stigstrombergsson

Ikväll har jag äcklarerat*. Jag ogillar det starkt men det hör till varje år. Jag envisas med att göra det med manuellt ifyllda papper sända till Skattekontoret i Skellefteå. Där kommer någon att öppna brevet, kolla justeringarna och godkänna hela den vattentäta härligheten. Det är min insats för att en robot inte ska ta en människas arbetsuppgift.

I äcklarrationstider tänker man på pengar och det brukar leda till att en del människor väljer att lämna Svenska kyrkan. Tyvärr. Undersökningar visar att det är främst unga män med höga juppi-löner som väljer att fast de har råd anse att de inte har det och begär utträde.

Äldre med låga inkomster och pensioner med skral budget klarar dock av att fortsätta att solidariskt värna om kyrkan, hennes verksamhet och plats i den svenska kulturen. Madammen och jag är inte yngre. Vi är inte ens i mitt fall särskilt manliga. Vi har medelmåttiga tjänste-mannalöner i offentlig sektor. Det gör att vi blir kvar. Drygt 100 kr i månaden betalar vi i Begravningsavgift och ser jag till själva Kyrkoavgiften är summan per vecka i mitt fall lägre än den jag lägger på snus – och jag snusar ändå inte så väldigt mycket. Snuspengar till kyrkan alltså. Räknar man på ett annat vis kostar den jacka som om lördagen med 20% i rabatt spontanköptes lika mycket som min kyrkosponsring hela första halvåret – och hur ofta köper man inte grejer bara för att.

Apropå pengar rann en del iväg igår när vi bokade en resa för två.

Förra året på försommaren när vi var med de nykonfirmerade till närheten av Efesos i Turkiet gjorde vi en dagsutflykt till den grekiska ön Samos**. Dagen där gav mersmak och i slutet av augusti reste jag och madammen i mitt liv dit på en veckas sen semester***. Den trippen var i sin tur så rekreerande och trevlig att vi valt att att återvända dit ungefär motsvarande vecka senare i år. Men lite vajldankräjsi är vi minsann! Hotellet blir inte samma utan ett annat men inom synhåll från det i fjol sommar.

Sådant reseplanerande tar inte bara sin ekonomiska tribut utan påverkar även sömnen. Drömde om Samos natten som var och särskilt om deras problem med snöröjningen. Det var så absurt att jag vaknade.

Förresten kan jag nämna att det planeras fler Samos-turer i år. För de som om ett par veckor blir konfirmerade blir det möjligt att efteråt göra en resa till Kusadasi nära Efesos och då de är så många i år blir det i två omgångar om en vecka vardera. Jag är en av de ledare som blir på bägge lägren och därmed får två chanser till dagstrippen till vad som också kallas den gröna ön.

Turkiet har ändrat passregler lite så att man inte får ha pass som slutar gälla inom ett halvår. Mitt pass har sista förbrukningsdag i september och behöver alltså förnyas. Resa till Luleå-polisen denna lediga måndag för snabb expediering till en kostnad av 350 kronor – motsvarar en månads kyrkoavgift.

Efter polisen gjorde jag en överraskningsförbititt på barnbarnens dagis. Stor kram av Tyra och ett glädjerop Aarvaar! från lille Adrian. Jag var där en knapp ½timme. Reste sedan hem väl kramad av två sandiga barn som med sina lekar och omfamningar sett till att farfars nyinköpta jacka såg ut som den hängt med ett bra tag.

*  Alltså deklarerat.

**  Om den speciella resan kan man läsa i en serie inlägg skrivna i juni förra året. De har alla rubriken efesierbrev 13 och sedan en siffra som visar vilken bloggpost i ordningen det är frågan om. Det blev faktiskt 13 stycken. Under resan i år blir det väl inläggsnamnen efesierbrev 14 plus ett nummer. Eller kanske έν Έφέσω – grekiska för i Efesos.

***  Jag skrev 6 blogginlägg om den resan i augusti förra året och ett i september. De har alla titeln samos med en romersk siffra. Σάμος får nog bli titeln på sensommarens reseskildring i år.