stigstrombergsson

Idag var jag till Luleå som snabbast i ett par privata ärenden. Skulle bland annat på Lantmanna – Granngården heter det numera – för att köpa strö till komposten. Stack ganska tidigt i tanken att Lantmanna – alltså Granngården – säkert öppnar tidigare än ½10 eller 10 då de flesta andra butiker, bodegor och handelsbodar slår upp sina portar. Bönder som enligt mina fördomar är flitiga Lantmanna-kunder är ju uppe med tuppen.

 

Kanske var det ett rätt antagande – vem vet. Körde i alla fall fel. Eller rätt om man ser till hur det var förr när jag växte upp i stan och Lantmanna – så hette det dåförtiden – låg vid Sandviksgatan. Där var annat nu. Lantmanna är på Storheden på vägen ut från stan så det ärendet fick jag ta senare.

 

Inga butiker för andra ärenden var öppna så jag styrde kosan till Stiftskansliet, min arbetsplats i början av 1990-talet. Där kan jag få mig ett snack med gamla (och nya) vänner samt en kaffekopp!, tänkte jag profetiskt. Profetian slog in. Språkade bland annat en del med biskop Hans kring olika saker, både av allmänt kyrkligt slag men också om en del mer personligt och lokalt näraliggande ting som kyrkliga utbildningar mm. Trevligt.

 

Från Stiftskansliet vidare till andra privata ärenden. Det innebar ett visst spankulerande på stadens gator som fixades. Ärendena alltså, inte gatorna.

 

När jag inte har ledig dag är jag ofta men inte riktigt alltid prästskjortebeklädd. Bra sak när man rör sig bland folk här hemma i byn. Leder nästan alltid till mingelsamtal, ibland själavård. På Konsum, Bibblan eller annorstans. Även i Luleå hade jag sagda skjorta enär jag ju visste att jag senare, sedan jag kommit hem till lokalsamhället jag bebor, skulle ställas inför konkreta tjänsteuppdrag. Dessutom gillar jag att ha prästskjorta. Tror att den visar att kyrkan och det hon står för finns. Kanske rentav påminner folk om Gud.

 

Goddag i kyrkan! sa en mötande tonåring lite skämtsamt på Storgatan i Luleå. Inte mer. Men inte heller mindre. Och jag tänker: Åtminstone hon hade sett något hon inte sett om det inte synts. Och jag tar sånt som en bekräftelse på att man skall ha prästsjkorta till vardags – om man är präst alltså. Den är inte ett plagg bara när det är riktigt speciella saker i görningen – som en del resonerar.

 

Sedan ett par inköp gjorts for jag försedd med nyckel till den lägenhet på Porsön som bebos av barnbarnen Tyra och Adrian med far och mor. Ingen skulle vara hemma så jag hade blivit nyckelförsedd för att kunna leverera frysta fjolårslingon och färsk mandelpotatis.

 

Efter väl förrättat värv gjorde jag ett dagisbesök – på barnbarnens dagis alltså. De blev bara SÅ glada!. Lille Adrian artikulerar inget vidare och var fullt upptagen med att äta. Han kommunicerade ändå på sitt lugna leende sätt och ville uppenbarligen bjuda farfar på sin halvätna smörgås. Jag avstod. Avstod till och med från att skägga honom på halsen. Pysen hade ju halva ansiktet impregnerat med fisk och potatis.

Tyra som snart är 3½ överraskade jag på hennes avdelning och fick världens längsta och varmaste småarmekram i belöning. Bara SÅ mysigt. Och så fick jag vara med när de hade samling och skulle äta.

 

Glad i hågen rattade jag en timme senare till Lantmanna – förlåt: Granngården – på Storheden för sista ärendet innan jag reste tillbaka till dagens spring och skubb. Eftermiddagen bestod av ett samråd med kyrkoherden kring vissa aspekter av församlingens framtid, en diskussion kring konfirmandarbetets upplägg nu under hösten med annan medarbetare, gudstjänstförberedelse och sist Veckomässa 18.30 – en gudstjänst som i lätt omformat skick från och med september kommer att flyttas till onsdagar.

 

I morgon – eftersom uret passerat midnatt rätteligen idag – är sista arbetsdagen innan en dryg veckas semester. Vad det då blir frågan om torde jag rapportera under kategorin Speciella resor.

 

Apropå kategorier – vad passar detta inlägg?

Allmänt ligger nära till hands. Församling skulle också fungera apropå rubriken men Farfar funderar blir det. Dagisbesöket var ju torsdagens allra mest positiva händelse. Jag är rik!

Bilden? Från Leos lekland tidigare i sommar!