stigstrombergsson

Den socialdemokratiska kyrkofullmäktigegruppen möttes måndag kväll denna vecka till överläggning. Så brukar ske måndagen före sammanträde med församlingens arbetsutskott - alltså med en viss regelbundenhet. Huvudärendet är att tillsammans titta igenom de ärenden som är aktuella samt byta tankar så att de som är satta att företräda gruppen vet vilken linje de skall företräda. Som regel är detta - annorlunda än förra mandatperioden - tämligen lidelsefritt.

Vi förr-förra träffen fanns bland annat verksamhetsrapporten från 2006 på bordet. Detta gjorde att gruppen då dryftade församlingens utveckling i allmänhet och gudstjänstlivets tendenser i synnerhet. En viss kräftgång kan noteras. Huvudgudstjänsterna i Älvsby kyrka har en svagt fallande tendens. Den är inte stor men sett över några år tydlig. Orsakerna till denna fallande tendens kan nog grovt hugget sägas vara två: Avflyttning och avflyttning.

Församlingsbor flyttar till andra orter och detta, kanske och mycket marginellt, kan vara en orsak till vikande antal gudstjänstfirare. Den naturliga avflyttningen- alltså åldrande och död - är som jag ser det den dominerande orsaken till minskningen. Eller rättare sagt: minskningen beror på att nya årsklasser inte kommer till när de äldre försvinner.

I samtalet konstaterades vid det aktuella tillfället att församlingen inte på något sätt avviker från utvecklingen i landet som helhet. Jag kom att informera gruppen om att det utöver landet här och var dock finns exempel på församlingar som trotsar trenden och i stället brottas med problemet att antingen behöva dubblera gudstjänsten eller bygga ut sin kyrka.

Tiden medgav inte då att diskutera dessa församlingar, vad de gör, hur deras verksamhet ser ut, eventuellt gemensamma drag osv. I stället fick jag uppdraget att till nästa träff (som på grund av min frånvaro blev den näst nästa) i några punkter sammanfatta  viktiga faktorer växande församlingar i Svenska kyrkan har gemensamt.
Den sammanfattningen drogs för gruppen i måndags. Viss förvåning inträdde och livlig diskussion följde - också ute på parkeringen efter mötets slut. I sammanfattning sade jag följande:

Gemensamt för växande gudstjänst- och församlingsgemenskaper är att de

1. accentuerar Jesus Kristus som uppstånden från de döda och att han är Guds Son - eller annorlunda sagt är Gud som människa.
2. accentuerar Jesu död genom att varje sön- och helgdag duka nattvardsbordet - "förkunnar Herrens död tills dess han kommer åter". På så sätt låter man människorna själva bestämma om de vill bruka nattvarden.
3. accentuerar Bibeln som Guds ord genom att se till att regelbundna och för olika människor tillgängliga Bibelstudier finns i församlingen.
4. ställer den dagliga bönen i centrum - ofta genom att grupper av anställda men också andra i församlingen samlas till bön, inte sällan Tidegärden.
5. har ett engagerat ledarskap som medvetet och genomtänkt bygger sociala nätverk människor emellan och så låter många vara delaktiga.
6. erfar att politikerna som politiker helt saknar betydelse för utvecklingen.

Annat värt att notera är att en del växande församlingar är så kallat högkyrkliga, medans andra inte är det, och att en viss konservatism i privatmoraliska frågor nog är vanlig  - eller i vart fall betrakts som rumsren.

Ännu mer annat är att om Älvsbyns sossekyrkofullmäktigegruppe man- och kvinnogrant skulle delta i gudstjänsten en gång i månaden samt tre extra gånger under året vid de stora högtiderna skulle trenden vända.
Dessutom bör noteras att ett lågt sosse-kyrko-engagemanget är en ödesfråga för de s-förtroendevaldas trovärdighet. 

Som sagt: ett livligt resonemang utbröt.