Det var om tisdagskvällen jag senast skrev tankar för publicering å denna min privata och personliga blogg. Det är nu fredag morgon och kanske kan det jag nu skriver i OpenOffice.org Writer publiceras under dagen. Internättet här på hotellet är inte imponerande hastigt. Den egna lilla läpptippen som som innehåller ovan nämnda ordbehandlingsprogram går inte heller en oljad blixt. Som författare har jag dessutom drabbats av en sol- och värmeframkallade mental härdsmälta. Tillsammans med aktiviteter av olika slag har det medfört att jag inte fixat att vara så spirituell och kreativ som min läsekrets förtjänar.
Begreppet läsekrets kan vara värd en liten tankevända. I Bibelforskningssammanhang stöter man på begreppet Implied reader. Med det menar man de mottagare man kan tänka sig att till exempel en figur som Paulus har i åtanke när han skriver det han skriver till dem han skriver till. Adressaterna alltså. De kristna i Efesos kan vara ett exempel. De (eller är det kanske andra) får ju ett brev som startar med Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till de heliga som bor i Efesos och som lever i tron på Jesus Kristus. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. Efter den starten går han så igång och skriver en massa. Det blir naturligtvis som det blir utifrån att adressaterna är just de som de är. Till ett annat gäng skrev han annorlunda*. Adressaten spelar roll och att när det gäller Bibelförståelse är det klart vettigt att klura kring vilka implied readers olika skrifter har. Slut på tankevändan.
Det är i sanning stora skillnader mellan mig och Paulus. Han är ju en riktig djuping med insikter av vikt. Han har också sådanadär implied readers vilket jag å min sida inte har. Eller bryr mig om att ha. Medvetet och utstuderat. Jag skriver inte för dig som läser – även om jag nu tilltalar dig med dig och du. Du kan ju näppeligen vara intresserad av vädret och diverse aktiviteter på en ö inom synhåll från Turkiet just dessa sista dagar av augusti. Jag skriver alltså inte för att berätta för dig – utan för mig. Och det har av olika anledningar inte blivit skrivande av sedan tisdagskvällen**.
Onsdagen hängav vi oss åt sådana aktiviteter som den i förra inlägget nämnda turistkategorin Tokflängare ägnar sig åt hela tiden. Vi åkte nämligen öronturen. Sålät det varje gång guidetösen med sina dialektala rötter i Västsverige talade om ö-rund-turen. Under en dags tid gav en bra överblick över den 4,5X2,5 mil stora ön Samos, något som till ytan ungefär motsvarar Älvsbyns kommun. Korteligen och snabbeligen var det på detta vis:
-
Buss som startat på annan plats plockade upp oss i staden Samos.
-
Järnet söderöver till Pythagorion för upplock av fler resenärer.
-
Besök i och vid klostret Timiu Stavru – som enligt namn, ikoner mm har med Jesus kors att göra.
-
Pensionärsbyn Pyrgos – påminner om stadsdelen Vathi i Samos stad.
-
Det så kallade honungsstoppet där man förutom honung och olivolja också kunde köpa egentillverkad sprit, alltså hembränt.
-
Till norra sidan och Hippie-stranden i Potami för besvikelselunch.
-
Vinfabrik med mäskprovning i Karlovasi.
-
Fotvandring med allemansrättsplock av fikon och druvor i anslutning till Näktergalsdalen i Manolates.
-
Kaffe- och pausstopp i Kokkarion.
-
Tillbaka till Samos stad.
-
Sedan alla dessa punkter var avklarade tillbaka till hotellet för plask i böljan innan promenad in till Lejontorget för middag ca 20.00 – men då var det bara vi två.
Som synes ett klockrent exempel på tokflängeri. En sådan dag är OK. Kanske en till men inte lika omfattande kan gå an.
Vad gäller inlägget rubrik skall sägas att den sattes för att lura en del av mina icke existerande tänkta läsare att tro att det skulle handla om det hemma i Sverige stundande kyrkovalet. När jag började skriva var min tanke att på ett krystat sätt få det att handla om kyrkoval här på Samos men av inläggets längs ser jag att det måste anstå till en senare skrivning – alltså kyrkovaletvå eller kyrkovaletre.
Nu hinner jag inte – det är fortfarande fredag förmiddag – skriva mer, ej heller förse inlägget med bilder. Publicerandet får anstå till ikväll, illustrerandet tills dess vi kommer hem.
* Detta är egentligen inte mer märkligt än att vykortet till mina arbetskamrater i Älvsby församling och det jag sände till min moster både till text och bild var olika.
** Se här hur ordet tisdagskvällen förekommer både i början och i slutet av vad jag hitintills skrivit. Ordet innesluter liksom ett avsnitt med dess innehåll eller brist på. Det är en stilistisk figur kallad inclusio värd att spana efter inte minst när man läser och tolkar Bibeltexter. Och den upplysningen, kära Bloggläsius, var ett litet exempel på att Exe-geten bräker även om kategorin är en annan.
