stigstrombergsson

Det som är tänkt till något speciellt kan bli obrukbart till vad det är tänkt till om det otänkt brukas till något annat än det tänkta - även om det är gott tänkt.

För några år sedan mitt i vintern upplät mot avgift den lokala idrottsföreningen ut idrottsplatsens B-fotbollsplan till Skoterklubben som arrangerade en snöskotertävling på den aktuella ytan. Snön smälte och när jag och andra fotbollsföräldrar efter snösmältningen skulle städa ytan befanns den vara - trots det tidigare snötäcket - otjänlig för fotboll. Maskinerna hade grävt sig ner i underlaget.
Året därpå ordnades skotertävlingen i slalombacken med följden att så mycke jord, mossa, bark, kvistar och annat blandades upp med snön att - eftersom det inte kom nämnvärt mer snö det året - slalombacken blev otjänlig för slalomåkning.
Och slutsatsen av dessa två exempel blir det kursiva visdomsordet ovan.

Det drar ihop sig till skolavslutningar nu och viss aktivitet har ägt rum i lokala världsbladet.
Kyrkan behåller greppet om examen var rubriken på en artikel för ett par dagar sedan - se länken nedan. Och det har funnits tidigare artikler och insändare i ämnet.

Jag har (ännu) inget emot detta men funderar ändå lite om inte det kursiva visdomsordet kan ha bäring också vad gäller kyrka och skolavslutningar. Orsaken till detta är en insikt jag fått under en fortbildningsdag för kontraktets präster tidigare under detta läsår. Temat var prästrollen och ett par av mina icke kyrkbänksnötande lärarkollegor medverkade med att för präster ge sin syn på och erfarenhet av präster. Hos elever hade dessutom jag samlat in deras syn på präster, kontaktpunkter med yrkeskåren osv. Viktiga kontaktpunkter  och intrycksgivande händelser är enligt dessa: Dop, Vigslar, Begravningar och en och annan Gudstjänst. Prästerna inklusive jag själv förvånades inte. Men viktigare än dessa sades Skolavslutningarna vara. Och det hade jag inte tänkt. Inte heller många av kollegorna.
Men egentligen är det ju självklart! Den första medvetna kontakt en svensk har med präster är ju för de flesta i samband med skolavslutningar. Barn minns inte mycket av sina dop och är kanske aldrig i kyrkan förrän man kommer in i den-blomstertid-nu-kommer-åldern och då får sina första intryck av kyrka och präst, vår efter vår.

Och nu kommer mina funderingar:
Vad händer om kyrkan och präster låter människors (första) intryck bli att man är leverantör av högtidlighet och tradition? Vad händer med människornas bild av kyrkan om man dessa sammanhang tonar ner kyrkans budskap och avstår från att på ett gott sätt presentera ett centralt kristet budskap? Blir slalombacken då så att säga otjänlig för utförsåkning? Eller för att byta bild: Tappar vi tvålen när vi försöker greppa den?

Kan det till och med vara så att det kanske egentligen skulle ligga i kyrkans intresse att inte vara plattform för religiöst neutrala sammankomster av skolavslutningskaraktär? Det är min stilla undran.

http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=66288&arkiv=False

PS: I materialsamlandet inför den övan nämnda fortbildningsdagen var det ingen lärarkollega eller elev som sa något typ: Präster har av en övertygelse de är angelägna att också andra skall omfatta. Ingen sa det. Ingen.