spänt läge
DET ÄR PALESTINIERNAS FEL, LÅT DEM BETALA
Detta cyniska och värdelösa spel vars enda syfte är att återigen bevisa att de ockuperade bär skulden kommer att sluta i ett blodbad.
Amerikanernas och även israelernas oförskämdhet har, tro det eller ej, nått ännu nyare höjder . Detta kan ses i de hot som de båda länderna att införa sanktioner mot den palestinska myndigheten. Israel hotar att hålla inne skatt som uppburits för palestinierna och har även uttalat hot mot deras mobilkommunikation.
USA hotar att dra in stödet till den Palestinska Myndigheten. Europa, Washingtons träl, står i tur. Det är otroligt att ockupanten inför (ytterligare) sanktioner för de ockuperade. Det är otroligt att det som har framkommit från allt prat om bojkott, avyttring och sanktioner mot Israel är fler sanktioner mot palestinierna. Det är som att säga till dem: Ni bröt det, ni köpte det.
Men vem bröt det ? Vem bär skulden för sammanbrottet i samtalen? Vad exakt har palestinierna gjort för att förtjäna straff (igen)?
Efter Israel svek sitt löfte att släppa en handfull palestinska fångar och började ställa villkor för fullgörande, utlyste ytterligare ett anbudsförfarande för nya bostäder i bosättningarna, vägrade att lämna kartor med föreslagna gränser, saboterade samtalen med det löjliga kravet på ett erkännande av Israel som ”en judisk stat”, inte visade den minsta lust att avsluta ockupationen och fortsatte att bygga med oförminskad styrka i bosättningarna och att döda oskyldiga (också med oförminskad styrka) – efter allt detta tog palestinierna ett litet nästan desperat steg så de bär skulden.
De vände sig till världen och, hemska tanke, bad att få ansluta sig till 15 internationella konventioner. Palestinierna gjorde den stora dumheten att ansöka om medlemskap i Genèvekonventionen, konventionen om barnets rättigheter och konventioner mot folkmord, rasism, diskriminering av kvinnor och personer med funktionshinder, Haagkonventionen om lagar och regler i krig på land och även den internationella konventionen mot korruption. Du bröt det, du köpte det, kära palestinier.
Palestinierna använde inte terror eller våld. De underteckna inte ens Rom-konventionen som skulle ha öppnat dörren till den internationella brottmålsdomstolen i Haag. De närmade sig bara några internationella konventioner och blev ursinnigt attackerade från Jerusalem till Washington.
JustitieministernTzipi Livni hotar. Regeringens samordnare för verksamheten i territorierna förbereder en bunt åtgärder. Och USA:s fredsminister John Kerry och rättfärdighetens president Barack Obama, de "ärliga mäklarna" lägger redan vantarna på pengarna.
Först måste vi fråga oss – vilken synd gjorde palestinierna sig skyldiga till genom att försöka ansluta sig till internationella konventioner?
Israel är så säker på det rätta i sin väg, på sin armé som den mest moraliska i världen, och att dess ockupation är mer upplyst än någon annan – så vad finns det att vara rädd för ? Vad Israel har att dölja som gör att det så fruktar de internationella organen för rättvisa och lag? Vad är det för dåraktigt prat om att det är palestinierna som vidtar "ensidig åtgärder"?
Varje palestinskt barn som skjuts av den israeliska försvarsmakten, alla nya hem som byggs i bosättningarna och varje beslut Israel tar att inte släppa fångarna är inte inte ”ensidiga åtgärder”. De tas, trots allt, efter samråd med palestinierna. Endast att vända sig till världen är ensidigt och bryter samtalen.
För det andra måste vi fråga vad är syftet med straffen? Att stoppa biståndet och samtalen kommer att innebära slutet för den palestinska myndigheten. Är det vad USA vill?
Är Israel medvetet om följderna av detta steg som kommer att slå in skallen på den fiktiva skapelsen kallad den Palestinska Myndigheten, vars enda syfte är att vara Israels underleverantör av säkerhet, sanitet, utbildning, hälsa och sophämtning? Och vad kommer att ske efter att PM kollapsat? Det kommer att meddelas efter 20-nyhetserna som är gränsen för vad Israel ser.
Detta cyniska och värdelösa spel vars enda syfte är att än en gång bevisa att de ockuperade är dem som skall klandras; att konflikten har två jämnstarka sidor, att det inte finns någon grundläggande rättvisa eller fruktansvärd orättvisa alla kan se; att sanktioner inte får införas mot ockupanten men bör och måste införas mot den ockuperade – det spelet kommer att sluta i gråt och sedan i blodsutgjutelse.
Israel, med det blinda stödet från USA, kommer att vinna igen och palestinierna kommer att vara på fallrepet. Bra för dig. Bravo Obama och tre hurra för premiärminister Benjamin Netanyahu.
Gideon Levy 6 april 2014
Gideon Levy blir riktigt engagerad här, agerar somn vore han en i Sveriges Kristna Råd, Diakonia, eller ÄB Emeritus eller opinionsbildare som Ulf Bjereld, alla ensidiga betraktare av situationen med god tillgång att sprida opinion tvia svenska media. Om jag har fel om ensidigheten, säg mig en av de nämnda som i skarpa ord eller något ord alls opponerat sig mot belönandet och hyllandet av terrorister, martyrerna, korruptionen, bidrag som på omvägar går till terrorister.
Men bra att debatten i Israel är öppen. Bra att kritisera Israel när det behövs, men dåligt att bara kritisera Israel, som om palestinierna inte har fallerat stort vad gäller att skapa en varaktig fred.
Det jag som betraktare kräver från dem är bl.a. ett erkännande av begreppet två stater för två folk och att PM förbereder sitt folk att verka för ett slut på konflikten, end of conflict. Detta kan eller vill inte Abbas göra. I stället ser man om och om igen - inte från svenska media antar jag - från representanter i PM uttalanden om hur kampen ska fortsätta sedan ockupationen hävts. Det kommer då aldrig att bli ett slut. Attackerna kommer då närmare mot Israel från VB, från Gaza och varför inte fortlöpande som skett från Libanon.
Snälla, kräv något riktigt arbete för en varaktig fred från dem som representerar palestinierna. Annars, vad har Israel för att de släpper dömda mördare eller häver ockupationen? End of conflict är vad israeler och palestinier behöver, Gideon Levy!
Snacka om att sparka in vidöppna dörrar.
Palestinierna erkännde tvåstatsprincipen för decennierer sedan, medan det styrande Likud har fortfarande inte erkänner en palestinska stat.
Intressant eftersom det är just Israels existens som hänger på två-statslösningen...
Ungefär halvdussinet inlägg har tillkommit ovanför detta vilket gör att ett åsiktssamtal bara av den anledningen i praktiken blir osynligt för alla utom för "samtalarna". Den osynligheten gör att jag inte nu tar tag i A-K Roths och BRs notoriska påståenden mer än att säga att den Palestinska Myndigheten liksom Arabförbundet erkänt Israel inom 1967 års gränser. Extremgrupper som Hamas är inte på samma linje men det är ju inte extremgrupperna i de isreeliska bosättningarna heller.
Men - utifrån "osynlighetsfaktorn" tycker jag att samtalstråden utifrån detta inlägg slutar här. Tillfälle att prata vidare kommer säkert.