brunnen brasa
Alldeles nyss, just när jag var klar med deklarationsbestyren, ringde en representant för Lions i lokalsamhället. Lions är organisationen bakom ett lite större Valborgsmässofirande härstädes, evenemanget vid vilket jag var kontrakterad att hålla talet till våren.Telefonaren meddelade att alltsammans blir inställt.
Något eller några kvickhuvuden har bränt ner brasan i natt.
Han tillade dessutom att nu kommer Lions inte att stå bakom detta nåt mer.
Det blir alltså inget vårtal. Och inget manus till ett sådant att lägga ut på bloggen.
Då jag på nätet sökte lämplig bild att beledsaga detta inlägg fann jag ingen riktigt bra. Jag letade på aska och fick en massa obegripligheter. Jag letade på nedbrunnet och fick bilder på hus så som de såg ut innan de brann. Jag sökte på askhög och fann bland annat min egen blogg som exempel. Majbrasa gav en massa bilder - bland annat den som pryder inlägget.
Glad Vår - +8,6 grader!
lättsam läsning?
Det är något konstigt med min blogg. Tittar jag på det sista inlägget finns inga kommentarer från någon av de få läsarna. I alla fall fanns det inte kvart i åtta i kväll onsdagen den 25:e april. Men när jag loggat in för att skriva in kvällens tidsangivele kring hur många minuter som återstår till programmet LOST ser jag att i går gav signaturen SSu (jag vet vem han är och var han bor...) en kommentar till mitt senaste inlägg. Han efterlyser lättsam läsning - inte fullt så tung- och djupsinta inlägg som det jag skrev efter Sigtunaresan förra veckan. Jag undrar om hans kommentar till senaste inlägget kommer att synas efter det jag publicerat detta inlägg. Fast då blir det ju inte som en kommenar till det senaste inlägget utan det näst senaste. Dethär är ju då det senaste - så länge jag inte skriver ett till som då blir ännu senare, alltså sist.Av tidigare bittra erfarenheter har jag lärt mig att man skall publicera det man skriver lite då och då så att inte hela härligheten blir oskriven om strömmen går, datorn hänger sig eller något annat pajar. Därför provpublicerar jag nu för att bevara det innehållslösa jag skrivit såhär långt samt se vad som händer med kommentaren från SSu (som jag vet vem det är och också var han bor...).
[publiceringsprocess]
JABBA!!! Kommentaren kom med. Och en kommentar till. Då vet man hur detta funkar.
OBServera att än så länge har inlägget inte innehållit något av informativt värde. Och framför allt inte något lättsamt.
Jag är som lite mer humöristisk än humoristisk just nu. Det skojigaste som händer är att vi behöver köpa nya sommardäck. Även om vi väljer ganska ordinära ringar drar det iväg över 2000 kronor. Sånt brukar ju inte framkalla fnitteranfall.
Sverige ligger under i hockeylandskamp mot USA. Det blev nyss1-3. Hur kul är det?
Deklarationerna skall in i nästa vecka - får mig aldrig att vibrera av lycka.
Två glassar skulle räcka till mig och bägge sönerna efter middagen. Gissa vem som blev utan.
Och förra kommunalrådet - tillika ordförande i Lions - ringde och bad mig hålla tal till våren vid lokalsamhällets stora maj-brasa. Jag svarade ja eftersom det är länge sedan sist jag vårtalade. Kollade lite på nätet - sökte på google efter vårtal på svenska sajter - och fick ungefär 16400 träffar. Tyckte det var lite lite att gå på så jag gjorde om sökningen på hela webben - bara ungefär 100 till. Slutsatsen blir att vårtal är nog ganska svenskt. Söker man på vartal blir det dock ungefär 64800 träffar på en massa olika tungomål och dialekter.
Annat kul är att hotellkedjan Scandic på grund av en religionsfobisk humanetiker rensar bort gideoniternas Biblar från alla rum i alla sina hotell i tio länder. Servicen de erbjuder sina gäster - förutom porrkanaler mot avgift i TVn - är att Biblar, Koraner och judiska heliga skrifter kan lånas i receptionen. På nätet, bloggar och annat, tycker en del att man ska bojkotta Scandic. Jag å min sida tycker tvärtom att man skall lägga stora kyrkliga konferenser på Scandic-hotellen och låta alla konferensdeltagare begära en Bibel i receptionen. Är man 100 personer räcker det nog bara till de 10 första. Då hotellet således inte lever upp till sitt servicelöfte behöver man väl rimligen inte pröjsa för de 90 oBibelförsedda gästerna. I alla fall kan man klaga, bråka och reklamera.
Skolavslutningar debatteras också nuförtiden. Fast det skall jag återkomma till senare.
Apropå vårtalet: I dessa genustider började jag fundera över vilket kön våren har. Kan man prata om Fader Vår?
Nu är det 15 minuter kvar till LOST.
Vill man ha lättsam läsning i dessa slutet-av-april-tider rekommenderar jag mitt blogginlägg moderat temperatur gör det kallt från den 24:e september förra året. Där finns till och med en trevlig visa att gnola på.
utveckling - inveckling - avveckling - förveckling
Efter två dagars överläggning kring framtiden för Svenska kyrkans grundkurs är vidstående bild den bästa beskrivningen av läget. Möjligen borde figuren sett argare ut. Samt skyltarna varit fyllda med alla motstridiga och sinsemellan oförenliga tankar som höga vederbörande förefaller tänka. Höga vederbörande är en så kallad styrgrupp.
Styrgrupper är ibland kusliga saker inom ramen för den representativa demokratin - en styrelseform jag i grunden anser är bra. Sådana grupper brukar bestå av politiker som tillsammans med ganska centralt sittande högre tjänstemän klurar ut framtiden för en verksamhet de själva inte ingår i. De brukar också för dem som bedriver verksamheten tydligt - enligt egen mening - diktera hur det framledes skall bli.
Vilken roll politiker respektive tjänstemän har i styrgrupper är ofta dunkelt eftersom tjänstemän tryggar sig vid politikerna och framstår endast som frambärare av dessas åsikter samtidigt som politikerna å andra sidan brukar beklaga det negativa i deras planer med att de varit beroende av tjänstemännens föredragningar. Det blir alltså något av ett Moment 22 där fotfolket på verksamheternas golv inte vet vem som ligger bakom diktaten.
Framfart hos styrgrupper av detta slag noteras inom fälten stat, landsting och kommun.
För några år sedan dikterade politruker och tjänstemän centralt i länets landsting hur sjukvården enligt deras mening skulle organiseras. Läkare, sjuksköterskor och annan personal gick i taket och påtalade stolligheter i det föreslagna men politrukerna dikterade och centraltjänstemännen konstaterade hur det skulle bli.
Socialnämnden i kommunen (tillsammans med centrala tjänstemän) kungjorde för några år sedan att nu skulle färre personal inom särskilda boenden ta hand om lika många boenden som tidigare och att det säkert inte skulle innebära några försämringar i vården - det gällde ju bara att se möjligheterna i det nya och arbeta på ett annat sätt.
Att de som arbetade på avdelningen där min mamma bodde inte höll med spelade ingen roll. Deras protester tjänade inget till men innan allt var klart kom de att, trötta och frustrerade, ändå för de gamlas skull springa fortare. Precis som folket på sjukhusen. Och i skolorna. Och på andra ställen styrgrupper, oftast sammansatta av män, utfärdar diktat kring verksamhet, oftast genomförd av kvinnor.
Styrgruppen för kyrkliga utbildningars framtida öden och äventyr fungerar på samma sätt.
De har, utan att rådgöra kring folkhögskolornas grundkursers roll inom utbildningen, i sin hulda vishet så beslutat att Svenska kyrkans grundkurs inte i framtiden skall vara obligatorisk. Men de har också, i samma hulda vishet, konstaterat att den nog behövs för många så den skall inte försvinna. Och här går ju första proppen: Kvar eller inte kvar - det är frågan. Och resonemanget fortsätter ungefär:
Grundkursen skall utvecklas (av er på skolorna) säger styrgruppen - inte avvecklas (av oss). Kom bara ihåg att när ni utvecklar den så skall den utvecklas från 16 till 10 veckor. Besluten är tagna av styrgruppen kring detta, får vi veta. Fast protokoll finns inte. Eller så är de i alla fall inte justerade. Ännu. Och egentligen är det minnesanteckningar, inte protokoll.
Och kom ihåg: det beslutade är ju ännu inte beslutat - men oundvikligt.
Det beslutade måste ut på remiss innan det kan beslutas att de beslut som tagits kan anses vara de beslutna besluten. Så det gäller för er på skolorna att se möjligheterna, gilla läget och arbeta framåt.
Att vi inte lyssnat på er under resans gång??
Det förstår ni väl att det inte går! Man kan inte ha med hur många intressen som helst i en sådanhär process. Och så är ni ju så negativa. Det såg vi i en skrivelse ni skrev. Den var inte rolig att få, förstår ni väl. Och nu är det beslutat. Fast det ska på remiss?
I två dagar undfägnades vi med resonemang av denna typ. Styrgruppen var givetvis inte där. Men centralt belägna budbärare var där. Och folk från 5 stift. Och 11 folkhögskolor. Och mitt slutkonstaterande blir:
Kyrkokommunaliteten - det sätt kyrkan fungerar på med partier, organisation och arbetsformer som kopierats från stat, landsting och kommun - triumferade. Fina flödesscheman, meritberäkningar och centralstyrning blir modellen.
Kyrkofolkrörelseismen - alltså att det handlar om människor av kött och blod, deras längtan och behov - sätts i andra hand.
Trist, riktigt trist.
äntlingen kanske kräkelfäktning
Detta kan arta sig till att bli en intressant och lätt invecklad debatt.Så skrev jag i ett inlägg den 21:a mars under rubriken pedagogiskt problem - och inveckling. Det inlägget hade som utgångspunkt att ärkebiskopen uttalat att biskoparna ställer sig tveksamma till den föreslagna framtida könsneutrala äktenskapslagstiftningen. I inlägget funderade jag över om hur biskoparnas mening i framtiden skulle stå sig i relation till andras.
Idag har något oväntat hänt!!
En biskop - Martin Lind - har fronderat mot vad ärkebiskopen uttryckte för mindre än en månad sedan. Att han pratar strunt är en sak men inte speciellt förvånande - det har han gjort förr.
Att han fronderar är det nya.
I biskopsämbetets teologi ligger att de finns för kyrkans enhets skull. Detta har Svenska kyrkans biskopar slagit fast på två sätt. Dels har de sagt det - flera gånger. Dels har de alltid uppträtt på ett snöre. Med kännedom om vilka de är och genom åren har varit bör de i rimlighetens namn vid ett och annat tillfälle bakom låsta dörrar diskuterat hårt - men utåt har de alltid varit överens. Detta gjorde att ärkebiskop Hammars individuella tyckande stod oemotsagt av de andra läro-väktarna och många människor bibringades därför uppfattningen att hela biskopsflocken svävade på målet vad gäller Jesu uppståndelse samt bar på tanken att Maria nog var i lag med någon man som orsaken till sin graviditet. Så är det ju inte men tystnaden har gjort att det framstått så.
Innan Hammar hamrade på var det Ytterberg i Västerås som var den mest talträngde - med intrycket att alla stod bakom honom. Han sade då inte direkt stolliga saker så det gjorde inget men det är mönstret jag vill visa: En snackar, resten står tysta. Och den mest talträngde, eller ärkevarianten, anger tonarten. Så har det varit genomgående sedan flera år tillbaka. Det är först i samband med pensioneringen som det finns moderna exempel på att lila-skjortor krånglar.
Detta har gällt fram till idag då Martin Lind fronderar!!!
Spännande skall nu bli om de andra tyst och stilla inordnar sig för enfaldighetens skull*.
Eller får vi äntligen lite massmedial kräkelfäktning. Det vore inte en dag för tidigt!!
I morgon innan tuppen skott sig (present till SBG) kommer flygtaxin för att föra mig den inledande sträckan på en Sigtunaresa. Grundkursens öden och äventyr är på tapeten vid en tvådagars överläggning. För anledningen till detta kan läsaren leta upp inläggen job på sin askhög - extended version av den 8/12 2005 samt jeremiad - om försöka hit och föröda dit av den 12/2 2006. Att jag inte skrivit mer i det ämnet efter de inläggen beror på att byråkraterna vid kyrkokansliet bara avvaktat och avvaktat och avvaktat - allt under total tystnad. Gissningsvis kommer jag författa något i ämnet efter Sigtunatrippen. I vart fall skall jag tala där.
Då jag är borta i morgon och inte kommer mig till datorn meddelar jag redan idag att det nu är 1658 minuter kvar till veckans avsnitt av LOST. Givetvis kommer jag smita från konferensens programpunkt för att titta i morgon kväll.
*OBServera att ordet enfaldig i grunden är ett räkneord - följt av tvåfaldig, trefaldig och ett fyrfaldigt leve för födelsedagsbarnet.
Linds artikel: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=639934
syfte, mål, medvetenhet
Svenska kyrkan har en Kyrkoordning. Den tar upp en massa företeelser och reglerar hur kyrkan skall fungera på sina tre nivåer:
- Församlingarna - den lokala nivån - som som anges som kyrkans grundläggande nivå.
- Stiften - den regionala nivån - som har att smörja och främja livet i församlingarna.
- Rikskyrkan - den nationella nivån - som skall fatta övergripande beslut som skall främja stiftens och församlingarnas uppdrag.
I inledningen till Kyrkoordningens andra avdelningen, den om Församlingarna, står:
Svenska kyrkan framträder lokalt som en församling. Denna är den primära enheten inom kyrkan. Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.
Jag tycker detta bara är så bra.
En hierarki-pyramid från "centrum" till "pereferi" gäller inte - eller skall i vart fall inte gälla.
Den grundläggande uppgiften anges tydligt som gudstjänst, undervisning, diakoni, mission - inte kapital och finansförvaltning.
Syftet med alltsammans är också kristallklart - värt att repetera:
- Komma till tro på Kristus - omvändelse
- Leva i tro - fördjupning
- Kristen gemenskap - gudstjänst och nätverk människor emellan
- Guds rike utbredas - Jesus blir Herre
- Skapelsen återupprättas - tillbaka till Eden!
Sittandes på en folkhögskola blir utsikten både bra och begränsad.
Begränsningen jag upplever är att jag idag inte vet vilka församlingar som fungerar så att syfte 1 förverkligas i påtaglig utsträckning.
Var gör man erfarenheten att Där/här kommer människor som inte tror till tro?
Och vidare: Hur fungerar de församlingarna? Vilka är arbetsformerna? Insatserna från arbetslaget? Teologin? Rollfördelningar? Och mycket annat.
Jag önskar att läsare av min blogg i kommentarer till detta inlägg delar med sig av kunskaper och ger mig information. Gärna med angivande av e-post så att följdfrågor och annat kan bytas.
hä suug-fåst så i h... att en håll å fårra på skålln
Nu är det slut. Alldeles slut.
För i år.
I vart fall för mig.
Slalomskidorna hängs på väggen.
Gårdagen ägnade jag och sönerna åt slalomåkning i Kåbbdalis. Det blev sista gången för mig denna säsong - gissningsvis. Backen höll i den meningen att snön räckte. Grejerna höll och gubben med - men det var tungt.
Värmen - ungefär +10 - luckrade upp underlaget så det blev tungsvängt, riktigt tungsvängt. Där det var lite sladdat och uppfräst gled skidorna snabbt så fördärvat som på kullager men där det inte var åkt så mycket sög kramsnön fast. En medåkare i min egen ålder klagade över detta med ord som i lätt språkcensurerat skick fått ge rubriken till detta inlägg.
Allt gick dock bra. Med brännande lårmuskelvärk fick vinternöjet en värdig avslutning. Madammen jag levt sambeskattad med i inemot 30 år reser i morgon med sönerna och den ena dottern för några dagars skid- och brädorgie i Abisko-Björkliden-Riksgränsen. Jag kan på grund av arbetet inte resa med - så nu är det slut. Skidorna hängs på väggen.
Vädret idag är här i samhället inte längre vårvinter. Det är mer vår-och-inte-mycke-vinter-kvar med halva gräsmattan snöavtäckt. Temperaturen är +11,6 enligt den vid datorn belägna termometern. Paus göres därför i bloggandet framt till i kväll eller i morgon då ett i tanken framväxande kyrkinlägg kanske nedskrives. Nu skall det uts och medelst promenad vistas i solskenet.
...onsdag...
Det är onsdag i Påsklovet.Det fortsätter att blåsa humd och katt.
Det är alltså bra dagar att inte göra någonting.
Fast i kväll skall jag tvärhoppa in och leda församlingens Bibel-studie-sammankomst. Den ordinarie ledaren - översteprästen - befinner sig magsjuk i bostaden. Men jag hinner (troligen) hem till LOST. Det är 255 minuter kvar.
PÅSK!!!
P: Jesus Kristus är uppstånden från de döda!F: Ja, han är sannerligen uppstånden!
P: Jesus Kristus är uppstånden från de döda!
F: Ja, han är sannerligen uppstånden!
P: Jesus Kristus är uppstånden från de döda!
F: Ja, han är sannerligen uppstånden!
Så började gudstjänsten idag på Påskdagen, den dag då Livet vann, dess namn är Jesus!
Påskpsalmerna är något extra. Ta till exempel nummer 147 - den bästa:
Upp, min tunga, att lovsjunga hjälten som på korsets stam
för oss blödde, led och dödde som ett skuldlöst offerlamm.
Han ur griften, efter skriften, nu i ära träder fram.
Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.
Han avvände vårt elände för båd tid och evighet.
Han förvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet.
Vi förlossas; ormen krossas, avgrundens och dödens makt
nu är bunden. Från den stunden allt är Sonen underlagt.
Nu är helat vad vi felat och Guds nåd i ljuset bragt.
Gamla, unga må lovsjunga Faderns makt och härlighet
och hembära Sonen ära för så stor barmhärtighet,
prisa Anden, som vid handen leder oss till salighet.
Bilden är hämtad från http://www.thebricktestament.com/
predikoönskemål
I en kommentar till mitt inlägget 24 år sedan - och trött av den fjärde april efterlyste signaturen Gunilla en predikan. Hon föreslog till exempel Johannes evangelium kapitel 14 verserna 15-21.
Jag tänker nog inte skriva en predikan kring den texten - i alla fall inte nu.
Men jag fick en annan idé:
- Jag lägger in texten - den kommer strax.
- Läsare av min blogg uppmanas att i kommentarer ge sina tankar kring textavsnittet.
- Och så får vi se vad det blir - kanske en predikan.
Så var så goda att dela med er av era tankar.
Här är Joh 14:15-21 - ord Jesus sa till sina lärjungar kvällen innan sin död.
"Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud.
Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er.
Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er.
Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom."
kräftgång 1 - motdrag (?)
Den socialdemokratiska kyrkofullmäktigegruppen möttes måndag kväll denna vecka till överläggning. Så brukar ske måndagen före sammanträde med församlingens arbetsutskott - alltså med en viss regelbundenhet. Huvudärendet är att tillsammans titta igenom de ärenden som är aktuella samt byta tankar så att de som är satta att företräda gruppen vet vilken linje de skall företräda. Som regel är detta - annorlunda än förra mandatperioden - tämligen lidelsefritt.
Vi förr-förra träffen fanns bland annat verksamhetsrapporten från 2006 på bordet. Detta gjorde att gruppen då dryftade församlingens utveckling i allmänhet och gudstjänstlivets tendenser i synnerhet. En viss kräftgång kan noteras. Huvudgudstjänsterna i Älvsby kyrka har en svagt fallande tendens. Den är inte stor men sett över några år tydlig. Orsakerna till denna fallande tendens kan nog grovt hugget sägas vara två: Avflyttning och avflyttning.
Församlingsbor flyttar till andra orter och detta, kanske och mycket marginellt, kan vara en orsak till vikande antal gudstjänstfirare. Den naturliga avflyttningen- alltså åldrande och död - är som jag ser det den dominerande orsaken till minskningen. Eller rättare sagt: minskningen beror på att nya årsklasser inte kommer till när de äldre försvinner.
I samtalet konstaterades vid det aktuella tillfället att församlingen inte på något sätt avviker från utvecklingen i landet som helhet. Jag kom att informera gruppen om att det utöver landet här och var dock finns exempel på församlingar som trotsar trenden och i stället brottas med problemet att antingen behöva dubblera gudstjänsten eller bygga ut sin kyrka.
Tiden medgav inte då att diskutera dessa församlingar, vad de gör, hur deras verksamhet ser ut, eventuellt gemensamma drag osv. I stället fick jag uppdraget att till nästa träff (som på grund av min frånvaro blev den näst nästa) i några punkter sammanfatta viktiga faktorer växande församlingar i Svenska kyrkan har gemensamt.
Den sammanfattningen drogs för gruppen i måndags. Viss förvåning inträdde och livlig diskussion följde - också ute på parkeringen efter mötets slut. I sammanfattning sade jag följande:
Gemensamt för växande gudstjänst- och församlingsgemenskaper är att de
- accentuerar Jesus Kristus som uppstånden från de döda och att han är Guds Son - eller annorlunda sagt är Gud som människa.
- accentuerar Jesu död genom att varje sön- och helgdag duka nattvardsbordet - "förkunnar Herrens död tills dess han kommer åter". På så sätt låter man människorna själva bestämma om de vill bruka nattvarden.
- accentuerar Bibeln som Guds ord genom att se till att regelbundna och för olika människor tillgängliga Bibelstudier finns i församlingen.
- ställer den dagliga bönen i centrum - ofta genom att grupper av anställda men också andra i församlingen samlas till bön, inte sällan Tidegärden.
- har ett engagerat ledarskap som medvetet och genomtänkt bygger sociala nätverk människor emellan och så låter många vara delaktiga.
- erfar att politikerna som politiker helt saknar betydelse för utvecklingen.
Annat värt att notera är att en del växande församlingar är så kallat högkyrkliga, medans andra inte är det, och att en viss konservatism i privatmoraliska frågor nog är vanlig - eller i vart fall betrakts som rumsren.
Ännu mer annat är att om Älvsbyns sossekyrkofullmäktigegruppe man- och kvinnogrant skulle delta i gudstjänsten en gång i månaden samt tre extra gånger under året vid de stora högtiderna skulle trenden vända.
Dessutom bör noteras att ett lågt sosse-kyrko-engagemanget är en ödesfråga för de s-förtroendevaldas trovärdighet.
Som sagt: ett livligt resonemang utbröt.
lite runt - och lite trångt
Väl hemma från Skärtorsdagens mässa kollade jag lite runt på nätet.
När jag gör sådana ronder brukar jag besöka debattsidan Brännpunkt på Svenska DagBladets hemsida www.svd.se. Idag var där en artikel, inte utan poänger men lite överdriven, om kristofobin i Sverige. Bland blogg-kommentarer till denna fann jag en kommentar om att hotellkedjan Scandic i religionsneutralitetens namn plockat bort de av Gideoniterna utlagda gratisbiblarna från sina hotellrum. Länken i slutet av detta inlägg går till bloggkommentaren och via den kan man mäjla till Scandic-ledningen. Gör det!
En annan sjuksäng på min rond brukar vara www.kyrkanstidning.com. När man i ett blogginlägg klistrar in länkar till artiklar i den tidningens webbutgåva blir det alltid estetiskt lite uggligt eftersom länknamnen är långa som halva fjolvintern. Ändå finns en i slutet av detta inlägg.
I den artikel som den länken går till tar man fasta på att biskoparnas aktuella tveksamhet till tankarna på en könlös äktenskapslagstiftning inte i samma utsträckning delas av kyrkoherdarna i Svenska kyrkan. Det kan väl vara intressant men jag får en känsla av att det här ligger en uggla begraven. En stor del av Kyrkans tidnings läsare - eller åtminstone adressater - är förtroendevalda i Svenska kyrkan som får blaskan medelst kollektivprenumeration. De förtroendevaldas moderpartier är på det stora hela taget de som i statligt sammanhang ligger bakom tankarna på en ny äktenskapsdefinition. Jag får en krypande känsla av att Kyrkans tidning lite desperat söker leverera det man gissar att den kyrkopolitiska läsekretsen önskar få läsa - tankar på att biskoparnas linje kanske inte är representativ.
Lite politisk-korrekt-panik alltså. Om det egentligen är så vet jag inte - men jag anar hundar i mossen*.
Dagligen går också ronden till http://fredriknorberg.blogg.se/. Den bloggen skrivs av en hängiven småarg gosse som läser teologi i Lund. Vi är personligen bekanta och jag läser med intresse hans stundom träffande analyser och med ett varierat intresse de kommentarer och den debatt som hans inlägg ibland ger upphov till. Att den stackars pojken dessutom läser hebreiska gör att mitt hjärta slår ett och annat dubbelslag både av ömhet och skadeglädje.
Vid en annan rundtur idag blev det lite trångt - på Konsum.
Skärtorsdagen - samt andra veckor vanliga fredagar - innebär att det handlas mat för hela helgen och när familjens kundvagn nalkas kassan en dag som idag är den rågad - och då menar jag rågad.
Så var det dock inte idag ty Konsum har bytt kundvagnar! Nya stora breda schabrak som som bara kan fyllas om man köper extra mycket jox man inte alls tänkte handla. Och det är bara det ena problemet. Det allvarligare är att om man rattar sin vagn mellan skeppet med olivoljor och annat kladd å ena sidan och oliver, konserverade kikärtor och annat å andra sidan och samtidigt får ett möte med en annan kund gömd bakom sin vagn är det lögn i lådan att klara den trafiksituationen. Mötet kräver maximal uppmärksamhet och total till-höger-hållning. Ändå är risken överhängande att man sveper ned en och annan burk konserverade rödbetor i stengolvet.
Kör man dessutom sin vagn på jakt efter konserverad annanas och inte långt därifrån finner personer som stannat sina slagskepp och står och snackar blir framkomligheten likt Stockholm i halka.
Hur man skall lösa detta vette smedarna. Jag hoppas man återgår till de mindre vagnarna så att folk faktiskt kan stå och snacka inne i butiken - sådant ökar trevnaden. Men gissningsvis kommer man väl att enkelrikta hela affären och måla pilar på golvet som man måste följa - precis som på IKEA. Och VE den som då kör mot färdriktningen.
Är detta ett i-lands-problem?? Hm... Jo!
Det var som sagt Skärtorsdag med mässa i kyrkan. Och avklädning av altaret.
I morgon är det Långfredag med den speciella gudstjänsten.
Och på söndag är det PÅSK - Livet vann, dess namn är Jesus!
Jag skall inte leda några gudstjänster men planerar att fira dem i bänken - bästa platsen.
http://karlsten.blogspot.com/2007/04/alla-religioner-r-vlkomna-drfr-tar-vi.html.
http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200704/03/20070403152838_Headline150/20070403152838_Headline150.dbp.asp
* Sammanblandningen av talesätt i stycket är - säkert inte nya - presenter till kollegan SVB som brukar läsa min blogg och då och då kommentera inlägg.
24 år sedan - och trött
Jag är väldigt trött just nu - 313 minuter innan kvällens avsnitt av LOST.Jag har precis kommit hem från sista arbetsdagen med lektioner innan Påsk-lovet.
I morgon skall jag bara jobba lite med en utvärdering av konfirmandlägret förra helgen.
De sista fem halva veckorna - den som kan räkna må här räkna rätt - har innehåll en, säger en, ledig dag. Flera av dagarna har också innefattat kvällar.
Denna dag, som exempel, startade med skolgudstjänst i Stilla veckan med hela skolan. Den följdes av en lektion i Religion och tre lektioner inom tillvalet Kultur & natur. Allt detta skall förberedas. Lektionerba innehåller ofta stora mått av fria diskussioner som mer kräver koncentration och flexibilitet när de äger rum än flera timmars direkt förberedelse men också detta gör en trött.
Det mest fokus-krävande är nog i alla fall gudstjästern. 70 vuxna som förtjänar att få möta ett budskap. De är helt oemottagliga för schabloner, har små biblisk-kyrkliga förkunskaper utan är i stället där med sina situationer, tankar erfarenheter och öppenhet. För mig är det en stimulerande utmaning men jag brukar ofta vara helt utpumpad efteråt.
Dessutom: Idag är det 24 år sedan vi blev fler än två i hushållet. Äldsta dottern - Snuppan - föddes med akut kejsarsnitt på morgonen den fjärde i fjärde nittonhundraåttiotre. En glädjande knorr på den mest skrämmande upplevelsen i mitt liv både före och efter.
Nu är det 292 minuter kvar till LOST.
pausen över...
Vi var i Jäkkvik - länk finns till höger.
Givetvis kom jag sent. Avresan gick 0800 fredag morgon och då kunde jag inte alls åka. Lektioner på folkhögskolan samt samråd med folk från Stiftskansliet ockuperade fredag förmidag. Vid 1430tiden och med lasagne fulla magen körde jag efter i en liten tvåsitsig disel - vet inte vad så små bilar heter. Framme ungefär ½6 för att finna att alla de välsignade ungdomarna skottat i sig all köttfärssås. Det blev med alla ord kalla makaroner ovanpå den påse Polly jag tryckt i mig under 26milafärden. Rena hälsokosten!
Lektioner följde samt en film och det filmval kamraterna gjort gjorde att jag lite tog mig för pannan: Lutherfilmen! om vilken man kan läsa på denna länk: http://lutherthemovie.com/
Filmenär mycket bra men funkar den fverkligen ör 15åringar?
Dessa vittnade om att de redan sett den på högstadiet (!). De fick alltså se den i repris men nu efter en introduktion till den tid och det skeende filmen gestaltar. Den var bra! så flera. Fick en att tänka sa några.
Lördagen slalomiserades det en stor del av dagen. Andra ledare påstod att jag for upp och ner i backen som en annan Duracell-kanin. Givetvis! Får man åka skidor i tjänsten gäller det att göra rätt för lönen!! Och inte sitta och slappa i en eldgrop.Senare fler lektioner, en ren nöjesfilm - dålig - och goda andliga samtal med så kallade hjälpledare sent på kvällen och en bit in på förnatten. Jag gillar sånt! Det är kul i vart fall för mig att ha konfirmander och lite äldre tonåringar som arbetsuppgift.
De vuxna ledarkollegorna skapar också trevnad när man pratar om allt mellan himmel och jord - hus till exempel. Men lite betänksam vad gäller könsrollsfördelningar och sånt blir man väl i när församlingens manlige ungdomsledarmedarbetare i samtalet om hus sa: Vi installerade centraldamsugare när vi byggde. Det var den bästa affär jag någonsin gjort. Hon kan dammsuga när jag tittar på TV och det stör mig inte ett dugg.
