort intro söndag kväll), kyrklig symbolik (i katedralen) och den lokala geografin (genom att gå och upptäcka själv). Naturligtvis hade allt innehåll kunnat ges i ett föredrag med bilder men vi valde formerna promenad och studiebesök. När jag här skriver vi menar jag mig själv och den lärare vid Älvsby folkhögskola som är med på resan. 


Genom texter som varit aktuella i vårens gudstjänster, innehållet i några förberedande träffar och egen läsning har Johannes och hans skrifter i Nya testamentet (minus Uppenbarelseboken) blivit material för förmiddagarnas Bibelstudier. Det är mycket innehåll och givetvis dryftar vi inte allt. Såhär långt har två händelser kring Jesus - eller om man vill två kapitel - varit innehållet. Jag fattade tidigt och enväldigt beslutet att det skulle bli så men testade givetvis i februari tanken på ett par av deltagarna. Så långt är Johannes gruvan för innehållet


Arbetsformen för kurspassen blev en viktig sak att brottats med. Hur ska vi närma oss Nikodemos möte med Jesus i kapitel 3 och däjten med den samariska   kvinnan i kapitel 4 - till att börja med?


De två Bibelstudierna är avklarade. Jag har till egen och allas lättnad inte hållit Bibelföredrag. Jag har inte heller varit samtalsledare i en 20-personsgrupp 2-2,5 förmiddagstimme samtidigt som temperaturen stiger från 21 till 28 grader. Bägge formerna har sitt berättigande men inte här och nu. Hur arbetet gjordes - liksom det i morgon - återkommer jag med i separata inlägg när jag kommit hem. Instruktioner och annat finns i datorn hemma och jag ids inte skriva det igen (med tummen) för att publicera det nu. Såhär långt säger jag bara att mina (illvilliga) planer gick i lås både innehållsligt och vad gäller dynamik och processer i gruppen. 


En annan sak som också gått i lås är biljetter och arrangemang för resan till Patmos på fredag. Perfekt! Och ett bra pris. 


Ett litet smolk finns i bägaren men det beror på att jag själv är korkad och kan inte skyllas på någon annan. 

Lång promenad i hög värme i Birkenstock-sandaler utan strumpor är inte smart alls. Hade det igår varit ytterligare 700 meter till hotellet hade blåsan under höger trampdyna fram spruckit.  Jag klarade mig men långpromenerar inte idag. Bloggar i stället. 



εν Πυθαγόρειο 2/19 - kunskap

Detta borde alla präster få/vilja göra. 

Känns bra!


Så slutade jag förra inlägget. Och jag står för det. LÄGER och intensivdagar är fantastiska företeelser. Jag är till och med så grov att jag säger att om man som präst - eller "kyrkproffs" i övrigt - inte VILL sådant kan man slänga sig i Bramaputtra. Sådetså!


Nu har vi här på Samos haft första hela kursdagen efter ankomst. Som jag berättat är vi 20 stycken. Mindre än hälften av oss gjorde resan också förra året. Resten är nya på Samos. 


Jag skrev kursdagen

Det är en rätt beskrivning. Detta är en kurs både i Älvsby folkhögskolas formella mening men främst i självaste realiteten. 


När man går en kurs får man kunskap. 

Men vad är det? 
Vad är kunskap ? Egentligen? 


Som jag - och även svensk folkbildningstänkande ser det - handlar kunskap om (åtminstone) tre saker. 

  • Mer fakta att veta. Under tiden här på Samos finns en plan enligt vilken mer faktakunskap ges om Bibel och kristen tro, antikens historia lokalt osv.  
  • Mer samband att förstå. Det är en liksom en annan nivå. Alltså hur fakta hör ihop, hur samband fungerar och liknande saker. Insikt kan vara ett annat ord. 
  • Mer erfarenheter att leva på. Det är det tredje och minst liks viktigt. Erfarenhet av bön, tro, tanke, Liv. 

Det finns folk som tycker det är flummig att ha denna vida syn på kunskap. Oftast är det då frågan om plugg-"fascister" som tror att fakta är det som ensamt är viktigt. Pluggskolans förespråkare - typ. Läs Liberalerna!


Naturligtvis behövs fakta-input! 

Tro inget annat och jag försäkrar att vår Samos-resa innehåller sådant vare sig det rör dig om folk i konfirmandåldern eller som nu vuxna. Vi läser och arbetar med avsnitt av Johannes berättelse om Jesus och det innebär mer fakta för flera i gruppen. 

Men insikten/förståelsen är viktigare! Insikten hur saker beror av varandra.  Erfarenhet i bön, samtal och upplevelser som tillsammans modifierar attityder är den viktigaste nivån för en kurs - typ. 


Idag gick vi in till Πυθαγόρειο. Själva vandringen gav faktakunskap om man följde de instruktioner man fått. Men fler strängar användes och insikten ökade - enligt utvärderingen måndag kväll. 


Man kan också vad gäller kunskap beskriva det på detta sätt:

  • Enbart fakta gör en mätt och less. 
  • Att förstå gör en nyfiken på mer.
  • Erfarenhet gör en vis. 


Det är skrivet sedan kvällen förflutit och det gjorts en första utvärdering måndag kväll. Publicerat vid tvåtiden på natten. 



εν Πυθαγόρειο 1/19 - tiden

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  


OBServera den tydliga skillnaden i rubriken i jämförelse med de tidigare inläggen. Det står inte εν Πυθαγόρειο med ett minus innan siffrorna. Det lilla matematiska tecknet har haft sin poäng men nu spelat ut sin roll. Nu är det inte nedräkning inför resan till Samos. Nu är vi på allvar på väg. 


Jag sitter på plats 23D. Fullständigt onödigt att säga men den detaljen visar att jag är i luften - tillsammans med en hoper andra. Jag har till och med hunnit tupplura en timme. 


Vi kom igång tidigt och iväg lite sent. Jag lät mig väckas av två mobiler ställda på 04.00 respektive 04.05. Efter kvick tvätt, tandborstning och en minimal mäjk-opp - jag är ju naturligt snygg, har de facto använt utseendet färdigt och behöver bara kamma mig - inställde jag mig vid vår bestämda mötesplats halv fem. Kamraterna troppade in efter hand och bara med ett litet strul kring automatiserat bårdingkort lämnade vi från oss bagage. 


Det var krylligt med folk! Samtidigt som vår resa går två-tre andra (större?) TUI-flygningar. Alla ska dumpa sitt bagage på några angränsande insläpp. Då andra bolag åxå flyger tidigt på morgonen proppades bagagetransportbandet till då och då. 

Vi kom genom alla säkerhetskontroller till regionen bakom där vi kunde köpa oss de frukostar var och en ville ha. Gäjt 6A som vi enligt en del bårdingkard skulle till hade hänvisning till nummer 31 i andra ändan av komplexet. Därifrån skulle det bli buss. 

Inte till Athen, va? tänkte jag. Av miljöskäl?

Naturligtvis bara till planet som stod en bit bort. Markarbeten på Arlanda gör att en del gäjtar är stängda. 


Allt gick som planerat. Ingen i gruppen kom på vift. Vårt tidsschema höll. Att vi startade en halvtimme sena berodde på Arlanda självt. Dessutom är en halvtimme ingen fara. 


Efter att vid 8-tiden justerat tiden - Grekland är en timme före oss med finsk tid - tupplurade jag till och det helt utan att göra motstånd. Jag gick till och med in för det. Trots att flygningen på tre och en halv timme inte är SÅ lång känns den kortare om man sover bort en timme. 

Att skriva sånt som jag bloggpublicerar senare är ytterligare ett sätt att slå ihjäl tiden. Vad nu tid egentligen är är en filosofisk fråga. Eller kanske matematisk. 


Så långt skrev jag på planet. När jag nu publicerar det är det kväll första dagen εν Πυθαγόρειο. Vad dagen inneburit av fröjd och glädjeämnen återkommer jag nog till men inte just nu. Nöjer mig med att konstatera att jag på många sätt känner mig glad och upplyft av att vara här. Både vår grupp men också personal och andra ortsbor med ömsesidigt igenkännande är kul. 


Och i morgon blir första hela "kursdagen" för gruppen.

Detta borde alla präster få/vilja göra. 

Känns bra!





εν Πυθαγόρειο -1/19 – bönemöte


Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  


Det var lördag sen eftermiddag och jag var fortfarande kvar på Arlanda - och är där fortfarande nu på kvällskulan. Resan till Samos fortsätter tidigt i morgon bitti. 


Vår grupp kom/kommer i lite spridda skurar, med olika flyg, tåg, bil och ho ska veta om inte ledandes en ko. Klocka 18 hade vi i alla fall tänkt att de som var på Arlanda skulle mötas i Arlandakyrkan. Jag gick dit vid 17-tiden för att sitta i godan ro, läsa och be. Jag var inte ensam. 


Arlanda kyrka/kapell är ett bönens rum för alla slags tro. Det finns ett altare, psalmböcker, Biblar på en massa språk. Det finns också buddistiska skrifter liksom judiska samt flera ex av Koranen. En pil på golvet visar riktningen mot Mecka. 


Jag var som sagt inte ensam. Två män hade tagit fram var sin matta och bad vända i pilens riktning. Jag satt på min stol och läste Johannesevangeliet. 

Fler män anslöt. Som mest var de 7 men inom en halvtimme hade runt 20 varit in och bett i 8-10 minuter. Flera bar kläder som visade att de arbetade på eller i anslutning till Arlanda - städfirmas logotyp, taxi etc. 


Jag förstår inte arabiska mer än enstaka ord samt siffrorna. Att Allah Akbar betyder Gud är stor vet jag liksom att Salam betyder fred/frid. De orden hörde jag dem viska tillsammans. Barak eller nåt liknande tyckte jag mig också uppfatta och jag tror det har med Välsignelse att göra. Mer i deras lågmälda böners innehåll kan jag inte redogöra för. 


Inga kristna kom in under de tre kvart jag satt där. Endast muslimer passade på att prisa Gud och be om fred och välsignelse - vilket jag också gjorde i smyg. 


Ännu en sak gick upp för mig - detta med Gud är stor

Jag har sett och hört det förr. När TV visat reportage som handlar om demonstrationer, kravaller och annat i muslimska länder. Jag har då uppfattat det närmast som ett slagord där man tar till Gud som ett tillhygge för människornas vrede, sorg eller annat. Typ Människan i centrum och Gud som redskap. 


Arlanda-beskarnas bönbgav ett annat intryck som jag undrar om det inte är mer rättvisande. De rörelser och kroppshållningar och annat som de ägnade sig åt verkar för mig ganska besvärliga - med svensk-kyrkliga mått mätt. Ska man verkligen göra sig stora besvär när man ber?*

Och jag tänker: Varför inte? Om Gud är stor?


Deras röstlägen påminde mer om när kristna lågmält gnolar på sommarpsalmen O store Gud än paroller för något annat. 

Vilket för tanken ett steg till - minst: 

Missuppfattar jag/vi orden Gud är stor på arabiska när vi ser TV-reportagen? De kanske inte skanderar utan ber. Det kanske mer är frågan om att de ställer sig till förfogande för Gud och Guds syften i stället för att utnyttja Gud för egen del. 


Jag kan inte säga säkert men ett vet jag:

Det muslimska bönemötet fick mig att tänka. Det kan aldrig vara fel - ens om man tänker fel. 



*Jag vet! Det finns kristna som också ber på liknande vis, som gör sig besvär om man så uttrycker det. I protestantisk tro är det dock inte vanligt. 



Om

Min profilbild

RSS 2.0