stigstrombergsson

Det är inte lika ofta som förr som jag skriver inlägg som placeras i kategorien Folkhögskola. Inte så konstigt egentligen. Jag har sedan drygt ett år inte jobbat vid Älvsby folkhögskola annat än lite sporadiskt under hösten då jag i samband med Svenska kyrkans grundkurs på halv fart och modifierad distans fick vikariera lite på den tjänst jag lämnat och som då inte fått någon ersättare. Under vårterminen har skolan en fastare lösning då en pensionerad kollega hoppat in på ½-tid.

Jag har alltså inte så mycket att göra med skolan numera och kan inte inifrån berätta om verksamheten. Jag har dock i de två senaste inläggen i den aktuella kategorin sökt peppa läsare att för egen del söka den ledigförklarade tjänsten som skolpräst eller tipsa andra att göra det. Vad jag vet gick ansökningstiden ut för ett par dagar sedan men har ingen aning om det finns sökande den här gången. Jag hoppas det! Jag tror skolan behöver en skolpräst likväl som jag vet att det finns många präster som skulle – likt jag – ha stor nytta av att arbeta i det uppdraget.

Var ut på hemsidan och ser två, kanske tre, kurser jag rekommenderar å det allra varmaste för dem som läser min blogg och sådana som de känner och kan tipsa om saken. Bägge kurserna har breda och flera målgrupper. En sådan är unga vuxna som strax tar studenten och kan ta sig ett halvt eller ett år att fundera på vad de skall bli när de blir stora – eller bara vill ta en sabbatsperiod med något helt annat innan de ger sig in på framtida planerade studier eller arbete. Inte lika unga vuxna som vill ta ett break eller funderar på att sadla om är en annan grupp. Nyfikna pensionerade en tredje. Kurserna kan enligt min erfarenhet fungera för var och en som är intresserad.

Om den ny-startade ettåriga Volontärlinjen med internationell inriktning kan man läsa här. En liknande linje fanns för ett par år sedan och nu gör skolan en nystart med ett koncept som liknar men inte är identiskt med det som var då. Nystarten av Volontärlinjen innebär mer än favorit i repris. Man har inrättat en ny tjänst som linjeföreståndare och rekryterar för det ändamålet. Det, noble Bloggläsius, innebär att folkan gasar.

Svenska kyrkans grundkurs erbjuder man i två former som bägge är meningsfulla och bra – men den ena varianten är enligt min mening ändå något bättre än den andra.

Svenska kyrkans grundkurs på helfart – här – innebär med sina 16 veckor en intensiv brottning med kristen tro, Gud, Bibel, kyrka, egna tankar osv. Bor man på internatet blir det ännu mer och passar som hand i handske för den som kan vika fyra månader för saken.

Svenska kyrkans grundkurs på halvfart under två terminer – här – är också OK och passar nog bättre om man vill kombinera den med arbete man kan ta en viss ledighet från eller av andra skäl bara kan vara hemifrån vid 6-7 tillfällen ungefär en vecka i sänder. Den blir av naturliga skäl inte lika intensivt genomgripande men är bra i alla fall.

Förutom dessa två/tre nämnda kurser finns mycket annat intressant på Älvsby folkhögskola. Botanisera på hemsidan - länk finns nere till höger! Vet att miljön innebär en mycket intressant mix av människor av olika slag, ursprung, erfarenheter och förutsättningar och att skolan fyller en mycket viktig funktion för människorna, lokalsamhället och Svenska kyrkan – större än vad många tror.

Jag har vad gäller anställning lämnat skolan och befinner mig i andra uppgifter som även de är meningsfulla. Hjärta och tro på folkbildningens ideal, pedagogiska syn och arbetsformer har jag inte släppt. Absolut inte!

Ikväll har jag äcklarerat*. Jag ogillar det starkt men det hör till varje år. Jag envisas med att göra det med manuellt ifyllda papper sända till Skattekontoret i Skellefteå. Där kommer någon att öppna brevet, kolla justeringarna och godkänna hela den vattentäta härligheten. Det är min insats för att en robot inte ska ta en människas arbetsuppgift.

I äcklarrationstider tänker man på pengar och det brukar leda till att en del människor väljer att lämna Svenska kyrkan. Tyvärr. Undersökningar visar att det är främst unga män med höga juppi-löner som väljer att fast de har råd anse att de inte har det och begär utträde.

Äldre med låga inkomster och pensioner med skral budget klarar dock av att fortsätta att solidariskt värna om kyrkan, hennes verksamhet och plats i den svenska kulturen. Madammen och jag är inte yngre. Vi är inte ens i mitt fall särskilt manliga. Vi har medelmåttiga tjänste-mannalöner i offentlig sektor. Det gör att vi blir kvar. Drygt 100 kr i månaden betalar vi i Begravningsavgift och ser jag till själva Kyrkoavgiften är summan per vecka i mitt fall lägre än den jag lägger på snus – och jag snusar ändå inte så väldigt mycket. Snuspengar till kyrkan alltså. Räknar man på ett annat vis kostar den jacka som om lördagen med 20% i rabatt spontanköptes lika mycket som min kyrkosponsring hela första halvåret – och hur ofta köper man inte grejer bara för att.

Apropå pengar rann en del iväg igår när vi bokade en resa för två.

Förra året på försommaren när vi var med de nykonfirmerade till närheten av Efesos i Turkiet gjorde vi en dagsutflykt till den grekiska ön Samos**. Dagen där gav mersmak och i slutet av augusti reste jag och madammen i mitt liv dit på en veckas sen semester***. Den trippen var i sin tur så rekreerande och trevlig att vi valt att att återvända dit ungefär motsvarande vecka senare i år. Men lite vajldankräjsi är vi minsann! Hotellet blir inte samma utan ett annat men inom synhåll från det i fjol sommar.

Sådant reseplanerande tar inte bara sin ekonomiska tribut utan påverkar även sömnen. Drömde om Samos natten som var och särskilt om deras problem med snöröjningen. Det var så absurt att jag vaknade.

Förresten kan jag nämna att det planeras fler Samos-turer i år. För de som om ett par veckor blir konfirmerade blir det möjligt att efteråt göra en resa till Kusadasi nära Efesos och då de är så många i år blir det i två omgångar om en vecka vardera. Jag är en av de ledare som blir på bägge lägren och därmed får två chanser till dagstrippen till vad som också kallas den gröna ön.

Turkiet har ändrat passregler lite så att man inte får ha pass som slutar gälla inom ett halvår. Mitt pass har sista förbrukningsdag i september och behöver alltså förnyas. Resa till Luleå-polisen denna lediga måndag för snabb expediering till en kostnad av 350 kronor – motsvarar en månads kyrkoavgift.

Efter polisen gjorde jag en överraskningsförbititt på barnbarnens dagis. Stor kram av Tyra och ett glädjerop Aarvaar! från lille Adrian. Jag var där en knapp ½timme. Reste sedan hem väl kramad av två sandiga barn som med sina lekar och omfamningar sett till att farfars nyinköpta jacka såg ut som den hängt med ett bra tag.

*  Alltså deklarerat.

**  Om den speciella resan kan man läsa i en serie inlägg skrivna i juni förra året. De har alla rubriken efesierbrev 13 och sedan en siffra som visar vilken bloggpost i ordningen det är frågan om. Det blev faktiskt 13 stycken. Under resan i år blir det väl inläggsnamnen efesierbrev 14 plus ett nummer. Eller kanske έν Έφέσω – grekiska för i Efesos.

***  Jag skrev 6 blogginlägg om den resan i augusti förra året och ett i september. De har alla titeln samos med en romersk siffra. Σάμος får nog bli titeln på sensommarens reseskildring i år.

Förr i världen betydde ordet post något riktigt och reellt.

Det var till Posten jag som liten gick för att få mitt brev till farbror Sven i Chicago vägt och rätt frankerat. Senare var det där man hämtade från Försvarsmakten sända rekommenderade brev innehållande hemligheter som vilken enhet jag ingick i, var jag skulle infinna mig vid mobilisering samt att jag skulle ta med mig en motorsåg*. På posten kunde man också betala räkningar, hämta ut pengar från andra samt prata med folk. Posten kom dessutom hem till dörren/brevlådan, om än ibland sent, lite postumt om man vill vitsa till det.

Den gamla riktiga Posten finns inte mer. Idag betyder ordet post något helt annat. Knyckt från latinets postum betyder det efter, senare – typ. Man kan prata om det post-moderna och post-industriella samhället där till exempel post-apokalyptiska filmer i den post-kristna västerländska kulturen tagit de medeltida kyrkmålningarnas helvetesskildringars plats. Postumt – alltså i efterskott – tilldelas utmärkelser och i barbariska länder som har dödsstraff kan till och med dödsdömda som redan avrättats bli postumt benådade – även om ingen riktigt fattar vilken glädje den till döden elektrifierade personen har av det frikännandet.

I den meningen är det nu post-påsk – tiden efter påsk.

I min förra blogg-post** (som jag publicerar innan denna för att den skall läsas nedan och sedan man läst detta) delar jag med mig av manus till den förkunnelse jag yttrade på Annandag Påsk i Älvsby kyrka. Den publiceringen är en del av summeringen och städningen post påsk.

Ett annat post-påskigt inslag var gårdagens fastighetsstädning. Då alla som besökt oss under storhelgen farit på Påskdagen krattade vi samman lejonparten vad gäller pusselbitar, Brio-tåg, klipp-och-pyssel-spill, barnstolar, sagoböcker och annat samt sopade ihop det värsta smuleriet. Den genomgripande snabeldrakningen lät vi dock bero***.

Igår när det till sist blev dags för den aktiviteten under soffor och fåtöljer rasslade det betänkligt i slangen! Det var på nedervåningen det hände.

Va! tänkte jag.

Det lät som Lego! Det har jag inte hört på mer än 10 år!

Titt i påsen gav syn för sägen. Lego-klossar igen. Små rackare. Definitivt för små för att ha varit leksaker för Tyra (4år) och Adrian (2). De skulle dessutom absolut inte plocka eller tillåtas plocka bland pyttesmå axlar och andra teknik-lego-detaljer. De högt älskade och enormt beundrade barnbarnen är helt höjda över alla misstankar!

Men med egna vuxna barn är det en helt annan sak. Hypotesen är att barnbarnens fader (26) och hans lillebror (22½****) tagit ett återfall i Legobygge men fortfarande inte helt och fullt behärskar den fullständiga hopplockningens ädla konst. Ett måga-ämne (27) finns också på listan över misstänkta.

Post-påsk har bilen fått sommardäck på. Isen på Piteälven har släppt och flyter nu flakvis nedströms. Detta är två säkra vårtecken detta lediga, varma och soliga veckoslut. Ett tredje är att snön nu helt försvunnit från hemmanets moss- och gräsytor. Bilden från förra helgen visar på årstidsväxlingen men också att sonsonen Adrian är en äkta BD-pojke som när det blir barmark helt sonika låter skotern stå kvar som trädgårdsmöbel.

*  Detta var mycket märkligt och då min militära befattning var sjukvårdare medförde det allvarliga funderingar över hur Fältskärens berättelse skulle te sig i ett modern krig.

**  Här har nog orden sin gamla postala betydelse – typ försändelse.

***  När de egna barnen var små fanns i fastigheten en med tiden helt sönderläst enkel sagobok som jag vill minnas hade titeln Ludde Lump och Snabeldraken eller nåt liknande. Snabeldrake var i den boken namnet på dammsugaren, alla luddtussars skräck.

****  Redan när han i ålder var mitt mellan den Tyra och Adrian nu har var det noga också med ½åren.

Annandag Påsk har i Svenska kyrkan rubriken Möte med den uppståndne. Texterna är valda med tanke på det ämnet- eller så har temat satt utifrån att åtminstone en del av just de texterna av hävd använts den dagen. Vad som i just detta fall är hönan och vad som är ägget vet jag inte – och egentligen är det inte viktigt.

• Bestäm dig för att älska dina medmänniskor.
• Bestäm dig för att du skall låta dem vara lika viktiga som du själv.
• Kan du det? Om inte – varför?
• Vill du ens det? Om inte – varför?

Barnbarnet Adrian – ännu inte två år – är med storasyster Tyra – fyra – och föräldrar – vars ålder inte behöver nämnas – dessa helger hos farfar och farmor – alltså jag och madammen i mitt liv. Han är inte så vältalig den lille men det hindrar honom inte från att låta nästan hela tiden. Utom när han leker med sin pappas gamla trätåg. Allt efter som timmarna går blir det han ”säger” mer och mer begriplig. Man vänjer ju sig.

I min späda ungdom var den dagen en tyst dag i hela samhället. Inte ens kiosken i uppväxtstadesdelen Örnäset i Luleå var öppen. Allt stängt. Nu är det inte så. Då ett 35-tal av de ca 90 som firat Långfredagsgudstjänst i Älvsby kyrka efteråt gick en så kallad Korsvandring* genom samhället märkte vi att det var full fart. Alla parkeringsplatser vid Cooperativabutiken var fyllda. Folk var i rörelse. Kommers as usual.

Vid en av de hållpunkter vi stannade till vid för begrundan hördes från sidan en rejäl duns. Pang – typ. Från en kran. Det var ett återvinningsföretag som vid ICA hämtade pressade kartonger. Sophämtning på Långfredag! Som det var vilken vanlig arbetsdag som helst!

Lite inställer sig tanken: Att det inte längre är någon ordning!

Men samtidigt kommer en annan tanke: Skaffa undan skräp – är det inte Långfredagens innersta och totala innbörd? Alltså att det var det Jesus gjorde med sitt lidande och sin död? Skaffade undan syndens och skuldens skräp en gång för alla. Och för alla.

I dessa lägen väljer jag att se anknytningen, associationen, även om jag gissar att sopkusken troligen inte ser den. Jag väljer att se möjligheten och avstår från att harmas över vad som skulle kunna anses som "spilld mjölk. Och på samma sätt väljer jag att uppfatta lille Adrians sång bää bää ita tamm som – förutom att den är allmänt gullig och farfars-charmerande – något som jag på Långfredagen kan koppla ihop med O Guds lamm som tar bort väldens synder. Fast grabben nog inte vet det. Än.

Kategori för detta inlägg? Barnbarn slår allt! Det blir farfar funderar.

*Se gärna här för text, bild och film från vandringen.

 

Vid kyrkomötet i Nicea år 325 möttes omkring 250 biskopar från hela den kristna kyrkan till överläggningar i viktiga ting. Något årtionde innan hade förföljelserna avblåsts och att vara kristen var nu tolererat i det romerska imperiet – vars främst västra halva började bli stadd i upplösning. Huvudfrågan vid mötet var hur man skulle uppfatta att Fadern, Sonen och Anden förhöll sig till varandra i en enda Gud men det sägs att man beslöt också om annat – bland annat när man skulle fira Påsk. Första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen.

• Söndag 13 april kl 16.00: Familjegudstjänst, Anna-Karin.
• Onsdag 16 april kl 18.30: Musikgudstjänst i Stilla veckan. Stig med – men ansvarar inte för musiken.
• Skärtorsdag 17 april kl 19.00: Nattvardsgudstjänst. Yvonne.
• Långfredag 18 april kl 11.00: Långfredagsgudstjänst. Stig. Sedan korsvandring ca en timme genom byn till avslutning på EFS. Räknas som två om man är med hela tiden.
• Påskafton – lördag – 19 april kl 23.30: Påsknattsmässa. Anna-Karin.
• Påskdagen – söndag – 20 april kl 11 – OBS: i Korskyrkan: Gemensam Påskgudstjänst med Nattvard för alla kyrkor i Älvsbyn. Yvonne.
• Annandag Påsk – Måndag – 21 april kl 11.00: Högmässogudstjänst. Stig.
• Onsdag 23 april kl 18.30: Veckomässa. Stig.
• Söndag 27 april kl 11.00: Högmässa. Yvonne.

• Söndag 13 april kl 11.00: Högmässogudstjänst, Anna-Karin.
• Onsdag 16 april kl 19.00 på EFS: Passionsgudstjänst. Yvonne.
• Skärtorsdag 17 april kl 19.00: Nattvardsgudstjänst. Stig.
• Långfredag 18 april kl 11.00: Långfredagsgudstjänst. Tomas.
• Påskdagen – söndag – 20 april kl 11: Högmässa. Tomas.
• Annandag Påsk – Måndag – 21 april: Kanske på EFS. Kolla affischer utanför.
• Söndag 27 april kl 11.00: Kanske på EFS. Kolla affischer utanför.

När jag börjar skriva detta inlägg är det lördag morgon strax efter klockan sex. Den lilla barnbarnstösen ansåg redan ett stycke före nämnda klockslag att det var färdigsussat. Jag som också efter ett tag vaknade har avlöst farmodern som sällskap framför Disneykanalen* – med tillfälle att blogga.

1. Vädret var ju perfekt söndag till torsdag. Således inget läsande stugsitteri.
2. Jag fann en annan bok – om Lannavaare-missionen.
3. Den yngre av sönerna kom inte ensam. Att han under veckan skulle ansluta visste vi men som vuxen inverkar han inte nämnvärt på läs- och studiemiljö om sådan av andra skäl skulle uppkomma – lika lite som hans syster med sambo som bor och arbetar här. Men lilla Tyra kom med! Och hon fyller tid och rum med snatter, skratt, aktivitet och allt.

När jag – fåfängt – i sökande efter hockeymatchen Skellefteå-Linköping klickade mig fram bland de TV-kanaler vår fjällsemesterstuga erbjuder såg jag på BBC en förbliflytande text som väckte mitt intresse. Den handlade om ett utspel av Israels premiärminister. Som nyhet kom den även i svenska medier vilket gjorde att jag – det var länge sedan – uppsökte den israeliska oppositionstidningen Haaretz´ hemsida för att läsa där.

NETHANYAHU: PALESTINIERNAS ENSIDIGA ÅTGÄRDER KOMMER ATT BESVARAS AV ISRAEL

DET ÄR PALESTINIERNAS FEL, LÅT DEM BETALA

Detta cyniska och värdelösa spel vars enda syfte är att återigen bevisa att de ockuperade bär skulden kommer att sluta i ett blodbad.

Amerikanernas och även israelernas oförskämdhet har, tro det eller ej, nått ännu nyare höjder . Detta kan ses i de hot som de båda länderna att införa sanktioner mot den palestinska myndigheten. Israel hotar att hålla inne skatt som uppburits för palestinierna och har även uttalat hot mot deras mobilkommunikation.

USA hotar att dra in stödet till den Palestinska Myndigheten. Europa, Washingtons träl, står i tur. Det är otroligt att ockupanten inför (ytterligare) sanktioner för de ockuperade. Det är otroligt att det som har framkommit från allt prat om bojkott, avyttring och sanktioner mot Israel är fler sanktioner mot palestinierna. Det är som att säga till dem: Ni bröt det, ni köpte det.

Men vem bröt det ? Vem bär skulden för sammanbrottet i samtalen? Vad exakt har palestinierna gjort för att förtjäna straff (igen)?

Efter Israel svek sitt löfte att släppa en handfull palestinska fångar och började ställa villkor för fullgörande, utlyste ytterligare ett anbudsförfarande för nya bostäder i bosättningarna, vägrade att lämna kartor med föreslagna gränser, saboterade samtalen med det löjliga kravet på ett erkännande av Israel som ”en judisk stat”, inte visade den minsta lust att avsluta ockupationen och fortsatte att bygga med oförminskad styrka i bosättningarna och att döda oskyldiga (också med oförminskad styrka) – efter allt detta tog palestinierna ett litet nästan desperat steg så de bär skulden.

De vände sig till världen och, hemska tanke, bad att få ansluta sig till 15 internationella konventioner. Palestinierna gjorde den stora dumheten att ansöka om medlemskap i Genèvekonventionen, konventionen om barnets rättigheter och konventioner mot folkmord, rasism, diskriminering av kvinnor och personer med funktionshinder, Haagkonventionen om lagar och regler i krig på land och även den internationella konventionen mot korruption. Du bröt det, du köpte det, kära palestinier.

Palestinierna använde inte terror eller våld. De underteckna inte ens Rom-konventionen som skulle ha öppnat dörren till den internationella brottmålsdomstolen i Haag. De närmade sig bara några internationella konventioner och blev ursinnigt attackerade från Jerusalem till Washington.

JustitieministernTzipi Livni hotar. Regeringens samordnare för verksamheten i territorierna förbereder en bunt åtgärder. Och USA:s fredsminister John Kerry och rättfärdighetens president Barack Obama, de "ärliga mäklarna" lägger redan vantarna på pengarna.

Först måste vi fråga oss – vilken synd gjorde palestinierna sig skyldiga till genom att försöka ansluta sig till internationella konventioner?

Israel är så säker på det rätta i sin väg, på sin armé som den mest moraliska i världen, och att dess ockupation är mer upplyst än någon annan – så vad finns det att vara rädd för ? Vad Israel har att dölja som gör att det så fruktar de internationella organen för rättvisa och lag? Vad är det för dåraktigt prat om att det är palestinierna som vidtar "ensidig åtgärder"?

Varje palestinskt barn som skjuts av den israeliska försvarsmakten, alla nya hem som byggs i bosättningarna och varje beslut Israel tar att inte släppa fångarna är inte inte ”ensidiga åtgärder”. De tas, trots allt, efter samråd med palestinierna. Endast att vända sig till världen är ensidigt och bryter samtalen.

För det andra måste vi fråga vad är syftet med straffen? Att stoppa biståndet och samtalen kommer att innebära slutet för den palestinska myndigheten. Är det vad USA vill?

Är Israel medvetet om följderna av detta steg som kommer att slå in skallen på den fiktiva skapelsen kallad den Palestinska Myndigheten, vars enda syfte är att vara Israels underleverantör av säkerhet, sanitet, utbildning, hälsa och sophämtning? Och vad kommer att ske efter att PM kollapsat? Det kommer att meddelas efter 20-nyhetserna som är gränsen för vad Israel ser.

Detta cyniska och värdelösa spel vars enda syfte är att än en gång bevisa att de ockuperade är dem som skall klandras; att konflikten har två jämnstarka sidor, att det inte finns någon grundläggande rättvisa eller fruktansvärd orättvisa alla kan se; att sanktioner inte får införas mot ockupanten men bör och måste införas mot den ockuperade – det spelet kommer att sluta i gråt och sedan i blodsutgjutelse.

Israel, med det blinda stödet från USA, kommer att vinna igen och palestinierna kommer att vara på fallrepet. Bra för dig. Bravo Obama och tre hurra för premiärminister Benjamin Netanyahu.

Gideon Levy 6 april 2014