Jag har fått en recension
Du får förlåta mig Stig men efter en kort anblick på dina dumdryga inlägg här och på din egen blogg så är det ju inte så förvånande att du har så få läsare på din egen blogg. Maken till politiskt korrekta besvärjelser och slätstrukna förnumstiga inlägg får man sannerligen leta efter. Suck!
Detta är skrivet på en annan blogg där jag då och då infogat kommentarer och fört samtal. Den som skrivit är inte den bloggens ägare utan någon annan som jag inte vet vem det är. Givetvis kan ju inte den andra bloggens utrymme upptas av samtal om vad som stå på min blogg så därför kommenterar jag uppfattningen här.
Dock svarade jag kort också på den andra bloggen och mina ord föll på detta viset:
Tack för berömmet. Enligt www.synonymer.se betyder "förnumstig" ungefär "snusförnuftig, småklok, lillgammal". Lillgammal är väl malplacerat i mitt fall men de övriga synonymerna gläder mig.
Naturligtvis blir jag inte allvarligt stött av kommentarer av detta slag. Då stora konstnärer ofta gör sig immuna mot kritik måste också en liten konstnär som jag hålla mig sval. Men tänka efter kan man alltid.
Är jag dumdryg - dvs snorkig* i tonen när jag ibland söker skriva lätt kåserande? Kanske.
Är jag politisk korrekt? Och om jag är så - varför?
Och vad är egentligen politiskt korrekt? Beror inte det på sammanhanget man befinner sig i? Det som i vissa sammanhang är oförargligt att säga är ju flagrant provocerande i andra situationer.
Ett exempel denna dunkelhet:
Jag kommer att medverka en del i samband med OAS-rörelsens konferens här i sommar. Är det politiskt korrekt?
Nej!! Absolut inte!! Hela den rörelsen är ju helt fel vad gäller politisk korrekthet.
Men rörelsens "inrikespolitik" har jag i vissa stycken med berörda personer kritiserat och blev då hux flux inte politiskt korrekt där heller. Så: Vad är politiskt korrekt - egentligen? Och är det alltid fel att vara det?
Och så en fundering till: Vad kan/bör jag skriva om egentligen i en blogg?
Sådant som faller under allmänt åtal kan jag naturligtvis inte skriva - det fattar jag. Men annars?
Om jag tycker att förkunnaren - detta är ett exempel - i dagens gudstjänst sa något riktigt bra är det givetvis oproblematiskt att berätta. Dessutom vore det politiskt korrekt av mig att göra så eftersom det tillhör god ton i kyrkliga sammanhang att tacka pastorn för predikan. Men om han/hon sa nåt dumt? Eller bara kastade bort förkunnelsetillfället på något innehållslöst? Skall det in i bloggen? Och skulle det inte då bara göra mig politiskt korrekt i andra sammanhang där man med förtjusning häcklar församlingsverksamhet eller kanske rentav personen i fråga. OBServera att exemplet är fingerat.
Ett uttalande i media som redan är offentligt eller stollerier från människor på hög nivå i kyrka eller samhälle blir lättare att orda om. Men var går gränsen? Jag har nog valt försiktighetens väg.- inte nödvändigtvis korrekthetens.
Lite av tidsfördrivets och skrivövningens väg handlar det nog också om,
Uppmärksamma läsare av min blogg - jo, de kan beskrivas med plural - har givetvis märkt att alla inlägg inte är under av klarhet och innehållsrikedom, fyllda av kluriga sanningar och insiktsfulla slutsatser. På klar svenska är det ibland frågan om ramsor** fyllda med rent svammel. Men jag tycker att det är småkul att slamra med tangentbordet. Svårare än så är det inte.
* Dumdryg har den synonymen på samma webbsida. Andra är: inskränkt högfärdig, högfärdig, högdragen, fåfäng, viktig, bonddryg, uppblåst, inbilsk, stroppig.
** Besvärjelse har synonymen ramsa. Andra synonymer är magisk formel, trollformel, trolldomsramsa, andebesvärjelse, förbannelse, exorcism.
Detta är skrivet på en annan blogg där jag då och då infogat kommentarer och fört samtal. Den som skrivit är inte den bloggens ägare utan någon annan som jag inte vet vem det är. Givetvis kan ju inte den andra bloggens utrymme upptas av samtal om vad som stå på min blogg så därför kommenterar jag uppfattningen här.
Dock svarade jag kort också på den andra bloggen och mina ord föll på detta viset:
Tack för berömmet. Enligt www.synonymer.se betyder "förnumstig" ungefär "snusförnuftig, småklok, lillgammal". Lillgammal är väl malplacerat i mitt fall men de övriga synonymerna gläder mig.
Naturligtvis blir jag inte allvarligt stött av kommentarer av detta slag. Då stora konstnärer ofta gör sig immuna mot kritik måste också en liten konstnär som jag hålla mig sval. Men tänka efter kan man alltid.
Är jag dumdryg - dvs snorkig* i tonen när jag ibland söker skriva lätt kåserande? Kanske.
Är jag politisk korrekt? Och om jag är så - varför?
Och vad är egentligen politiskt korrekt? Beror inte det på sammanhanget man befinner sig i? Det som i vissa sammanhang är oförargligt att säga är ju flagrant provocerande i andra situationer.
Ett exempel denna dunkelhet:
Jag kommer att medverka en del i samband med OAS-rörelsens konferens här i sommar. Är det politiskt korrekt?
Nej!! Absolut inte!! Hela den rörelsen är ju helt fel vad gäller politisk korrekthet.
Men rörelsens "inrikespolitik" har jag i vissa stycken med berörda personer kritiserat och blev då hux flux inte politiskt korrekt där heller. Så: Vad är politiskt korrekt - egentligen? Och är det alltid fel att vara det?
Och så en fundering till: Vad kan/bör jag skriva om egentligen i en blogg?
Sådant som faller under allmänt åtal kan jag naturligtvis inte skriva - det fattar jag. Men annars?
Om jag tycker att förkunnaren - detta är ett exempel - i dagens gudstjänst sa något riktigt bra är det givetvis oproblematiskt att berätta. Dessutom vore det politiskt korrekt av mig att göra så eftersom det tillhör god ton i kyrkliga sammanhang att tacka pastorn för predikan. Men om han/hon sa nåt dumt? Eller bara kastade bort förkunnelsetillfället på något innehållslöst? Skall det in i bloggen? Och skulle det inte då bara göra mig politiskt korrekt i andra sammanhang där man med förtjusning häcklar församlingsverksamhet eller kanske rentav personen i fråga. OBServera att exemplet är fingerat.
Ett uttalande i media som redan är offentligt eller stollerier från människor på hög nivå i kyrka eller samhälle blir lättare att orda om. Men var går gränsen? Jag har nog valt försiktighetens väg.- inte nödvändigtvis korrekthetens.
Lite av tidsfördrivets och skrivövningens väg handlar det nog också om,
Uppmärksamma läsare av min blogg - jo, de kan beskrivas med plural - har givetvis märkt att alla inlägg inte är under av klarhet och innehållsrikedom, fyllda av kluriga sanningar och insiktsfulla slutsatser. På klar svenska är det ibland frågan om ramsor** fyllda med rent svammel. Men jag tycker att det är småkul att slamra med tangentbordet. Svårare än så är det inte.
* Dumdryg har den synonymen på samma webbsida. Andra är: inskränkt högfärdig, högfärdig, högdragen, fåfäng, viktig, bonddryg, uppblåst, inbilsk, stroppig.
** Besvärjelse har synonymen ramsa. Andra synonymer är magisk formel, trollformel, trolldomsramsa, andebesvärjelse, förbannelse, exorcism.
Kommentarer
Trackback