stigstrombergsson

Så damp vi då ner igår kväll i skymningen. Piloten förberedde sina passagerare mentalt på en ruffig landning. Han använde ungefär dessa ord: Det är en del turbulens nu som gör det svårt att landa. Banan är väldigt kort men vi skall försöka komma ner på exakt rätt fläck och sedan bromsa allt vad det går. Går det inte stiger vi och gör ett nytt försök.

 

Vi kom ned första gången. Och han bromsade! Och inte var det långt kvar till banslut efteråt. Men ner kom vi. Och ut ur planet. Inget tjafs om gäjtar och annat här inte. Ned på plattan bara. Och sedan till en byggnad som liknade Luleå flygplats-”terminal” för 40 år sedan.

 

I planet hade det varit mitt mellan svalt och kallt. Väl ute fick vi en örfil av den betydligt högre temperaturen ute, en plats i en buss för resa till Samian Blue som är namnet på vårt hotell. Det är huset till höger på vybilden invid. Detaljbilden visar vårt rum sett utifrån – av misstag fick vi ett annat ostädat rum först – och den tredje bilden är utsikten från vår balkong. Inte så uselt faktiskt.

 

Väl installerade igår kväll tog vi en promenad för att köpa dricksvatten och en del andra attiraljer. Vi satt ute ett tag innan vi gick in till ”centrum” av den lilla staden. Massor med folk ute, lördagskväll som det var. Ortsbor förefaller det som. Visst finns turister – vi är ju här – och man kan höra många språk, men badisarna dominerar inte gatubilden. Det gör ortsborna själva.

 

Runt midnatt svensk tid var vi ”hemma”. Det hade faktiskt varit en ganska lång dag.

 

Glada som kärnor och pigga som nötlärkor glufsade vi i morse i oss en hotellfrokost innan det blev dags att bese norra delarna av staden i dagsljus. Katedralen – en ortodox sådan – är det inte långt till. Vi tittade in i den i tanken att ”ta in” lite av stämningen i en ortodox gudstjänst. Det kan som bara komma att handla om stämning, atmosfär och Anda – vi förstår ju ingen grekiska. Vi hamnade mitt i vad som närmast skulle kunna liknas vid en Mässa för barnen (och andra). Föräldrar trängdes med små på armen – och jag menar små – och när jag frågade en kvinna som jobbar här på hotellet vad vi bevittnat berättade hon att det just var Barnens nattvard – om man gör en svensk beskrivning. Man har en sådan varje söndag eftersom dopet med smörjelse ger tillträde till måltiden. I den västra kyrkan har det sambandet brutits upp så att en konfirmation i olika åldrar – västs namn på Smörjelsen – på de flesta håll kommer innan man börjar delta Mässan.

 

Vi reser med Apollo och de erbjöd ett infomöte i morse. Utifrån det bestämde vi oss för en och annan aktivitet senare under veckan. Efter mötet strosade vi runt på bakgator och tvärgränder, i backar och trappor, i skrymslen och prång innan vi vad det led – sådär runt ½2 – återkom till bostaden för att ta oss ett dopp. På morgonen hade vi snabbt gått till vattnet för att finna att stranden är inte sandig utan rundgrusig. Vattnet var i alla fall vått och kändes vid första fotdoppet erbarmligt kallt. Huden mäter ju inte absoluta temperaturer utan registrerar skillnader. Är det då +30 i skuggan och man efter att ha vistats i solen halva dagen skall doppa sig verkar ju ca 25 som rena istappskylan – som fort går över!

 

Gemensam middag med underhållning och annat för alla hotellgäster som vill blir det om en knapp timme. Vi ville.