stigstrombergsson

Förra onsdagen skrev jag något om TVkanalsdragkamp och i sammanhanget nämndes att äldre gossen fått i uppdrag att fixa fram pryttlar så att problemet icke vidare må uppkomma. Så är gjort!! Inför kvällens avsnitt av LOST har jag därför full förtröstan - det är nu 164 minuter kvar.

Innan LOST skall dock annat fixas. Det skall till exempel gå av stapeln en föräldraträff inför konfirmandernas cykling på Gotland om 1½ vecka. Dessutom borde virusprogrammet till datorn fixas till - det har på något sätt inaktiverats av bredbandsuppdateringen eller nåt. Telesupporten säger väntetid 55 minuter så det hinns ju inte med innan det är dags att flänga iväg till Församlingsgården för föräldramötet - något som strax sker.

Dagen har annars tillbringats i form av friluftsdag med skolan. Utfärd till ortens mest besökta turistiska sevärdhet Storforsen. Givetvis har alla elever och all personal varit där förr men forsen är alltid värd ett besök och särskilt läckert är det nu i vårflodstiden alldenstund Piteälven inte begåvats med en total vattenkraftsutbyggnad - något som om det skett väl kanske höjt spänningen i nätet men definitivt sänkt dramatiken i naturen. Bilden är från idag och tvärtemot min sed publicerar jag den som stor bild - det är ju ingen miniatyrfors.

Nu drar jag till Församlingsgården.

Det som är tänkt till något speciellt kan bli obrukbart till vad det är tänkt till om det otänkt brukas till något annat än det tänkta - även om det är gott tänkt.

För några år sedan mitt i vintern upplät mot avgift den lokala idrottsföreningen ut idrottsplatsens B-fotbollsplan till Skoterklubben som arrangerade en snöskotertävling på den aktuella ytan. Snön smälte och när jag och andra fotbollsföräldrar efter snösmältningen skulle städa ytan befanns den vara - trots det tidigare snötäcket - otjänlig för fotboll. Maskinerna hade grävt sig ner i underlaget.
Året därpå ordnades skotertävlingen i slalombacken med följden att så mycke jord, mossa, bark, kvistar och annat blandades upp med snön att - eftersom det inte kom nämnvärt mer snö det året - slalombacken blev otjänlig för slalomåkning.
Och slutsatsen av dessa två exempel blir det kursiva visdomsordet ovan.

Det drar ihop sig till skolavslutningar nu och viss aktivitet har ägt rum i lokala världsbladet.
Kyrkan behåller greppet om examen var rubriken på en artikel för ett par dagar sedan - se länken nedan. Och det har funnits tidigare artikler och insändare i ämnet.

Jag har (ännu) inget emot detta men funderar ändå lite om inte det kursiva visdomsordet kan ha bäring också vad gäller kyrka och skolavslutningar. Orsaken till detta är en insikt jag fått under en fortbildningsdag för kontraktets präster tidigare under detta läsår. Temat var prästrollen och ett par av mina icke kyrkbänksnötande lärarkollegor medverkade med att för präster ge sin syn på och erfarenhet av präster. Hos elever hade dessutom jag samlat in deras syn på präster, kontaktpunkter med yrkeskåren osv. Viktiga kontaktpunkter  och intrycksgivande händelser är enligt dessa: Dop, Vigslar, Begravningar och en och annan Gudstjänst. Prästerna inklusive jag själv förvånades inte. Men viktigare än dessa sades Skolavslutningarna vara. Och det hade jag inte tänkt. Inte heller många av kollegorna.
Men egentligen är det ju självklart! Den första medvetna kontakt en svensk har med präster är ju för de flesta i samband med skolavslutningar. Barn minns inte mycket av sina dop och är kanske aldrig i kyrkan förrän man kommer in i den-blomstertid-nu-kommer-åldern och då får sina första intryck av kyrka och präst, vår efter vår.

Och nu kommer mina funderingar:
Vad händer om kyrkan och präster låter människors (första) intryck bli att man är leverantör av högtidlighet och tradition? Vad händer med människornas bild av kyrkan om man dessa sammanhang tonar ner kyrkans budskap och avstår från att på ett gott sätt presentera ett centralt kristet budskap? Blir slalombacken då så att säga otjänlig för utförsåkning? Eller för att byta bild: Tappar vi tvålen när vi försöker greppa den?

Kan det till och med vara så att det kanske egentligen skulle ligga i kyrkans intresse att inte vara plattform för religiöst neutrala sammankomster av skolavslutningskaraktär? Det är min stilla undran.

http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=66288&arkiv=False

PS: I materialsamlandet inför den övan nämnda fortbildningsdagen var det ingen lärarkollega eller elev som sa något typ: Präster har av en övertygelse de är angelägna att också andra skall omfatta. Ingen sa det. Ingen.

Så var man då tillbaka i sitt hem och framför sin dator.
Så var man då tillbaka för att skriva något som också skall innehålla en tidsangivelse vad gäller kvällens avsnitt av LOST. Om jag nu får se det. På en annan kanal pågår nämnligen en i jämförelse med serien fullständigt ointressant fotbollsmatch - europacupfinal mellan Liverpool och Milan. Den yngste gossen tänker sig att se den och vild TVkanalsdragkamp föreligger. Men vi får se om han orkar.

Av ordet TVkanalsdragkamp kan läsaren sluta sig till att för närvarande fungerar bara en av familjens TVapparater utifrån de nya digitala förutsättningar som gäller sedan ett par veckor tillbaka. Projektet att digitalisera åtminstone en till är påbörjat. Sönerna gavs uppdraget, prylar är beställda men inte ännu levererade. Det skulle visst bli något via datorn men fråga mig inte vad - ärendet är delegerat.

Jag har alltså varit borta inemot en vecka på skolresa i Göteborg. Därav sonens trötthet. Hans hulde fader är också ganska trött och nickade till för ett tag sedan under betittandet av sajens-fixions-serien Stargate - SG1. Det är en urusel serie som håller Star-Trek-klass men då en dålig sajensfixion är bättre än ingen tittar jag på den när tillfälle bjuds, en del vardagar kl 1800.

Tröttheten kommer sig av resan hem från Göteborg. Igår kl 1700 gick tåget och vi kom fram på hemorten vid lunchtid idag. Sittplats på natt-tåg under 18 timmars resa är inget för vuxet folk. Tonåringar å sin sida kan - i alla fall en del av dem - på tumstocksvis fälla ihop sina kroppar och snarkande sova på en pytteliten yta. Men jag kan inte det.

Resan har varit bra. Klassen har en god och vänlig stämning utan att någon spelar allan eller att det bildas kotterier. Flickorna är per kilo kroppsvikt betydligt med intresserade av att köpa skor eller annat än vad gossarna är - något som givetvis inte förvånar någon. Senare, när jag hunnit redigera en del bilder, kommer jag att rapportera mer från resan och staden.

Apropå bilder: Har du/ni märkt att jag inte satt in någon bild i detta inlägg? Nu kommer den.
Bilden (klicka så växer den) föreställer besöksstatistiken på min blogg den senaste månaden. Det var det första jag kollade när jag loggade in för att skriva detta inlägg. Jag gissade att kurvan skulle vara vikande alldenstund jag aviserat att jag skulle resa bort och den gissningen var hyfsad med undantag för igår - över 100 besökare!!! Troligen är det något fel någonstans.

Den äldre av sönerna kom hem för en stund sedan. Madammen kom alldeles nyss.
Det betyder att nu finns det tre som vill titta på fotboll och bara jag själv som vågar trotsa grupptrycket för att förlora mig i LOST - som börjar om 26 minuter.

Jaha! Så var denna vecka slut. I vart fall vad det gäller arbetet.

Lektioner har det varit - givetvis eftersom det är frågan om en skola. Fast för mig innebär vårterminerna färre antal lektioner jämfört med höstmånaderna då skolan har en Svenska Kyrkans Grundkurs inne.
Dock har vi denhär veckan gjort en klump antagningar till den Grundkurskurs som startar till hösten. Sökprofilen för dem som upplever en kallelse till tjänst i kyrkan är densamma som tidigare år: Betydligt fler kvinnor än män och betydligt fler Norrbottningar än Västerbottningar, Och som förr är det så att det inte sker en "avdrift" av män respektive Västerbottningar till andra skolor utan det föreligger faktiskt en snedvridning av vilka som upplever en kallelse och i vilka miljöer de kommer från. Det är bland annat den regionala snedbilden som ligger bakom frågor jag ställt tidigare på bloggen - se inläggen syfte, mål, medvetenhet (14/4) samt www.dagen.se (2/5).

Ett par lektioner denna vecka har bland annat utgått från en förödande intressant artikel i ämnet antikteknik i tidskriften Illustrerad Vetenskap - se länk nedan. Där finns också fler länkar som ger vid handen att forntidens människor var duktigt smarta - utan datorer, teleskop och tiotalsbaserad decimalmatematik. Givetvis har vi också ägnat oss åt repetition inom ämnet Religion A.

Och så har vi hunnit med gedigna överläggningar i personalhögen kring hur verksamheten på skolan skall struktureras till hösten. Viss elevtorka kanske blir aktuell eftersom den nya regeringen för en drakonisk politik vis a vis sjukskrivna och arbetslösa. Detta yttrar sig bland annat så att dessa utsatta gruppers möjlighet till ekonomisk försörjning som studerande stramas åt. Smart är det inte eftersom många av dem på grund av bristande utbildning, trasig skolgång, tidigare missbruk eller annat inte är attraktiva på arbetsmarknaden - än. Så den nuvarande regeringens policy kommer i realiteten att förlänga många av dessa människors bidragsberoende men med den skillnaden att det inte är statliga pengar via Arbetsförmedling eller Försäkringskassa det handlar om utan i stället kommunala medel via Socialkontoret. Men jag röstade inte på denhär regeringen så inte är det mitt fel.

I morgon - Kristi Himmelsfärds dag - på kvällen går tåget till Göteborg.
Jag och madammen reser med elever ur yngste sonens klass på skolresa/lägerskola.  Att kröna familjens 20-åriga engagemang i Hem & Skola, Brukarråd, Föräldrastyrelser osv med att resa på den yngstes årskurs-9-resa blir en värdig final. Gissningsvis kommer detta att innebär en veckas blogg-stopp eftersom vi är borta - LOST - till onsdag i nästa vecka.

Apropå LOST: Nu är det 16 minuter kvar!!!

http://www.illvet.se/polopoly.jsp?a=1218&id=9868.

Skriver man om vädret har man som regel inget att skriv om.
Ändå pratas det väldigt mycket om det. Och kan skrivas en del.

Vädret måste vara det mest jämlika av allt, nästan socialistiskt - vilket säkert retar en del.
Det är ju lika soligt för alla - eller inte. Det är lika varmt för alla - eller inte.
Den sista tiden har vädret varit mest just inte. Mulet-grått-kallt-regnigt.

Mulet-grått-kallt-regnigt-mulet-grått-kallt-regnigt-mulet-grått-kallt-regnigt-mulet-grått-kallt-regnigt-mulet är en ganska bra beskrivning över maj månad hitintills. Annat var det förr. Ryssvärme hette något man kunde råkade ut för redan i maj förr i världen under det kalla krigets dagar. Det var högtryck öven norra Sovjet som stoppade allt från luften på väg från Brittiska öarna eller andra Atlantstater typ Norge.
Men vädret är i alla fall lika för alla. I alla fall för alla som bor på samma plats.

På den tid jag lyfte lönen från min förra arbetsgivare - Stiftskansliet i Luleå - fick ja en lärorik inblick i människans förmåga att mentalt styra, om inte vädret så i alla fall, sin egen reaktion på detsamma. Det var en måndag tidigt i juni - fjärde-femte typ. Det kunde varit till och med den sjätte juni eftersom den dagen då fortfarande var en svart dag, i vart fall i kalendern, och människor befann sig på arbetet under flitig strävan att bättra på bruttonationalprodukten. Nuförtiden har ju svenskens hänryckning flyttats från Pingstens tungor av eld och därtill hörande annullering av språk-, folk- och kulturbarriärer, till att gälla nationalism, svenskhet och folkdräkter. Denna sista mening var dock en utvikning från berättelsen.

Nåväl: den aktuella dagen i juni var det +5 grader, vinden ven som den bara kan göra i centrala Luleå, skräp virvlade på gator och torg, flaggor stod som fanérskivor i vinden och snöblandat regn kom vräkande parallellt med backen. En av arbetskamraterna kommer då i kortbyxor.

Ögonbrynen på hans kollegor for mot taket, blickar flackade och halsklumpar svaldes. Chefen undrade med mig - Har det slagit om för NN? Kan inte du kolla lite?
Lydig mot överheten trampade jag in på kamratens rum och och ställde de frågor som också gnagde mitt sinne: Harru en skruv lös? Varför har du kortbyxor när det är ett sånt huvva väder?

Lungt titta han på mig och gav sin förklaring:
I helgen var det första helgen i juni.
Första helgen i juni sätter man potatis.
När potatisen är i jorden är det sommar.
När det är sommar har man shorts.
Vädret har inget med saken att göra!

Det är ett tag kvar till första hela veckan i juni. Men lite vårvärme skulle inte göra ont.

Du får förlåta mig Stig men efter en kort anblick på dina dumdryga inlägg här och på din egen blogg så är det ju inte så förvånande att du har så få läsare på din egen blogg. Maken till politiskt korrekta besvärjelser och slätstrukna förnumstiga inlägg får man sannerligen leta efter. Suck!

Detta är skrivet på en annan blogg där jag då och då infogat kommentarer och fört samtal. Den som skrivit är inte den bloggens ägare utan någon annan som jag inte vet vem det är. Givetvis kan ju inte den andra bloggens utrymme upptas av samtal om vad som stå på min blogg så därför kommenterar jag uppfattningen här.
Dock svarade jag kort också på den andra bloggen och mina ord föll på detta viset:
Tack för berömmet. Enligt www.synonymer.se betyder "förnumstig" ungefär "snusförnuftig, småklok, lillgammal". Lillgammal är väl malplacerat i mitt fall men de övriga synonymerna gläder mig.

Naturligtvis blir jag inte allvarligt stött av kommentarer av detta slag. Då stora konstnärer ofta gör sig immuna mot kritik måste också en liten konstnär som jag hålla mig sval. Men tänka efter kan man alltid.

Är jag dumdryg  - dvs snorkig* i tonen när jag ibland söker skriva lätt kåserande? Kanske.
Är jag politisk korrekt? Och om jag är så - varför?
Och vad är egentligen politiskt korrekt? Beror inte det på sammanhanget man befinner sig i? Det som i vissa sammanhang är oförargligt att säga är ju flagrant provocerande i andra situationer.

Ett exempel denna dunkelhet:
Jag kommer att medverka en del i samband med OAS-rörelsens konferens här i sommar. Är det politiskt korrekt?
Nej!! Absolut inte!! Hela den rörelsen är ju helt fel vad gäller politisk korrekthet.
Men rörelsens "inrikespolitik" har jag i vissa stycken med berörda personer kritiserat och blev då hux flux inte politiskt korrekt där heller. Så: Vad är politiskt korrekt - egentligen? Och är det alltid fel att vara det?

Och så en fundering till: Vad kan/bör jag skriva om egentligen i en blogg?
Sådant som faller under allmänt åtal kan jag naturligtvis inte skriva - det fattar jag. Men annars?
Om jag tycker att förkunnaren - detta är ett exempel - i dagens gudstjänst sa något riktigt bra är det givetvis oproblematiskt att berätta. Dessutom vore det politiskt korrekt av mig att göra så eftersom det tillhör god ton i kyrkliga sammanhang att tacka pastorn för predikan. Men om han/hon sa nåt dumt? Eller bara kastade bort förkunnelsetillfället på något innehållslöst? Skall det in i bloggen? Och skulle det inte då bara göra mig politiskt korrekt i andra sammanhang där man med förtjusning häcklar församlingsverksamhet eller kanske rentav personen i fråga. OBServera att exemplet är fingerat.
Ett uttalande i media som redan är offentligt eller stollerier från människor på hög nivå i kyrka eller samhälle blir lättare att orda om. Men var går gränsen? Jag har nog valt försiktighetens väg.- inte nödvändigtvis korrekthetens.

Lite av tidsfördrivets och skrivövningens väg handlar det nog också om,
Uppmärksamma läsare av min blogg - jo, de kan beskrivas med plural - har givetvis märkt att alla inlägg inte är under av klarhet och innehållsrikedom, fyllda av kluriga sanningar och insiktsfulla slutsatser. På klar svenska är det ibland frågan om ramsor** fyllda med rent svammel. Men jag tycker att det är småkul att slamra med tangentbordet. Svårare än så är det inte.


* Dumdryg har den synonymen på samma webbsida. Andra är: inskränkt högfärdig, högfärdig, högdragen, fåfäng, viktig, bonddryg, uppblåst, inbilsk, stroppig.
** Besvärjelse har synonymen ramsa. Andra synonymer är magisk formel, trollformel, trolldomsramsa, andebesvärjelse, förbannelse, exorcism.

Låt mig först säga: Jag tror att män och kvinnor klarar samma jobb lika bra!
Låt mig också påstå: Jag tror att män och kvinnor klarar samma jobb lika bra!
Låt med dessutom tillägga: Jag tror att män och kvinnor klarar samma jobb lika bra!

Så var det sagt tre gånger och tre gånger måste det minst sägas innan man på sin blogg dristar sig att kommentera de senaste dagarnas kyrkliga halli-galli vi kunnat läsa om i det lokala världsbladet. Nedan finns några länkar till några artiklar centrala för förståelsen - satta i kronologisk ordning. Dessutom har det varit en uppsjö av insändare och webb-kommentarer. Kronan på verket är dagens ledare.

Vad har då hänt.

Prosten i Pite, tillika överstepräst/kyrkoherde i Piteå Landsförsamling, har sökt och fått tjänsten som domprost i Luleå. Dumt av honom tycker jag - och det har jag sagt honom - eftersom han samtidigt lämnade posten som ordförande i styrelsen för Älvsby folkhögskola. Det är inte så att det uppdraget alltid måste vara prostens men då han avgick där passade på att också avgå här så att han skulle helt kunna fokusera där han framöver skulle kalla sitt här - uttryckt lite fem-myror-är-fler-än-fyra-elefanter-rörigt. Och han var en bra ordförande. Och kontraktsprost.

Efterträdare till översteprästeriet i Landsförsamlingen skall således utses - prosteriet avklarat på annat sätt. Tjänsten ledigförklaras därför och när ansökningstiden går ut har trenne intressenter anmält sig. De är behöriga och det finns inget märkligt med dem annat än att alla är från orten. Det kan synas vara en liten detalj men är i mina ögon viktig i sammanhanget. Den detaljen betyder nämnligen att ingen präst, någonstansifrån i Sverige, vill flytta på sig och de eventuella sina för att bli kyrkoherde i Piteå Landsförsamling. Det säger, enligt min mening, inget om församlingen speciellt men däremot något om uppdraget som kyrkoherde - inte många vill ha det. Dessutom säger det att nutida präster är mindre flyttbenägna än tidigare generationers svartrockar. Givetvis kritiserar jag inte detta alls då alla mina 29 prästår har haft Älvsbyn som bostadsort och jag har bara innehaft tre olika tjänster - församlingspräst här, pendlande stiftsadjunkt i Luleå och skolpräst här. Jag konstaterar bara att det är så och att man vid tjänstetillsättningar måste gilla det läget.

Det gjorde inte Kyrkorådet utan tyckte det var magert med tre sökande. Man ville göra en söksväng till i förhoppningen att det kanske finns präster på annat håll som kanske skulle kunna tänka sig att vilja komma flyttandes eller att fler lokala förmågor skulle ställa sig intresserade.
Realismen i en sådan förväntan är jag tveksam till. Att leta fler, innan man prövat och förkastat dem som sökt i laga tid, är dessutom lite egenmäktigt och på gränsen till korkat. Man har ju satt en regel för tillsättningen med ansökningstider och allt och då kan man ju inte bara ändra dem sedan spelet börjat - i vart fall om man har tre behöriga sökanden. De som sökt uppfattar sig ju dessutom underkända och definitivt värderande som otillräckliga - innan en prövning skett. Kyrkorådet skulle alltså löpt linan ut och stått för att de låtetit ansökningstiden vara ganska kort.

Nu var två av de sökande kvinnor och en man. Vore jag Pitelandsare skulle

Nu kära läsare - om ni finns - avbryter jag mitt skrivande eftersom semifinalen i hockey börjar nu. Tid skall vikas för soffa, TV och en pilsner men jag återupptar tangentbordshanteringen efter matchen.
Matchen gick inget vidare. Sverige utslaget av Kanada och får spela om bronset i morgon.

Jo - vore jag Pitelandsare kanske jag på min blogg skulle uttrycka bestämda åsikter om vilken av de tre jag skulle vilja bli kyrkoherde. Nu är jag inte landsare. Visst har jag en en åsikt om vem jag tror passar bäst och har mest lämpliga meriter men vem det är håller jag dolt.

Insändare - anonyma - börjar dyka upp och kräva att det är dags för en kvinnlig kyrkoherde.
Rådet vill inte debattera med anonyma insändare men världsbladet gör ett reportage - Länk 1.
Intervjuoffret uttrycker sig inte speciellt listigt. En del tror han vill ha en kvinna om hon är fräsch - fast det säger han inte. En del tror han tycker att kvinnor inte klarar jobbet. Citaten i artikeln kan leda till den slutsatsen.
Dagen efter - i Länk 2 gör han en pudel, alltså tar tillbaka men skadan är skedd. Han gör en liten pudel. Vrede, irritation osv rasar på tidningens webbsida och könet på den farmtida kyrkoherden har blivit den överskuggande frågan - inte andra meriter.

Det är alltså trist.
Den manlige sökanden är nämnligen opinionsmässigt rökt - med eller utan sina meriter.
En kvinnlig sökanden drar sig ur - se Länk 3.
Blir det då den andra kvinnan - utan hänsyn till meriter?
Knappast någon ytterligare kommer ju att söka - det vore ett rent kamikazeuppdrag.

Jag tror inte det är de flitiga deltagarna i kyrkans tro och liv som står för de kraftigaste reaktionerna. Många hotar med att utträda och det brukar inte de kyrksamma göra bara på grund av att orden faller klumpigt hos en ordförande eller ens om han skulle vara en mansgris - något initierade bedömer att han inte är.
Men skadan är skedd i alla fall. Och frågan har gått från känslig till delikat.

Jag tror - uppmanar inte men tror - att rådet måste göra en stor pudel. Kanske måste till och med ordföranden offras. Och kanske måste det bli en kvinnlig kyrkoherde - skit samma på vilka meriter. I alla fall om man vill återställa allmänhetens förtroende och skapa arbetsro.
Det trista är att den nya, troligen kvinnliga, kyrkoherden blir utnämnd på grund sitt kön, inte på grund av sina meriter vilket hon sannolikt önskar och definitivt vore värd.

1: http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=65081&arkiv=False
2: http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=65210&arkiv=False
3: http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=65160&arkiv=False
4: http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=65305&cat=3&pageIndex=0&arkiv=False

Igår hade lokala världsbladet en artikel jag fann intressant (länk nedan).
I all korthet går den ut på att ett medborgarförslag om inrättande av en kommunal hembesökartjänst avstyrkts av kommunen med motiveringen att kyrkan gör ett bra jobb. Det är väldigt vidsynt att socialchefen säger så. Dessutom är det sant. Även om jag tror att ännu fler hembesök för att bryta isoleringen för ensamma och behövande skulle kunna kramas ur den befintliga lokala kyrkliga organisationen - en fråga om målsättningar, prioriteringar och flexibilitet - så gillar jag socialchefens erkännande. Det är så vidsynt. Det är så sant.

Snävsyntheten kommer i den kommunala motiveringen om att det finns ingen anledning till att en parallell verksamhet ska inrättas i kommunens regi och det inte är kommunens sak att organisera nämnda besöksfunktion. Visserligen noteras att det kanske skulle behövas ett icke-kristet komplement och därför välkomnas fler ideella initiativ i frågan men jag undrar om inte kommunen borde vidga vyerna lite i alla fall och ta ett ansvar. Det ansvar man på ett förträffligt sätt tar är när människor behöver ett fysiskt bistånd av ett eller annat slag. Hemtjänstens röda bilar pilar omkring till äldre, sjuka och handikappade och den insatsen - erfarenheter från mamma och pappas sista år - är helt suveräna exempel på detta. Men även om man är fysiskt eller psykiskt friskt kan man ju ha det jobbigt ändå. Ensamhet, sorg, vemod kan ju i alla fall drabba en och en besökare skulle kunna vara välkommen psykosocialt och mentalhygieniskt.

Jag vet inte säkert om en tjänst egentligen behövs - men jag kan ändå ana det. Och jag kan ana att behovet kommer att växa. Med en tilltagande sekularisering och religiös mångfald på grund av invandringen tror jag att det behövs något av en religiöst neutral diakoni som komplement till den kyrkliga. Visserligen riktar kyrkan sin diakoni till alla oavsett tro men det kan finnas dem som ändå känner det bekvämare om "diakonen" inte var kyrklig. Och det är ett kommunalt ansvarsområde.

Det är vidsynt att socialchefen och kommunstyrelsen visar kyrkan förtroende.
Det är lite snävsynt att inte ha en organisation för fysiskt friska människors icke fysiska behov.

http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=64969&arkiv=False

Bilden till vänster är från förra våren. Guldhjälm å grejer.
Vi får se hur det går i år. Slovakien lades alldeles nyss till handlingarna.
Det betyder att det blir minst match om bronsmedalj.
Sånt är kul. 

Ska något annat skrivas såhär på onsdagskvällen?
Jo - givetvis! Onsdagens tidsangivelse från Gubben Dinka:
Det är nu 37 minuter kvar till kvällens avsnitt av LOST. Tut.

Och så funderar jag på om det skall bli mer text. Och då säger Dinkan:
Det är nu 12 minuter kvar till kvällens avsnitt av LOST. Tut.

Så den uppmärksamme läsaren kan nog anan att någon vidare spirituell betraktelse inte kommer att komma. I vart fall inte före avsn - Det är nu 11 minuter kvar till kvällens avsnitt av LOST. Tut - ittet av favoritserien. Finns dock funderingar kring någon slags filosofisk betraktelse av Svenska kyrkans Janus-ansiks-uttryck men jag behöver nog fundera vidare innan. Det gäller ju - Det är nu 10 minuter kvar till kvällens avsnitt av LOST. Tut - att i så fall tänka på vad man skriver så man inte skriver vad man tänker. I alla fall inte allt man tänker. Och inte på ett nedrigt sätt när det gäller de personer som kan ingå i tankarna.

Guden Janus i någon gammal hednisk mytologi - romersk tror jag - var försedd med två ansikten. Ett var i vanlig ordning framåtvänt samt ett genom vilken guden tittade bakåt.

Svenska kyrkans - Det är nu 9 minuter kvar till kvällens avsnitt av LOST. Tut - bakvända Janus-nylle måste väl vara hennes förkärlek för statens sätt att fungera. Det sättet - med politiska styrgrupper, kontrapropositioner, fullmäktigen osv - är väl ett bra sätt men medan kyrkan var i lag med staten under förra årtusendet fungerade det systemet i behärskad form. Sedan man lämnat staten hänger sig organisationen åt att styras på det sättet - alltså tillbakablickande. Det är nu 8 minuter kvar till kvällens avsnitt av LOST. Tut
Det framåtvända ansiktet - det som har tiden för sig - är väl rimligen kyrkans karaktär av idéburen folkrörelse. Men den tendensen tillåts inte prägla vad som sker. Men den måste komma på samma sätt som framtiden alltid ersätter förfluten tid - typ.
Det är nu 7 minuter kvar till kvällens avsnitt av LOST. Tut

Rubriken innehåller ett nytt ord.
Jag har inte sett det tidigare och givetvis finns det inte i Svenska Akademiens Ordlista (SAO). Och fattas bara annat då SAO-parollen snille och smak definitivt inte präglar humandekikerna. 

Jag besökte idag hemsidan http://www.humanisterna.se/.
Där fann jag rubriken "Mörkermännen har fel om bibeln". Kvickt och klickt hamnade jag på tidningen Expressens debattsida http://www.expressen.se/debatt/1.661483.
Där gör humandekikerhövdingen Sturmark på sedvanligt sätt allt han mäktar för att sänka nivån på livsåskådningssamtalet. De kommentarer som sedan följer är ju bitvis så låga att Glocalnet når astronomiska höjder i jämförelse.

Humandekikernas frustration framför alla andra verkar vara att en av de egna medlemmarna också i fortsättningen kan hamna i ett hotellrum där en Bibel finns att tillgå. Samt Koranen och annat i receptionen - så länge inte någon utanför hotellkedjan sponsrar Koranen i alla rum. Skulle detta sista ske vore det bara bra. Islamofobin skulle minska om fler läste Koranen.

Men nu finns Bibeln där - tillsammans med porren. Porren verkar Sturmark inte förarga sig på och den är ju faktiskt det grundläggande skälet till att kyrkan i många sammanhang valt andra hotell än Scandic - bojkottat om man så vill.

I "diskussionerna" Sturmark med flera för i monologen form används ofta ord som vidskepelse, sagobok osv och det görs på ett nedlåtande sätt - ungefär som när jag medvetet väljer ordet humandekiker. Det ordet kommer jag inte att använda mer eftersom jag egentligen inte gilla att man medvetet nedvärderar dem man samtalar med eller talar om. Humanister - eller det äldre human-etiker - är bättre benämningar eftersom det är deras egna. Ord som övertygelse och grundval skulle i humanisternas munnar på motsvarande sätt innebära att man visar de människor som har andra åsikter respekt - även om man inte gilla åsikterna.

I nuvarande samtalston - och detta är det paradoxala - fördummar och förlöjligar, nästan demoniserar Humanisterna dem man upplever vara ideologiska motståndare. Och den vecka det blev humant, intellektuellt, vetenskapligt och upplysningsmässigt att göra så måste det ha varit två torsdagar.

Kom upp ur sandlådan Sturmark!

Och ni som sitter här ibland publiken,
ni tror ni har det trevligt, men
ni ska vara måttligt glada
ni har säkert vattenskada
i kåken när ni kommer hem igen.
(....)*

Idag vart det sant!!

Jag var på jobbet - jo jag jobbar alla dagar i veckan ibland - och deltog  i ett par mycket intressanta dagar om Förintelsen. Dagarna är en förberedelse för en resa i augusti tillsammans med ett gäng ungdomar till Auschwitz.
Givetvis hadejag min mobiltelefon avstängd men när jag slog på den i en paus fanns ett sms från hemmet mobbe. Meddelandet löd: Vi bryter upp taket i lillrummet! Mycket vatten!

Nämnas bör att det omnämnda lillrummet ligger på undervåningen. Ovanför finns köket med sin diskbänk.

Så var det. Så är det. En packning i en rörkoppling har vittrat bort (lagat nu). Vatten har, sannorligt under en viss tid, sipprat ner genom rörets hål ned i (ljud)isoleringen mellan våningsplanen för att så småningom fuktat igenom taket och till sist genom innertaksplattorna takdroppa på golvet.

Så jag gick hem. Det blev verksamhet med både rörtång och kofot.
Fy fabian!!

* En del av femte och sista versen på musikgruppen Euskefeurats låt Pessemistkonsulten i albumet Ao´tom Tao´tom från 1986.

Kolla http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=134145

Det lönar sig att reagera. Och diskutera.
Synd bara att mina planer på att intigrera - se inlägg lättsam läsning? - inte går att realisera.

Har den sista tiden roat mig med att kolla på tidningen Dagens hemsida. Den är bitvis inte helt ointressant - vilket är ett nordsvenskat sätt att tala om att den bör man nog titta i lite oftare.

Länken för idag ur den handlar om att stiften i lite spridda skurar väljer att bojkotta hotellkedjan Scandic. Härnösandsbiskopen drog igån det hela och flera följer efter. Växsjömitran kritiserar hotellkedjan för att de gett efter för - citat: ett enda brev från en militant ateist. Kolla länken samt hotellkedjans snyftiga svar.
Kyrkans tidning skriver också men mer återhållsamt än Dagen - kanske beroende på att man är känsligare när det gäller att eventuellt stota sig med någon eventuell sorts sekulariserad opinion eventuellt understödd av trendnissiga kulturtomtar i Mälardalen.
I Dagen finns också en annan länk värd att följa. Den handlar om de kristna i Etiopien och deras reaktion vis a vis företeelser i Svenska kyrkan. Kanske borde vår kyrkas ledning börja lyssna - och tänka efter. Även om syskonens reaktion nog inte enbart beror på läsning ur Bibeln och tolkning av densamma.

Det känns lite plötsligt att det är mitt i veckan. Efter några dagars ledighet säger kroppen måndag men det är onsdag. Och om 27 minuter börjar kvällens avsnitt av LOST.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=134037
http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/biskop_nobbar_scandic_efter_bibelstopp_0_1749.news.aspx
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?isArchive=False&ID=133875&searchWords=Etiopien

PS: Ett tidigare inlägg (14:e april) - syfte, mål, medvetenhet - innehöll en betraktelse över kyrkans syfte samt en inbjudan att skriva i kommentarer om exempel på församlingar där man gör erfarenheten att där/här kommer människor som inte tror till tro? 
Inte mycket svar har inkommit och min vädjan om rapporter kvarstår.

Dottern i Umeå ringde just.
- Jag har sett mitt livs första förstamajdemonstrationstalarstolsvattenkaraffpåfyllare!! ropade flickebarnet i telefonen.
- Är du säker på att det inte var ett förstamajdemonstrationstalarstolsvattenkaraffpåfyllar-assistentsbiträde? undrade hennes ömme fader. - Nej - blev svaret. - Men det vara bara en plastmugg han fyllde!

Det är alltså första Maj. Och demonstrationer demonstreras av skilda skick och fasoner.

S-partiet paraderade mitt på dagen förbi det korv- och fika-stånd som yngste sonens klass satt upp för att av sina medmänniskor vigga slantar till sin skolresa. Ett kort tåg vandrare med långt liv levt om man får uttrycka det halvpoetiskt. Ungdomar i arbetslös ålder samt många andra som drabbas av den nya regeringens robbing-flott-politik lyste med sin frånvaro. Gissningsvis var de hemmavid kurerandes bakfylla som mediarapporterad stökig Valborg rimligen medfört.
- I Uppsala, i vår ungdom, var man ut på första maj i alla fall, fast man var bakfull konstaterade madammen när vi senare över en kaffekopp diskuterade det låga politiska engagemanget nuförtiden.

Vid mötet i parken med tal och grejer var fler med. Medelåldern var dock fortfarande hög, uppvägd dock av ungdomarna i samhällets brassorkester som ackompangerade tillställningen bland annat med en marsch som i melodislingorna påminde om den gamla slagdängan Så gick det till när farfar var ung.

Årets förstamajmärke föreställer Sten Andersson. Det var en bra karl men partiet behöver hitta förnyelse framåt, inte samlas kring ikoner av avlidna helgon. Det behövs förnyelse - inte minst i kommuner som vår där man har egen majoritet.

4-kantens motorcyklister demonstrerade sina anabola mopeder genom att fylla hela den avspärrade Storgatan med knarrar värda sammanlagt flera miljoner. Deras ankomst under rundresan Luleå-Boden-Älvsbyn-Piteå-Luleå-osv tills alla är hemma igen var anledningen till gossens klass serviceinriktade insamlingsverksamhet. Till den demonstrationen kom mycket publik och det var rusch i korv-och-kaffe-komersen.

Valborgsmässokvällen förflöt alltså utan vårtal från min sida. Det strävsamma paret jag ingår i cyklade en tur, beskådade askhögen efter Lions-brasan samt besökte en annan maj-brase-plats vid EFS sommargård Lillstrand. Där var det - glädjande - som att hamna i FN. EFS-föreningen har goda kontakter med invandrare och flyktingar från alla möjliga länder och många av dessa var samlade. Kul.

PS: Förstamajdemonstrationstalarstolsvattenkaraffpåfyllare är ett ord jag plågade mina barn med när de var små. Det är också ett exempel på svenska språkets oanade möjligheter att konstruera sammansatt ord. Grammatiskt är detta, har det sagts mig, mycket knepigt för invandrare att lära sig men som inföding har jag funnit det vara ganska praktiskt och uttrycksfullt. DS.