samos VI – taxfree
Nu är vi så sakteliga på väg hemåt – lördag kväll. Den som läst de tidigare bloggposterna med rubriken samos-och-en-siffra märker att jag nu rejält är i otakt med min framställning. Sist berättade jag ju om öronturen och det var flera dagar sedan den gjordes. Som vanligt när jag av dunkla anledningar bloggar om olika resor jag gör kommer jag rejält efter. Jag lovar att när jag väl kommit hem och tillvaron stabiliseras i normala rytmer berätta mer om vad jag fann intressant under denna semestervecka.
Säkerhetskontrollen är i vart fall passerad utan andra anmärkningar att metallspännena på mina Birkenstock fick apparaturen att pipa betänkligt. I taxfree-avdelningen handlade jag för en hel Europeng. Inget slöseri där inte.
Nyss meddelades - tror jag - att planet från Stockholm dumpit ner. Det är den kärran vi skall åka med om en timme. Försent kommer vi till Arlanda, alltså försent för att hinna till Luleå ikväll. Det blir suss hos Hilding och första kärran i morgon bitti. Hemma i byn runt 11.
samos V – kyrkovalett
Det var om tisdagskvällen jag senast skrev tankar för publicering å denna min privata och personliga blogg. Det är nu fredag morgon och kanske kan det jag nu skriver i OpenOffice.org Writer publiceras under dagen. Internättet här på hotellet är inte imponerande hastigt. Den egna lilla läpptippen som som innehåller ovan nämnda ordbehandlingsprogram går inte heller en oljad blixt. Som författare har jag dessutom drabbats av en sol- och värmeframkallade mental härdsmälta. Tillsammans med aktiviteter av olika slag har det medfört att jag inte fixat att vara så spirituell och kreativ som min läsekrets förtjänar.
Begreppet läsekrets kan vara värd en liten tankevända. I Bibelforskningssammanhang stöter man på begreppet Implied reader. Med det menar man de mottagare man kan tänka sig att till exempel en figur som Paulus har i åtanke när han skriver det han skriver till dem han skriver till. Adressaterna alltså. De kristna i Efesos kan vara ett exempel. De (eller är det kanske andra) får ju ett brev som startar med Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till de heliga som bor i Efesos och som lever i tron på Jesus Kristus. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. Efter den starten går han så igång och skriver en massa. Det blir naturligtvis som det blir utifrån att adressaterna är just de som de är. Till ett annat gäng skrev han annorlunda*. Adressaten spelar roll och att när det gäller Bibelförståelse är det klart vettigt att klura kring vilka implied readers olika skrifter har. Slut på tankevändan.
Det är i sanning stora skillnader mellan mig och Paulus. Han är ju en riktig djuping med insikter av vikt. Han har också sådanadär implied readers vilket jag å min sida inte har. Eller bryr mig om att ha. Medvetet och utstuderat. Jag skriver inte för dig som läser – även om jag nu tilltalar dig med dig och du. Du kan ju näppeligen vara intresserad av vädret och diverse aktiviteter på en ö inom synhåll från Turkiet just dessa sista dagar av augusti. Jag skriver alltså inte för att berätta för dig – utan för mig. Och det har av olika anledningar inte blivit skrivande av sedan tisdagskvällen**.
Onsdagen hängav vi oss åt sådana aktiviteter som den i förra inlägget nämnda turistkategorin Tokflängare ägnar sig åt hela tiden. Vi åkte nämligen öronturen. Sålät det varje gång guidetösen med sina dialektala rötter i Västsverige talade om ö-rund-turen. Under en dags tid gav en bra överblick över den 4,5X2,5 mil stora ön Samos, något som till ytan ungefär motsvarar Älvsbyns kommun. Korteligen och snabbeligen var det på detta vis:
-
Buss som startat på annan plats plockade upp oss i staden Samos.
-
Järnet söderöver till Pythagorion för upplock av fler resenärer.
-
Besök i och vid klostret Timiu Stavru – som enligt namn, ikoner mm har med Jesus kors att göra.
-
Pensionärsbyn Pyrgos – påminner om stadsdelen Vathi i Samos stad.
-
Det så kallade honungsstoppet där man förutom honung och olivolja också kunde köpa egentillverkad sprit, alltså hembränt.
-
Till norra sidan och Hippie-stranden i Potami för besvikelselunch.
-
Vinfabrik med mäskprovning i Karlovasi.
-
Fotvandring med allemansrättsplock av fikon och druvor i anslutning till Näktergalsdalen i Manolates.
-
Kaffe- och pausstopp i Kokkarion.
-
Tillbaka till Samos stad.
-
Sedan alla dessa punkter var avklarade tillbaka till hotellet för plask i böljan innan promenad in till Lejontorget för middag ca 20.00 – men då var det bara vi två.
Som synes ett klockrent exempel på tokflängeri. En sådan dag är OK. Kanske en till men inte lika omfattande kan gå an.
Vad gäller inlägget rubrik skall sägas att den sattes för att lura en del av mina icke existerande tänkta läsare att tro att det skulle handla om det hemma i Sverige stundande kyrkovalet. När jag började skriva var min tanke att på ett krystat sätt få det att handla om kyrkoval här på Samos men av inläggets längs ser jag att det måste anstå till en senare skrivning – alltså kyrkovaletvå eller kyrkovaletre.
Nu hinner jag inte – det är fortfarande fredag förmiddag – skriva mer, ej heller förse inlägget med bilder. Publicerandet får anstå till ikväll, illustrerandet tills dess vi kommer hem.
* Detta är egentligen inte mer märkligt än att vykortet till mina arbetskamrater i Älvsby församling och det jag sände till min moster både till text och bild var olika.
** Se här hur ordet tisdagskvällen förekommer både i början och i slutet av vad jag hitintills skrivit. Ordet innesluter liksom ett avsnitt med dess innehåll eller brist på. Det är en stilistisk figur kallad inclusio värd att spana efter inte minst när man läser och tolkar Bibeltexter. Och den upplysningen, kära Bloggläsius, var ett litet exempel på att Exe-geten bräker även om kategorin är en annan.
samos IV – predikan*
I tidigare inlägg, ädle Bloggläsius, har jag nämnt några olika sorters turister. Festare, Shoppare och Vändstekare noga sagt. Fler finns – vilket jag återkommer till.
Idag tisdag skulle vi kunna vara associerade till kolonin Vändstekare nedanför hotellet. Fast ändå inte riktigt. Vi tillhör nog snarare underavdelningen Skuggdväljande bokläsare eller något liknande. För så blev det idag.
Men morgonen började annorlunda. Promenad före sju. Vi hade ju vaknat – typ. Morgonljus är bra fotoljus, gryning är gryning och allt är stilla. Staden verkade sova med undantag för en och annan liten fiskebåt.Efter promenaden frukostmål och dröjsmål innan vi intog var sin solstol vid havet. Målet för dagen var att bara ta det lugnt. Det skulle ju bli en väldigt varm dag – likt den igår då vi verkligen brände energi. Återhämtning efter igår nästan av nöden.
Så blev det. Sitta i skuggan, läsa en bok, ta ett dopp, läsa vidare, tuppa av, vakna, ett nytt dopp, flytta stolen lite, läsa lite till, nicka till på nytt osv. Det enda under dagen som kanske skulle kunna anses halvdramatiskt var kryssningsfartygets ankomst. Ingen liten pjäs. När hon var ankrad i hamnen såg det ut som staden Samos fått ytterligare en stadsdel – faktiskt.
Väl vilade och avslappade gick vi i solnedgången in till stan för att äta. I morgon blir en ganska lång dag – tror vi. Vi är inga Tokflängare** men i morgon blir det litet av det i alla fall. Vi skall delta i resebyråns busstur Samos runt – och då inte staden utan hela ön. Ger nog en överblick.
* Predikan är titeln på en av de böcker jag har med mig och läser ur. Återkommer i saken.
** Tokflängaren är en underkategori i turismens rika fauna och artsystem. Det är han/hon som bara måste flänga runt som en fis i en glasburk för att inte missa någon sevärdhet eller någon aktivitet. Inte sällan hyr Tokflängaren bil eller motorcykel bara för att hinna runt till nästa ställe och sedan ytterligare två. Hinner som inte vara där han/hon just är utan pinnar på vidare som någon sorts gigantisk Duracell-kanin.
samos III
Det verkar som om jag i mitt berättande för mig själv ligger en minnesdimmig dag efter – typ. Den meningen har två led jag kan finna anledning att något korteligen utveckla.
Den nämnda minnesdimmigheten beror på att det är ganska varmt och enahanda väder här. Inte annat. En och annan turist kan nog ha en dimmighet gränsande till tomma utrymmen beroende på ett alltför vidlyftigt intagande av setvåhåfemohå men det är inte fallet för vår del. Turistkategorin Festare frestar oss inte – även om det lokalproducerade vita vinet och dessertvinet smakar bara prima.
Berättandet härstädes skall också mer uppfattas som mitt berättande för mig själv än intresseväckande redogörelser ägnade att tillfredställa en intryckstörstande allmänhets vetandesbehov. Jag pratar alltså för mig själv. Jag funderar i text över en del saker jag kommer att fundera kring. Det gäller allt skrivande på bloggen – också inlägg med rubriken samos och en siffra under kategorin Speciella resor.
Igår måndag var det varmt! Väldigt varmt. Något som inte hindrar tuffingar som vi. Bor man strax söder om Polcirkeln imponeras man inte nämnvärt av extremt väder. Inte ens när det är varmt. Det är bara att klä sig! som vi säger.
Museer är stängda på måndagar – de flesta. Därför blev det uteströvande av både planlöst och målinriktat slag. Ner på stan bar det med på siktet inställd på den gamla staden Vathy. Det var en by som nu är en stadsdel där jag inte på villkors vis skulle vilja dela ut posten. Branta backar och smala gränder. Och jag menar branta och smala. Hur sådana som tilläventyrs köper de fastigheter som är märkta med for sale ska få fram sitt flyttlass övergår mitt förstånd. Bara vår gamla 245-a med registreringsnummer KYO 252 skulle vara alldeles för lång för vissa hörn och omöjlig att vända – och detta utan det släp man naturligt vill haka på när man är i flyttartagen.Vägen dit gick genom de mer centrala affärskvarteren – om man nu kan säga att det finns sådana kvarter i en stad på ca 10000 innevånare. Ovan nämnde jag att vi inte tillhör turistkategorin Festare – fast vi kan tänka oss smaka den lokala läsken och kanske något därutöver. Gruppen Shoppare tillhör vi inte heller. Det är det den stirriga kategorin turister – med risk för att anklagas för sexism: oftast kvinnor – som bara måste handla sånt de egentligen inte tänkt handla. Fast nog handlar vi ju lite, madammen och jag. Och tittar på mer som man inte handlar.
Efter en macka och vätska – definitivt utan setvåhåfemohå – riktade vi fötternas gång mot Vathy. Uppför.Plötsligt överfölls vi av en kyrka! En liten en. Mindre än en nordsvensk lada. Mindre än mitt studentrum i Uppsala de år det begav sig. Kyrkan bara låg där på brantkanten. Fem steg senare var den rundad och man kunde genom en portal komma in på plattan framför – stor som infarten till ett dubbelgarage. Jag fyllde hela dörröppningen – som synes. Och den andra bilden av mig vid den påvra ikonostasen tog madammen stående i porten. Jätteliten!
Välkomna allesammans till gudstjänst! Kul att så många kunde möta upp! säger vi när vi möts till gudstjänster och diverse andra podieproducerade event i våra kyrkor och bönhus. Det orden är helt oanvändbara i den lilla helgedomen och flera andra liknande vi såg.
Men vi mötte en kvinna när vi kom dit. Hon kom från kyrkan. I kyrkan brann ett ljus. Fler ledtrådar till hur det bönhuset använda ger jag inte.
Genom den gamla byn gick vi och väl ute på andra sidan passerade vi en annan kyrka med kyrkogård. Faktiskt ganska märklig historia. Kyrkogården alltså.Men vi gick vidare till Vinmuseet – och vinfabriken. Vin är en av öns exportartiklar, olivolja en annan, turism en tredje. Hur de skall rangordnas vad gäller betydelse håller jag osagt. Intressant utställning och intressant provsmakning var det i alla fall. Märkligt att samma druva men med olika lagringstid i olika slags tunnor – fast det heter fat – kan ge så olika smaker. Troligen en ren vetenskap.
När vi vinat oss klart gick vi tillbaka runt bukten till hotellet, badade, slappade, åt och tog en kvällspromenad in till Lejontorget, Samos centrum. Där var vid 22-tiden fullt drag – som vanligt. Alla verkar vara ute. Barnen också.
Nu är det i alla fall tisdag förmiddag. Ett stort kryssningsfartyg anlände för någon timme sedan så stan lär vara än mer fylld av folk. Blir nog som en vilodag för oss här på hotellet. Även fast vi inte tillhör turistkategorin Vändstekare kan vi tänka oss en dag med sol och bad.
samos II – tillägg
Middagen igår innehöll levande musik timme efter timme. Inte så att vi åt musiken men väl så att vi åt till musik. Buffé. Fyra yngre ortsbor i folkdräkter skuttade traditionella grekiska danser. Efter ett tag lurades också middagsgäster upp i ringen. Inte jag. Är ingen dansare. Saknar i det närmaste totalt sinne för takt och ton. Andra dansade dock.Men säg den middag som varar beständigt. Mätta och belåtna av mat och dryck gav vi oss ut på promenad igen. Ner till stan. Finns liksom ingen annan stans att gå. Vårt hotell ligger i utkanten av utkanten vilket gör att man kan gå vilse bara åt ett håll – i alla fall när det är mörkt. Nu gick vi ännu längre längs hamnstråket och de tre fyra hyfsat parallella gatorna. Sedan hem.
Nu när jag skriver detta är det ungefär ett dygn senare och mer finns naturligtvis att förtälja – om 900 kyrkor och andra gudeliga installationer på ön, måndagens fotvandring i över 34 graders värme och så vidare. Men jag orkar inte ikväll. Får anstå. Till samos III.
samos II
Så damp vi då ner igår kväll i skymningen. Piloten förberedde sina passagerare mentalt på en ruffig landning. Han använde ungefär dessa ord: Det är en del turbulens nu som gör det svårt att landa. Banan är väldigt kort men vi skall försöka komma ner på exakt rätt fläck och sedan bromsa allt vad det går. Går det inte stiger vi och gör ett nytt försök.
Vi kom ned första gången. Och han bromsade! Och inte var det långt kvar till banslut efteråt. Men ner kom vi. Och ut ur planet. Inget tjafs om gäjtar och annat här inte. Ned på plattan bara. Och sedan till en byggnad som liknade Luleå flygplats-”terminal” för 40 år sedan.
I planet hade det varit mitt mellan svalt och kallt. Väl ute fick vi en örfil av den betydligt högre temperaturen ute, en plats i en buss för resa till Samian Blue som är namnet på vårt hotell. Det är huset till höger på vybilden invid. Detaljbilden visar vårt rum sett utifrån – av misstag fick vi ett annat ostädat rum först – och den tredje bilden är utsikten från vår balkong. Inte så uselt faktiskt.Väl installerade igår kväll tog vi en promenad för att köpa dricksvatten och en del andra attiraljer. Vi satt ute ett tag innan vi gick in till ”centrum” av den lilla staden. Massor med folk ute, lördagskväll som det var. Ortsbor förefaller det som. Visst finns turister – vi är ju här – och man kan höra många språk, men badisarna dominerar inte gatubilden. Det gör ortsborna själva.
Runt midnatt svensk tid var vi ”hemma”. Det hade faktiskt varit en ganska lång dag.
Glada som kärnor och pigga som nötlärkor glufsade vi i morse i oss en hotellfrokost innan det blev dags att bese norra delarna av staden i dagsljus. Katedralen – en ortodox sådan – är det inte långt till. Vi tittade in i den i tanken att ”ta in” lite av stämningen i en ortodox gudstjänst. Det kan som bara komma att handla om stämning, atmosfär och Anda – vi förstår ju ingen grekiska. Vi hamnade mitt i vad som närmast skulle kunna liknas vid en Mässa för barnen (och andra). Föräldrar trängdes med små på armen – och jag menar små – och när jag frågade en kvinna som jobbar här på hotellet vad vi bevittnat berättade hon att det just var Barnens nattvard – om man gör en svensk beskrivning. Man har en sådan varje söndag eftersom dopet med smörjelse ger tillträde till måltiden. I den västra kyrkan har det sambandet brutits upp så att en konfirmation i olika åldrar – västs namn på Smörjelsen – på de flesta håll kommer innan man börjar delta Mässan.
Vi reser med Apollo och de erbjöd ett infomöte i morse. Utifrån det bestämde vi oss för en och annan aktivitet senare under veckan. Efter mötet strosade vi runt på bakgator och tvärgränder, i backar och trappor, i skrymslen och prång innan vi vad det led – sådär runt ½2 – återkom till bostaden för att ta oss ett dopp. På morgonen hade vi snabbt gått till vattnet för att finna att stranden är inte sandig utan rundgrusig. Vattnet var i alla fall vått och kändes vid första fotdoppet erbarmligt kallt. Huden mäter ju inte absoluta temperaturer utan registrerar skillnader. Är det då +30 i skuggan och man efter att ha vistats i solen halva dagen skall doppa sig verkar ju ca 25 som rena istappskylan – som fort går över!Gemensam middag med underhållning och annat för alla hotellgäster som vill blir det om en knapp timme. Vi ville.
samos I
Luleåotta
På nåt sätt ska man ju börja och jag kan lika gärna göra det här och nu. Jag (och madammen i mitt liv) är på Kallax – Luleå Airport på utländska – och klockan är före sju på lördag morgon. Vi har lämnat en familjemedlem som fastighetsskötare hemma och ämnar resa till Samos, en väl tilltagen holme i den grekiska skärgården. En vecka ämnar vi vara borta.
Det är alltså tidig start från Luleå. Halva dagen skall vi vara på Arlanda och sticker därifrån någon efter tre för att vara framme i kväll. Gissningsvis är det då detta publiceras, det inlägg som inleder en serie av det slag jag för mitt eget höga nöjes skull brukar författa när jag reser.
Arlandaväntan
Klockan är när jag börjar skriva vidare två och en halv timme före kvart över tre då vårt flyg ska gå – och jag är redan trött. Fast det är klar – vi har ju varit i farten sedan runt fem. Komna hit till nationens centralflygplats åt vi en sen hotellfrukost – tror det är sånt som kallas brunch – och därefter har vi vandrat. Och vandrat. Men nu sitter vi.
Varför blir det då Samos?
Svar på den frågan är nog att vi var i Barcelona i augusti förr året. Den resan är vidlyfteligen och ordrikeligen bebloggad med skriverier man återfinner under kategorin Speciella resor. Trivsamt var det i alla fall att resa bara vi två. Visst gillar vi våra barn helskarp men de är ju vuxna nu så vi kunde ju lämna dem hemma.
Barcelonaresan gav blodad tand så tidigt började vi surra om lämpligt resmål detta år. Och då blev det Samos i år. En hel vecka. Jag var där en hel dag när jag och 41 andra på försommaren gjorde församlingens ungdomsresa till Efesus. Men nu blir det som sagt en vecka. Och mer i lugn och ro att ta dagen som den kommer. Se oss omkring, flanera, vandra, bada något – fast ingen av oss gillar att ligga och vändsteka sig i solen – äta, prova lokal mäsk, vara tillsammans. Kanske måste vi rent av hålla oss undan vädret om det förblir runt +30 i skuggan som det lär vara idag. Och då får man väl stå ut med att slöa och läsa – typ.
Lite läsprojekt har jag med mig – likt andra gånger jag är på Speciella resor. För några år sedan läste jag när vi var i fjällen Paulus brev i kronologisk ordning men hann inte klart**. Första och Andra Thessalonikerbrevet, Galaterbrevet, Romarbrevet och de bägge breven till Korinth blev lästa men in på de så kallade Fångenskapsbreven kom jag inte då. De blir alltså på tapeten nu. Ett av dem. Efesierbrevet noga räknat. Några varv*. Med en Bibelvetenskaplig kommentar på bordet. Det ämnet ämnar jag dock varva med litteratur av helt annat slag – turisthandböcker och annat.
Flygplatsen vi kommer att dimpa ner på ikväll – se kartan – finns någonstans i det gröna området i söder. Transfer kommer att ta oss nordostvart till andra sidan i den lilla staden Samos/Vathi som blir utgångspunkten för vår ävlan och tävlan den närmaste tiden.
* Detta kan låta mycket mer ambitiöst än det verkar. Testade en morgon denna vecka – i folkhögskolans kapell innan ett möte med den nye rektorn där – att halvhögt läsa igenom episteln ifråga och fann att i det tempot tar det en halvtimme, inte mer. Finns alltså inte några vettiga anledningar till att ha det oläst.
** Den speciella resan är bebloggad i en radda inlägg juli-augusti 2011. Alla de inläggen går under rubriken fjäll & tanke och sedan en siffra.
goddag i kyrkan!
Idag var jag till Luleå som snabbast i ett par privata ärenden. Skulle bland annat på Lantmanna – Granngården heter det numera – för att köpa strö till komposten. Stack ganska tidigt i tanken att Lantmanna – alltså Granngården – säkert öppnar tidigare än ½10 eller 10 då de flesta andra butiker, bodegor och handelsbodar slår upp sina portar. Bönder som enligt mina fördomar är flitiga Lantmanna-kunder är ju uppe med tuppen.Kanske var det ett rätt antagande – vem vet. Körde i alla fall fel. Eller rätt om man ser till hur det var förr när jag växte upp i stan och Lantmanna – så hette det dåförtiden – låg vid Sandviksgatan. Där var annat nu. Lantmanna är på Storheden på vägen ut från stan så det ärendet fick jag ta senare.
Inga butiker för andra ärenden var öppna så jag styrde kosan till Stiftskansliet, min arbetsplats i början av 1990-talet. Där kan jag få mig ett snack med gamla (och nya) vänner samt en kaffekopp!, tänkte jag profetiskt. Profetian slog in. Språkade bland annat en del med biskop Hans kring olika saker, både av allmänt kyrkligt slag men också om en del mer personligt och lokalt näraliggande ting som kyrkliga utbildningar mm. Trevligt.
Från Stiftskansliet vidare till andra privata ärenden. Det innebar ett visst spankulerande på stadens gator som fixades. Ärendena alltså, inte gatorna.
När jag inte har ledig dag är jag ofta men inte riktigt alltid prästskjortebeklädd. Bra sak när man rör sig bland folk här hemma i byn. Leder nästan alltid till mingelsamtal, ibland själavård. På Konsum, Bibblan eller annorstans. Även i Luleå hade jag sagda skjorta enär jag ju visste att jag senare, sedan jag kommit hem till lokalsamhället jag bebor, skulle ställas inför konkreta tjänsteuppdrag. Dessutom gillar jag att ha prästskjorta. Tror att den visar att kyrkan och det hon står för finns. Kanske rentav påminner folk om Gud.
Goddag i kyrkan! sa en mötande tonåring lite skämtsamt på Storgatan i Luleå. Inte mer. Men inte heller mindre. Och jag tänker: Åtminstone hon hade sett något hon inte sett om det inte synts. Och jag tar sånt som en bekräftelse på att man skall ha prästsjkorta till vardags – om man är präst alltså. Den är inte ett plagg bara när det är riktigt speciella saker i görningen – som en del resonerar.
Sedan ett par inköp gjorts for jag försedd med nyckel till den lägenhet på Porsön som bebos av barnbarnen Tyra och Adrian med far och mor. Ingen skulle vara hemma så jag hade blivit nyckelförsedd för att kunna leverera frysta fjolårslingon och färsk mandelpotatis.
Efter väl förrättat värv gjorde jag ett dagisbesök – på barnbarnens dagis alltså. De blev bara SÅ glada!. Lille Adrian artikulerar inget vidare och var fullt upptagen med att äta. Han kommunicerade ändå på sitt lugna leende sätt och ville uppenbarligen bjuda farfar på sin halvätna smörgås. Jag avstod. Avstod till och med från att skägga honom på halsen. Pysen hade ju halva ansiktet impregnerat med fisk och potatis.
Tyra som snart är 3½ överraskade jag på hennes avdelning och fick världens längsta och varmaste småarmekram i belöning. Bara SÅ mysigt. Och så fick jag vara med när de hade samling och skulle äta.
Glad i hågen rattade jag en timme senare till Lantmanna – förlåt: Granngården – på Storheden för sista ärendet innan jag reste tillbaka till dagens spring och skubb. Eftermiddagen bestod av ett samråd med kyrkoherden kring vissa aspekter av församlingens framtid, en diskussion kring konfirmandarbetets upplägg nu under hösten med annan medarbetare, gudstjänstförberedelse och sist Veckomässa 18.30 – en gudstjänst som i lätt omformat skick från och med september kommer att flyttas till onsdagar.
I morgon – eftersom uret passerat midnatt rätteligen idag – är sista arbetsdagen innan en dryg veckas semester. Vad det då blir frågan om torde jag rapportera under kategorin Speciella resor.
Apropå kategorier – vad passar detta inlägg?
Allmänt ligger nära till hands. Församling skulle också fungera apropå rubriken men Farfar funderar blir det. Dagisbesöket var ju torsdagens allra mest positiva händelse. Jag är rik!
Bilden? Från Leos lekland tidigare i sommar!
hög nördfaktor
Flitiga läsare av min blogg kan ha noterat att jag då och då nät-läser den israeliska tidningen Haaretz. Oftast söker jag nyheter och kommentarer kring den dagsaktuella situationen vad gäller förhållandet Israel-Palestina. Ibland snubblar jag dock över helt andra saker som väcker mitt intresse. Måndag morgon denna vecka fann jag något som fick exe-geten* i mig att högt av förtjusning bräka: Nu blir det blogga av! Och det inlägget kommer en del anse ha alarmerande hög nördfaktor.Skall jag vara ärlig måste jag erkänna att jag inte helt och full fattar artikeln jag fann men jag kittlas av innehållet. Google översatte från den engelska texten man finner här. Jag översatte från Google.
FÖRBRYLLANDE DÖDAHAVSRULLETEXT FÅR NY TOLKNINGEn enda fras i Psalmrullen har förvirrat forskare i årtionden. Och då fick två elever en uppenbarelse.
Även den mest intensiva granskning kan misslyckas att hitta en korrekt tolkning av de gamla Dödahavsrullarnas text men ibland tar det ett mentalt kliv.
Moderna israeler tillskriver den hebreiska roten taph-bet-ajinflera betydelser: "att kräva”, "för att undersöka”, "att åtala"och med anknytning till det sista – ”att stämma". Inga av dessa betydelser var användbara för att dechiffrera en mystisk rad i Dödahavsrullarna.
I årtionden kämpade forskare med en fras med det hebreiska ordet "tit'ba'e'ch". Deras ansträngningar att tolka frasen enligt den moderna användningen av roten resulterade i krumbukter som Cirque de Soleil** bara kunde drömma om.
Där, hävdar två studenter, görs misstaget. Roten i fråga användes på annat sätt förr.
Versen med ordet titbaech förekommer i en dikt som heter ( åtminstone på engelska) "Apostrophe to Zion" – som man finner i den så kallade "Psalmrullen" tillsammans med andra dikter väldigt lika de bibliska psalmerna i Psaltaren.
Den största delen av Psalmrullen har på ett tillfredsställande sätt dechiffrerats och publicerats i framstående vetenskapliga tidskrifter. Men mysteriet med versen med titbaech har varit dolt.
Det är säkert att det fanns tolkningar. De var bara inte vettiga.
Och då fick Hanan Ariel och Alexey Yuditsky, doktorander som arbetar på ett projekt vid Hebrew Language Academy, en uppenbarelse.
Dreaming of Zion? Kanske inte.
Den dunkla versen som innehåller titbaech har förbryllat forskare sedan Dödahavsrullarna upptäcktes i grottor i Juda öken på 1940- och 50-talen.
Psalmen talar om kärlek till och längtan efter Sion, och den speciella mystiska versen är i ett avsnitt som beskriver Sions moraliska egenskaper. Enligt en översättning gjord av Geza Vermes (1924-2013), en framstående auktoritet på Dödahavsrullarna, lyder versen: "Ta den vision som talar om dig, de drömmar profeterna begärde för dig" (här titbaech översätts som "begärts för dig").
Thusly Vermes (och andra forskare) översatte titbaech enligt den moderna hebreiskans användning av roten, som efterfrågan eller begäran, även om översättningen försvagade versens innebörd intill obegriplighet.
I varje fall var inte alla överens. Den amerikanske forskaren James A. Sanders, den första utgivaren av Psalmrullen, tänkte att versen betydde "drömmar som profeterna begärts för din räkning." Inte heller gav klarhet åt saken.
Så kom då Ariel och Yuditsky som, under arbetet med the Hebrew Language Academy's historiska ordbok, än en gång dechiffrerade rullen. Lika förbryllade som alla andra av detta titbaech återvände de två studenterna till versen innan. Denna raden lyder:
"Du skall nå till evig rättfärdighet och skall ta emot välsignelser från den ädla" (som översatt av Geza Vermes).
Man behöver förstå att välsignelser har makten att "följa och ta över" den som är välsignad.
Samtidigt insåg Ariel och Yuditsky att på arabiska – som är så nära hebreiska som låt oss säga franska är till engelska – betyder roten taph-bet-ayin "att gå efter", "följa", "köra om".
Aha, tänkte studenterna: Vad händer om det mystiska verbet titbaech har en sällsynt inte allmänt känd betydelse – inte "söka" eller "efterfråga" utan "följa," ta över”?
Inga moderna referenser på hebreiska ger roten taph-bet-ajin den meningen. Ändå är det inte enbart arabiskan utan också andra liknande semitiska språk samt tillskriver roten innebörden "gå framåt" eller "följer efter”.
Därför föreslog Ariel och Yuditsky att "drömmar profeterna begärt för dig" egentligen betyder "Profeterna vision kommer att ta över dig".
Med andra ord använde de forntida israeliterna taph-bet-ajin i betydelsen följa, jaga, ta över, inte i betydelsen stämma och Ariel och Yuditsky förmodar att den betydelsen med tiden glömdes bort.
Egentligen finns det bevis på att taph-bet-ajin använda för att betyda "följa". Som professor. Menahem Kistler hjälpsamt påpekade för Ariel, berättar det midrashiska verket Sifrei Devarim om forskare "som for utomlands, reste och kom Ptolemais" (det är Acre). I den berättelsen byggde ordet för "gick" eller "reste" på roten taph-bet-ajin.
Medan de ändå var på gång lanserade Ariel och Yuditsky också nya udda tolkningar av två andra mystiska fraser i Dödahavsrullarna.
Forskare har varit förbryllade över ordet "taamol" i Raz Nihyeh (känt som “The Secret of the Way Things Are” eller "Vishetsrullen"). Studenterna beslöt det här, återigen ovanligt, betyder "att bära" eller "att lida" Versen betyder, menar de: "Gläd dig inte när du ska sörja på det att du inte ska komma att lida under din livstid”.
På en annan plats i det verket finns de hebreiska orden avad b'ruach – som kan översättas som "arbetade för vinden/anden". De föreslår, utifrån verser i skrifterna, att uttrycket syftar på en slav som inte får någon ersättning för sitt arbete – med andra ord: en som sliter för ingenting.
I sanning nördigt!!
* Exegetik är ett delämne i prästutbildningen och betyder då Bibelforskning. Ämnet är delat i två. I Gamla testamentets exegetik studerar man texter på en idag utdöd form av hebreiska. Avsikten är att söka klura ut vad det betydde då och där texterna skrevs (och eller redigerades). I Nya testamentets exegetik gör man samma sak men på utdöd grekiska. I min utbildning läste jag översatt till nuvarande sätt att ge poäng på universitet 45 poäng i Gamla och 135 poäng i Nya Testamentet, det senare sedan påbyggt med ytterligare 60. Jag tycker därför att jag nog är en ganska kvalificerad exe-get som då och då bräker i ämnet.
** Vad Cirque de Soleil är kan man läsa här.
hämnd mot kopterna
Varje dag hör och ser den som vill nyheter och reportage från Egypten. Innehållet är oroväckande – och det är milt uttryckt. Vägen till demokrati verkar minst sagt knagglig och jag skall villigt erkänna att jag blir ganska ambvivalent. Såhär har jag fattat utvecklingen:
Sedan ”den arabiska våren” störtat den auktoritäre Mubarak och hans militärstyre genomförde man val som faktiskt var acceptabla rent demokratiskt. Valet och valkampanjen var inte så demokratiskt välövat och formellt säkert som val är i Sverige men bedömdes OK. Ett steg åt rätt håll.
En demoratisk vald regering skall veta att den är till för alla, också de som röstade på andra. I mogna demokratier är det så. De som valdes fixade inte detta utan såg till sina sympatisörer, inte de andra. Och dessa andra började demonstrera. Militären ingrep och avsatte den folkvalde Mursi, representanten för Muslimska brödraskapet. Är man demokratiskt sinnad bör man väl bli betänksam över sådant – han var ju vald. Men man blir också lättad – militären är en modern sekulär kraft i Egypten. Men ändå inte demokratisk.
Mursianhängarna tar till gatorna mot vad de menar vara en militärkupp och ett återfall till någon slags Mubarak-linje. Militär och säkerhetsstyrkor rensar gatorna med många dödsoffer som följd och i alla villervallor kan ingen ta tag i ekonomin eller arbetslösheten som bland unga är katastrofal. Frustrationen på max.
Och då händer det som alltid händer när människor är frustrerade – man låter det gå ut över någon, någon som ligger ännu sämre till. De koptiska kristna. Och andra kristna.
En artikel i Kyrkans tidning för ett par dagar sedan innehöll den bild som pryder detta inlägg. Läs den artikeln här. I KT-artikeln fanns en länk till Watani, en koptisk hemsida/nyhetssajt. Där finns ännu mer information. Väl där kan man uppe till höger klicka sig till de engelska eller franska versionerna om man likt mig inte kan läsa arabiska. Den 17 augusti gavs ett referat av ett uttalande från den koptiska kyrkan. Google gjorde sitt, jag resten. Den engelska texten finns här.
STATEMENT BY THE COPTIC ORTHODOX CHURCH
Den koptiska ortodoxa kyrkan utfärdade ett uttalande där man sa att man noga följer de "beklagansvärda händelser som äger rum i vårt land Egypten".
Kyrkan sade man ger sitt starka stöd till den egyptiska polisen, försvaret och alla det egyptiska folkets institutioner gentemot väpnat våld och svart terrorism inifrån och utifrån. Den förkastade "övergreppen mot staten och fredlig kyrkor och det terroriserande av egyptierna – muslimer såväl som kopter – som går emot alla religiösa, etiska och mänskliga värderingar."
Uttalandet fortsatte med att säga att, fastän kyrkan djupt uppskattar hedervärda vänliga stater som förstår "karaktären av händelserna i Egypten", fördömer man starkt falskheter och fel som propageras i västerländska medier "Vi inbjuder media att objektivt ta del av verkligheten på marken och avstår från att erbjuda ett internationell eller politisk sköld till blodtörstiga terroristgrupper och alla som tillhör sådana. Dessa grupper försöker förstöra vårt land.
"Vi uppmanar lokala och internationella medier att troget och sanningsenligt ge den verkliga bilden av vad som händer i Egypten.
"Vi avvisar helt alla försök att dra in Egypten i sekteristiska stridigheter.
"Vi avvisar helt all utländsk intervention i egyptiska angelägenheter.
"Om de onda händerna kommer till Egypten för att döda, bränna och förstöra, är Herrens hand där för att skydda, stärka och återuppbygga.
"Vi sätter vår tro till gudomligt stöd, och är övertygade om att det kommer att hjälpa Egypten i denna kritiska period och leda landet till en bättre morgondag och en ljusa framtid med den fred, rättvisa och demokrati som detta ädla Nil-folk förtjänar”.
Följ utvecklingen via Watani!
Det tänker jag göra.
I Älvsby kyrka bad vi för Egypen och Egyptens folk idag.
Det tänker jag fortsätta att göra.
Gör så du också!
kom, stod och sneglade
ja se konungen wore han kom'anå drottningen hon va ju me'an
å folke kom å begloddán
å seddan han ätte se for'an
Ovanstående fantastiska lyrikstycke är ett försök att på hemsnickrad lokal dialekt kortfattat beskriva vad som hände fredagen den 16 augusti. I förra inlägget berättade jag vad som var på gång och idag blev det. Och på något sätt är det mycket väsen för lite ull som bonden sa när han klippte grisen. Stora och omfattande förberedelser och mycket koncentration på något som snabbt flimrar förbi.
Jag är ju själv ingen överdriven rojalist, snarare tvärt om. Jag tycker att monarkin är en i ett demokratiskt samhälle förlegad institution. Att avskaffa den är dock en politisk fråga – i dagsläget en ganska död sådan – och jag ser ingen anledning att agera mot eller bojkotta det kungliga parfolkets visit. Alltså gick jag ut på Kyrkmalmen idag – inte minst för att mingla och prata med folk. Och lyfta andras småbarn så att de kunde se bättre.
Fast det var lite marigt att ta sig till jobbet. Kyrkogården var avspärrad långt före 10. Jag fick gå runt för att komma till Pastorsexpeditionen. Att kyrkogården var avlyst var förresten inte för kungens skull utan för gravarnas då det ju inte skulle vara speciellt snyggt med fotograferande allmänhet klampande omkring på de dödas vilorum.
Så kom han då i en limousin inhyrd från Alviks trafik. Och hälsade på folk. Och lyssnade på kyrkokören och kyrkoherden. Och skrev sitt namn. Och hälsade på folk. Och gick genom kyrkan. Och gick till Församlingsgården för lunch. Och for med limousinen. Ungefär två timmar var han och hon här.Nu har det blåst över och i morgon kommer alla norrbottningar – och andra – att i dagspressen kunna läsa att det är 200 år sedan man uppförde Älvsby kyrka, den vackraste kyrkan i kristenheten. Den reklamen tackar vi för!
Vill man läsa mer och se fler bilder kan man göra det här.
Till sist tycker jag ändå att den ärftliga monarkin skall avskaffas. Valmonarki vore bättre. En grupp – till exempel alla Landets kommunalråd – skulle kunna vara de som samlas för att välja regent till dödagar eller tills han eller hon fyller 70. Ungefär som när man väljer påve alltså. Victoria skulle ta storslam i det valet men hon skulle då vara demokratiskt utsedd och inte fått uppdraget sängvägen, alltså via hennes föräldrars säng. Möjligen skulle Zlatan kunna utmana henne i valet men jag tror det skulle bli Vickan i alla fall.
kungen kommer
Det är världens laddning i byn dessa dagar. Kungen kommer på fredag. Dock är det inte frågan om Konungarnas Konung Jesus Kristus och hans ankomst i härlighet. Det är vår alldeles vanlige svenska kung som med drottning och följe passerar kommunen och församlingen under några timmar under den rundresa han gör för att fira 40 år på tronen.Personligen är jag ganska kallsinnig inför evenemang av detta slag – faktiskt. Kan till och med tycka ståhejet och allt blir nog så överdrivet. Jag är ju innerst inne så demokratiskt sinnad att jag menar att positioner och ämbeten skall man väljas till, inte ärva. Samtidigt inser jag att det är som det är. Än så länge har vi monarki som vi tack och lov gjort maktlös.
Men klart är att besöket ger PR åt Älvsbyn – den ort som blev den den blev eftersom det var just här och inte på annan plats kyrkan byggdes för 200 år sedan. Media följer. Tysk TV bland annat. Både till Storforsen och sedan till kyrkmalmen där kungen – och drottningen? – ska skriva sina namn på baksidan av den stora sten som hans farfar med familj skrev på när han som kronprins 1927 var här. Bland alla personer han möter under dagen skall då kyrkoherden där berätta om och visa kyrkan, den vackraste i kristenheten. Sedan äter följet lunch i Församlingsgården som av säkerhetsskäl delvis stängs för oss andra – fast vi jobbar där. Men så är det med sånt. Alla kan ju inte bli bjudna.
nog för långt... 2
I förra inlägget berättade jag om gårdagens Högmässa i Älvsby kyrka, dess situation och vad som sades i början av gudstjänsten. Detta inlägg innehåller mitt manus för vad jag sedan sa i förkunnelsens huvuddel.Förresten! Vi sjöng psalmer också. Dessa: 89 ingång, 654 introitus, 696:5 kyrie, 18 lovsång, 284 graduale, 711 efter pred, 73 offertorium, 228:1-3 slut.
textläsning Matt 21:28-31
Detta har vi väl mött allesammans. Att någon lovar runt och håller tunt – alltså säger Ja men så blir det inget. Det kan vara enkla saker som att man säger till barnen att de skall städa sina rum och de säger ja men leker med bråten i stället. Det kan vara svårare saker som löften man ger – och sviker. På arbetsplatser, i familjer. Vi har alla i Livet mött att man sa Ja men så blev det inget. Och gjort så själva också.
Vi har nog också mött motsatsen – och blivit glada och förvånade. Det blev i alla fall, fast han eller hon sa Nej. Och ibland har vi själva gjort så i Livet.
Och sedan har vi mött de två andra varianterna – de Jesus inte nämner: När Ja förblir Ja. Och när Nej förblir Nej.
Jesus säger detta i ett sammanhang – liten Bibelkurs.
Det är någonstans under veckan innan han korsfästs.
Och det är till det religiösa och politiska och samhälleliga etablissemanget – de tre sakerna var samma sak då och där.
Det är gruppen fariséer och överstepräster det är frågan om. De som – i översteprästernas fall – genom sin ställning och position menade sig ha sitt på det torra, vara OK, i relation till Gud. Och i fariséernas fall – de hade inte samma position – handlade det om att de tyckte sig vara nog hyggliga för att Gud skulle vara nöjd. Och det var inte helt utan grund. De var hyggliga rättskaffens människor. Som trodde att de på grund av sin hygglighet – att de sagt Ja – var klara och färdiga.
Finns dessa grupper idag? Här i kyrkan?
Jag är väl närmast att betrakta som en överstepräst – och den positionen är inget värd i sig. Om jag tror att den gör mig rätt, kvalificerar. Och inte lever rätt. Inte lever av förlåtelsen. Och inte förlåter.
Fromma fariséer finns nog också lite till mans och lite till kvinns.
Kyrkligt engagerade. Sådana som tror på Gud. Och på Jesus. Och ber och går i kyrkan och litar så mycket på sin egen fromhet att de glömmer att leva i förlåtelsens klimat – och som Jesus vill skall tänka på Livet. Vad det blir i praktiken när man lever i förlåtelsens atmosfär.
På Jesus tid trodde alla på Gud. Så är det inte nu. Därför finns det nu också fariséer också i en modern men icke troende variant. De är likadana och gör sig skyldiga till samma självbedrägeri – att i sin hyggliga präktighet inte anse sig behöva förlåtelse.
De ohyggliga går före!
Eller kanske det är bättre att säga de icke hyggliga.
Tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike sa han ju.
Nu ska vi inte tänka på vinddrivna missförstådda människor som på grund av livets elände kommit på kant med tillvaron. Alltså offer. Nog fanns det sådana på Jesus tid men det var inte, i det flesta fall, de som var tullindrivare och horor. En liten Bibelkurs till, alltså.
Tullindrivare var inte plikttrogna tjänstemän med mössa med skärm och tabeller över vilka avgifter som gällde för olika varor. Man hade ett annat system för avgifter och skatter. Någon fick av regeringen / landshövdingen / kungen / /kejsaren med en rejäl kontantinsats köpa rätten att ta ut skatter, tullar och avgifter. Alltså en med våra ord helt avreglerad marknad med många fria aktörer som alla måste få tillbaka sin investering. Till varje pris. Och med råge.
Det ledde ju till – förutom tjänst hos ockupationsmakten – höga taxor, utpressning, beskyddarverksamhet, ocker och mutor. Rena maffiametoder. Så långt från vad hyggligt folk och de själva ansåg vara rättskaffens och enligt Guds vilja.
Horor i Biblisk tid var inte sällan ett självvalt yrke med hög status för flickor och kvinnor skolade i filosofi, kultur och fint sätt. Escortservice – typ. De kalades Hetärer och var ett helt OK inslag i den grekiska kulturen. Inte i den judiska som hade en annan moral. Där ansågs både de kvinnorna och männen kring dem vara på sidan om Guds avsikt. Men i den grekiska kulturen var det OK.
Och i Palestina rådde bland- eller dubbelkultur. Och tvåspråkighet. Så de där högstatusflickorna finns, de som har en i samhällets ögon accepterad moral men ändå – och i någon mån därför – var på sidan om Gud.
Bägge de grupperna ansågs alltså vara fel. Utanför Guds vilja. Utanför lydnaden för Gud – det översteprästerna och fariséerna med rätta tyckte var viktigt. De ansågs utanför av dem som ansåg sig innanför. Och ansåg nog också sig själva utanför – de visste ju att Livet inte var rätt och kunde säga ungefär:
"Jag är utanför! Jag är inte religiös på det sätt man kanske borde. Lite beklagligt men jag lider faktiskt inte av det. Livet har sina sidor och jag med – men det mesta är ändå liksom OK. Detdär med Gud, Guds vilja, Tro? – det tar vi sen. Kanske. Jag är väl liksom på sidan hursomhelst. I alla fall menar nog andra det”.
Dina synder är förlåtna!
Gudstjänsten började så. Med Förlåtelsens klimat runt och från Jesus. Som inte frågar efter religiösa kvalifikationer. Och som inte räknar med sådana.
Den atmosfären runt Jesus lägger tullindrivare och horor märke till. Och kommer till Jesus. Eftersom Jesus kommer till dem. Då och nu.
I förlåtelsens atmosfär kan livet inte diskvalificera. Hur det än varit.
I förlåtelsens atmosfär erbjuder Gud/Jesus dig att lita på nåd, inte meriter.
I förlåtelsens atmosfär är det Gud ger viktigare än det vi gör.
Förlåtelsens gåva har jag nämnt till tjatighet.
Tag och ät... Kristi kropp för dig... sägs det också. Om en stund.
Jesus själv som gåva, som Guds rike till oss. Utan att vi meriterat oss.
Och då spelar det ingen roll hur ditt Ja-ande eller Nej-ande varit vad gäller Tro och Liv. Det är för dig!!
Det får vi Tro – och Leva efter.
nog för långt...
Hur lång eller kort tid en gudstjänst tar är inte det viktigaste här i jämmerdalen. Innehållet, tempot, drivet är minst lika viktigt. Men tiden spelar ändå roll. Om en Högmässa tar mer än en timme och en kvart bör man fundera över orsaken. Blir den längre än en och en halv är det dags för en ordentlig utredning med åtföljande syndabocksjakt.Igår i Älvsby kyrka var jag orsaken – till största delen. Det blev så många ord. Predikan var väl kanske ”normallång” för att vara jag men Beredelseordet i gudstjänstens början blev längre än brukligt, nästan en minipredikan. Och två predikningar i en Högmässa är en för mycket.
Hur kunde det bli så? Fint uttryckt skulle jag väl kunna skylla på pastorala överväganden eller något annat luddigt.
Situationen var lite speciell med Konfirmandjubileum för dem som läste för prästen för 50 och 51 år sedan. Ungefär 200 av dessa 40-talister finns ännu är i livet och i landet och hade fått inbjudan till evenemanget. Snabbtitt på adresser gvisar att ungefär en tredjedel fortfarande eller åter bebor socknen, en annan tredjedel finns i övriga Norrbotten med koncentration till Piteå och en sista tredjedel är hopplöst förskingrade till att försmäkta i Syd- och Mellanswärje.
Av alla dessa var det ungefär 50 stycken av dem – undantag fanns – som finns på orten eller i närområdet som anmält sig, en del med äkta och halväkta hälfter. I Församlingsgården var det dukat för 60 personer som efter gudstjänsten glatt skulle möta gamla kamrater som börjat bli gamla.
Dessa 60 personer är alla trevliga, rejäla och hedervärda på åtminstone de flesta sätt och vis. De signalerar med sin närvaro såhär i skarven till att pensioneras att gammal vänskap är något värdefullt. Jag tyder det gärna också så att det signalerar en samhörighet med det man var med om, rentav en positiv attityd till Kyrkan. En del hade ju letat upp sina gamla konfirmationsbilder och tagit med de Konfirmationsminnen man en gång gett varandra för att få dem baksidessignerade av dem som var där. Och jag hörde hur några berättade för varandra vilka frågor de fått vid konfirmationen och en kvinna rabblade i farlig fart Paulusbreven i rätt ordning.
Men – Gruppen eller kategorin konfirmerade för femtio år sedan orsakar bara i undantagsfall slitna psalmböcker och sittdynor i kyrkan. Man kan vara positiva åter- eller tillfällighetsbesökare som anser det kunna gå an att av någon speciell anledning vara i en gudstjänst men att till exempel ta del av Nattvarden avstår man från – än så länge.
Jag prickade rätt när jag i förtid anade just den situationen. Om mitt pastorala övervägande var lika i prick kan jag inte bedöma. Min strävan var dock att så enkelt som möjligt vara så central som möjligt. Och lite annorlunda jämfört med för 50 år sedan – leda gudstjänsten från koret, förkunna från mittgången och celebrera vänd mot folket. Men alltsammans blev nog för långt...
Hursomhelst är texten nedan manus till det Beredelseord som inledde gudstjänsten.
Dina synder är förlåtna! (Mark 2:5)
Det var inte något jag sa om något utan till någon. Till dig som hör. En hälsning från Gud. Ett besked jag har som uppdrag att leverera. Jag gör det igen: Dina synder är förlåtna! I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
Det jag sa heter Avlösning och brukar komma efter Syndabekännelsen. Men ni fick den före. Innan ni ens bett om den. Kanske inte heller tänkt be om den – vad vet jag.
Får man göra så? Bara brassa på med förlåtelsen?
Jesus gjorde så. Det berättas om när man kommer till honom med en lam och så tar man sig inte fram utan klättrar upp på taket och hackar hål i det och firar ner den sjuke – som Jesus direkt ger orden: Dina synder är förlåtna!
Det anger den kristna trons grundbult. Det är förlåtelsen klimat. Det är i den atmosfären man pratar om synd och synder. Och bekänner dem i Syndabekännelsen. Därför att förlåtelsen är grunden. Och vi ska be Syndabekännelsen strax. I tillit till förlåtelsen.
Vad du packar in i Syndabekännelsen vet inte jag. Eller vad du borde packa in. Något kring detta med Tro och Liv kanske – det som är temat för dagen. Och bristerna i det. I Tron och i Livet.
Synder ur Livet är nog då lättare att se konkret än Synder ur Tron – och jag använder ordet synder. Det som på Bibelns båda grundspråk är en skytteterm och betyder Bom! Och när man bommar spelar det inte så stor roll om man bommar nära målet eller sköt och rakt motsatt håll. Det är Bom ändå.
Vill du ha ett tips om vad Gud räknar som Synder uri Livet så är det sådant vi gör, tänker och säger fel till varandra, till våra medmänniskor. Det i och från dig som skadar dina relationer, sårar andra – just det sårar också Gud. Gud är ju just särskilt de sårades Gud. Det kan du kan packa in i Syndabekännelsen vi nu ber – i förlåtelsens klimat.
Predikan kanske kommer i ett annat blogginlägg.
konstig logik
Makten och maktens människor tillämpar ofta en egen logik som det minsann inte alltid är lätt att begripa. Ta till exempel detta att israeliska myndigheter då och då raserar palestinska bostäder, inte minst i östra Jerusalem. Givetvis är det inget annat än rena trakasserier för att skapa lebensraum för israeliska medborgare på palestiniernas bekostnad. Inte sällan smyckas åtgärden med formella motiveringarna typ att bygglov saknas eller liknande. Bygglov är hart när omöjligt att få för araber i bosatta i östra Jerusalem och det gör att folk bygger ut sina hus i alla fall – och får se både utbyggnaden och det ursprungliga huset malas till grus.På Västbanken – alltså utanför Israel på ockuperat område – bosätter sig hela tiden allt fler israeliska medborgare och det med regeringens goda minne och aktiva uppmuntran. Bosättningar uppförs och utvidgas i många fall med beviljat bygglov men i många fall även om sådant saknas. Kommer traktorerna då fram omedelbums? Svar: Nej! I stället beviljas bygglov retroaktivt. Lagbrotten förklaras lagliga i efterskott och dessa förändringar på marken sker till och med nu när det faktiskt pågår fredsförhandlingar.
Är detta smart?
Kan sådant på ett anständigt logiskt sätt anses underlätta en framtida tvåstatslösning?
Är det ens mikroskopiskt moraliskt försvarbart?
De frågorna ställde jag mig när jag på fredagen läste följande redovisande artikel i den israeliska tidningen Haaretz. Google översatte från engelska innan jag översatte från Google. Den engelska texten kan läsas här.
TROTS FÖRNYADE FREDSSAMTAL
– ISRAEL GODKÄNNER PLANER FÖR HUNDRATALS BOSTÄDER PÅ VÄSTBANKEN
Av totalt 878 bostäder har ca 550 i Talmon-bosättningarna, 60 i Alon Shvut och 38 i Kokhav Yaakov godkänts. Diskussionen kring vissa planer har senarelagts mitt under de förnyade förhandlingarna med palestinierna.
The Civil Administration, Israels högsta civila myndighet på Västbanken godkände på onsdagen byggplaner för 878 bostäder i isolerade samhällen över hela regionen.
Diskussion kring en del av planerna hade initialt skjutits upp med anledning av USA: s utrikesminister John Kerrys tillkännagivande att diplomatiska förhandlingar med palestinierna skulle återupptas. De har dock de senaste dagarna återkommit på ritbordet.
Flera planer som redan tidigare validerats av regeringen kom upp till diskussion i the Civil Administration Higher Planning Council, inbegripet godkännande av 95 nya bostäder i bosättningen Shiloh på en plats i en sydlig stadsdel där det nu finns hönserier.
Validering är det sista steget som krävs för ett godkännande i planeringarådet och banar väg för uppförande och försäljning av byggnadsenheterna – allt i väntan på godkännande från försvarsdepartementet.
Rådet gav också ett retroaktivt godkännande av byggandet av 17 bostäder i ett annat område i Shiloh där Amana-rörelsen redan börjat bygga, uppenbarligen utan tillstånd. High Court of Justice hade som svar på en petition utfärdat ett interimistiskt föreläggande mot fortsatta byggandet på platsen, En brottsutredning har därefter inletts av Judéen- och Samarienpolisens centrala undersökningsenhet men staten fortsatte att driva på om byggnadslov. Nu efter det retroaktiva godkännandet kommer de officiella dokumenten finnas tillgängliga för offentlig visning och invändningar.
Omkring 559 bostäder blev retroaktivt godkända i Talmonbosättningen, 304 av dem i bosättningens norra stadsdel Zayit Raanan. Det finns för närvarande cirka 30 byggnader i den stadsdelen, bara 10 av dem är byggda lagligt. Nu skall, enligt planen, den norra stadsdelen planeras bli en rymlig underavdelning. Ytterligare 255 enheter godkändes retroaktivt godkänt i Talmon stadsdelen Nahalei Tal där det nu är fält.
I Kokhav Yaakov blev en plan på 38 bostäder retroaktivt godkänd och i Kibbutz Gilgal i Jordandalen har ytterligare 78 enheter lagts till de 156 som redan finns på plats. I Almog nära Döda havet blev 31 enheter godkända och i Alon Shvut i Gush Etzion hanterades vidare en plan om 60 bostäder.
lite länkstäderi
Jag har ändrat lite bland de länkar du, noble Bloggläsius, finner om du skrållar allt vad du förmår och orkar söderöver till höger på bloggen.De fem länkarna till ANDRA BLOGGEN, böcker om allt, dagens kyrka, folkhögskolan, johnny lestander och minstabröder står kvar. På samma sätt med sandahl trampar vidare, tobbe lindahl, ylva sarri och älvsby församling. Inga ändringar där.
Länkarna till pär parbring och sofia lilly jönsson har dock fått stryka på foten. De skriver numera ganska sällan – jag gissar att de twittrar i stället – men kan i stället nås via bloggportalen dagens kyrka som ju finns kvar.
En länk till det digitala nyhetsforumet älvsbynyheter har tillkommit. Läs där!
gravid med fred?
USA:s utrikesminister har genom enträget arbete verkat så att förhandlingar (åter)upptagits mellan Israel och den Palestinska myndigheten. Det är bra! EU:s lite skärpta ton att det av texterna till alla överenskommelser mellan unionen och och Israel skall framgå att Gaza, Västbanken, Golan och östra Jerusalem inte är delar av Israel utan ockuperat område har nog också pressat på, liksom situationen i Mellanöstern över huvud taget. I alla fall har parterna kommit överens om att samtala i nio månader vilket jag hoppas blir verklighet. Frågorna om gränser, fred, säkerhet osv är komplicerade och då är det bra att ha kommit överens om att vara uthålliga.Nu är det ju så att alla inte gillar detta. Den palestinska sidan har – dock inte i den regering som förhandlar men väl som oppositionell kraft – Hamas och andra som inte acceptera en israelisk stat över huvud taget, än mindre komma överens med den. På den israeliska sidan finns också krafter som inte vill – faktiskt inom regeringskoalitionen. Dagens ledare i den i israeliska oppositionstidningen Haaretz tar upp detta problem – på den israeliska sidan alltså. Jag lät Google ”översätta” och filade sedan på språket. På engelska kan ledaren läsas här.
ETT PLÅGORIS VID NAMN NAFTALI BENNET
Bennett säger att hans parti inte kommer att "vara en del av en regering som fryser byggandet." I så fall kommer en löfteshållande Netanyahu att måsta visa honom på porten.
Naftali Bennett är en före detta entreprenör i dataprogrambranschen samt mångmiljonär. Han tjänstgjorde i elitstyrkan Sayeret Matkal och är ordförande i Habayit Hayehudi. Han är ekonomiminister och en av ledarna för den "nya politiken." Naftali Bennett är många saker men mer än något annat han är ett plågoris – ett plågoris för en regering som verkar röra sig i riktning mot ett fredsavtal, ett plågoris för en stat som försöker, än en gång, att bilägga en gammal konflikt. Bennett är i själva verket ett plågoris för varje israelisk medborgare som hoppas kunna leva i en bättre tillvaro.
Fastä han verkar vara "från huvudfåran" är han inget annat än ytterligare ett lojalt ombud för sina sanna supportrar – de religiösa bosättarna. Formellt är han finansminister men i praktiken är han minister för utveckling av bosättningarna.
Bennett fejkar ofta oskuld, ibland på gränsen till bufflighet och rasism. I ett möte med Yesha Council of settlements sa han att han inte förstod "dem som dristar sig till att säga att 'ockupationen korrumperar' och ägnar hela dagen åt ockupationen, ockupationen, ockupationen. Vilken sysselsättning” Han förklarade att "En palestinsk stat aldrig existerat här" och sammanfattade det genom att likna konflikten med våra grannar vid "granatsplitter i rumpan". När regeringen debatterade att släppa palestinska fångar sade han att "Om vi fångar terrorister behöver vi bara döda dem” och tillade att "jag har redan dödat en massa araber i mitt liv – och det är inga problem med det". Bennett definierade EU: s beslut att utfärda nya riktlinjer för sina kontakter med bosättningarna som "ekonomisk terror” och hotade att stoppa vetenskapligt samarbete med Europa.
På söndag, i en intervju med Arutz Sheva, lovade Bennett att anbudsförfaranden för förnyat byggande i östra Jerusalem kommer att utfärdas under de kommande dagarna. "Ironiskt nog var det i Jerusalem av alla ställen som byggandet stoppades, och vi kommer att dra ur den korken denhär gången" sade Bennett. "Vi insisterade på att det inte skulle finnas någon frysning av byggandet. Byggandet kommer att fortgå... Nya anbud kommer att bli aktuella inom de närmaste dagarna.”. Hans deklaration kom samtidigt som premiärminister Benjamin Netanyahus budskap till USA: s utrikesminister John Kerry att under förhandlingarna kommer Israel bara främja anbud för 1000 nya bostäder i de stora bosättarorterna på Västbanken.
Bennett bryr sig inte riktigt om Netanyahus löften. Tillsammans med Habayit Hayehudis andra representant i regeringen, Bostads- och byggminister Uri Ariel, ser Bennett som sitt uppdrag att upprätthålla judisk suveränitet från Medelhavet till Jordanfloden. Hans parti kommer "inte att vara en del av en regering som fryser byggandet i vårt land", sade han. Det verkar som Netanyahu faktiskt inte har annat val än att se till att Bennett inte längre kommer att vara en del av den regeringen.
mycke 11 blir det
På Facebook finns en grupp – Älvsbygudstjänster. Där skrev jag idag tisdag 6 augusti:På söndag 11 augusti klockan 11 är det Högmässa i Älvsby kyrka.
Högmässa innebär HEL gudstjänst – Bön med olika innehåll och avsikt, Förlåtelse, Guds Ord läst och förkunnat, Nattvard.
Det är den 11:e söndagen efter Trefaldighet. Psalmboken ger temat ”Tro och liv" och de Bibeltexter som föreslås är Andra årgångens texter:
- Amos kapitel 5 verserna 21-24,
- Romarbrevet kapitel 7 verserna 14-25 – (rörig),
- Matteusevangeliet kapitel 21 verserna 28-31.
Till detta skall sägas att de som konfirmerades för 50 och 51 år sedan blivit speciellt inbjudna till ett jubileum nu på söndag. Jag tror att det blev ett 50-tal av dessa som anmält sig – om jag minns rätt.
Nu en tankebrasa här på FB under några dagar!
Fundera över situationen – människorna, vår tid etc. Läs också texterna och annat som har med ”Tro och liv” att göra. Och kom med tankar, funderingar, frågor, inpass, infall, tips om lämpliga psalmer eller vad som helst annat.
Det går också bra att bidra till tankebrasan med kommentarer här på bloggen. Hjälpa till att hålla hammaren så det bättre blir en huvudet-på-spiken-gudstjänst - om man tar den bilden.
nådens gåvor 2
Det var gudstjänst idag i Älvsby kyrka. I förra bloggposten berättade jag om att den skulle bli och inbjöd – liksom på Facebook – till något av en tankesmedja i saken. Tänkte att om flera hjälps åt blir det lättare slå huvudet på spiken – typ.Någon massrusning av tankar blev det inte men trägen vinner. Jag kommer framledes att fortsätta att bjuda in och uppmana till att ge synpunkter och annat både på gudstjänster som skall bli av och sådant som varit.
I vart fall blev det så att jag och musikern spånade kring texterna och temat jag nämnde i förra inlägget. Med det i ryggen satte hon upp ett förslag till vad vi skulle sjunga. Jag tycker det är bästa vägen. Musikern kan ju musiken mycket bättre än jag och är då den av oss som är mest lämpad att tänka musik och i den vevan komma med förslag och tankar inför förkunnelsen. Den är jag sedan i min tur tränad att jobba speciellt med och har huvudansvaret för.
De psalmer som sjöngs blev 790 som ingångspsalm, kyrie 695:4 sjunget av musikern, 10 som lovsång, 61 som gradualpsalm, 721 efter förkunnelsen och 89 till sist. Sedan evangeliet blivit läst förkunnade jag ungefär enligt denna fusklappstext:
Nu har vi hört det Bibeltexter som vi/jag skall fundera kring idag när temat är Nådens gåvor. Är det någon som har en fundering redan nu? [….]*Vi lyssnar till en musiksnutt – lyssna noga. [känd melodi men felspelad ”uppåt” i tonskalan]
Vad var felet? […]
Stort fel? Litet fel? Hur många toner fel – i % räknat? Allt fel? Några fel gör allt fel!
Vilken tanke i vilken av texterna tror ni det var en illustration av? Det skulle jag kunna tala om men jag vill reta er med att fundera själva. […]
Början av episteln!
Problemet i församlingen i Rom som Paulus skriver till är tydligen det att en del sticker upp, gör sig för stora, sätter Jaget före laget. Det ligger bakom orden Ha inte för höga tankar om er själva…
Men ser man till fortsättningen handlar det inte bara om en sur kommentar att ingen skall få sticka upp eller sticka ut.
Det handlar om att fungera ihop med olikheter.
Där varje persons förmågor och gåvor skall vara till för alla.
Där varje ton skall stämma med melodin.
Inte så man är lika – entoniga – utan just som olika med de gåvor man fått.
Och så ger Paulus exempel: profetisk, tjänande, undervisning, tröstande, frikostighet, nit, glad och generös barmhärtighet. Det är exempel på Nådens gåvor.
Men problemet i Rom var att man svällde över, tänkte för högt om sig och just sin gåva, stack upp.
Nu en ny melodi – samma men på ett annat sätt. [felspelad ”nedåt” i tonskalan samt med en och annan utelämnad ton]
Vad var felet nu? […]
Och vad kan jag/man/ni tänka kring det? […]
Jag tror det är mer likt vår situation – faktiskt. Inte att vi sväller över och sticker upp utan att vi håller oss (och andra) nere, drar oss undan. Vi brukar prata om ”Jante-lagen”, detta att man inte skall tro att man är något, att man inte vill synas. Ibland säger vi att det är typiskt svenskt. Vi är inte stolta över den där ”Jante-lagen” – men vi följer den gärna. Och tänker:
Det gör inte så mycket om jag – eller en och annan annan – inte finns med eller bidrar. Håller jag mig på sidan är det ju som bara jag som blir lidande – tänker vi lätt.
Men det är samma sak som det första – egentligen. Jaget före laget.
Och det blir samma problem – egentligen.
Helheten slutar att fungera. I samhället, i kyrkan.
Man kan byta bild: Hur många delar finns i en bilmotor? […]
Med så många pinaler gör det väl inget om två-tre stycken inte fungerar.
Om 5% av delarna står still borde ju i alla fall 95% av bilen rulla – eller?
Ni förstår, eller hur? Att inte odla sina gåvor, att hålla sig tillbaka, att följa Jante-lagen skadar mer än mig själv. Så ha inte för låga tankar om er… skulle Paulus likaväl kunna skriva. När det är svenskar och svenskkyrkliga som är adressaterna. Och om man återvänder till melodi-bilden: Var er ton! Ta er ton!
När Bibeln beskriver Guds skapelse beskriver den en värld i harmoni och enhet. Med massor av växter och djur och allt. Som en melodi med massor med toner.
Enheten och harmonin låg inte i att alla växter var tallar och alla djur var giraffer i massproducerade kopior av varandra.
Enheten och harmonin fanns i olikheterna. Så tänkte Gud. Och skapelsen och människan var i harmoni med Gud.
Detta splittrades. Gick i tusen bitar.
Det grekiska ord – Nya testamentet är skrivet på grekiska – som vi översätter till Djävulen är Diabolos. Dia betyder genom – vi har det i dia-bilder (och i diarré) – och bolos eller ballo har med kasta att göra.
Genomkastaren, splittraren, krossaren – det är djävulen.
Guds tanke om harmoni i skapelsen, naturen, i samhället, mellan människor och mellan människor och Gud krossades av ”han som kastar sönder”.
Allt det Gud sedan vill och gör går ut på att återskapa det som gått sönder. Ena och förena. Stämma tonerna – till rätt melodi.
Texten ur Gamla testamentet berättade om att Gud slöt ett avtal med ett folk med Moses som medlare och ledare. Hebréerna, israeliterna, judarna. Folket har många namn. Och de fick regler, lagar som visade Guds vilja. De reglerna och den lagen var och är nådens gåva som de följde ibland och bröt mot ibland. Men det var Guds gåva – av nåd. Samma nåd som gång på gång gav dem en ny start. Gamla testamentets böcker är egentligen berättelsen om allt detta.
Som ett led i att reparera det trasiga blir så Gud, när tiden är inne, en människa. Gud föds i det folket. Gud blir juden Jesus som medlare och ledare för hela världen, allt skapat. Som skall göra ett lag av en massa jag.
Hur?
Jo – först genom att skapa förlåtelse-möjlighet för alla människor.
Det gör Jesus genom sitt liv, sitt lidande, sin död och uppståndelse.
Varför Gud tog den vägen kan man fundera över men det var den vägen Gud tog. Det var SÅ Gud älskade världen! Så att världen skulle kunna bli förlåten.
Och då blir dagens evangelietext så viktig. Den handlar ju om förlåtelsen.
Det ni binder och det ni – det viktigaste – löser handlar om förlåtelsen. Avlösningen som det heter i gudstjänsten. Och i Bikten. Där förlåtelsen genom en människa löser – hos Gud. Hur? Vet inte! Men det är så.
Vad två eller tre av er kommer överens om… står också i linje med enandet, harmonin. Visst skall vi be själva och visst hör Gud varje enskilds bön! Men Gud verkar gilla att vi går ihop. Samordnar oss. Stämmer ihop våra toner.
Men när det då gnager. När något stör harmonin. När folk är dumma, elaka. Hur många gånger skall jag förlåta? Sju,va? Det är Petrus fråga.
Han vill verkligen sätta laget före jaget – inget snack om det.
På den tiden gällde ju Öga för öga, tand för tand så när han förslår 7 står det för många, för helhet, för generositet. Men det måste finnas ju ändå finnas gränser, tycker han. Man kan inte vara hur nådig som helst – eller?
Och Jesus svar är SÅ tydligt: 77. 70x7 står det på ett annat ställe.
Nådens gåva – fred med Gud, förlåtelse, samhörighet med Gud är oändlig.
Den förlåtelse vi får är total. Uppgiften att förlåta är likadan.
Och när jag förlåter min medmänniska enar jag mig ju med honom eller henne – även om vi är oense, även om vi är olika. Och tillsammans gör förlåtelsen till att vi blir som tonerna i en melodi, den melodi Gud tänkt.
Därför är förlåtelsen viktig.
* Figuren […] i mina fusklappar betyder att jag aktivt lämnar rum för autentiska inpass från dem som är på plats. Fungerar för det mesta. På samma vis ramar jag in instruktioner till mig själv.
nådens gåvor
På Facebook finns en grupp – Älvsbygudstjänster.
Där skrev jag mitt på dagen den sista juli följande text:
Det är onsdag idag! På söndag 1100 är det Högmässogudstjänst i Älvsby kyrka.
Högmässogudstjänst innebär att det inte är Nattvard inplanerat.
På söndag är det !0:e söndagen efter Trefaldighet och temat för dagen är "Nådens gåvor". De Bibeltexter som kommer att läsas är Andra årgångens texter:
- Andra Moseboken kapitel 19 verserna 3-8,
- Romarbrevet kapitel 12 verserna 3-8,
- Matteusevangeliet kapitel 18 verserna 18-22.
Läs gärna texterna. Välkomna med tankar, funderingar, frågor, inpass, infall, tips om lämpliga psalmer eller annat i en tankebrasa här på FB under några dagar!
Det går också bra att bidra till tankebrasan med kommentarer här.
