stigstrombergsson

 

Såg förresten också på Facebook att en kusindotter till mig just disputerat i något jag inte riktigt begrep vad det handlar om. Säkert snillrikt i alla fall. Hennes bror – jag vet mig inte någon gång ha träffat dem – har också forskat. Hans för mig helt obegripliga doktorsavhandling i matematik pryder dock bokhyllan. Jag skall naturligtvis se till att också den nydisputerades alster hamnar där som ytterligare ett publicerat bevis på att åtminstone en och annan i släkten är smart.

 

Igår – alltså tisdag – kände jag av muskler, leder, senor och ligament jag hade glömt att jag hade. Ingen gång tidigare denna säsong har jag åkt slalom. Förra vintern inte heller en meter. Igår blev det backen. Eller backarna. På grund av nattkylan dock en bit in på förmiddagen.

 

I gnistrande sol och ganska kraftig vind var föret fantastiskt! En och annan minusgrad och perfekt manchester – så kallas det underlagsmönster mågaämnet med arbetskamrater med sina pistmaskiner fixar fram under kvällar och nätter och som syns på bilden.

 

Efter ett tag värk i muskler, senadrag under fötterna och syrebrist orsakad av att jag glömde att andas under nedfarterna. Det var faktiskt mitt i hela sin härlighet ganska jobbigt. Gav upp efter 1½ timme då jag undan den blästrande blåsten tog min tillflykt till stugan och boken Lannavaara-missionen och Læstadianismen.

 

Den stora bilden? Inte jag! Mågaämnet - alltså dotterns sambo och manchesterfabrikant.