vidsynt och snävsynt
Igår hade lokala världsbladet en artikel jag fann intressant (länk nedan).
I all korthet går den ut på att ett medborgarförslag om inrättande av en kommunal hembesökartjänst avstyrkts av kommunen med motiveringen att kyrkan gör ett bra jobb. Det är väldigt vidsynt att socialchefen säger så. Dessutom är det sant. Även om jag tror att ännu fler hembesök för att bryta isoleringen för ensamma och behövande skulle kunna kramas ur den befintliga lokala kyrkliga organisationen - en fråga om målsättningar, prioriteringar och flexibilitet - så gillar jag socialchefens erkännande. Det är så vidsynt. Det är så sant.
Snävsyntheten kommer i den kommunala motiveringen om att det finns ingen anledning till att en parallell verksamhet ska inrättas i kommunens regi och det inte är kommunens sak att organisera nämnda besöksfunktion. Visserligen noteras att det kanske skulle behövas ett icke-kristet komplement och därför välkomnas fler ideella initiativ i frågan men jag undrar om inte kommunen borde vidga vyerna lite i alla fall och ta ett ansvar. Det ansvar man på ett förträffligt sätt tar är när människor behöver ett fysiskt bistånd av ett eller annat slag. Hemtjänstens röda bilar pilar omkring till äldre, sjuka och handikappade och den insatsen - erfarenheter från mamma och pappas sista år - är helt suveräna exempel på detta. Men även om man är fysiskt eller psykiskt friskt kan man ju ha det jobbigt ändå. Ensamhet, sorg, vemod kan ju i alla fall drabba en och en besökare skulle kunna vara välkommen psykosocialt och mentalhygieniskt.
Jag vet inte säkert om en tjänst egentligen behövs - men jag kan ändå ana det. Och jag kan ana att behovet kommer att växa. Med en tilltagande sekularisering och religiös mångfald på grund av invandringen tror jag att det behövs något av en religiöst neutral diakoni som komplement till den kyrkliga. Visserligen riktar kyrkan sin diakoni till alla oavsett tro men det kan finnas dem som ändå känner det bekvämare om "diakonen" inte var kyrklig. Och det är ett kommunalt ansvarsområde.
Det är vidsynt att socialchefen och kommunstyrelsen visar kyrkan förtroende.
Det är lite snävsynt att inte ha en organisation för fysiskt friska människors icke fysiska behov.
http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=64969&arkiv=False
I all korthet går den ut på att ett medborgarförslag om inrättande av en kommunal hembesökartjänst avstyrkts av kommunen med motiveringen att kyrkan gör ett bra jobb. Det är väldigt vidsynt att socialchefen säger så. Dessutom är det sant. Även om jag tror att ännu fler hembesök för att bryta isoleringen för ensamma och behövande skulle kunna kramas ur den befintliga lokala kyrkliga organisationen - en fråga om målsättningar, prioriteringar och flexibilitet - så gillar jag socialchefens erkännande. Det är så vidsynt. Det är så sant.
Snävsyntheten kommer i den kommunala motiveringen om att det finns ingen anledning till att en parallell verksamhet ska inrättas i kommunens regi och det inte är kommunens sak att organisera nämnda besöksfunktion. Visserligen noteras att det kanske skulle behövas ett icke-kristet komplement och därför välkomnas fler ideella initiativ i frågan men jag undrar om inte kommunen borde vidga vyerna lite i alla fall och ta ett ansvar. Det ansvar man på ett förträffligt sätt tar är när människor behöver ett fysiskt bistånd av ett eller annat slag. Hemtjänstens röda bilar pilar omkring till äldre, sjuka och handikappade och den insatsen - erfarenheter från mamma och pappas sista år - är helt suveräna exempel på detta. Men även om man är fysiskt eller psykiskt friskt kan man ju ha det jobbigt ändå. Ensamhet, sorg, vemod kan ju i alla fall drabba en och en besökare skulle kunna vara välkommen psykosocialt och mentalhygieniskt.
Jag vet inte säkert om en tjänst egentligen behövs - men jag kan ändå ana det. Och jag kan ana att behovet kommer att växa. Med en tilltagande sekularisering och religiös mångfald på grund av invandringen tror jag att det behövs något av en religiöst neutral diakoni som komplement till den kyrkliga. Visserligen riktar kyrkan sin diakoni till alla oavsett tro men det kan finnas dem som ändå känner det bekvämare om "diakonen" inte var kyrklig. Och det är ett kommunalt ansvarsområde.
Det är vidsynt att socialchefen och kommunstyrelsen visar kyrkan förtroende.
Det är lite snävsynt att inte ha en organisation för fysiskt friska människors icke fysiska behov.
http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=64969&arkiv=False
Kommentarer
Trackback