kön som merit
Låt mig först säga: Jag tror att män och kvinnor klarar samma jobb lika bra!
Låt mig också påstå: Jag tror att män och kvinnor klarar samma jobb lika bra!
Låt med dessutom tillägga: Jag tror att män och kvinnor klarar samma jobb lika bra!
Så var det sagt tre gånger och tre gånger måste det minst sägas innan man på sin blogg dristar sig att kommentera de senaste dagarnas kyrkliga halli-galli vi kunnat läsa om i det lokala världsbladet. Nedan finns några länkar till några artiklar centrala för förståelsen - satta i kronologisk ordning. Dessutom har det varit en uppsjö av insändare och webb-kommentarer. Kronan på verket är dagens ledare.
Vad har då hänt.
Prosten i Pite, tillika överstepräst/kyrkoherde i Piteå Landsförsamling, har sökt och fått tjänsten som domprost i Luleå. Dumt av honom tycker jag - och det har jag sagt honom - eftersom han samtidigt lämnade posten som ordförande i styrelsen för Älvsby folkhögskola. Det är inte så att det uppdraget alltid måste vara prostens men då han avgick där passade på att också avgå här så att han skulle helt kunna fokusera där han framöver skulle kalla sitt här - uttryckt lite fem-myror-är-fler-än-fyra-elefanter-rörigt. Och han var en bra ordförande. Och kontraktsprost.
Efterträdare till översteprästeriet i Landsförsamlingen skall således utses - prosteriet avklarat på annat sätt. Tjänsten ledigförklaras därför och när ansökningstiden går ut har trenne intressenter anmält sig. De är behöriga och det finns inget märkligt med dem annat än att alla är från orten. Det kan synas vara en liten detalj men är i mina ögon viktig i sammanhanget. Den detaljen betyder nämnligen att ingen präst, någonstansifrån i Sverige, vill flytta på sig och de eventuella sina för att bli kyrkoherde i Piteå Landsförsamling. Det säger, enligt min mening, inget om församlingen speciellt men däremot något om uppdraget som kyrkoherde - inte många vill ha det. Dessutom säger det att nutida präster är mindre flyttbenägna än tidigare generationers svartrockar. Givetvis kritiserar jag inte detta alls då alla mina 29 prästår har haft Älvsbyn som bostadsort och jag har bara innehaft tre olika tjänster - församlingspräst här, pendlande stiftsadjunkt i Luleå och skolpräst här. Jag konstaterar bara att det är så och att man vid tjänstetillsättningar måste gilla det läget.
Det gjorde inte Kyrkorådet utan tyckte det var magert med tre sökande. Man ville göra en söksväng till i förhoppningen att det kanske finns präster på annat håll som kanske skulle kunna tänka sig att vilja komma flyttandes eller att fler lokala förmågor skulle ställa sig intresserade.
Realismen i en sådan förväntan är jag tveksam till. Att leta fler, innan man prövat och förkastat dem som sökt i laga tid, är dessutom lite egenmäktigt och på gränsen till korkat. Man har ju satt en regel för tillsättningen med ansökningstider och allt och då kan man ju inte bara ändra dem sedan spelet börjat - i vart fall om man har tre behöriga sökanden. De som sökt uppfattar sig ju dessutom underkända och definitivt värderande som otillräckliga - innan en prövning skett. Kyrkorådet skulle alltså löpt linan ut och stått för att de låtetit ansökningstiden vara ganska kort.
Nu var två av de sökande kvinnor och en man. Vore jag Pitelandsare skulle
Nu kära läsare - om ni finns - avbryter jag mitt skrivande eftersom semifinalen i hockey börjar nu. Tid skall vikas för soffa, TV och en pilsner men jag återupptar tangentbordshanteringen efter matchen.
Matchen gick inget vidare. Sverige utslaget av Kanada och får spela om bronset i morgon.
Jo - vore jag Pitelandsare kanske jag på min blogg skulle uttrycka bestämda åsikter om vilken av de tre jag skulle vilja bli kyrkoherde. Nu är jag inte landsare. Visst har jag en en åsikt om vem jag tror passar bäst och har mest lämpliga meriter men vem det är håller jag dolt.
Insändare - anonyma - börjar dyka upp och kräva att det är dags för en kvinnlig kyrkoherde.
Rådet vill inte debattera med anonyma insändare men världsbladet gör ett reportage - Länk 1.
Intervjuoffret uttrycker sig inte speciellt listigt. En del tror han vill ha en kvinna om hon är fräsch - fast det säger han inte. En del tror han tycker att kvinnor inte klarar jobbet. Citaten i artikeln kan leda till den slutsatsen.
Dagen efter - i Länk 2 gör han en pudel, alltså tar tillbaka men skadan är skedd. Han gör en liten pudel. Vrede, irritation osv rasar på tidningens webbsida och könet på den farmtida kyrkoherden har blivit den överskuggande frågan - inte andra meriter.
Det är alltså trist.
Den manlige sökanden är nämnligen opinionsmässigt rökt - med eller utan sina meriter.
En kvinnlig sökanden drar sig ur - se Länk 3.
Blir det då den andra kvinnan - utan hänsyn till meriter?
Knappast någon ytterligare kommer ju att söka - det vore ett rent kamikazeuppdrag.
Jag tror inte det är de flitiga deltagarna i kyrkans tro och liv som står för de kraftigaste reaktionerna. Många hotar med att utträda och det brukar inte de kyrksamma göra bara på grund av att orden faller klumpigt hos en ordförande eller ens om han skulle vara en mansgris - något initierade bedömer att han inte är.
Men skadan är skedd i alla fall. Och frågan har gått från känslig till delikat.
Jag tror - uppmanar inte men tror - att rådet måste göra en stor pudel. Kanske måste till och med ordföranden offras. Och kanske måste det bli en kvinnlig kyrkoherde - skit samma på vilka meriter. I alla fall om man vill återställa allmänhetens förtroende och skapa arbetsro.
Det trista är att den nya, troligen kvinnliga, kyrkoherden blir utnämnd på grund sitt kön, inte på grund av sina meriter vilket hon sannolikt önskar och definitivt vore värd.
1: http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=65081&arkiv=False
2: http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=65210&arkiv=False
3: http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=65160&arkiv=False
4: http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=65305&cat=3&pageIndex=0&arkiv=False
Låt mig också påstå: Jag tror att män och kvinnor klarar samma jobb lika bra!
Låt med dessutom tillägga: Jag tror att män och kvinnor klarar samma jobb lika bra!
Så var det sagt tre gånger och tre gånger måste det minst sägas innan man på sin blogg dristar sig att kommentera de senaste dagarnas kyrkliga halli-galli vi kunnat läsa om i det lokala världsbladet. Nedan finns några länkar till några artiklar centrala för förståelsen - satta i kronologisk ordning. Dessutom har det varit en uppsjö av insändare och webb-kommentarer. Kronan på verket är dagens ledare.
Vad har då hänt.
Prosten i Pite, tillika överstepräst/kyrkoherde i Piteå Landsförsamling, har sökt och fått tjänsten som domprost i Luleå. Dumt av honom tycker jag - och det har jag sagt honom - eftersom han samtidigt lämnade posten som ordförande i styrelsen för Älvsby folkhögskola. Det är inte så att det uppdraget alltid måste vara prostens men då han avgick där passade på att också avgå här så att han skulle helt kunna fokusera där han framöver skulle kalla sitt här - uttryckt lite fem-myror-är-fler-än-fyra-elefanter-rörigt. Och han var en bra ordförande. Och kontraktsprost.
Efterträdare till översteprästeriet i Landsförsamlingen skall således utses - prosteriet avklarat på annat sätt. Tjänsten ledigförklaras därför och när ansökningstiden går ut har trenne intressenter anmält sig. De är behöriga och det finns inget märkligt med dem annat än att alla är från orten. Det kan synas vara en liten detalj men är i mina ögon viktig i sammanhanget. Den detaljen betyder nämnligen att ingen präst, någonstansifrån i Sverige, vill flytta på sig och de eventuella sina för att bli kyrkoherde i Piteå Landsförsamling. Det säger, enligt min mening, inget om församlingen speciellt men däremot något om uppdraget som kyrkoherde - inte många vill ha det. Dessutom säger det att nutida präster är mindre flyttbenägna än tidigare generationers svartrockar. Givetvis kritiserar jag inte detta alls då alla mina 29 prästår har haft Älvsbyn som bostadsort och jag har bara innehaft tre olika tjänster - församlingspräst här, pendlande stiftsadjunkt i Luleå och skolpräst här. Jag konstaterar bara att det är så och att man vid tjänstetillsättningar måste gilla det läget.
Det gjorde inte Kyrkorådet utan tyckte det var magert med tre sökande. Man ville göra en söksväng till i förhoppningen att det kanske finns präster på annat håll som kanske skulle kunna tänka sig att vilja komma flyttandes eller att fler lokala förmågor skulle ställa sig intresserade.
Realismen i en sådan förväntan är jag tveksam till. Att leta fler, innan man prövat och förkastat dem som sökt i laga tid, är dessutom lite egenmäktigt och på gränsen till korkat. Man har ju satt en regel för tillsättningen med ansökningstider och allt och då kan man ju inte bara ändra dem sedan spelet börjat - i vart fall om man har tre behöriga sökanden. De som sökt uppfattar sig ju dessutom underkända och definitivt värderande som otillräckliga - innan en prövning skett. Kyrkorådet skulle alltså löpt linan ut och stått för att de låtetit ansökningstiden vara ganska kort.
Nu var två av de sökande kvinnor och en man. Vore jag Pitelandsare skulle
Nu kära läsare - om ni finns - avbryter jag mitt skrivande eftersom semifinalen i hockey börjar nu. Tid skall vikas för soffa, TV och en pilsner men jag återupptar tangentbordshanteringen efter matchen.
Matchen gick inget vidare. Sverige utslaget av Kanada och får spela om bronset i morgon.
Jo - vore jag Pitelandsare kanske jag på min blogg skulle uttrycka bestämda åsikter om vilken av de tre jag skulle vilja bli kyrkoherde. Nu är jag inte landsare. Visst har jag en en åsikt om vem jag tror passar bäst och har mest lämpliga meriter men vem det är håller jag dolt.
Insändare - anonyma - börjar dyka upp och kräva att det är dags för en kvinnlig kyrkoherde.
Rådet vill inte debattera med anonyma insändare men världsbladet gör ett reportage - Länk 1.
Intervjuoffret uttrycker sig inte speciellt listigt. En del tror han vill ha en kvinna om hon är fräsch - fast det säger han inte. En del tror han tycker att kvinnor inte klarar jobbet. Citaten i artikeln kan leda till den slutsatsen.
Dagen efter - i Länk 2 gör han en pudel, alltså tar tillbaka men skadan är skedd. Han gör en liten pudel. Vrede, irritation osv rasar på tidningens webbsida och könet på den farmtida kyrkoherden har blivit den överskuggande frågan - inte andra meriter.
Det är alltså trist.
Den manlige sökanden är nämnligen opinionsmässigt rökt - med eller utan sina meriter.
En kvinnlig sökanden drar sig ur - se Länk 3.
Blir det då den andra kvinnan - utan hänsyn till meriter?
Knappast någon ytterligare kommer ju att söka - det vore ett rent kamikazeuppdrag.
Jag tror inte det är de flitiga deltagarna i kyrkans tro och liv som står för de kraftigaste reaktionerna. Många hotar med att utträda och det brukar inte de kyrksamma göra bara på grund av att orden faller klumpigt hos en ordförande eller ens om han skulle vara en mansgris - något initierade bedömer att han inte är.
Men skadan är skedd i alla fall. Och frågan har gått från känslig till delikat.
Jag tror - uppmanar inte men tror - att rådet måste göra en stor pudel. Kanske måste till och med ordföranden offras. Och kanske måste det bli en kvinnlig kyrkoherde - skit samma på vilka meriter. I alla fall om man vill återställa allmänhetens förtroende och skapa arbetsro.
Det trista är att den nya, troligen kvinnliga, kyrkoherden blir utnämnd på grund sitt kön, inte på grund av sina meriter vilket hon sannolikt önskar och definitivt vore värd.
1: http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=65081&arkiv=False
2: http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=65210&arkiv=False
3: http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=65160&arkiv=False
4: http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=65305&cat=3&pageIndex=0&arkiv=False
Kommentarer
Trackback
